Understuderade aspekter av negation
Negation är bland de få bevisligen universella drag av mänskliga språk och har studerats inom en mängd olika subdiscipliner av lingvistik. Ändå finns det ett antal områden som behöver ytterligare forskning, särskilt ur ett tvärspråkligt perspektiv. Här fokuserar jag på två: (i) negation av tillstånd i motsats till negation av händelser och (ii) lexikala uttryck av negation. Jag har bedrivit omfattande forskning inom dessa ämnen baserad på stora mängder tvärspråkliga data. Vad gäller (i) verkar det finnas en stark tendens i mänskliga språk att särskilja negation av tillgänglighet och negation av identitet. Lexikala uttryck för negation uttryker ett begränsat antal kategorier som återspeglgar grundläggande mänsklig erfarenhet: t ex att inte veta, inte vilja, inte ha. Språktypologi dock förutsätter samarbete. För att producera rimliga klassifikationer och förklaringar är det extremt viktigt att samråda med specialister inom specifika språkfamiljer. Därför söker jag samarbete med Laboratoire Dynamique du Langage, Université Lumière–Lyon 2, Frankrike. Denna institution är numera en av de mest aktiva forskningscentra i Europa vad gäller språkdokumentation, historisk lingvistik, typologi och neurolingvistik. Samarbetet jag planerar inkluderar dataanalyser, diskussion av diakrona hypoteser och slutligen verifiering och konsolidering av klassifikationerna jag föreslagit hittils. Projektet som beskrivs här kommer att resultera i två vetenskapliga artiklar i högprofilerade tidskrifter.
Slutredovisning
1 Tid och plats för mina utlandsvistelser
Under min sabbatsperiod tillbringade jag 5 månader vid Laboratoire Dynamique du Langage (DDL), Université Lumière – Lyon 2, Frankrike. På grund av forskarnas tillgänglighet och min dotters skolgång delades vistelsen upp i två delar, en månad i juni 2025 och fyra månader under hösten 2025, september till december. Vistelsen var mycket givande och produktiv. Jag fick möjlighet att arbeta tillsammans med ett antal forskare som fokuserar på specifika områden i världen: Maïa Ponsonnet som specialiserar sig på australiska språk, Denis Creissels som är en ledande expert på icke-verbala predikationer samt atlantiska språk, Alice Vittrant vars fokus ligger på tibeto-burmanska, Françoise Rose, Antoine Guillaume och Antonio Ramirez som arbetar med specifika arawakan språk, en av de största språkfamiljerna i Sydamerika.
Utöver kontakterna med seniorforskare fick jag möjlighet att ta del av ett antal doktoranders arbete, dela mina erfarenheter med dem och få information om nya idéer och ämnen inom fältarbete och språktypologi. Den tekniska expertisen av de tjänstgörande forskningsassistenterna var av stort värde för mig eftersom de delade med sig av söktekniker, erfarenhet samt arbetssätt med typsättningsverktyg som t ex LaTeX samt statistiska metoder inom lingvistisk forskning.
DDL är en livlig akademisk miljö med regelbundna seminarier inom flera underdiscipliner inom lingvistik: typologi, fältarbete, neurolingvistik och språkinlärning. Jag deltog regelbundet i typologiseminariet samt presenterade själv där ett föredrag om mitt arbete och fick värdefull feedback. Jag kunde också börja med inledande intervjuer och ha diskussioner om ett ämne som jag planerar att utveckla i framtiden, se mer om detta i avsnitt 5.
DDL deltar i tredje-uppgiften-aktiviteter och jag blev också inkluderad. Varje år anordnas en vetenskapsfestival i Lyon. Under detta evenemang bjuder högskolor in skolbarn till campus antingen för populära föreläsningar eller för att delta i lekar med akademisk inriktning och liknande aktiviteter. För detta evenemang satte Maïa Ponsonnet och jag upp ett översättningsspel med positiva och negativa meningar på cirka 20 olika språk för en grupp elever som gick i åk 6. Det uppskattades mycket och kommer att inkluderas i framtida vetenskapsfestivaler.
Mitt eget arbete kunde genomföras enligt beskrivningen i forskningsplanen med tillägg av förarbete och intervjuer om ett nytt ämne. Ytterligare detaljer finns i avsnitt 3, 4 och 5 nedan.
2 Allmän översikt över forskningsfrågan och betydelsen av RJ-sabbatical
Negation är en av de få påvisbart universella egenskaperna hos mänskliga språk. Som sådan har den studerats i stor utsträckning inom olika grenar av lingvistiken och det finns en omfattande mängd litteratur ägnad åt den. Inom språktypologi finns ett antal storskaliga tvärspråkliga studier som ägnas åt negation i enkla deklarativa meningar med ett lexikalt verb, så kallad standardnegation (nedan kallad SN), se till exempel (Dahl 1979; Miestamo 2005), Dryer (1988; 2013a; 2013b; 2013c) om negationsmarkörers morfosyntaktiska egenskaper, Haspelmath (2013) om negativa obestämda pronomen och predikatnegation. Trots detta kvarstår ett antal aspekter som kräver ytterligare forskning, särskilt ur ett tvärspråkligt perspektiv. För mina projekt har jag fokuserat på negation i icke-verbala och stativa satser, avsnitt 3, och lexikalisering av negation, avsnitt 4. Jag har gjort omfattande arbete med dessa ämnen och samlat in stora datamängder. Typologi är dock inte en enskild forskares uppgift. För att kunna producera rimliga klassificeringar och välgrundade redogörelser är samråd med specialister på specifika familjer oundgängligt. För detta ändamål sökte jag samarbete med forskare vid DDL. Detta forskningscenter är för närvarande en av de mest dynamiska forskningsplatserna i Europa när det gäller språkdokumentation, historisk lingvistik, typologi och neurolingvistik. Det inrymmer specialister på språken i Västafrika, Sydamerika, Kaukasus, Sibirien och Australien, för att nämna de viktigaste. Att kunna arbeta där, presentera och diskutera mina analyser, få feedback och delta i forskarnas arbete där har varit mycket berikande och har avsevärt förbättrat kvaliteten på min egen forskning.
3 Typologi av negation i icke-verbala predikationer
Som nämnts ovan tenderar många tvärspråkliga studier om negation att fokusera på negation i intransitiva deklarativa meningar med ett öppet verbpredikat såsom (i) Mary sjunger inte. Det finns fortfarande efterfrågan på storskaliga tvärspråkliga studier om negationsstrategier i olika typer av stativa predikationer, se (ii) till (v) nedan för några exempel. Syftet med denna studie är att åtgärda denna brist.
