Tidsdokumentet: krockar mellan visioner och verklighet i relation till ny teknik i Sverige runt millennieskiftet 2000
Genom att undersöka det svenska millenniemonumentets uppgång och fall syftar föreliggande bok till att utforska krocken mellan visioner och verklighet i relation till framväxten av ny teknik i Sverige runt millennieskiftet. Monumentet illustrerar en ny typ av överdådig offentlig konst som uppstod i mitten av 1990-talet och bestod av stora fysiska interaktiva monument. Trots att de var tänkta att vara för evigt, blev de ofta kortlivade.
Boken berättar en historia om visioner om ny teknik, tvärvetenskaplig forskning och stadsförnyelse. Det är också en berättelse om vad som händer när dessa visioner krockar med verkligheten. Boken bygger på forskning från två tidigare projekt om digital konst, finansierade av Vetenskapsrådet, och sammanställer tidigare outforskat arkivmaterial. Genom att betrakta monumentet inte i första hand som offentlig konst, utan som en teknisk artefakt, utmanar boken föreställningen om den här typen av överdådiga satsningar som misslyckanden. Istället undersöks de som fysiska manifestationer av sin tid.
Projektet använder konst för att undersöka en avgörande förändring i vår tid. Detta är viktigt då det bidrar till en kritisk granskning av konsekvenserna av digital teknik i Sverige under en tid genomsyrad av visioner om digitalisering.
En forskningsvistelse vid Cornell University kommer att stärka bokens internationella perspektiv, och lägga grunden för ett potentiellt framtida samarbete på doktorandnivå mellan Uppsala universitet och Cornell University.
Boken berättar en historia om visioner om ny teknik, tvärvetenskaplig forskning och stadsförnyelse. Det är också en berättelse om vad som händer när dessa visioner krockar med verkligheten. Boken bygger på forskning från två tidigare projekt om digital konst, finansierade av Vetenskapsrådet, och sammanställer tidigare outforskat arkivmaterial. Genom att betrakta monumentet inte i första hand som offentlig konst, utan som en teknisk artefakt, utmanar boken föreställningen om den här typen av överdådiga satsningar som misslyckanden. Istället undersöks de som fysiska manifestationer av sin tid.
Projektet använder konst för att undersöka en avgörande förändring i vår tid. Detta är viktigt då det bidrar till en kritisk granskning av konsekvenserna av digital teknik i Sverige under en tid genomsyrad av visioner om digitalisering.
En forskningsvistelse vid Cornell University kommer att stärka bokens internationella perspektiv, och lägga grunden för ett potentiellt framtida samarbete på doktorandnivå mellan Uppsala universitet och Cornell University.
Slutredovisning
Jag har ägnat sabbaticalåret åt att skriva en monografi om det svenska millenniemonumentet, Tidsdokumentet. Det huvudsakliga resultatet från forskningsåret är ett bokmanuskript (som ännu inte är avslutat), en artikel och ett bokkapitel, samt ovärderliga erfarenheter från en längre tids vistelse som gästforskare vid ett världsledande amerikanskt universitet. Sabbaticalåret, särskilt gästforskarvistelsen, har vidare lett till nya forskningsfrågor, nya forskningssamarbeten och nya forskningsansökningar.
Arbetstiteln för mitt bokprojekt är ”Tidsdokumentet: krockar mellan visioner och
verklighet i relation till ny teknik i Sverige runt millennieskiftet 2000”. Genom att undersöka det svenska millenniemonumentets uppkomst och fall syftar bokprojektet till att utforska krocken mellan visioner och verklighet i relation till framväxten av ny teknik i Sverige kring millennieskiftet. I boken utgår jag från tesen att det ofta verkar råda en osäkerhet om vad ny teknik är och att framväxten av ny teknik därför omges av en slags tolkningsflexibilitet, vilket i sin tur leder till osäkerhet om hur den nya tekniken ska hanteras. Jag hävdar att denna osäkerhet är en viktig orsak till de krockar som ofta uppstår mellan visioner och verklighet i samband med framväxten av ny teknik.
När jag presenterade bokprojektet för mina kollegor vid Department of History of Art & Visual Studies på Cornell University (se nedan) fick jag mycket konstruktiv feedback, framför allt kring projektets internationella betydelse och bidrag till den digitala konstens historieskrivning. Det innebär att jag har tänkt om gällande förlag, språk och innehåll. Två förändringar har därför skett i förhållande till den ursprungliga planen.
