Medieringar av nostalgi: Estetik, intermedialitet, ekologi
Denna studie är den första i sitt slag som utforskar nostalgins estetiska och intermediala potential. Nostalgistudier är en tvärvetenskaplig forskningstradition på uppgående, men den har framför allt fokuserat på tematiska, politiska, historiska och sociologiska förhållningssätt till nostalgi. Denna studie fyller ett viktigt tomrum som skapar ökad förståelse för hur nostalgin samspelar i vår samtid och hur den medieras och representeras. Studien utforskar också hur nostalgin kopplas till ekokritiska frågeställningar.
Slutredovisning
Huvudsyftet med projektet har varit att färdigställa en monografi som tar avstamp i sociologen Fred Davis påstående att nostalgi tillhör en alldeles särskild estetisk modalitet (Davis 1979) och som undersöker nostalgin från ett estetiskt perspektiv. Nostalgi som allmänt begrepp och det vetenskapliga området nostalgistudier har på senare tiden beforskats intensivt, från politiska, sociala, psykologiska, mediala, historiska perspektiv. Med undantag för studier kring nostalgi och marknadsföring, så har det vetenskapliga intresset för exakt hur media skapar nostalgiska upplevelser varit förhållandevis lågt. Studier kring media och nostalgi (Niemeyer 2014; Lizardi 2016 och 2019) har mestadels fokuserat på hur nostalgi fungerar i ett modernt, digitalt medielandskap och inte hur enskilda estetiska produkter förmedlar nostalgi. Detta monografiprojekt har därför haft som syfte att i detalj belysa hur fiktiva medietyper (litteratur, film, TV) faktiskt medierar nostalgi genom att noggrant återge hur nostalgi skapas estetiskt.
Det konkreta resultatet av detta projekt är monografin Mediations of Nostalgia: Experience, Intermediality and Aesthetics som publiceras i slutet av 2025 som första publikation i den nya serien World Literature and Intermediality på Edinburgh University Press. Boken tar avstamp i ett antal teser kring nostalgi och medier som tillsammans bygger upp en sammanhängande argumentation för hur nostalgi medieras från specifika medieprodukter till en mottagare: (1) nostalgiska upplevelser är inte enbart kopplade till biografisk minnen, utan nostalgisk längtan kan också vara till fiktiva, imaginära, kulturella platser och tider bortom biografin; (2) nostalgi är en starkt polymorfisk komplex känsla där oppositionella emotionella register av glädje och sorg beblandas till det bitterljuva; (3) nostalgi är inte alltid en polymorfisk känsla med en distinkt längtan till en specifik tid eller plats, utan kan också vara ett stämningsläge med lägre kognitiv involvering; (4) nostalgi är starkt kopplad till entropiska och teleologiska föreställningar om alltings desintegration, och är alltså en starkt existentiell känsla; (5) nostalgin är i grunden en essentiell, privat mänskliga känsla som dock kodas av kulturella sammanhang.
Boken är indelad i tre delar. Med utgångspunkt från dessa grundteser kring nostalgins väsen beskrivs först i den första delen (Experience [Upplevelser]) vad vi menar med att ha en nostalgisk upplevelse. Här skapas en detaljerad taxonomi över de olika beståndsdelarna i den nostalgiska upplevelsen, vad som triggar nostalgi och vilka olika slags nostalgiska längtan det finns. Det är i högsta grad västenligt att förstå detta eftersom medieringar och fiktionaliseringar av nostalgi i mångt och mycket innebär simuleringar av hur vi upplever nostalgi i vår vardag. I den andra sektionen (Intermediality [Intermedialitet]) diskuteras hur medieringar av nostalgi konkret går till. Denna del bygger på intermedial teori, framför allt som den är framtagen och definierad av Lars Elleström, och studerar komplexiteten i hur nostalgi kommuniceras i en medie-centrerad kommunikationsmodell mellan producent, mediaprodukt och mottagare. Vidare beskrivs hur olika medietyper (film, skönlitteratur, teater, opera, seriealbum, datorspel) har olika affordanser att skapa nostalgiska upplevelser hos mottagaren. Den sista delen (Aesthetics [Estetik]) konkretiserar vad som menas med nostalgisk estetik genom grundläggande undersökningar av olika sätt som nostalgi medieras och estetiseras på: genom narrativa strategier, stil och form, mediarepresentation, sinnesestetik, nostalgiska stämningar (troper). Avsnitten i den sista delen av boken innehåller mängder med närläsningar av hela eller delar av medieprodukter från geografiskt spridda områden för att illustrera på vilka olika sätt nostalgi kan medieras och skapa nostalgiska upplevelser hos mottagare. I dessa fallstudier inkluderas också specifika diskussioner kring de kontextuella förutsättningar som påverkar representationer av nostalgi: klimatkrisen, migration, och (post)modernitet.
