En historia över den ekologiska ekonomin som politiskt tänkande, 1980–2000
Hur ser ett hållbart förhållande mellan samhället, ekonomin och naturen ut? Klimatkrisen har skapat ett nytt intresse för miljöpolitiska idéer och deras historia, ett område som tidigare marginaliserats i den politiska idéhistorien. Utvecklandet av politiska föreställningar om miljön har nämligen mestadels skett på andra ställen än inom politiska rörelser eller politisk teori där idéhistoriker oftast letar. Detta projekt undersöker en sådan viktig men underutforskad del av den politiska idéhistorien om miljön, den som utvecklades inom det vetenskapliga fältet ekologisk ekonomi (ecological economics) på 1980- och 90-talen. Det var den tid då miljöfrågorna både nationellt och internationellt alltmer kom att skötas genom ekonomiska styrmedel. De ekologiska ekonomerna utvecklade inflytelserika ekonomiska styrmedel och begrepp för naturen. Men deras begrepp var samtidigt ofrånkomligen politiska; de byggde på specifika föreställningar om sådant som människans natur, vad ett gott liv innebär, vad en ekonomi egentligen är, och vilka mål ett samhälle bör sträva mot. Detta projekt är en historisk studie av fyra omdebatterade och inflytelserika begrepp från ekologisk ekonomi, med fokus på deras underliggande politiska dimensioner: ekosystemtjänster, naturkapital, den stabila ekonomin (steady-state economy), och samevolutionär utveckling (coevolutionary development).
Slutredovisning
Ekonomiska begrepp och ramverk spelar idag en central roll i såväl miljöpolitiken – i synnerhet klimatpolitiken – som i olika miljörörelser. Projektet A History of Ecological Economics as Political Thought, 1980–2000 har undersökt relationen mellan ekonomin som kunskapsform och miljöuppfattningar. Undersökningen har behandlat en tid då denna relation både konsoliderades genom att ekonomi blev den dominerande expertisen i offentlig verksamhet i synnerhet på miljöområdet, men då frågan också debatterades flitigt. Projektet har undersökt diskussioner om relationen mellan ekonomin som kunskapsform och miljön, med fokus på den återkommande frågan om huruvida och i så fall hur naturens värde tillräckligt väl kan uttryckas i ekonomiska termer.
Under projektets gång har planen justerats så att fokus flyttats från de fyra begrepp som planerades i ansökan (ecosystem services, natural capital, steady state economy och coevolutionary development), och till den mångfacetterade debatten var gränsen går för ”ekonomisering” av naturen. Denna debatt och dess utveckling visade sig bättre fånga de frågor som projektet syftade till att undersöka historiskt. Projektet har också uppehållit sig vid de konkurrerande beskrivningarna av vilka aspekter av naturen som uppfattats som oekonomiserbara, och deras historia.
De viktigaste resultaten av projektet kretsar kring den debatt som pågick inom och runt det ekologiska ekonomifältet kring frågan om hur väl och under vilka omständigheter ekonomins språk och begrepp kan användas för att styra och administrera naturen. Den här diskussionen har tidigare förståtts som en konflikt mellan politisk pragmatism å den ena sidan och en moraliskt grundad kritik och värdeuppfattning å den andra. Detta projekts historiska undersökning av denna debatt har istället pekat mot en annan tolkning.
Det första centrala resultatet i projektet har varit att visa hur debatten om miljö och ekonomi från 1970-talet identifierade oekonomiserbara aspekter av den globala miljön. En central poäng i detta är att argumentet för oekonomiserbarhet inte är moraliskt, utan att det handlar om strukturella problem med att uttrycka de komplexa och i långa stycken okända mekanismer som styr biosfären på en global nivå. Det handlar här alltså om ett annat argument än att naturen har ett värde i sig, eller att det ekonomiska språket i sig skulle vara korrumperande för ett samhälle (argument som också förekom i dessa sammanhang). Istället handlar det om ett argument kring att naturens planetära livsuppehållande funktion inte är möjlig att beräkna eller uttrycka i ekonomiska termer. Min historiska studie av denna debatt visar vidare att argumentet om den oekonomiserbara aspekten av naturen successivt marginaliserats inom den miljöekonomiska diskussionen. Detta har jag kunnat visa genom att anlägga begreppshistoriska perspektiv på utvecklingen av begreppen ekosystemtjänster och biologisk mångfald under 1970-, 80- och 90-talen.