Den första förändringen är att jag har bestämt mig för att ge ut boken på ett internationellt förlag, i första hand ett amerikanskt universitetsförlag, istället för ett svenskt förlag (som var planen när jag skrev ansökan). Boken kommer därmed att skrivas på engelska, istället för svenska, vilket innebär att skrivprocessen kommer att ta längre tid och att manuset behöver genomgå extra språkgranskning. Produktionskostnaderna kommer därför att bli högre i jämförelse med den ursprungliga budgeten. Med anledning av det kommer jag att anhålla om att överföra oförbrukade löne- och driftsmedel till potten för produktionsstöd.
Den andra förändringen rör förändring av bokenskontext. Mitt beslut att publicera den kommande boken hos ett internationellt förlag innebär att jag kommer att skriva om delar av kontexten. Enligt ansökan var planen att främst placera millenniemonumentet i relation till andra monument. Det kommer jag fortfarande att göra. Som ett tillägg kommer jag dock att utvidga avsnittet om den digitala konstens historia för att visa att det svenska millenniemonumentet är en del av en tradition av internationell digital offentlig konst som sträcker sig tillbaka till 1960-talet. Det innebär att jag kommer att skriva fram det svenska millenniemonumentet både som en del av ett internationellt sammanhang av liknande initiativ kring millennieskiftet och som en del av ett konsthistoriskt sammanhang av digital offentlig konst som går tillbaka till 1960-talet, särskilt cybernetisk konst. Detta innebär att en del av den tid jag ursprungligen avsatt för att skriva har ägnats åt att läsa in mig på den nya kontexten och fundera på hur jag ska omorganisera bokmanuset. En viktig del av denna förändring har varit att skriva en artikel där jag relaterar det svenska millenniemonumentet till 1960-talets cybernetiska konst. Artikeln ”The Swedish Millennium Monument: a cybernetic tower in the 21st century” (inlämnad för språkgranskning i februari 2026) har varit ett sätt för mig att prova på att skriva fram den nya kontexten.
Utöver ändringar i språk och kontext har jag valt att strukturera om befintligt innehåll. Ursprungligen bestod boken av en inledning följd av sex kapitel. I den omarbetade versionen har jag istället valt att dela in boken i tre kapitel med en kortare introduktion och avslutning: I) Uppdrag, II) Uppförande, och III) Nedmontering. Syftet med omstruktureringen är att tydligare fokusera på bokmanusets tes gällande den osäkerhet som uppstår kring ny teknologi. Den nya strukturen underlättar ytterligare internationella jämförelser av monument som har genomgått en liknande process, men också med liknande processer kopplade till framväxten och implementeringen av ny teknologi men som inte nödvändigtvis berör monument. Innehållet i de ursprungliga kapitlen kommer fortfarande att ingå, men brytas upp för att delvis disponeras om. Det innebär att strukturen har ändrats plus att den nya kontexten har tillkommit.
Den mest betydelsefulla delen av mitt sabbaticalår, som också kom att förändra mitt bokprojekt, var vistelsen som gästforskare vid Department of History of Art & Visual Studies vid Cornell University, Ithaca, New York. Sammanlagt var jag gästforskare vid Cornell i 12 månader, varav åtta inom ramen för sabbaticalåret. De fyra första månaderna av vistelsen finansierades genom andra stipendier. Min värd vid Cornell var Iftikhar Dadi, John H. Burris Professor of History of Art och Chair för Department of History of Art & Visual Studies vid the College of Arts and Sciences.
Under min vistelse vid Cornell presenterade jag min forskning vid sammanlagt sex tillfällen. Två gånger lade jag fram texter vid Department of History of Art & Visual Studies månatliga forskningsseminarium, Research in Art and Visual Culture (RAVC) workshop. Vid det första tillfället presenterade jag det bokprojekt som jag arbetade med under min sabbaticalperiod, vid det andra ett utkast till en ny forskningsansökan om museers samlingspraktiker kring digital konst, “Att hantera ny konst” (se nedan). Vid presentationerna fick jag mycket värdefulla synpunkter från kollegiet, inte minst associate professor María Fernandez som länge arbetat med liknande frågeställningar. María Fernandez uppmärksammade mig på likheten mellan det svenska millenniemonumentet och konst skapad inom den cybernetiska rörelsen under 1960-talet, och var därmed viktig för att visa på bokmanusets internationella relevans. Assistant professor Andrew Moisey, vars forskning kring fotografi, digitala medier, film och rörliga bilder hjälpte mig att förstå bokens innehåll i ett bredare teknikhistoriskt perspektiv, har också varit en mycket värdefull samtalspartner. Men även institutionens yngre forskare, i synnerhet Rodrigo Guzman-Serrano, doktorand med inriktning mot konst, teknik och vetenskap.