Projektet diskuterar alltså inte medieringar av nostalgi från ett empiriskt håll, utan gör en teoretisk genomgång av olika sätt som nostalgi potentiellt kan utlösas hos mottagare genom att studera ett antal olika estetiska strategier som baseras på essentiella definitioner av hur nostalgi är konstruerad. Den något spekulativa karaktären av studien mildras genom att studien i all väsentlighet bygger på en mångfald av empiriska studier inom sociologi och existentiell psykologi (Batcho; Routledge; Sedikides; Wildschut m.fl.) Som titeln på serien som boken publiceras i antyder så används Värdslitteraturen (World Literature) som en korpus (och då med en omdefiniering av begreppet till att omfatta flera medier: världsmedia [world media] och inte bara litteratur) och i något mindre avseende som komparativ metod mellan olika geopolitiska kontexter som kodar de nostalgiska upplevelserna. Boken innebär ett avsevärt bidrag till hur känslor medieras genom fiktiva medier i allmänhet, och nostalgin i synnerhet. Det är den första studie som studerar nostalgi från ett brett intermedialt perspektiv. Som en detaljerad och bred studie av nostalgisk estetik inom flertalet fiktiva medier är den tämligen unik och ett betydande bidrag till både nostalgi-, intermedialitets-, och receptionsstudier.
Möjligheten att få tid att läsa in sig på den snabbt växande flora av akademisk litteratur om nostalgi, samt angränsande områden, och reflektera över viktiga estetiska och mediala frågor under sabbatstiden har varit en gåva. Likaså att få presentera, diskutera och ventilera sin pågående forskning i olika sociala och akademiska sammanhang har varit mycket utvecklande för projektet. De två planerade utlandsvistelserna har starkt bidragit till projektets framgång, inte bara för all konstruktiv feedback de har genererat men också för att det är kreativt att befinna sig i andra akademiska miljöer än hemmavid. Jag spenderade en månad i Berlin på Freier Universität där jag förde samtal med Tobias Becker, tongivande nostalgiforskare, samt med andra kollegor inom den interdiscplinära forskargruppen Aesthetic Experience and the Dissolution of Artistic Limits. Men framför allt var mina tre månader på ELTS (European Languages and Transcultural Studies) på UCLA produktiva, med presentationer för kollegor och studenter om mitt projekt, särskilt inom LENS (Laboratory for Environmental Narrative Strategies) och The Cybercene Lab Our Multispecies Futures in a Transformed World. Nu fick inte mitt projekt den ekokritiska fokus som var initialt planerat (det blir en annan monografi), så mycket samarbete skedde istället i anslutning till programmet inom digital humaniora lett av Dominic Thomas. Som en följd av detta samarbete så aarbetar Linnéuniversitetet och den humanistiska fakulteten på UCLA fram ett MoU.
