Hjärnans bearbetning av språk: samspelet mellan syntax, semantik och diskurs.

I det här projektet undersöker vi hur hjärnan bearbetar språkliga betydelserelationer som gör att en text upplevs som sammanhängande, så kallad diskurskoherens. Koherens spelar en viktig roll både i språkproduktionen (när vi planerar vad vi ska säga) och språktolkningen (när vi tolkar och utvärderar det som sägs). Som språkbrukare har vi förväntningar på vad som skall sägas härnäst – både inom en sats och i efterföljande satser. Det betyder att hjärnan försöker förutse vad för information som ska komma i diskursen. Trots att koherens är en så viktig faktor på diskursnivån har den neurolingvistiska forskningen mestadels fokuserat på koherens inom enskilda satser.

I projektet undersöker vi därför hur hjärnan bearbetar koherensrelationer som går över enskilda satser. Vi använder oss av EEG (elektroencefalografi), en mycket precis metod för att mäta när något händer i hjärnan. Vi kommer dessutom att använda oss av traditionella metoder, som korpusar och produktionsstudier.

Syftet med projektet är att förstå hur hjärnan försöker förutse kommande diskurs och om hjärnan använder samma mekanismer för att bearbeta diskurs som den använder för ord och satser. Detta är kunskap som är avgörande för vår förståelse av hur hjärnan bearbetar språk på alla nivåer, och för hur hjärnan processar språket när vi talar med varandra. Resultaten kommer att vara viktiga för forskare inom lingvistik, kognitionsvetenskap och beräkningsmodellering av språkdialog i AI-system.