Vid tre tillfällen fick jag möjlighet att delta i undervisningen på såväl grund-, avancerad- som forskarutbildningsnivå vid institutionen och presenterade då min forskning för studenter och doktorander på kurserna ”History and Theory of Digital Art” under ledning av María Fernandez och ”Contemporary Art: 1960 – present” under ledning av Iftikhar Dadi, samt på doktorandkursen ”Graduate Research Methods in Art History” under ledning av av associate professor och studierektor för forskarutbildningen vid institutionen, Benjamin Anderson. Därutöver presenterade jag även min forskning vid andra institutioner på Cornell. Forskaren Anna Davidsson bjöd exempelvis in mig att presentera projektet för hennes forskargrupp, Cornell EcoArts, vid Cornell Cals, College of Agriculture and Life Sciences. Dessa presentationer gav mig möjlighet att placera min forskning i relation till en internationell – särskilt amerikansk – kontext, vilket hjälpte mig att tänka kring tilltalet och förändringen av kontext.
Vidare ledde jag ett av seminarierna vid RAVC i samband med att Rodrigo Guzman-Serrano presenterade sitt avhandlingsprojekt, samt deltog i vetenskapliga seminarier, workshops och föreläsningsserier arrangerade av både min värdinstitution och andra enheter vid Cornell, förutom RAVC workshop, bland annat Pulse of Art History och Visual Culture Colloquium. Under forskningsåret har jag även medverkat vid två konferenser. Våren 2025 presenterade jag en av de nya forskningsidéer som jag arbetat med under vistelsen vid CAA (College Art Association) 113th Annual Conference in New York City och efter att jag kommit tillbaka till Sverige presenterade jag under hösten samma forskningsidé vid Conference on the occasion of the 150th anniversary for Art History at the University of Oslo.
För att förstå det svenska millenniemonumentet i relation till en internationell kontext av såväl andra monument som konsthistorien i stort, har en viktig del av vistelsen varit att besöka olika museer och offentliga monument för att se och uppleva dem på plats. Under vistelsen vid Cornell genomförde jag därför studiebesök vid museer och monument i både Ithaca och andra delar av USA, däribland: Herbert F. Johnsons Museum of Art och Handwerker Gallery i Ithaca; The Metropolitan Museum of Art, MoMA: The Museum of Modern Art, Whitney Museum of American Art, Guggenheim, Neue Galerie, 9/11 Memorial & Museum samt ett antal mindre gallerier i New York City; Smithsonian och The National Mall i Washington DC; The George Eastman Museum i Rochester; Corning Museum of Glass i Corning; Buffalo AKG Art Museum och Frank Lloyd Wright’s Martin House i Buffalo.
Mitt sabbaticalår har även resulterat i andra publikationer, nya forskningsfrågor, nya forskningssamarbeten och nya forskningsansökningar. För det första ledde forskningen kring förvaltning av digital offentlig konst mig vidare till frågan om hur museer förvaltar digital konst. Våren 2026 har jag skickat in en ansökan till Vetenskapsrådet, “Att hantera ny konst” som anknyter till frågan om förvaltning av digital konst och utvecklar de teoretiska resonemang kring tolkningsflexibilitet som uppstår kring ny teknik när den är ny som jag applicerar i bokmanuset. Till projektet har jag knutit en referensgrupp bestående av internationella och nationella experter. Tre av referensgruppens medlemmar är personer som jag etablerade kontakt med genom vistelsen vid Cornell: Rodrigo Guzman-Serrano vid Department of History of Art & Visual Studies på Cornell, Christiane Paul intendent för digital konst vid Whitney Museum of American Art och Hannah Star Rogers, disputerad vid Cornell, för närvarande forskare vid Medical Museion vid Köpenhemans universitet. Vid Cornell diskuterade jag även projektidén med professor Tim Murray vid Department of Literatures in English som har erfarenhet av att ha bedrivit ett liknande projekt.