Följaktligen fokuserar jag på negationsstrategierna i meningar som (ii) Detta är inte Mary, (iii) Mary är inte sjuksköterska (icke-verbala uttryck) (iv) Maria är inte hemma (lokativ) (v) Det finns inga gröna lejon (existentiella). Negationsmarkörerna i dessa meningar kallas kollektivt för speciella negatorer när de skiljer sig från (SN). Relevant tvärspråkligt arbete inkluderar Eriksen (2011) om negationsstrategier i meningar med ett nominalt predikat och Veselinova (2013) om negativa existentialis. Speciella negatorer nämns också kortfattat i allmänna översikter av negation, se (Miestamo 2017; Auwera & Krasnoukhova 2020), utan någon ytterligare specificering om deras tvärspråkliga spridning och semantiska, morfosyntaktiska eller distributionella egenskaper. Det måste också påpekas att inte alla grammatikor ger information om dem, så elicitering och arbete med språkexperter är mycket viktigt för denna undersökning. Detta arbete har producerat en typologi av speciella negatorer med en rimlig översikt över deras areala och genealogiska distribution. Vidare strävar jag efter att beskriva hur de interagerar med andra delar av grammatiken, presentera hypoteser för deras utveckling och slutligen föreslå en förklaring till den observerade distributionen. Dessutom bidrar ökad medvetenhet om de olika underdomänerna inom meningsnegation till framtida beskrivande arbete, eftersom grammatikförfattare kommer att vara uppmärksamma på de skillnader som beskrivs här.
Jag har samlat in data om negationsstrategier i icke-verbal/stativa predikationer som visas i (i) till (v) från ett genealogiskt och geografiskt stratifierat urval av 149 språk (hädanefter världsurvalet, WS). Dessutom använder jag data från ett familjebaserat urval som inkluderar familjer från Eurasien och Afrika (slaviska, iranska, uraliska, dravidiska, turkiska, berberiska), Oceanien (polynesiska) och Sydamerika (tukaniska och awarakaniska). Under min vistelse vid DDL utökade jag min datauppsättning med släkten som Atlantic (Västafrika), Chibcha (Mesoamerika) och Gunwinyguan (Norra Australien) genom att arbeta med specialister inom dessa områden, Denis Creissel, Colette Grinevald och Maïa Ponsonet. Hela min datauppsättning omfattar nu 299 språk.
Jag kunde också lära mig och använda statiska verktyg för att producera semantiska kartor för att uppnå mer exakta beskrivningar av de negatorer som studeras. Lika viktigt var det att jag kunde diskutera mina familjebaserade data och kodning tillsammans med hypoteser om olika historiska utvecklingar med forskare som Antoine Guillaume och Françoise Rose som specialiserar sig på språkdokumentation och beskrivning samt på historisk lingvistik och språkrekonstruktion.
Jag kunde fastställa två huvudtyper av speciella negatorer baserat på deras funktioner: negativexistens margörer (eng. negative existentials) och ekvativt-attributiva negatorer (eng. equative-attributive negators) (användningen av denna etikett följer (Mettouchi 2021). Negativexistens markörer, (1c), finns i två undertyper, definierade av deras semantiska omfång och strukturella egenskaper: (i) negativexistentialer-proper, som används för icke-existens, negation av predikativ ägande och ofta, men inte alltid, för negation av lokativa satser; negativexistens marköere uppvisar också ett antal andra semantiska, morfosyntaktiska och diakrona tvärspråkliga likheter och (ii) utökade negativexistens markörer som i (2). Dessa används mer allmänt för negation av icke-verbala satser, och anger avsaknaden av X, där X kan vara ett objekt, en egenskap eller en identitetsrelation.
(1) Eastern Mari (Uralic) (Glottocode: east2328)
a. ok tol
NEG.3SG come.CONN
‘Han/Hon kommer inte’ (Wagner-Nagy and Viola 2009: 135)
b. Tudo yoca og?l’
3SG child NEG
‘Han/Hon är inte ett barn’ (Riese et al. 2010: 91)
c. Port uke
house not.exist
‘Det finns inget hus’ (Jeremy Bradley, p.c.)
(2) Persiska (Indo-European) (Glottocode: west2369)
a. na-mi-xar-am
NEG-DUR-buy-1SG
‘Jag köper inte [X]’ (Lazard 1992: 163)
b. hâzer nist-am
ready not.be-1SG
‘Jag är inte färdig’, (Lazard 1992: 164)
c. tu-ye hæyat doxtær nist
in-EZ courtyard girl not.be
‘Det finns inga flickor på gården’ (Don Stilo p.c.)
I den aktuella datamängden verkar utökade negativexistens markörer vara särskilt vanliga i språken i Mellanöstern och även i vissa språk i Papua Nya Guinea. För övrigt verkar de relativt sällsynta och är också diakroniskt instabila. Det senare återspeglas i det faktum att de tenderar att dela upp sig i separata negatorer, en för negativexistens och en annan för de återstående icke-verbala predikationerna.
De icke-verbala negationstyper som identifierats i mitt studium är olika vad gäller tvärspråklig frekvens, arealfördelning samt formella, semantiska och syntaktiska egenskaper. Till exempel är negativexistensialis markörer, som vanligtvis används för att negera existentiella, possessiva och ibland även lokativa predikationer, spridda över hela världen, de är multifunktionella lexem som interagerar med andra underdomäner av negation på en mängd olika sätt. Omvänt verkar ekvativt-attributiva negatorer, som används för att negera identitet och klassinkludering (i) och (ii) ovan och ibland även plats, vara mer lokaliserade till specifika områden i världen, såsom Afrika och Sydostasien. Ekvativt-attributiva negatorer utvecklas ofta till negatorer med ett nära omfång och tenderar att utvecklas till konstituerande negatorer men även SN-negatorer specifikt för framtiden. Denna senare utveckling är uppmärksammad men en goddtagbar förklaring till den har ännu inte föreslagits, se även Baranova & Mishchenko (2022).
I stora drag, inom det allmänna negationsdomänen, verkar det finnas ett funktionellt tryck för ytterligare domändifferentiering. Specifikt skiljs negation av handlingar ofta från negation av tillgänglighet; ett annat vanligt särskiljande domän är negation av identitet och klassinkludering, nära kopplat till kontrast och fokus.
En sammanfattning av denna studie accepterades för presentation vid den kommande konferensen för Association for Linguistic Typology, ALT 16, som ska hållas i Lyon, Frankrike i juli 2026. Konferensen är en av de mest prestigefyllda forumen för presentation av typologiskt arbete. Årets upplaga har varit den största hittills, med 400 inskickade bidrag varav endast 52 % accepterades. En artikel om detta ämne är för närvarande under revidering för tidskriften Linguistic Typology.
4. Lexikalisering av negation
Målet med denna undersökning är att identifiera vilka negerade begrepp, huvudsakligen kopplade till tillstånd och händelser, som uttrycks lexikalt över språk, jfr. (i) engelska dunno < I don’t know eller (ii) Tundra Nenets jexerasj’not know’. Både (i) och (ii) kan semantiskt delas upp i en negativ komponent och en positiv betydelse. Enligt (Brinton & Traugott 2005; Moreno-Cabrera 1998) betraktas sådana former som exempel på lexikalisering. Termen används här i en synkron betydelse. Specifika lexikaliseringar av negation nämns i flertalet verk, till exempel Jespersen (1917: 13), Croft (1991), Payne (1985), van Gelderen (2009). De Haan (1997), Palmer (1995), van der Auwera (2001), Eriksen (2011), Veselinova (2013). Emellertid saknas en systematisk tvärspråklig undersökning av lexikaliserade negativa betydelser både i litteraturen om negation och i arbetet med lexikal typologi, se (Evans 2010; Goddard 2001; Koch 2001; Koptjevskaja-Tamm 2008). Zeshan (2004), å andra sidan, erbjuder en detaljerad diskussion om oregelbundna negativa betydelser i teckenspråk. Dessa uttryck kan också ses som lexikaliseringar och jämförs med resultaten från den aktuella studien.