Ett andra viktigt resultat är att argumenten om de oekonomiserbara aspekterna av den globala miljön saknat konsekvent terminologi, och istället ofta beskrivits med hjälp av fantasifulla metaforer, liknelser och anekdoter. Dessa två resultat redovisas i en artikel (1). I samtida miljöhistorisk debatt benämns dessa aspekter planetär beboelighet (planetary habitability). Denna aspekt av den globala miljön har alltså under lång tid funnits som ett tema i debatter om miljön och ekonomin, men detta har inte tidigare identifierats som en tydlig position och tradition av politiskt miljötänkande. En bidragande orsak till detta är bristen på konsekvent terminologi, eller vad som inom det begreppshistoriska fältet beskrivs som att ett begrepp saknat term.
Ett tredje viktigt resultat av projektet är att visa att de beskrivningar av den oekonomiserbara dimensionen av naturen som funnits i ekonomisk debatt innebär ett nytt perspektiv i debatten om planetär beboelighet som perspektiv i nutida miljödiskussion. Projektet har i den historiska undersökningen på detta vis hittat en ny fråga om hur den oekonomiserbara aspekten av naturen har begreppsliggjorts politiskt som ett exempel på ett slags planetärt tänkande. Detta har konsekvenser för diskussioner inom den s.k. planetära vändningen om hur den globala biosfärens skapande av beboeliga livsvillkor ska begreppsliggöras och kunna institutionaliseras politiskt. Dessa konsekvenser har jag diskuterat i mina artiklar (1) och (2), men också i en längre essärecension (3).
Projektets analytiska resultat och dessas teoretiska implikationer har i huvudsak kommunicerats genom två vetenskapliga artiklar i internationellt högt rankade tidskrifter (1) och (2) och i en essärecension (3) publicerad också den i en högt rankad internationell tidskrift. Mer grundläggande frågor om miljöhistorisk forskning med fokus på ekonomisk teori har diskuterats i ett svenskspråkigt antologibidrag (4). Jag har också deltagit i ett antal internationella konferenser och workshops där jag presenterat olika delar av projektets resultat: bland annat vid Bolognas universitet, Venedigs universitet, universitetet i Nottingham, Ecoles des Mines i Paris, naturvetenskapliga museet i Bryssel, universitetet i Oslo, universitetet i Bern och universitetet i Oxford. Jag presenterade också ett ännu opublicerat konferenspaper på en stor europeisk miljöhistorisk konferens i Uppsala i augusti 2025 (European Society for Environmental History) med nya resultat kring den ekologiska ekonomins roll inom Världsbankens miljöavdelning under slutet av 1980- och 90-talet. Jag har under projektets gång utvecklat och konsoliderat ett samarbete med forskare vid Saxo institutet och Center for Applied Ecological Thinking (CApE), båda vid Köpenhamns universitet. Jag har tillbringat kortare forskningsvistelser under projekttiden vid båda dessa institutioner, och har fler aktiviteter planerade i samarbete med dem under kommande år.
Projektet har genererat nya forskningsfrågor kring hur den oekonomiserbara aspekten av naturen begreppsliggjorts på olika sätt under det som brukar kallas miljöns tidsålder, dvs epoken sedan 1960. Jag har under slutet av projekttiden skrivit ett första bokkapitel och ett book proposal som bygger vidare på projektets resultat genom att undersöka denna fråga. För närvarande för jag dialog med ett högt rankat amerikanskt universitetsförlag som uttryckt stort intresse för utgivning. Jag planerar att skicka in en ansökan om sabbatical till RJ för att slutföra detta arbete.
Under projektets gång har planen justerats så att fokus flyttats från de fyra begrepp som planerades i ansökan (ecosystem services, natural capital, steady state economy och coevolutionary development), och till den mångfacetterade debatten var gränsen går för ”ekonomisering” av naturen. Denna debatt och dess utveckling visade sig bättre fånga de frågor som projektet syftade till att undersöka historiskt. Projektet har också uppehållit sig vid de konkurrerande beskrivningarna av vilka aspekter av naturen som uppfattats som oekonomiserbara, och deras historia.
De viktigaste resultaten av projektet kretsar kring den debatt som pågick inom och runt det ekologiska ekonomifältet kring frågan om hur väl och under vilka omständigheter ekonomins språk och begrepp kan användas för att styra och administrera naturen. Den här diskussionen har tidigare förståtts som en konflikt mellan politisk pragmatism å den ena sidan och en moraliskt grundad kritik och värdeuppfattning å den andra. Detta projekts historiska undersökning av denna debatt har istället pekat mot en annan tolkning.