För det andra ingår jag i en forskargrupp som beviljats medel för att skriva ansökningar på temat konstnärsresidens i akademin, “Artist-in-residence in academic settings”, från Centre for Integrated Research on Culture and Society (CIRCUS) vid Uppsala universitet (huvudsökande Erika Sigvardsdotter). Projektet knyter an till frågan om tvärvetenskap och samarbeten mellan konstnärer och forskare inom akademin som kännetecknar produktionsprocessen bakom det svenska millenniemonumentet och har resulterat i ett samförfattat bokkapitel (med Erika Sigvardsdotter). Våren 2026 kommer jag att vara huvudsökande för en ansökan på samma tema.
Avslutningsvis bör nämnas att jag tack vare mitt sabbaticalår, i januari 2026 lämnat in en ansökan om att bli befordrad till professor i konstvetenskap vid Uppsala universitet.
Förutom kunskapsutbyte kring mitt bokprojekt såg jag även utlandsvistelsen som en möjlighet att främja internationellt utbyte mellan USA och Sverige på längre sikt. Ett av målen med min vistelse vid Cornell var därför att undersöka möjligheten att utveckla ett framtida samarbete i form av utbyte på forskarutbildningsnivå mellan min värdinstitution vid Cornell och min hemmainstitution vid Uppsala universitet. Min värd Iftikhar Dadi har gett mig en stående inbjudan att låta doktorander från min hemmainstitution vara gästdoktorander vid Department of History of Art & Visual Studies vid Cornell, och kollegorna vid Cornell (såväl doktorander som seniora forskare) har fått en motsvarande inbjudan av mig att vara gästforskare vid Konstvetenskapliga institutionen i Uppsala.
Ytterligare ett exempel på liknande kunskapsutbyte som kom till stånd tack vare sabbaticalperiodens utlandsvistelse var att min kollega Andrew Moisey valde att publicera en artikel i Journal of Aesthetics & Culture (Taylor & Francis) som jag är chefredaktör för. Därtill donerade jag två antologier (“Swedish Art Historiography” och “Swedish Art History”) och en nyutkommen avhandling (“The Making of Ways of Being an Artist”) om svensk konsthistoria till Mui Ho Fine Arts Library vid Cornell, vilket var mycket uppskattat. Under året har jag även blivit medlem i CAA (College Art Association).
Avslutningsvis vill jag understryka betydelsen av att som forskare få möjlighet att vara del av en ledande internationell forskningsmiljö på det sätt som jag fick genom mitt sabbaticalår. Förutom att det inneburit sammanhållen skrivtid har det förändrat mitt förhållningssätt och gett mig nya och avgörande perspektiv på min egen forskning och har därmed varit ovärderligt. Här vill jag också understryka vikten av att bli del av ett socialt sammanhang under utlandsvistelsen. Tack vare att jag tidigt blev inbjuden att presentera min forskning i olika sammanhang kom jag snabbt in i forskningsmiljön på institutionen, vilket i sin tur innebar att jag blev inbjuden till sociala sammanhang med anledning av terminsstart, julavslutning och examensceremoni samt på middagar med gästföreläsare inom mitt forskningsområde, vilket i sin tur innebar värdefulla kontakter. Att jag etablerat kontakt med ovan nämnda Christiane Paul och Hannah Star Rogers, som tackat jag till att ingå i referensgruppen i mitt nya projekt, är en direkt följd av detta. Sammantaget innebar det att jag snabbt blev en integrerad del av både den vetenskapliga och sociala gemenskapen vid och runt Cornell.
Arbetstiteln för mitt bokprojekt är ”Tidsdokumentet: krockar mellan visioner och
verklighet i relation till ny teknik i Sverige runt millennieskiftet 2000”. Genom att undersöka det svenska millenniemonumentets uppkomst och fall syftar bokprojektet till att utforska krocken mellan visioner och verklighet i relation till framväxten av ny teknik i Sverige kring millennieskiftet. I boken utgår jag från tesen att det ofta verkar råda en osäkerhet om vad ny teknik är och att framväxten av ny teknik därför omges av en slags tolkningsflexibilitet, vilket i sin tur leder till osäkerhet om hur den nya tekniken ska hanteras. Jag hävdar att denna osäkerhet är en viktig orsak till de krockar som ofta uppstår mellan visioner och verklighet i samband med framväxten av ny teknik.