I likhet med studien om negation i icke-verbala predikationer använder jag två typer av urval: ett genealogiskt och geografiskt stratifierat urval med världsomspännande täckning som inkluderar 105 olika språk och ett familjebaserat urval som inkluderar slaviska, uraliska och polynesiska. Samarbete med forskarna vid DDL hjälpte mig att utöka min datauppsättning till att representera varje större makroområde, jfr. (Dryer 1992, Hammarström & Donohue 2014). Det som dock har varit av största vikt för denna studie är möjligheten att diskutera mina semantiska analyser med specialister på specifika språk. Medan lexikaliseringar av negation vanligtvis beskrivs som undantag från standarduttryck och tenderar att listas i grammatiker, är det mycket svårt att få information om deras semantik. Som har noterats upprepade gånger i litteraturen om lexikal typologi förutsätter den jämförande studien av betydelse gemensamt arbete med specialister eftersom översättningsmotsvarigheterna som tillhandahålls i beskrivande material vanligtvis är otillräckliga och ofta vilseledande. Det är därför arbete med experter har varit oumbärligt för ytterligare specificering och beskrivning av deras innehåll och funktioner.
Min databas innehåller lexikala uttryck för 65 negativa betydelser kodade av enskilda lexikala uttryck som kan grupperas i bredare semantiska domäner. Kanske inte överraskande observeras alla semantiska och grammatiska domäner som identifierats av Zeshan (2004: 50) som kodade av oregelbundna negativa i teckenspråk också som lexikaliseringar i talade språk. Dessa domäner är: KOGNITION (inte veta, inte förstå), EMOTIONELL ATTITYD (inte vilja ha, inte gilla), MODALER (kan inte, behöver inte), INNESÄTT/EXISTENTIELL (inte ha, inte existera), TID/ASPEKT (gjorde inte, inte avslutade), VÄRDERINGSBEDÖMNING (inte rätt, inte tillräckligt). En domän som tenderar att lexikaliseras i talade språk men inte rapporteras av Zeshan för teckenspråk betecknas här som ICKE-TALANDE; den representeras av betydelser som "inte prata", "inte berätta" som i Mele-Fila kaiipunu "inte tala" vs. vanaga "tala" (Clark 2002: 692).
Det är tydligt att negativa lexikaliseringar klustrar kring ett begränsat antal begrepp. Som Zeshan (2004: 51) påpekar är ”händelser och tillstånd som att inte tycka om, att inte veta, att inte ha alla identifierbara mänskliga upplevelser”. Det är därför de ofta kodas av lexikaliserade uttryck tvärspråkligt oavsett språkmedium. Studien belyser således det faktum att lexikonbestånd i mänskliga språk tenderar att vara strukturerade kring kognitivt framträdande kategorier och lexikaliseringar av negation belyser detta mycket tydligt. Genom att identifiera de begrepp de kodar samt funktionerna hos dessa uttryck får vi mer insikt i hur talare tolkar mening och hur olika semantiska domäner är relaterade till varandra. Jag håller för närvarande på att avsluta ett manuskript om detta som kommer att skickas in till tidskriften Linguistics.
5. Framåtblickande: att dela upp dagen i olika kulturer.
Att kunna fokusera på sin forskning och interagera med andra forskare är en drömmöjlighet för alla som ägnar sig åt vetenskapligt arbete. Under det här året kunde jag inte bara sammanfatta ämnen som jag har arbetat med länge. Jag kunde också tänka på en ny riktning i min forskning, nämligen konceptualisering av tid och sätt att dela upp dagen i olika kulturer. Alla som har börjat lära sig ett främmande språk har stött på problemet med att termer relaterade till tid inte är översättbara. Detta illustreras kortfattat av svenska och indonesiska.
På svenska finns det två termer, dag och natt, som delar upp 24-timmarsperioden (dygnet) i två perioder: en av ljus och en av mörker. Ljusperioden, dagen, delas vidare in i mindre perioder som morgon 'gryning till ca 10-11', förmiddag 'ca 11-12', eftermiddag 'ca 12-17/solnedgång' och kväll 'efter 17/solnedgång'. Det finns också termer som kan tolkas antingen som perioder eller som tidpunkter, såsom gryning, soluppgång, skymning, solnedgång, midnatt.
På indonesiska använder man två termer där 24-timmarsperioden är uppdelad i en period av ljus och en period av mörker, hari 'dag' och malam 'kväll, natt'. Ljusperioden är uppdelad i tre perioder: pagi '6:00 - ca 10:00', siang 'ca 10:00 - 15:00' och sore '15:00 - 18:00'. Observera att större delen av Indonesien ligger nära ekvatorn, så solen går upp och ner ca klockan 6:00 på morgonen respektive kl. 18:00 på kvällen. Det bör också noteras att i de flesta standardordböcker översätts både siang och sore till 'eftermiddag', vilket är uppenbarligen fel. Till detta bör läggas till att dygnet är uppdelad på olika sätt på svenska och på indonesiska.
Att dela upp dagen är uppenbarligen kopplat till geografi men också till hur människor organiserar sitt dagliga liv, måltider, arbete, och vila. Således är ämnet om dygnets uppdelning närarelaterat till socialantropologi. I många, men inte alla, kulturer används termer inom dygnsuppdelningen även i hälsningar, jfr godmorgon. Å ena sidan kan de förekomma som en del av ett lexikon som tillhör det grundläggande ordförrådet; i situationer med intensiv språkkontakt verkar dessa termer dock vara lätta att låna. Att samla in data om dem är en komplicerad sak. De listas inte regelbundet i grammatiska beskrivningar och ordboksdata är inte tillförlitliga på grund av skillnaderna i referentintervaller. Att kunna diskutera olika aspekter av detta ämne med forskarna på DDL har varit oerhört användbart för mitt fortsatta arbete med detta ämne.
Litteraturförteckning
Auwera, J. van der & O. Krasnoukhova. 2020. The typology of negation. In Veronica Déprez & Maria Teresa Espinal (eds.), Oxford Handbook of Negation, 91–116. Oxford University Press. https://doi.org/10.1093/oxfordhb/9780198830528.013.3.
Auwera, Johan van der. 2001. On the typology of negative modals. In Jack Hoeksema, Hotze Rullmann, Victor Sanchez-Valencia & Ton van der Wouden (eds.), Perspectives on Negation and Polarity Items, 23–48. Amsterdam: John Benjamins Publishing Company.
