Det transkriptoriska fingeravtrycket av ångestreduktion: vilken betydelse har genetisk sårbarhet för depression?

Upprepad exponering för stressfyllda situationer är en metod som används vid behandlingar av ångest, effektiv hos cirka 50 % av patienterna. En del av metodens effekt skulle kunna förklaras av förändring i blodcellers genuttryck eftersom immunfunktion i blod är kopplat till ångest. Ännu är mycket lite känt om hur genuttryck i blod påverkas av denna typ av ångestreduktion. Vi vill veta hur genuttryck i blod bidrar till minskad ångest efter upprepad exponering för social stress. Med utgångspunkt i ny kunskap om hur genetisk risk för depression förutsäger sämre behandlingssvar vid ångest, kommer vi också att studera om genetisk risk för depression påverkar genuttryck och ångestminskning. För detta ändamål kommer vi prospektivt att rekrytera 100 individer med extremt hög (N=50) eller låg (N=50) genetisk risk för depression. Vi förutspår sämre ångestminskning i gruppen med hög än låg genetisk risk för depression. Därefter kommer vi att identifiera de gener vars uttryck förändras med ångestminskning. Vi förutspår mindre förändringar i dessa geners uttryck i hög jämfört med låg genetisk riskgrupp för depression. Att identifiera genuttrycksförändringar associerade med exponeringsinducerad ångestreduktion kan ge viktig kunskap om nya biologiska processer relevanta för ångestbehandling. Att förstå hur genetisk sårbarhet för depression påverkar genuttryck vid ångestreduktion kommer också att informera om varför ångest är mer ihållande och svårbehandlad hos vissa människor än andra.