Utöver de planerade utlandsvistelserna, så var jag stipendiat på Villa San Michele på Capri under maj och juni där jag presenterade mitt projekt för andra stipendiater samt i en podcast. Vidare presenterade jag mitt projekt på CIPA (Centre Interdisciplinaire de Poétique Appliquée) University of Liège (8 april), var inviterad som plenarföreläsare om medieringar av nostalgi och nostalgiska affordanser på två konferenser om intermedialitet arrangerad av The Intermedial Strand (University of Edinburgh), samt på den årliga nostalgikonferensen arrangerad av Gdansk universitet. Dessutom föreläste jag om nostalgi och antropocen på Università degli studi Roma Tre. Ett intressant samverkansprojekt initierades av mig och avdelningschefen Alexandra Stiernspetz på Smålands museum i Växjö, där deras brevarkiv på emigrantinstitutet genomlystes från ett nostalgiskt perspektiv av masterstudenter inom engelskan på Linnéuniversitetet (finansierat av Kulturrådet).
Utöver att författa monografin, så har sabbatsåret också bidragit till ett antal andra publikationer i nära anslutning till nostalgiprojektet (se publikationslista för detaljer). Noterbart här är två samförfattade kapitel till The Routledge Handbook of Nostalgia (”Nostalgia and Literature” och ”Anthropocene Nostalgia”) samt en monografi Intermedial Ecocriticism: The Climate Crisis Through Art and Media (Lexington, 2024). Avvikelser från projektplanen märks framför allt genom dessa två förändringar: (1) Jag insåg rätt snart att det inte skulle finnas utrymme att grundligt undersöka förhållandet mellan ekologi och nostalgi på det sätt jag hade önskat eftersom fokus var att rama in de rent estetiska dimensionerna av nostalgisk mediering, och som följd av det (2) förstod jag att intermedialitet som teori och metod blev ett mycket produktivt och nödvändigt grepp för att förstå hur medieringar fungerar och hur olika medier förhåller sig till nostalgi på olika sätt.
Eftersom min skrivproduktivitet vida översteg mina förväntningar, har jag redan material för ytterligare en monografi om nostalgi, tentativt titulerad The Stimmungs of Nostalgia där jag zoomar in på just hur estetisk nostalgi arbetar inom vissa specifika stämningsområden där känslor, affekt, förkroppsligande, återkommande troper och motiv samspelar. Detta projekt blir alltså ett avstamp ur den kommande monografin. Under arbetat med monografin har jag blivit brett inspirerad av hur kognitiv poetik, neuropsykologi, estetik, reception, media teorier, samverkar för att kommunicera affekt. Jag sökte och blev beviljad forskningsmedel (så kallade excellensmedel på fakulteten för konst och humaniora, Linnéuniversitetet) för projektet Affektiv Intermedialitet. Inom ramen för detta projekt tar jag alltså ett vidare grepp om mediering av affekt, först i en internationell workshop på Linnéuniversitetet i juni och sedan ett inrättande av ett nytt forskningskluster inom Centrum för Intermediala och Multimodala Studier.
Det konkreta resultatet av detta projekt är monografin Mediations of Nostalgia: Experience, Intermediality and Aesthetics som publiceras i slutet av 2025 som första publikation i den nya serien World Literature and Intermediality på Edinburgh University Press. Boken tar avstamp i ett antal teser kring nostalgi och medier som tillsammans bygger upp en sammanhängande argumentation för hur nostalgi medieras från specifika medieprodukter till en mottagare: (1) nostalgiska upplevelser är inte enbart kopplade till biografisk minnen, utan nostalgisk längtan kan också vara till fiktiva, imaginära, kulturella platser och tider bortom biografin; (2) nostalgi är en starkt polymorfisk komplex känsla där oppositionella emotionella register av glädje och sorg beblandas till det bitterljuva; (3) nostalgi är inte alltid en polymorfisk känsla med en distinkt längtan till en specifik tid eller plats, utan kan också vara ett stämningsläge med lägre kognitiv involvering; (4) nostalgi är starkt kopplad till entropiska och teleologiska föreställningar om alltings desintegration, och är alltså en starkt existentiell känsla; (5) nostalgin är i grunden en essentiell, privat mänskliga känsla som dock kodas av kulturella sammanhang.