När jag presenterade bokprojektet för mina kollegor vid Department of History of Art & Visual Studies på Cornell University (se nedan) fick jag mycket konstruktiv feedback, framför allt kring projektets internationella betydelse och bidrag till den digitala konstens historieskrivning. Det innebär att jag har tänkt om gällande förlag, språk och innehåll. Två förändringar har därför skett i förhållande till den ursprungliga planen.
Den första förändringen är att jag har bestämt mig för att ge ut boken på ett internationellt förlag, i första hand ett amerikanskt universitetsförlag, istället för ett svenskt förlag (som var planen när jag skrev ansökan). Boken kommer därmed att skrivas på engelska, istället för svenska, vilket innebär att skrivprocessen kommer att ta längre tid och att manuset behöver genomgå extra språkgranskning. Produktionskostnaderna kommer därför att bli högre i jämförelse med den ursprungliga budgeten. Med anledning av det kommer jag att anhålla om att överföra oförbrukade löne- och driftsmedel till potten för produktionsstöd.
Den andra förändringen rör förändring av bokenskontext. Mitt beslut att publicera den kommande boken hos ett internationellt förlag innebär att jag kommer att skriva om delar av kontexten. Enligt ansökan var planen att främst placera millenniemonumentet i relation till andra monument. Det kommer jag fortfarande att göra. Som ett tillägg kommer jag dock att utvidga avsnittet om den digitala konstens historia för att visa att det svenska millenniemonumentet är en del av en tradition av internationell digital offentlig konst som sträcker sig tillbaka till 1960-talet. Det innebär att jag kommer att skriva fram det svenska millenniemonumentet både som en del av ett internationellt sammanhang av liknande initiativ kring millennieskiftet och som en del av ett konsthistoriskt sammanhang av digital offentlig konst som går tillbaka till 1960-talet, särskilt cybernetisk konst. Detta innebär att en del av den tid jag ursprungligen avsatt för att skriva har ägnats åt att läsa in mig på den nya kontexten och fundera på hur jag ska omorganisera bokmanuset. En viktig del av denna förändring har varit att skriva en artikel där jag relaterar det svenska millenniemonumentet till 1960-talets cybernetiska konst. Artikeln ”The Swedish Millennium Monument: a cybernetic tower in the 21st century” (inlämnad för språkgranskning i februari 2026) har varit ett sätt för mig att prova på att skriva fram den nya kontexten.
Utöver ändringar i språk och kontext har jag valt att strukturera om befintligt innehåll. Ursprungligen bestod boken av en inledning följd av sex kapitel. I den omarbetade versionen har jag istället valt att dela in boken i tre kapitel med en kortare introduktion och avslutning: I) Uppdrag, II) Uppförande, och III) Nedmontering. Syftet med omstruktureringen är att tydligare fokusera på bokmanusets tes gällande den osäkerhet som uppstår kring ny teknologi. Den nya strukturen underlättar ytterligare internationella jämförelser av monument som har genomgått en liknande process, men också med liknande processer kopplade till framväxten och implementeringen av ny teknologi men som inte nödvändigtvis berör monument. Innehållet i de ursprungliga kapitlen kommer fortfarande att ingå, men brytas upp för att delvis disponeras om. Det innebär att strukturen har ändrats plus att den nya kontexten har tillkommit.
Den mest betydelsefulla delen av mitt sabbaticalår, som också kom att förändra mitt bokprojekt, var vistelsen som gästforskare vid Department of History of Art & Visual Studies vid Cornell University, Ithaca, New York. Sammanlagt var jag gästforskare vid Cornell i 12 månader, varav åtta inom ramen för sabbaticalåret. De fyra första månaderna av vistelsen finansierades genom andra stipendier. Min värd vid Cornell var Iftikhar Dadi, John H. Burris Professor of History of Art och Chair för Department of History of Art & Visual Studies vid the College of Arts and Sciences.