Det första centrala resultatet i projektet har varit att visa hur debatten om miljö och ekonomi från 1970-talet identifierade oekonomiserbara aspekter av den globala miljön. En central poäng i detta är att argumentet för oekonomiserbarhet inte är moraliskt, utan att det handlar om strukturella problem med att uttrycka de komplexa och i långa stycken okända mekanismer som styr biosfären på en global nivå. Det handlar här alltså om ett annat argument än att naturen har ett värde i sig, eller att det ekonomiska språket i sig skulle vara korrumperande för ett samhälle (argument som också förekom i dessa sammanhang). Istället handlar det om ett argument kring att naturens planetära livsuppehållande funktion inte är möjlig att beräkna eller uttrycka i ekonomiska termer. Min historiska studie av denna debatt visar vidare att argumentet om den oekonomiserbara aspekten av naturen successivt marginaliserats inom den miljöekonomiska diskussionen. Detta har jag kunnat visa genom att anlägga begreppshistoriska perspektiv på utvecklingen av begreppen ekosystemtjänster och biologisk mångfald under 1970-, 80- och 90-talen.
Ett andra viktigt resultat är att argumenten om de oekonomiserbara aspekterna av den globala miljön saknat konsekvent terminologi, och istället ofta beskrivits med hjälp av fantasifulla metaforer, liknelser och anekdoter. Dessa två resultat redovisas i en artikel (1). I samtida miljöhistorisk debatt benämns dessa aspekter planetär beboelighet (planetary habitability). Denna aspekt av den globala miljön har alltså under lång tid funnits som ett tema i debatter om miljön och ekonomin, men detta har inte tidigare identifierats som en tydlig position och tradition av politiskt miljötänkande. En bidragande orsak till detta är bristen på konsekvent terminologi, eller vad som inom det begreppshistoriska fältet beskrivs som att ett begrepp saknat term.
Ett tredje viktigt resultat av projektet är att visa att de beskrivningar av den oekonomiserbara dimensionen av naturen som funnits i ekonomisk debatt innebär ett nytt perspektiv i debatten om planetär beboelighet som perspektiv i nutida miljödiskussion. Projektet har i den historiska undersökningen på detta vis hittat en ny fråga om hur den oekonomiserbara aspekten av naturen har begreppsliggjorts politiskt som ett exempel på ett slags planetärt tänkande. Detta har konsekvenser för diskussioner inom den s.k. planetära vändningen om hur den globala biosfärens skapande av beboeliga livsvillkor ska begreppsliggöras och kunna institutionaliseras politiskt. Dessa konsekvenser har jag diskuterat i mina artiklar (1) och (2), men också i en längre essärecension (3).
Projektets analytiska resultat och dessas teoretiska implikationer har i huvudsak kommunicerats genom två vetenskapliga artiklar i internationellt högt rankade tidskrifter (1) och (2) och i en essärecension (3) publicerad också den i en högt rankad internationell tidskrift. Mer grundläggande frågor om miljöhistorisk forskning med fokus på ekonomisk teori har diskuterats i ett svenskspråkigt antologibidrag (4). Jag har också deltagit i ett antal internationella konferenser och workshops där jag presenterat olika delar av projektets resultat: bland annat vid Bolognas universitet, Venedigs universitet, universitetet i Nottingham, Ecoles des Mines i Paris, naturvetenskapliga museet i Bryssel, universitetet i Oslo, universitetet i Bern och universitetet i Oxford. Jag presenterade också ett ännu opublicerat konferenspaper på en stor europeisk miljöhistorisk konferens i Uppsala i augusti 2025 (European Society for Environmental History) med nya resultat kring den ekologiska ekonomins roll inom Världsbankens miljöavdelning under slutet av 1980- och 90-talet. Jag har under projektets gång utvecklat och konsoliderat ett samarbete med forskare vid Saxo institutet och Center for Applied Ecological Thinking (CApE), båda vid Köpenhamns universitet. Jag har tillbringat kortare forskningsvistelser under projekttiden vid båda dessa institutioner, och har fler aktiviteter planerade i samarbete med dem under kommande år.
Projektet har genererat nya forskningsfrågor kring hur den oekonomiserbara aspekten av naturen begreppsliggjorts på olika sätt under det som brukar kallas miljöns tidsålder, dvs epoken sedan 1960. Jag har under slutet av projekttiden skrivit ett första bokkapitel och ett book proposal som bygger vidare på projektets resultat genom att undersöka denna fråga. För närvarande för jag dialog med ett högt rankat amerikanskt universitetsförlag som uttryckt stort intresse för utgivning. Jag planerar att skicka in en ansökan om sabbatical till RJ för att slutföra detta arbete.