Auwera, Johan van der. 2009. The Jespersen Cycles. In Elly van Gelderen (ed.), Cyclical Change. Amsterdam/Philadelphia: JOhn Benjamins Publishing Company.
Auwera, Johan van der. 2010. On the diachrony of negation. In Laurence R. Horn (ed.), Expression of Negation, 73–101. Berlin: Mouton de Gruyter.
Auwera, Johan van der, Olga Krashnoukhova & Frens Vossen. 2022. Intertwining the negative cycles. In Ljuba Veselinova & Arja Hamari (eds.), The Negative Existential Cycle from a Comparative Perspective. Berlin: Language Science Press.
Auwera, Johan van der, Ludo Lejeune & Valentin) (with Goussev. 2013. The Prohibitive. In Martin Haspelmath, Matthew Dryer, David Gil & Bernard Comrie (eds.), World Atlas of Language Structures. München: Max Planck Digital Library. http://wals.info/feature/71.
Baranova, Vlada & Daria Mishchenko. 2022. Non-verbal negation markers and the Negative Existential Cycle in Bashkir and Kalmyk with some typological parallels. In Ljuba Veselinova & Arja Hamari (eds.), The Negative Existential Cycle, 403–439. Berlin: Language Science Press. https://langsci-press.org/catalog/book/307.
Brinton, Laurel J. & Elizabeth Closs Traugott. 2005. Lexicalization and Language Change. Cambridge: Cambridge University Press. http://dx.doi.org/10.1017/CBO9780511615962.002.
Cysouw, Michael. 2005. Quantitative Methods in Typology. In Reinhard Köhler, Gabriel Altmann & Rajmund G. Piotrowski (eds.), Quantitative Linguistics: An International Handbook, 554–578. Berlin: Mouton de Gruyter.
Cysouw, Michael. 2007. Investigating Transition Probabilities in the World Atlas of Language Structures. In. Paris. http://web.mac.com/cysouw/presentations/index_files/cysouwALT7TRANSITION_slides.pdf.
Dahl, Östen. 1979. Typology of sentence negation. Linguistics 17. 79–106.
Dryer, Matthew. 1988. Universals of negative position. In Michael Hammond, Edith Moravcsik & Jessica Wirth (eds.), Studies in Syntactic Typology, 93–124. Amsterdam: John Benjamins Publishing Company.
Dryer, Matthew S. 1989. Large Linguistic Areas and Language Sampling. Studies in Language 13–2. 257–292.
Dryer, Matthew S. 1992. The Greenbergian Word Order Correlations. Language 68(1). 81–138.
Dryer, Matthew S. 2013a. Negative Morphemes. In Matthew S. Dryer & Martin Haspelmath (eds.), The World Atlas of Language Structures Online. Leipzig: Max Planck Institute for
Evolutionary Anthropology. https://wals.info/chapter/112. (12 June, 2020).
Dryer, Matthew S. 2013b. Position of Negative Morpheme With Respect to Subject, Object, and Verb (v2020.3). (Ed.) Matthew S. Dryer & Martin Haspelmath. The World Atlas of Language Structures Online. Zenodo. https://doi.org/10.5281/zenodo.7385533.
Dryer, Matthew S. 2013c. Order of Negative Morpheme and Verb. In Matthew S. Dryer & Martin Haspelmath (eds.), The World Atlas of Language Structures Online. Leipzig: Max Planck Institute for Evolutionary Anthropology. https://wals.info/chapter/143. (12 June, 2020).
Eriksen, Pål Kristian. 2011. “To Not Be” or not “to not be”: The typology of negation of non-verbal predicates. Studies in Language 35(2). 275–310.
Evans, Nicholas D. 2010. Semantic Typology. In Jae-Jung Song (ed.), The Oxford Handbook of Linguistic Typology, 504–533. Oxford: Oxford University Press.
Gelderen, Elly van (ed.). 2009. Cyclical change. Amsterdam: John Benjamins Publishing Company.
Goddard, Cliff. 2001. Lexico-semantic universals: A critical overview. Linguistic Typology 5. 1–65.
Haan, Ferdinand de. 1997. The Interaction of Negation and Modality: A Typological Study (Outstanding Dissertations in Linguistics Series). Garland Publishers.
Hammarström, Harald & Mark Donohue. 2014. Some principles on the use of macro-areas in typological comparison. Language Dynamics and Change 4(1). 167–187. https://doi.org/https://doi.org/10.1163/22105832-00401001.
Haspelmath, Martin. 2013. Negative Indefinite Pronouns and Predicate Negation. (Ed.) Matthew S. Dryer & Martin Haspelmath. The World Atlas of Language Structures Online. Zenodo. https://doi.org/10.5281/zenodo.7385533.
Jespersen, Otto. 1917. Negation in English and other languages. København: Hovedkommissionær: Andr, Fred, Høst & Søn, KGL. Hof-boghandel, Bianco Lunos Bogtrykkeri.
Koch, Peter. 2001. Lexical typology. In Martin Haspelmath, Ekkehard König, Wulf Oesterreicher & Wolfgang Raible (eds.), Language Typology and Language Universals, vol. 2, 1142–1179. Berlin/New York: Walter de Gruyter.
Koptjevskaja-Tamm, Maria. 2008. Approaching lexical typology. In Martine Vanhove (ed.), From Polysemy to Semantic Change, 3–52. Amsterdam/Philadelphia: John Benjamins Publishing Company.
Lazard, Gilbert. 1992. A Grammar of Contemporary Persian. Costa Meca, California: Mazda Publishers in association with Bibliotheca Persica.
Mettouchi, Amina. 2021. Negation in Kabyle (Berber). Journal of African Languages and Literatures (2). 30–79. https://doi.org/10.6092/jalalit.v2i2.8059.
Miestamo, Matti. 2003. Clausal Negation: A Typological Study. Helsinki: University of Helsinki Ph.D. A revised version of this work was published by Mouton de Gruyter /Berlin.
Miestamo, Matti. 2005. Standard Negation: The Negation of Declarative Verbal Main Clauses in a Typological Perspective. Berlin: Mouton de Gruyter.
Miestamo, Matti. 2014. Partitives and negation: A cross-linguistic survey. In Silvia Luraghi & Tuomas Huumo (eds.), Partitive cases and related categories (Empirical Approaches to Language Typology 54), 63–86. Berlin: De Gruyter Mouton.
Miestamo, Matti. 2017. Negation. In Alexandra Y. Aikhenvald & Robert M. W. Dixon (eds.), Cambridge handbook of linguistic typology, 405–439. Cambridge: Cambridge University Press.
Moreno-Cabrera, Juan C. 1998. On the relationships between grammaticalization and lexicalization. In Anna Giacalone Ramat & Paul Hopper (eds.), The Limits of Grammaticalization (TSL: 37), 211–227. Amsterdam: John Benjamins.
Palmer, F. R. 1995. Negation and the Modals of Possibility and Necessity. In J. Bybee & S. Fleischman (eds.), Modality in Grammar and Discourse (Typological Studies in Language), 453–471. Amsterdam: John Benjamins Publishing Company.