Under min vistelse vid Cornell presenterade jag min forskning vid sammanlagt sex tillfällen. Två gånger lade jag fram texter vid Department of History of Art & Visual Studies månatliga forskningsseminarium, Research in Art and Visual Culture (RAVC) workshop. Vid det första tillfället presenterade jag det bokprojekt som jag arbetade med under min sabbaticalperiod, vid det andra ett utkast till en ny forskningsansökan om museers samlingspraktiker kring digital konst, “Att hantera ny konst” (se nedan). Vid presentationerna fick jag mycket värdefulla synpunkter från kollegiet, inte minst associate professor María Fernandez som länge arbetat med liknande frågeställningar. María Fernandez uppmärksammade mig på likheten mellan det svenska millenniemonumentet och konst skapad inom den cybernetiska rörelsen under 1960-talet, och var därmed viktig för att visa på bokmanusets internationella relevans. Assistant professor Andrew Moisey, vars forskning kring fotografi, digitala medier, film och rörliga bilder hjälpte mig att förstå bokens innehåll i ett bredare teknikhistoriskt perspektiv, har också varit en mycket värdefull samtalspartner. Men även institutionens yngre forskare, i synnerhet Rodrigo Guzman-Serrano, doktorand med inriktning mot konst, teknik och vetenskap.
Vid tre tillfällen fick jag möjlighet att delta i undervisningen på såväl grund-, avancerad- som forskarutbildningsnivå vid institutionen och presenterade då min forskning för studenter och doktorander på kurserna ”History and Theory of Digital Art” under ledning av María Fernandez och ”Contemporary Art: 1960 – present” under ledning av Iftikhar Dadi, samt på doktorandkursen ”Graduate Research Methods in Art History” under ledning av av associate professor och studierektor för forskarutbildningen vid institutionen, Benjamin Anderson. Därutöver presenterade jag även min forskning vid andra institutioner på Cornell. Forskaren Anna Davidsson bjöd exempelvis in mig att presentera projektet för hennes forskargrupp, Cornell EcoArts, vid Cornell Cals, College of Agriculture and Life Sciences. Dessa presentationer gav mig möjlighet att placera min forskning i relation till en internationell – särskilt amerikansk – kontext, vilket hjälpte mig att tänka kring tilltalet och förändringen av kontext.
Vidare ledde jag ett av seminarierna vid RAVC i samband med att Rodrigo Guzman-Serrano presenterade sitt avhandlingsprojekt, samt deltog i vetenskapliga seminarier, workshops och föreläsningsserier arrangerade av både min värdinstitution och andra enheter vid Cornell, förutom RAVC workshop, bland annat Pulse of Art History och Visual Culture Colloquium. Under forskningsåret har jag även medverkat vid två konferenser. Våren 2025 presenterade jag en av de nya forskningsidéer som jag arbetat med under vistelsen vid CAA (College Art Association) 113th Annual Conference in New York City och efter att jag kommit tillbaka till Sverige presenterade jag under hösten samma forskningsidé vid Conference on the occasion of the 150th anniversary for Art History at the University of Oslo.
För att förstå det svenska millenniemonumentet i relation till en internationell kontext av såväl andra monument som konsthistorien i stort, har en viktig del av vistelsen varit att besöka olika museer och offentliga monument för att se och uppleva dem på plats. Under vistelsen vid Cornell genomförde jag därför studiebesök vid museer och monument i både Ithaca och andra delar av USA, däribland: Herbert F. Johnsons Museum of Art och Handwerker Gallery i Ithaca; The Metropolitan Museum of Art, MoMA: The Museum of Modern Art, Whitney Museum of American Art, Guggenheim, Neue Galerie, 9/11 Memorial & Museum samt ett antal mindre gallerier i New York City; Smithsonian och The National Mall i Washington DC; The George Eastman Museum i Rochester; Corning Museum of Glass i Corning; Buffalo AKG Art Museum och Frank Lloyd Wright’s Martin House i Buffalo.
