Jämställdhetsreformer som strategi för att stärka diktatorers makt
Syftet med detta bokprojekt är att undersöka varför auktoritära stater inför jämställdhetsreformer. Med några undantag har icke-demokratier historiskt sett varit relativt dåliga på jämställdhet. Men de senaste 30 åren har någonting hänt och auktoritära stater har sedan dess infört fler jämställdhetsreformer än demokratiska länder. I boken utvecklar vi begreppet ”autokratisk genderwashing” för att förstå denna utveckling. Vi argumenterar för att dolda motiv ligger bakom auktoritära regimers jämställdhetsreformer: tack vare att jämställdhet har kommit att bli så intimt förknippat med demokrati ger reformerna auktoritära styren ökad legitimitet samtidigt som de skiftar fokus bort från valfusk och brott mot mänskliga rättigheter.
Autokratisk genderwashing sker med hjälp av specifika legitimeringsstrategier, som ser olika ut beroende på vem de riktas mot: den politiska oppositionen, internationella aktörer eller medborgare och civilsamhälle. Vi använder oss av både kvantitativa och kvalitative metoder för att undersöka dessa strategier – hur och var de äger rum, och om de uppnår sina mål. Vi avslutar boken med att diskutera hur autokratisk genderwashing kan avslöjas, för att undvika att jämlikhetsreformer används för att stärka icke-demokratiska styren.
Projektet kommer att dra stor nytta av en forskningsvistelse vid Yale-universitetet, där jag kommer att vidareutveckla befintliga kontakter och ges möjlighet att diskutera ett färdigt utkast av boken med ledande forskare.
Autokratisk genderwashing sker med hjälp av specifika legitimeringsstrategier, som ser olika ut beroende på vem de riktas mot: den politiska oppositionen, internationella aktörer eller medborgare och civilsamhälle. Vi använder oss av både kvantitativa och kvalitative metoder för att undersöka dessa strategier – hur och var de äger rum, och om de uppnår sina mål. Vi avslutar boken med att diskutera hur autokratisk genderwashing kan avslöjas, för att undvika att jämlikhetsreformer används för att stärka icke-demokratiska styren.
Projektet kommer att dra stor nytta av en forskningsvistelse vid Yale-universitetet, där jag kommer att vidareutveckla befintliga kontakter och ges möjlighet att diskutera ett färdigt utkast av boken med ledande forskare.
Slutredovisning
Huvudsyftet med detta projekt har varit att undersöka frågan varför autokratier genomför jämställdhetsreformer. Autokratier har historiskt haft ett dåligt facit när det gäller att bedriva politik som stärker kvinnors rättigheter. Liberala värderingar såsom jämställdhet prioriteras vanligtvis inte av illiberala regeringar. Men från 1990-talet och framåt har det skett en ökad medvetenhet om de ihållande sociala, ekonomiska och politiska ojämställdheter som präglar i stort sett alla länder i världen. Detta har resulterat i ett ökat tryck på världens länder att stärka jämställdheten. Intressant nog, och något överraskande, har många av de jämställdhetsreformer som genomförts sedan 1990-talet och framåt genomförts av länder som vi inte brukar se som förkämpar för jämställdhet: autokratiska regeringar (Donno, Fox och Kaasik 2021; Zetterberg m.fl. 2022).
Projektet har tagit sig an frågan genom att argumentera för att autokratier främst genomför jämställdhetsreformer av strategiska skäl – som en legitimeringsstrategi – som i slutändan syftar till att öka regimens överlevnadschanser. Mer specifikt hävdas det att autokrater försöker projicera en bild, både till delar av befolkningen och till internationella aktörer, av att vara progressiva, liberala och till och med demokratiska – samtidigt som de avleder uppmärksamhet från deras auktoritära praktiker. I projektet benämner vi denna strategi som ”autokratisk genderwashing”. Genom att använda sig av denna strategi försöker autokratiska regeringar stärka både sin interna och externa legitimitet.
En viktig slutsats från projektet är att strategin i stor utsträckning fungerar. Detta är mest synligt bland internationella aktörer såsom dem som arbetar med demokratistöd och annat bistånd, men även bland allmänheten i etablerade demokratier, som uppdaterar sin syn på ett autokratiskt styre när de får information om dess åtaganden inom jämställdhetsområdet. Dessa aktörer uppfattar landet som mer demokratiskt och mer värdigt ekonomiskt stöd när det genomför reformer för att stärka kvinnors rättigheter. Vi ser ett liknande mönster även bland inhemska grupper, men då främst bland kvinnor och endast i vissa autokratier.