Payne, John R. 1985. Negation. In Timothy Shopen (ed.), Language Typology and Syntactic Description, vol I: Clause Structure, vol. 1, 197–242. Cambridge: Cambridge University Press.
Riese, Timothy, Bradley, Jeremy, Yakimova, Emma, and Krylova, Galina. 2010. ???? ????? ?????:: A Comprehensive Introduction to the Mari Language. Vienna: Department of Finno-Ugric Studies, University of Vienna.
Wagner-Nagy, Beáta, and Viola, Márta Sarolta. 2009. Typology of affirmative and negative non-verbal predicates in the Ugric and Samoyedic languages. FUF 60:117-159.
Zeshan, Ulrike. 2004. Hand, head, and face: Negative constructions in sign languages. Linguistic Typology 8(1). 1–58.
Under min sabbatsperiod tillbringade jag 5 månader vid Laboratoire Dynamique du Langage (DDL), Université Lumière – Lyon 2, Frankrike. På grund av forskarnas tillgänglighet och min dotters skolgång delades vistelsen upp i två delar, en månad i juni 2025 och fyra månader under hösten 2025, september till december. Vistelsen var mycket givande och produktiv. Jag fick möjlighet att arbeta tillsammans med ett antal forskare som fokuserar på specifika områden i världen: Maïa Ponsonnet som specialiserar sig på australiska språk, Denis Creissels som är en ledande expert på icke-verbala predikationer samt atlantiska språk, Alice Vittrant vars fokus ligger på tibeto-burmanska, Françoise Rose, Antoine Guillaume och Antonio Ramirez som arbetar med specifika arawakan språk, en av de största språkfamiljerna i Sydamerika.
Utöver kontakterna med seniorforskare fick jag möjlighet att ta del av ett antal doktoranders arbete, dela mina erfarenheter med dem och få information om nya idéer och ämnen inom fältarbete och språktypologi. Den tekniska expertisen av de tjänstgörande forskningsassistenterna var av stort värde för mig eftersom de delade med sig av söktekniker, erfarenhet samt arbetssätt med typsättningsverktyg som t ex LaTeX samt statistiska metoder inom lingvistisk forskning.
DDL är en livlig akademisk miljö med regelbundna seminarier inom flera underdiscipliner inom lingvistik: typologi, fältarbete, neurolingvistik och språkinlärning. Jag deltog regelbundet i typologiseminariet samt presenterade själv där ett föredrag om mitt arbete och fick värdefull feedback. Jag kunde också börja med inledande intervjuer och ha diskussioner om ett ämne som jag planerar att utveckla i framtiden, se mer om detta i avsnitt 5.
DDL deltar i tredje-uppgiften-aktiviteter och jag blev också inkluderad. Varje år anordnas en vetenskapsfestival i Lyon. Under detta evenemang bjuder högskolor in skolbarn till campus antingen för populära föreläsningar eller för att delta i lekar med akademisk inriktning och liknande aktiviteter. För detta evenemang satte Maïa Ponsonnet och jag upp ett översättningsspel med positiva och negativa meningar på cirka 20 olika språk för en grupp elever som gick i åk 6. Det uppskattades mycket och kommer att inkluderas i framtida vetenskapsfestivaler.
Mitt eget arbete kunde genomföras enligt beskrivningen i forskningsplanen med tillägg av förarbete och intervjuer om ett nytt ämne. Ytterligare detaljer finns i avsnitt 3, 4 och 5 nedan.
2 Allmän översikt över forskningsfrågan och betydelsen av RJ-sabbatical
Negation är en av de få påvisbart universella egenskaperna hos mänskliga språk. Som sådan har den studerats i stor utsträckning inom olika grenar av lingvistiken och det finns en omfattande mängd litteratur ägnad åt den. Inom språktypologi finns ett antal storskaliga tvärspråkliga studier som ägnas åt negation i enkla deklarativa meningar med ett lexikalt verb, så kallad standardnegation (nedan kallad SN), se till exempel (Dahl 1979; Miestamo 2005), Dryer (1988; 2013a; 2013b; 2013c) om negationsmarkörers morfosyntaktiska egenskaper, Haspelmath (2013) om negativa obestämda pronomen och predikatnegation. Trots detta kvarstår ett antal aspekter som kräver ytterligare forskning, särskilt ur ett tvärspråkligt perspektiv. För mina projekt har jag fokuserat på negation i icke-verbala och stativa satser, avsnitt 3, och lexikalisering av negation, avsnitt 4. Jag har gjort omfattande arbete med dessa ämnen och samlat in stora datamängder. Typologi är dock inte en enskild forskares uppgift. För att kunna producera rimliga klassificeringar och välgrundade redogörelser är samråd med specialister på specifika familjer oundgängligt. För detta ändamål sökte jag samarbete med forskare vid DDL. Detta forskningscenter är för närvarande en av de mest dynamiska forskningsplatserna i Europa när det gäller språkdokumentation, historisk lingvistik, typologi och neurolingvistik. Det inrymmer specialister på språken i Västafrika, Sydamerika, Kaukasus, Sibirien och Australien, för att nämna de viktigaste. Att kunna arbeta där, presentera och diskutera mina analyser, få feedback och delta i forskarnas arbete där har varit mycket berikande och har avsevärt förbättrat kvaliteten på min egen forskning.
3 Typologi av negation i icke-verbala predikationer
Som nämnts ovan tenderar många tvärspråkliga studier om negation att fokusera på negation i intransitiva deklarativa meningar med ett öppet verbpredikat såsom (i) Mary sjunger inte. Det finns fortfarande efterfrågan på storskaliga tvärspråkliga studier om negationsstrategier i olika typer av stativa predikationer, se (ii) till (v) nedan för några exempel. Syftet med denna studie är att åtgärda denna brist.
Följaktligen fokuserar jag på negationsstrategierna i meningar som (ii) Detta är inte Mary, (iii) Mary är inte sjuksköterska (icke-verbala uttryck) (iv) Maria är inte hemma (lokativ) (v) Det finns inga gröna lejon (existentiella). Negationsmarkörerna i dessa meningar kallas kollektivt för speciella negatorer när de skiljer sig från (SN). Relevant tvärspråkligt arbete inkluderar Eriksen (2011) om negationsstrategier i meningar med ett nominalt predikat och Veselinova (2013) om negativa existentialis. Speciella negatorer nämns också kortfattat i allmänna översikter av negation, se (Miestamo 2017; Auwera & Krasnoukhova 2020), utan någon ytterligare specificering om deras tvärspråkliga spridning och semantiska, morfosyntaktiska eller distributionella egenskaper. Det måste också påpekas att inte alla grammatikor ger information om dem, så elicitering och arbete med språkexperter är mycket viktigt för denna undersökning. Detta arbete har producerat en typologi av speciella negatorer med en rimlig översikt över deras areala och genealogiska distribution. Vidare strävar jag efter att beskriva hur de interagerar med andra delar av grammatiken, presentera hypoteser för deras utveckling och slutligen föreslå en förklaring till den observerade distributionen. Dessutom bidrar ökad medvetenhet om de olika underdomänerna inom meningsnegation till framtida beskrivande arbete, eftersom grammatikförfattare kommer att vara uppmärksamma på de skillnader som beskrivs här.