Mitt sabbaticalår har även resulterat i andra publikationer, nya forskningsfrågor, nya forskningssamarbeten och nya forskningsansökningar. För det första ledde forskningen kring förvaltning av digital offentlig konst mig vidare till frågan om hur museer förvaltar digital konst. Våren 2026 har jag skickat in en ansökan till Vetenskapsrådet, “Att hantera ny konst” som anknyter till frågan om förvaltning av digital konst och utvecklar de teoretiska resonemang kring tolkningsflexibilitet som uppstår kring ny teknik när den är ny som jag applicerar i bokmanuset. Till projektet har jag knutit en referensgrupp bestående av internationella och nationella experter. Tre av referensgruppens medlemmar är personer som jag etablerade kontakt med genom vistelsen vid Cornell: Rodrigo Guzman-Serrano vid Department of History of Art & Visual Studies på Cornell, Christiane Paul intendent för digital konst vid Whitney Museum of American Art och Hannah Star Rogers, disputerad vid Cornell, för närvarande forskare vid Medical Museion vid Köpenhemans universitet. Vid Cornell diskuterade jag även projektidén med professor Tim Murray vid Department of Literatures in English som har erfarenhet av att ha bedrivit ett liknande projekt.
För det andra ingår jag i en forskargrupp som beviljats medel för att skriva ansökningar på temat konstnärsresidens i akademin, “Artist-in-residence in academic settings”, från Centre for Integrated Research on Culture and Society (CIRCUS) vid Uppsala universitet (huvudsökande Erika Sigvardsdotter). Projektet knyter an till frågan om tvärvetenskap och samarbeten mellan konstnärer och forskare inom akademin som kännetecknar produktionsprocessen bakom det svenska millenniemonumentet och har resulterat i ett samförfattat bokkapitel (med Erika Sigvardsdotter). Våren 2026 kommer jag att vara huvudsökande för en ansökan på samma tema.
Avslutningsvis bör nämnas att jag tack vare mitt sabbaticalår, i januari 2026 lämnat in en ansökan om att bli befordrad till professor i konstvetenskap vid Uppsala universitet.
Förutom kunskapsutbyte kring mitt bokprojekt såg jag även utlandsvistelsen som en möjlighet att främja internationellt utbyte mellan USA och Sverige på längre sikt. Ett av målen med min vistelse vid Cornell var därför att undersöka möjligheten att utveckla ett framtida samarbete i form av utbyte på forskarutbildningsnivå mellan min värdinstitution vid Cornell och min hemmainstitution vid Uppsala universitet. Min värd Iftikhar Dadi har gett mig en stående inbjudan att låta doktorander från min hemmainstitution vara gästdoktorander vid Department of History of Art & Visual Studies vid Cornell, och kollegorna vid Cornell (såväl doktorander som seniora forskare) har fått en motsvarande inbjudan av mig att vara gästforskare vid Konstvetenskapliga institutionen i Uppsala.
Ytterligare ett exempel på liknande kunskapsutbyte som kom till stånd tack vare sabbaticalperiodens utlandsvistelse var att min kollega Andrew Moisey valde att publicera en artikel i Journal of Aesthetics & Culture (Taylor & Francis) som jag är chefredaktör för. Därtill donerade jag två antologier (“Swedish Art Historiography” och “Swedish Art History”) och en nyutkommen avhandling (“The Making of Ways of Being an Artist”) om svensk konsthistoria till Mui Ho Fine Arts Library vid Cornell, vilket var mycket uppskattat. Under året har jag även blivit medlem i CAA (College Art Association).
Avslutningsvis vill jag understryka betydelsen av att som forskare få möjlighet att vara del av en ledande internationell forskningsmiljö på det sätt som jag fick genom mitt sabbaticalår. Förutom att det inneburit sammanhållen skrivtid har det förändrat mitt förhållningssätt och gett mig nya och avgörande perspektiv på min egen forskning och har därmed varit ovärderligt. Här vill jag också understryka vikten av att bli del av ett socialt sammanhang under utlandsvistelsen. Tack vare att jag tidigt blev inbjuden att presentera min forskning i olika sammanhang kom jag snabbt in i forskningsmiljön på institutionen, vilket i sin tur innebar att jag blev inbjuden till sociala sammanhang med anledning av terminsstart, julavslutning och examensceremoni samt på middagar med gästföreläsare inom mitt forskningsområde, vilket i sin tur innebar värdefulla kontakter. Att jag etablerat kontakt med ovan nämnda Christiane Paul och Hannah Star Rogers, som tackat jag till att ingå i referensgruppen i mitt nya projekt, är en direkt följd av detta. Sammantaget innebar det att jag snabbt blev en integrerad del av både den vetenskapliga och sociala gemenskapen vid och runt Cornell.