Boken är indelad i tre delar. Med utgångspunkt från dessa grundteser kring nostalgins väsen beskrivs först i den första delen (Experience [Upplevelser]) vad vi menar med att ha en nostalgisk upplevelse. Här skapas en detaljerad taxonomi över de olika beståndsdelarna i den nostalgiska upplevelsen, vad som triggar nostalgi och vilka olika slags nostalgiska längtan det finns. Det är i högsta grad västenligt att förstå detta eftersom medieringar och fiktionaliseringar av nostalgi i mångt och mycket innebär simuleringar av hur vi upplever nostalgi i vår vardag. I den andra sektionen (Intermediality [Intermedialitet]) diskuteras hur medieringar av nostalgi konkret går till. Denna del bygger på intermedial teori, framför allt som den är framtagen och definierad av Lars Elleström, och studerar komplexiteten i hur nostalgi kommuniceras i en medie-centrerad kommunikationsmodell mellan producent, mediaprodukt och mottagare. Vidare beskrivs hur olika medietyper (film, skönlitteratur, teater, opera, seriealbum, datorspel) har olika affordanser att skapa nostalgiska upplevelser hos mottagaren. Den sista delen (Aesthetics [Estetik]) konkretiserar vad som menas med nostalgisk estetik genom grundläggande undersökningar av olika sätt som nostalgi medieras och estetiseras på: genom narrativa strategier, stil och form, mediarepresentation, sinnesestetik, nostalgiska stämningar (troper). Avsnitten i den sista delen av boken innehåller mängder med närläsningar av hela eller delar av medieprodukter från geografiskt spridda områden för att illustrera på vilka olika sätt nostalgi kan medieras och skapa nostalgiska upplevelser hos mottagare. I dessa fallstudier inkluderas också specifika diskussioner kring de kontextuella förutsättningar som påverkar representationer av nostalgi: klimatkrisen, migration, och (post)modernitet.
Projektet diskuterar alltså inte medieringar av nostalgi från ett empiriskt håll, utan gör en teoretisk genomgång av olika sätt som nostalgi potentiellt kan utlösas hos mottagare genom att studera ett antal olika estetiska strategier som baseras på essentiella definitioner av hur nostalgi är konstruerad. Den något spekulativa karaktären av studien mildras genom att studien i all väsentlighet bygger på en mångfald av empiriska studier inom sociologi och existentiell psykologi (Batcho; Routledge; Sedikides; Wildschut m.fl.) Som titeln på serien som boken publiceras i antyder så används Värdslitteraturen (World Literature) som en korpus (och då med en omdefiniering av begreppet till att omfatta flera medier: världsmedia [world media] och inte bara litteratur) och i något mindre avseende som komparativ metod mellan olika geopolitiska kontexter som kodar de nostalgiska upplevelserna. Boken innebär ett avsevärt bidrag till hur känslor medieras genom fiktiva medier i allmänhet, och nostalgin i synnerhet. Det är den första studie som studerar nostalgi från ett brett intermedialt perspektiv. Som en detaljerad och bred studie av nostalgisk estetik inom flertalet fiktiva medier är den tämligen unik och ett betydande bidrag till både nostalgi-, intermedialitets-, och receptionsstudier.