Jag har samlat in data om negationsstrategier i icke-verbal/stativa predikationer som visas i (i) till (v) från ett genealogiskt och geografiskt stratifierat urval av 149 språk (hädanefter världsurvalet, WS). Dessutom använder jag data från ett familjebaserat urval som inkluderar familjer från Eurasien och Afrika (slaviska, iranska, uraliska, dravidiska, turkiska, berberiska), Oceanien (polynesiska) och Sydamerika (tukaniska och awarakaniska). Under min vistelse vid DDL utökade jag min datauppsättning med släkten som Atlantic (Västafrika), Chibcha (Mesoamerika) och Gunwinyguan (Norra Australien) genom att arbeta med specialister inom dessa områden, Denis Creissel, Colette Grinevald och Maïa Ponsonet. Hela min datauppsättning omfattar nu 299 språk.
Jag kunde också lära mig och använda statiska verktyg för att producera semantiska kartor för att uppnå mer exakta beskrivningar av de negatorer som studeras. Lika viktigt var det att jag kunde diskutera mina familjebaserade data och kodning tillsammans med hypoteser om olika historiska utvecklingar med forskare som Antoine Guillaume och Françoise Rose som specialiserar sig på språkdokumentation och beskrivning samt på historisk lingvistik och språkrekonstruktion.
Jag kunde fastställa två huvudtyper av speciella negatorer baserat på deras funktioner: negativexistens margörer (eng. negative existentials) och ekvativt-attributiva negatorer (eng. equative-attributive negators) (användningen av denna etikett följer (Mettouchi 2021). Negativexistens markörer, (1c), finns i två undertyper, definierade av deras semantiska omfång och strukturella egenskaper: (i) negativexistentialer-proper, som används för icke-existens, negation av predikativ ägande och ofta, men inte alltid, för negation av lokativa satser; negativexistens marköere uppvisar också ett antal andra semantiska, morfosyntaktiska och diakrona tvärspråkliga likheter och (ii) utökade negativexistens markörer som i (2). Dessa används mer allmänt för negation av icke-verbala satser, och anger avsaknaden av X, där X kan vara ett objekt, en egenskap eller en identitetsrelation.
(1) Eastern Mari (Uralic) (Glottocode: east2328)
a. ok tol
NEG.3SG come.CONN
‘Han/Hon kommer inte’ (Wagner-Nagy and Viola 2009: 135)
b. Tudo yoca og?l’
3SG child NEG
‘Han/Hon är inte ett barn’ (Riese et al. 2010: 91)
c. Port uke
house not.exist
‘Det finns inget hus’ (Jeremy Bradley, p.c.)
(2) Persiska (Indo-European) (Glottocode: west2369)
a. na-mi-xar-am
NEG-DUR-buy-1SG
‘Jag köper inte [X]’ (Lazard 1992: 163)
b. hâzer nist-am
ready not.be-1SG
‘Jag är inte färdig’, (Lazard 1992: 164)
c. tu-ye hæyat doxtær nist
in-EZ courtyard girl not.be
‘Det finns inga flickor på gården’ (Don Stilo p.c.)
I den aktuella datamängden verkar utökade negativexistens markörer vara särskilt vanliga i språken i Mellanöstern och även i vissa språk i Papua Nya Guinea. För övrigt verkar de relativt sällsynta och är också diakroniskt instabila. Det senare återspeglas i det faktum att de tenderar att dela upp sig i separata negatorer, en för negativexistens och en annan för de återstående icke-verbala predikationerna.
De icke-verbala negationstyper som identifierats i mitt studium är olika vad gäller tvärspråklig frekvens, arealfördelning samt formella, semantiska och syntaktiska egenskaper. Till exempel är negativexistensialis markörer, som vanligtvis används för att negera existentiella, possessiva och ibland även lokativa predikationer, spridda över hela världen, de är multifunktionella lexem som interagerar med andra underdomäner av negation på en mängd olika sätt. Omvänt verkar ekvativt-attributiva negatorer, som används för att negera identitet och klassinkludering (i) och (ii) ovan och ibland även plats, vara mer lokaliserade till specifika områden i världen, såsom Afrika och Sydostasien. Ekvativt-attributiva negatorer utvecklas ofta till negatorer med ett nära omfång och tenderar att utvecklas till konstituerande negatorer men även SN-negatorer specifikt för framtiden. Denna senare utveckling är uppmärksammad men en goddtagbar förklaring till den har ännu inte föreslagits, se även Baranova & Mishchenko (2022).
I stora drag, inom det allmänna negationsdomänen, verkar det finnas ett funktionellt tryck för ytterligare domändifferentiering. Specifikt skiljs negation av handlingar ofta från negation av tillgänglighet; ett annat vanligt särskiljande domän är negation av identitet och klassinkludering, nära kopplat till kontrast och fokus.
En sammanfattning av denna studie accepterades för presentation vid den kommande konferensen för Association for Linguistic Typology, ALT 16, som ska hållas i Lyon, Frankrike i juli 2026. Konferensen är en av de mest prestigefyllda forumen för presentation av typologiskt arbete. Årets upplaga har varit den största hittills, med 400 inskickade bidrag varav endast 52 % accepterades. En artikel om detta ämne är för närvarande under revidering för tidskriften Linguistic Typology.
4. Lexikalisering av negation
Målet med denna undersökning är att identifiera vilka negerade begrepp, huvudsakligen kopplade till tillstånd och händelser, som uttrycks lexikalt över språk, jfr. (i) engelska dunno < I don’t know eller (ii) Tundra Nenets jexerasj’not know’. Både (i) och (ii) kan semantiskt delas upp i en negativ komponent och en positiv betydelse. Enligt (Brinton & Traugott 2005; Moreno-Cabrera 1998) betraktas sådana former som exempel på lexikalisering. Termen används här i en synkron betydelse. Specifika lexikaliseringar av negation nämns i flertalet verk, till exempel Jespersen (1917: 13), Croft (1991), Payne (1985), van Gelderen (2009). De Haan (1997), Palmer (1995), van der Auwera (2001), Eriksen (2011), Veselinova (2013). Emellertid saknas en systematisk tvärspråklig undersökning av lexikaliserade negativa betydelser både i litteraturen om negation och i arbetet med lexikal typologi, se (Evans 2010; Goddard 2001; Koch 2001; Koptjevskaja-Tamm 2008). Zeshan (2004), å andra sidan, erbjuder en detaljerad diskussion om oregelbundna negativa betydelser i teckenspråk. Dessa uttryck kan också ses som lexikaliseringar och jämförs med resultaten från den aktuella studien.