Jag presenterar argumentet och de empiriska analyserna tillsammans med Elin Bjarnegård i ett bokmanuskript som har kontrakt med det prestigefyllda förlaget Princeton University Press. Jag har använt RJ-finansieringen för att skriva kapitel till boken samt för att färdigställa manuskriptet (textredigering etc.). Utöver detta har jag spridit projektets resultat och fått kommentarer på manuskriptet genom olika föredrag jag hållit under forskningsvistelser utomlands. Dessa inkluderar föredrag och presentationer vid University of Pennsylvania, Rutgers University och University of Wisconsin i Madison (alla i USA). Vi har nu ett fullständigt manuskript som vi kommer att skicka till förlaget i slutet av denna månad (juni 2025). Planen är sedan att publicera boken, med arbetstiteln Autocratic Genderwashing: Women’s Rights as Authoritarian Strategies, under 2026.
Boken är en så kallad ”crossover-bok” som inte bara vänder sig till forskare och studenter utan också till personer utanför akademin, såsom personer som arbetar med demokratistöd, mänskliga rättigheter och jämställdhet. Därför kommer vi att börja marknadsföra boken redan när manuskriptet är i slutfasen hos förlaget, dvs innan den har publicerats. Detta kommer att göras genom att skriva kortare texter för internationella tidningar och tidskrifter som sammanfattar bokens huvudargument. Efter publiceringen kommer vi att anordna en boklansering tillsammans med en organisation som arbetar praktiskt med att stödja demokratisk utveckling (t.ex. International IDEA eller Carnegie Endowment for International Peace, där vi har etablerade kontakter).
Boken sammanfattar forskning som jag bedrivit under de senaste tio åren. Under denna tidsperiod har världen förändrats på många sätt. Till exempel har det under senare tid vuxit fram en trend som forskare kallat för ”gender backlash” och som fått stor uppmärksamhet i media. Några av de politiska ledare som personifierar denna trend är Viktor Orbán i Ungern, Recep Tayyip Erdogan i Turkiet och Jair Bolsonaro i Brasilien, som alla har gjort sexistiska uttalanden och attackerat feminismen både retoriskt och genom politiska beslut. Tidigare forskning om gender backlash har ofta antagit att denna trend är ”utbudsdriven” av ideologiskt övertygade sexistiska ledare. Men när vi tittar bortom högprofilerade fall som Orbán, Erdogan och Bolsonaro, visar bilden fler nyanser. Vi har till exempel identifierat att vissa av de ”genderwashers” vi studerat också ägnar sig åt gender backlash – och vice versa. Även ”machopolitiker” som Vladimir Putin och Donald Trump har förhållit sig till jämställdhet på motsägelsefulla sätt – ibland som starka förespråkare för kvinnors rättigheter och andra gånger som motståndare till (vissa av) dessa rättigheter.
Även om boken tar upp de många olika sätt som auktoritära ledare förhåller sig till jämställdhet, finns det några viktiga frågor vi inte kunnat besvara. Till exempel: när ägnar sig auktoritära ledare åt det vi – Bjarnegård och jag – kallar genderbashing, det vill säga aktiviteter som motverkar kvinnors rättigheter? Och när stödjer de dessa rättigheter? Dessutom: finns det skillnader beroende på politikområde? Forskningen har hittills antytt att genderbashing ofta sker i frågor som rör kvinnors reproduktiva rättigheter. För att undersöka dessa frågor skickade jag i mars förra året in en forskningsansökan – Gender as Tactic in Autocratic Politics – till Vetenskapsrådet (VR). Ansökan beviljades och jag fick 6 659 000 SEK för ett fyraårigt projekt som inleds direkt efter RJ-sabbatsåret. Bjarnegård och jag vidareutvecklade idéerna från ansökan och skrev en artikel där vi argumenterar för att autokratisk genderwashing och genderbashing är två olika strategier som strategiskt sinnade auktoritära ledare använder som verktyg för att nå vissa mål. Snarare än att se gender backlash som huvudsakligen utbudsdriven, menar vi att auktoritära ledare ofta har en flexibel hållning till kvinnors rättigheter och att de anpassar sina budskap för att tilltala olika delar av befolkningen såväl som olika internationella aktörer. Artikeln har accepterats för publicering i en ledande tidskrift om studier av demokrati och autokrati: Journal of Democracy (publiceras i oktober 2025). Vi har publicerat i tidskriften tidigare och betalade då en avgift för att göra artikeln open access. Vi kommer att använda samma strategi även denna gång.
Projektet har tagit sig an frågan genom att argumentera för att autokratier främst genomför jämställdhetsreformer av strategiska skäl – som en legitimeringsstrategi – som i slutändan syftar till att öka regimens överlevnadschanser. Mer specifikt hävdas det att autokrater försöker projicera en bild, både till delar av befolkningen och till internationella aktörer, av att vara progressiva, liberala och till och med demokratiska – samtidigt som de avleder uppmärksamhet från deras auktoritära praktiker. I projektet benämner vi denna strategi som ”autokratisk genderwashing”. Genom att använda sig av denna strategi försöker autokratiska regeringar stärka både sin interna och externa legitimitet.