Möjligheten att få tid att läsa in sig på den snabbt växande flora av akademisk litteratur om nostalgi, samt angränsande områden, och reflektera över viktiga estetiska och mediala frågor under sabbatstiden har varit en gåva. Likaså att få presentera, diskutera och ventilera sin pågående forskning i olika sociala och akademiska sammanhang har varit mycket utvecklande för projektet. De två planerade utlandsvistelserna har starkt bidragit till projektets framgång, inte bara för all konstruktiv feedback de har genererat men också för att det är kreativt att befinna sig i andra akademiska miljöer än hemmavid. Jag spenderade en månad i Berlin på Freier Universität där jag förde samtal med Tobias Becker, tongivande nostalgiforskare, samt med andra kollegor inom den interdiscplinära forskargruppen Aesthetic Experience and the Dissolution of Artistic Limits. Men framför allt var mina tre månader på ELTS (European Languages and Transcultural Studies) på UCLA produktiva, med presentationer för kollegor och studenter om mitt projekt, särskilt inom LENS (Laboratory for Environmental Narrative Strategies) och The Cybercene Lab Our Multispecies Futures in a Transformed World. Nu fick inte mitt projekt den ekokritiska fokus som var initialt planerat (det blir en annan monografi), så mycket samarbete skedde istället i anslutning till programmet inom digital humaniora lett av Dominic Thomas. Som en följd av detta samarbete så aarbetar Linnéuniversitetet och den humanistiska fakulteten på UCLA fram ett MoU.
Utöver de planerade utlandsvistelserna, så var jag stipendiat på Villa San Michele på Capri under maj och juni där jag presenterade mitt projekt för andra stipendiater samt i en podcast. Vidare presenterade jag mitt projekt på CIPA (Centre Interdisciplinaire de Poétique Appliquée) University of Liège (8 april), var inviterad som plenarföreläsare om medieringar av nostalgi och nostalgiska affordanser på två konferenser om intermedialitet arrangerad av The Intermedial Strand (University of Edinburgh), samt på den årliga nostalgikonferensen arrangerad av Gdansk universitet. Dessutom föreläste jag om nostalgi och antropocen på Università degli studi Roma Tre. Ett intressant samverkansprojekt initierades av mig och avdelningschefen Alexandra Stiernspetz på Smålands museum i Växjö, där deras brevarkiv på emigrantinstitutet genomlystes från ett nostalgiskt perspektiv av masterstudenter inom engelskan på Linnéuniversitetet (finansierat av Kulturrådet).
Utöver att författa monografin, så har sabbatsåret också bidragit till ett antal andra publikationer i nära anslutning till nostalgiprojektet (se publikationslista för detaljer). Noterbart här är två samförfattade kapitel till The Routledge Handbook of Nostalgia (”Nostalgia and Literature” och ”Anthropocene Nostalgia”) samt en monografi Intermedial Ecocriticism: The Climate Crisis Through Art and Media (Lexington, 2024). Avvikelser från projektplanen märks framför allt genom dessa två förändringar: (1) Jag insåg rätt snart att det inte skulle finnas utrymme att grundligt undersöka förhållandet mellan ekologi och nostalgi på det sätt jag hade önskat eftersom fokus var att rama in de rent estetiska dimensionerna av nostalgisk mediering, och som följd av det (2) förstod jag att intermedialitet som teori och metod blev ett mycket produktivt och nödvändigt grepp för att förstå hur medieringar fungerar och hur olika medier förhåller sig till nostalgi på olika sätt.
Eftersom min skrivproduktivitet vida översteg mina förväntningar, har jag redan material för ytterligare en monografi om nostalgi, tentativt titulerad The Stimmungs of Nostalgia där jag zoomar in på just hur estetisk nostalgi arbetar inom vissa specifika stämningsområden där känslor, affekt, förkroppsligande, återkommande troper och motiv samspelar. Detta projekt blir alltså ett avstamp ur den kommande monografin. Under arbetat med monografin har jag blivit brett inspirerad av hur kognitiv poetik, neuropsykologi, estetik, reception, media teorier, samverkar för att kommunicera affekt. Jag sökte och blev beviljad forskningsmedel (så kallade excellensmedel på fakulteten för konst och humaniora, Linnéuniversitetet) för projektet Affektiv Intermedialitet. Inom ramen för detta projekt tar jag alltså ett vidare grepp om mediering av affekt, först i en internationell workshop på Linnéuniversitetet i juni och sedan ett inrättande av ett nytt forskningskluster inom Centrum för Intermediala och Multimodala Studier.