I likhet med studien om negation i icke-verbala predikationer använder jag två typer av urval: ett genealogiskt och geografiskt stratifierat urval med världsomspännande täckning som inkluderar 105 olika språk och ett familjebaserat urval som inkluderar slaviska, uraliska och polynesiska. Samarbete med forskarna vid DDL hjälpte mig att utöka min datauppsättning till att representera varje större makroområde, jfr. (Dryer 1992, Hammarström & Donohue 2014). Det som dock har varit av största vikt för denna studie är möjligheten att diskutera mina semantiska analyser med specialister på specifika språk. Medan lexikaliseringar av negation vanligtvis beskrivs som undantag från standarduttryck och tenderar att listas i grammatiker, är det mycket svårt att få information om deras semantik. Som har noterats upprepade gånger i litteraturen om lexikal typologi förutsätter den jämförande studien av betydelse gemensamt arbete med specialister eftersom översättningsmotsvarigheterna som tillhandahålls i beskrivande material vanligtvis är otillräckliga och ofta vilseledande. Det är därför arbete med experter har varit oumbärligt för ytterligare specificering och beskrivning av deras innehåll och funktioner.
Min databas innehåller lexikala uttryck för 65 negativa betydelser kodade av enskilda lexikala uttryck som kan grupperas i bredare semantiska domäner. Kanske inte överraskande observeras alla semantiska och grammatiska domäner som identifierats av Zeshan (2004: 50) som kodade av oregelbundna negativa i teckenspråk också som lexikaliseringar i talade språk. Dessa domäner är: KOGNITION (inte veta, inte förstå), EMOTIONELL ATTITYD (inte vilja ha, inte gilla), MODALER (kan inte, behöver inte), INNESÄTT/EXISTENTIELL (inte ha, inte existera), TID/ASPEKT (gjorde inte, inte avslutade), VÄRDERINGSBEDÖMNING (inte rätt, inte tillräckligt). En domän som tenderar att lexikaliseras i talade språk men inte rapporteras av Zeshan för teckenspråk betecknas här som ICKE-TALANDE; den representeras av betydelser som "inte prata", "inte berätta" som i Mele-Fila kaiipunu "inte tala" vs. vanaga "tala" (Clark 2002: 692).
Det är tydligt att negativa lexikaliseringar klustrar kring ett begränsat antal begrepp. Som Zeshan (2004: 51) påpekar är ”händelser och tillstånd som att inte tycka om, att inte veta, att inte ha alla identifierbara mänskliga upplevelser”. Det är därför de ofta kodas av lexikaliserade uttryck tvärspråkligt oavsett språkmedium. Studien belyser således det faktum att lexikonbestånd i mänskliga språk tenderar att vara strukturerade kring kognitivt framträdande kategorier och lexikaliseringar av negation belyser detta mycket tydligt. Genom att identifiera de begrepp de kodar samt funktionerna hos dessa uttryck får vi mer insikt i hur talare tolkar mening och hur olika semantiska domäner är relaterade till varandra. Jag håller för närvarande på att avsluta ett manuskript om detta som kommer att skickas in till tidskriften Linguistics.
5. Framåtblickande: att dela upp dagen i olika kulturer.
Att kunna fokusera på sin forskning och interagera med andra forskare är en drömmöjlighet för alla som ägnar sig åt vetenskapligt arbete. Under det här året kunde jag inte bara sammanfatta ämnen som jag har arbetat med länge. Jag kunde också tänka på en ny riktning i min forskning, nämligen konceptualisering av tid och sätt att dela upp dagen i olika kulturer. Alla som har börjat lära sig ett främmande språk har stött på problemet med att termer relaterade till tid inte är översättbara. Detta illustreras kortfattat av svenska och indonesiska.
På svenska finns det två termer, dag och natt, som delar upp 24-timmarsperioden (dygnet) i två perioder: en av ljus och en av mörker. Ljusperioden, dagen, delas vidare in i mindre perioder som morgon 'gryning till ca 10-11', förmiddag 'ca 11-12', eftermiddag 'ca 12-17/solnedgång' och kväll 'efter 17/solnedgång'. Det finns också termer som kan tolkas antingen som perioder eller som tidpunkter, såsom gryning, soluppgång, skymning, solnedgång, midnatt.
På indonesiska använder man två termer där 24-timmarsperioden är uppdelad i en period av ljus och en period av mörker, hari 'dag' och malam 'kväll, natt'. Ljusperioden är uppdelad i tre perioder: pagi '6:00 - ca 10:00', siang 'ca 10:00 - 15:00' och sore '15:00 - 18:00'. Observera att större delen av Indonesien ligger nära ekvatorn, så solen går upp och ner ca klockan 6:00 på morgonen respektive kl. 18:00 på kvällen. Det bör också noteras att i de flesta standardordböcker översätts både siang och sore till 'eftermiddag', vilket är uppenbarligen fel. Till detta bör läggas till att dygnet är uppdelad på olika sätt på svenska och på indonesiska.
Att dela upp dagen är uppenbarligen kopplat till geografi men också till hur människor organiserar sitt dagliga liv, måltider, arbete, och vila. Således är ämnet om dygnets uppdelning närarelaterat till socialantropologi. I många, men inte alla, kulturer används termer inom dygnsuppdelningen även i hälsningar, jfr godmorgon. Å ena sidan kan de förekomma som en del av ett lexikon som tillhör det grundläggande ordförrådet; i situationer med intensiv språkkontakt verkar dessa termer dock vara lätta att låna. Att samla in data om dem är en komplicerad sak. De listas inte regelbundet i grammatiska beskrivningar och ordboksdata är inte tillförlitliga på grund av skillnaderna i referentintervaller. Att kunna diskutera olika aspekter av detta ämne med forskarna på DDL har varit oerhört användbart för mitt fortsatta arbete med detta ämne.
Litteraturförteckning
Auwera, J. van der & O. Krasnoukhova. 2020. The typology of negation. In Veronica Déprez & Maria Teresa Espinal (eds.), Oxford Handbook of Negation, 91–116. Oxford University Press. https://doi.org/10.1093/oxfordhb/9780198830528.013.3.
Auwera, Johan van der. 2001. On the typology of negative modals. In Jack Hoeksema, Hotze Rullmann, Victor Sanchez-Valencia & Ton van der Wouden (eds.), Perspectives on Negation and Polarity Items, 23–48. Amsterdam: John Benjamins Publishing Company.
Auwera, Johan van der. 2009. The Jespersen Cycles. In Elly van Gelderen (ed.), Cyclical Change. Amsterdam/Philadelphia: JOhn Benjamins Publishing Company.
Auwera, Johan van der. 2010. On the diachrony of negation. In Laurence R. Horn (ed.), Expression of Negation, 73–101. Berlin: Mouton de Gruyter.
Auwera, Johan van der, Olga Krashnoukhova & Frens Vossen. 2022. Intertwining the negative cycles. In Ljuba Veselinova & Arja Hamari (eds.), The Negative Existential Cycle from a Comparative Perspective. Berlin: Language Science Press.
Auwera, Johan van der, Ludo Lejeune & Valentin) (with Goussev. 2013. The Prohibitive. In Martin Haspelmath, Matthew Dryer, David Gil & Bernard Comrie (eds.), World Atlas of Language Structures. München: Max Planck Digital Library. http://wals.info/feature/71.