En viktig slutsats från projektet är att strategin i stor utsträckning fungerar. Detta är mest synligt bland internationella aktörer såsom dem som arbetar med demokratistöd och annat bistånd, men även bland allmänheten i etablerade demokratier, som uppdaterar sin syn på ett autokratiskt styre när de får information om dess åtaganden inom jämställdhetsområdet. Dessa aktörer uppfattar landet som mer demokratiskt och mer värdigt ekonomiskt stöd när det genomför reformer för att stärka kvinnors rättigheter. Vi ser ett liknande mönster även bland inhemska grupper, men då främst bland kvinnor och endast i vissa autokratier.
Jag presenterar argumentet och de empiriska analyserna tillsammans med Elin Bjarnegård i ett bokmanuskript som har kontrakt med det prestigefyllda förlaget Princeton University Press. Jag har använt RJ-finansieringen för att skriva kapitel till boken samt för att färdigställa manuskriptet (textredigering etc.). Utöver detta har jag spridit projektets resultat och fått kommentarer på manuskriptet genom olika föredrag jag hållit under forskningsvistelser utomlands. Dessa inkluderar föredrag och presentationer vid University of Pennsylvania, Rutgers University och University of Wisconsin i Madison (alla i USA). Vi har nu ett fullständigt manuskript som vi kommer att skicka till förlaget i slutet av denna månad (juni 2025). Planen är sedan att publicera boken, med arbetstiteln Autocratic Genderwashing: Women’s Rights as Authoritarian Strategies, under 2026.
Boken är en så kallad ”crossover-bok” som inte bara vänder sig till forskare och studenter utan också till personer utanför akademin, såsom personer som arbetar med demokratistöd, mänskliga rättigheter och jämställdhet. Därför kommer vi att börja marknadsföra boken redan när manuskriptet är i slutfasen hos förlaget, dvs innan den har publicerats. Detta kommer att göras genom att skriva kortare texter för internationella tidningar och tidskrifter som sammanfattar bokens huvudargument. Efter publiceringen kommer vi att anordna en boklansering tillsammans med en organisation som arbetar praktiskt med att stödja demokratisk utveckling (t.ex. International IDEA eller Carnegie Endowment for International Peace, där vi har etablerade kontakter).
Boken sammanfattar forskning som jag bedrivit under de senaste tio åren. Under denna tidsperiod har världen förändrats på många sätt. Till exempel har det under senare tid vuxit fram en trend som forskare kallat för ”gender backlash” och som fått stor uppmärksamhet i media. Några av de politiska ledare som personifierar denna trend är Viktor Orbán i Ungern, Recep Tayyip Erdogan i Turkiet och Jair Bolsonaro i Brasilien, som alla har gjort sexistiska uttalanden och attackerat feminismen både retoriskt och genom politiska beslut. Tidigare forskning om gender backlash har ofta antagit att denna trend är ”utbudsdriven” av ideologiskt övertygade sexistiska ledare. Men när vi tittar bortom högprofilerade fall som Orbán, Erdogan och Bolsonaro, visar bilden fler nyanser. Vi har till exempel identifierat att vissa av de ”genderwashers” vi studerat också ägnar sig åt gender backlash – och vice versa. Även ”machopolitiker” som Vladimir Putin och Donald Trump har förhållit sig till jämställdhet på motsägelsefulla sätt – ibland som starka förespråkare för kvinnors rättigheter och andra gånger som motståndare till (vissa av) dessa rättigheter.
Även om boken tar upp de många olika sätt som auktoritära ledare förhåller sig till jämställdhet, finns det några viktiga frågor vi inte kunnat besvara. Till exempel: när ägnar sig auktoritära ledare åt det vi – Bjarnegård och jag – kallar genderbashing, det vill säga aktiviteter som motverkar kvinnors rättigheter? Och när stödjer de dessa rättigheter? Dessutom: finns det skillnader beroende på politikområde? Forskningen har hittills antytt att genderbashing ofta sker i frågor som rör kvinnors reproduktiva rättigheter. För att undersöka dessa frågor skickade jag i mars förra året in en forskningsansökan – Gender as Tactic in Autocratic Politics – till Vetenskapsrådet (VR). Ansökan beviljades och jag fick 6 659 000 SEK för ett fyraårigt projekt som inleds direkt efter RJ-sabbatsåret. Bjarnegård och jag vidareutvecklade idéerna från ansökan och skrev en artikel där vi argumenterar för att autokratisk genderwashing och genderbashing är två olika strategier som strategiskt sinnade auktoritära ledare använder som verktyg för att nå vissa mål. Snarare än att se gender backlash som huvudsakligen utbudsdriven, menar vi att auktoritära ledare ofta har en flexibel hållning till kvinnors rättigheter och att de anpassar sina budskap för att tilltala olika delar av befolkningen såväl som olika internationella aktörer. Artikeln har accepterats för publicering i en ledande tidskrift om studier av demokrati och autokrati: Journal of Democracy (publiceras i oktober 2025). Vi har publicerat i tidskriften tidigare och betalade då en avgift för att göra artikeln open access. Vi kommer att använda samma strategi även denna gång.