Baranova, Vlada & Daria Mishchenko. 2022. Non-verbal negation markers and the Negative Existential Cycle in Bashkir and Kalmyk with some typological parallels. In Ljuba Veselinova & Arja Hamari (eds.), The Negative Existential Cycle, 403–439. Berlin: Language Science Press. https://langsci-press.org/catalog/book/307.
Brinton, Laurel J. & Elizabeth Closs Traugott. 2005. Lexicalization and Language Change. Cambridge: Cambridge University Press. http://dx.doi.org/10.1017/CBO9780511615962.002.
Cysouw, Michael. 2005. Quantitative Methods in Typology. In Reinhard Köhler, Gabriel Altmann & Rajmund G. Piotrowski (eds.), Quantitative Linguistics: An International Handbook, 554–578. Berlin: Mouton de Gruyter.
Cysouw, Michael. 2007. Investigating Transition Probabilities in the World Atlas of Language Structures. In. Paris. http://web.mac.com/cysouw/presentations/index_files/cysouwALT7TRANSITION_slides.pdf.
Dahl, Östen. 1979. Typology of sentence negation. Linguistics 17. 79–106.
Dryer, Matthew. 1988. Universals of negative position. In Michael Hammond, Edith Moravcsik & Jessica Wirth (eds.), Studies in Syntactic Typology, 93–124. Amsterdam: John Benjamins Publishing Company.
Dryer, Matthew S. 1989. Large Linguistic Areas and Language Sampling. Studies in Language 13–2. 257–292.
Dryer, Matthew S. 1992. The Greenbergian Word Order Correlations. Language 68(1). 81–138.
Dryer, Matthew S. 2013a. Negative Morphemes. In Matthew S. Dryer & Martin Haspelmath (eds.), The World Atlas of Language Structures Online. Leipzig: Max Planck Institute for
Evolutionary Anthropology. https://wals.info/chapter/112. (12 June, 2020).
Dryer, Matthew S. 2013b. Position of Negative Morpheme With Respect to Subject, Object, and Verb (v2020.3). (Ed.) Matthew S. Dryer & Martin Haspelmath. The World Atlas of Language Structures Online. Zenodo. https://doi.org/10.5281/zenodo.7385533.
Dryer, Matthew S. 2013c. Order of Negative Morpheme and Verb. In Matthew S. Dryer & Martin Haspelmath (eds.), The World Atlas of Language Structures Online. Leipzig: Max Planck Institute for Evolutionary Anthropology. https://wals.info/chapter/143. (12 June, 2020).
Eriksen, Pål Kristian. 2011. “To Not Be” or not “to not be”: The typology of negation of non-verbal predicates. Studies in Language 35(2). 275–310.
Evans, Nicholas D. 2010. Semantic Typology. In Jae-Jung Song (ed.), The Oxford Handbook of Linguistic Typology, 504–533. Oxford: Oxford University Press.
Gelderen, Elly van (ed.). 2009. Cyclical change. Amsterdam: John Benjamins Publishing Company.
Goddard, Cliff. 2001. Lexico-semantic universals: A critical overview. Linguistic Typology 5. 1–65.
Haan, Ferdinand de. 1997. The Interaction of Negation and Modality: A Typological Study (Outstanding Dissertations in Linguistics Series). Garland Publishers.
Hammarström, Harald & Mark Donohue. 2014. Some principles on the use of macro-areas in typological comparison. Language Dynamics and Change 4(1). 167–187. https://doi.org/https://doi.org/10.1163/22105832-00401001.
Haspelmath, Martin. 2013. Negative Indefinite Pronouns and Predicate Negation. (Ed.) Matthew S. Dryer & Martin Haspelmath. The World Atlas of Language Structures Online. Zenodo. https://doi.org/10.5281/zenodo.7385533.
Jespersen, Otto. 1917. Negation in English and other languages. København: Hovedkommissionær: Andr, Fred, Høst & Søn, KGL. Hof-boghandel, Bianco Lunos Bogtrykkeri.
Koch, Peter. 2001. Lexical typology. In Martin Haspelmath, Ekkehard König, Wulf Oesterreicher & Wolfgang Raible (eds.), Language Typology and Language Universals, vol. 2, 1142–1179. Berlin/New York: Walter de Gruyter.
Koptjevskaja-Tamm, Maria. 2008. Approaching lexical typology. In Martine Vanhove (ed.), From Polysemy to Semantic Change, 3–52. Amsterdam/Philadelphia: John Benjamins Publishing Company.
Lazard, Gilbert. 1992. A Grammar of Contemporary Persian. Costa Meca, California: Mazda Publishers in association with Bibliotheca Persica.
Mettouchi, Amina. 2021. Negation in Kabyle (Berber). Journal of African Languages and Literatures (2). 30–79. https://doi.org/10.6092/jalalit.v2i2.8059.
Miestamo, Matti. 2003. Clausal Negation: A Typological Study. Helsinki: University of Helsinki Ph.D. A revised version of this work was published by Mouton de Gruyter /Berlin.
Miestamo, Matti. 2005. Standard Negation: The Negation of Declarative Verbal Main Clauses in a Typological Perspective. Berlin: Mouton de Gruyter.
Miestamo, Matti. 2014. Partitives and negation: A cross-linguistic survey. In Silvia Luraghi & Tuomas Huumo (eds.), Partitive cases and related categories (Empirical Approaches to Language Typology 54), 63–86. Berlin: De Gruyter Mouton.
Miestamo, Matti. 2017. Negation. In Alexandra Y. Aikhenvald & Robert M. W. Dixon (eds.), Cambridge handbook of linguistic typology, 405–439. Cambridge: Cambridge University Press.
Moreno-Cabrera, Juan C. 1998. On the relationships between grammaticalization and lexicalization. In Anna Giacalone Ramat & Paul Hopper (eds.), The Limits of Grammaticalization (TSL: 37), 211–227. Amsterdam: John Benjamins.
Palmer, F. R. 1995. Negation and the Modals of Possibility and Necessity. In J. Bybee & S. Fleischman (eds.), Modality in Grammar and Discourse (Typological Studies in Language), 453–471. Amsterdam: John Benjamins Publishing Company.
Payne, John R. 1985. Negation. In Timothy Shopen (ed.), Language Typology and Syntactic Description, vol I: Clause Structure, vol. 1, 197–242. Cambridge: Cambridge University Press.
Riese, Timothy, Bradley, Jeremy, Yakimova, Emma, and Krylova, Galina. 2010. ???? ????? ?????:: A Comprehensive Introduction to the Mari Language. Vienna: Department of Finno-Ugric Studies, University of Vienna.
Wagner-Nagy, Beáta, and Viola, Márta Sarolta. 2009. Typology of affirmative and negative non-verbal predicates in the Ugric and Samoyedic languages. FUF 60:117-159.
Zeshan, Ulrike. 2004. Hand, head, and face: Negative constructions in sign languages. Linguistic Typology 8(1). 1–58.