Vad händer med skolan när barnkonventionen blir lag?
Från och med den 1 januari 2020 är FN:s konvention om barnets rättigheter svensk lag. Barnkonventionen, som den ofta kallas, har föregåtts av en remissrunda där svaren från olika organisationer återspeglar skilda uppfattningar. Medan en del välkomnar beslutet och betonar vikten av att barns rättigheter ges större juridisk tyngd, så varnar andra för bristande förutsägbarhet och att många fall nu kommer behöva lösas i domstol. Vad som faktiskt kommer att hända är en öppen fråga. Det som däremot är uppenbart är att beslutet, för den svenska skolan innebär ytterligare ett steg av juridifiering där den juridiska inramningen av skolan, särskilt under det senaste decenniet, redan har varit föremål för stora förändringar.
Syftet med projektet är att bidra med kunskap om vad som händer när barnkonventionen iscensätts på olika nivåer i det svenska skolväsendet. I projektet förstås barnkonventionen som ett fall av juridifiering, vilket i generell mening innebär att en situation eller fråga ges rättslig eller förändrad rättslig karaktär. För att besvara syftet används ett begreppsligt ramverk som har utvecklats för att analysera relationen mellan juridifiering och utbildning.
Två delstudier genomförs, en med fokus på nationell nivå (tre skolmyndigheter) och en på lokal nivå (tre kommuner och två grundskolor i varje). Metoderna som används är textanalys och intervju.
Syftet med projektet är att bidra med kunskap om vad som händer när barnkonventionen iscensätts på olika nivåer i det svenska skolväsendet. I projektet förstås barnkonventionen som ett fall av juridifiering, vilket i generell mening innebär att en situation eller fråga ges rättslig eller förändrad rättslig karaktär. För att besvara syftet används ett begreppsligt ramverk som har utvecklats för att analysera relationen mellan juridifiering och utbildning.
Två delstudier genomförs, en med fokus på nationell nivå (tre skolmyndigheter) och en på lokal nivå (tre kommuner och två grundskolor i varje). Metoderna som används är textanalys och intervju.
Slutredovisning
Vad händer med skolan när barnkonventionen blir lag? Slutredovisning av forskningsprojekt (Riksbankens Jubileumsfond, P21-0148)
Projektets syfte samt utveckling
Projektet Vad händer med skolan när barnkonventionen blir lag? har tagit sin utgångspunkt i den svenska riksdagens beslut att från den 1 januari 2020 inkorporera FN:s konvention om barnets rättigheter till svensk lag (SFS 2018:1197). I projektet har detta beslut studerats som ett exempel på juridifiering, vilket i korthet innebär att sättet att använda lagstiftning på har förändrats. Med juridifiering som övergripande intresse har syftet med projektet varit att bidra med kunskap om vad som händer när barnkonventionen iscensätts på olika nivåer i det svenska skolväsendet. Därtill har målsättningen varit att bidra med kunskap såväl till forskarsamhället som att gagna den fortsatta utvecklingen av det svenska skolväsendet, men också av andra välfärdsområden. En förutsättning för att kunna genomföra projektet har varit att sammanföra forskning från pedagogik och rättsvetenskap, vilket tidigare varit ovanligt. Den tvärvetenskapliga forskargruppen har antagit namnet JURED (Juridification and Education). Projektet har genomförts planenligt med viss empirisk anpassning.
Kort om genomförandet
Projektet avrapporterar resultat från flera empiriska delstudier. Två delstudier har undersökt iscensättning på nationell nivå (fyra myndigheter) och lokal nivå (sex skolor i olika kommuner). I ytterligare delstudier har analyser gjorts av andra underlag: av lagtexter, tidigare forskning och internationella policytexter för att därigenom bidra med kunskap om juridifiering som del av en mer omfattande samhällsförändring. Teoretiskt har projektet genomförts med läroplansteori som gemensam bas, med ett särskilt intresse för språk som handling, vilket har kombinerats med ett begreppsligt ramverk för analyser av hur skilda iscensättningar rymmer olika dimensioner av juridifiering. Då juridifiering av och i utbildning skapar förändrade empiriska situationer har teoretisering och teoriutveckling skett, specifikt med grund från de i projektet ingående disciplinerna.
Projektets tre viktigaste resultat samt ett resonemang om projektets slutsatser
1. Juridifiering som del av välfärdsstatens omvandling
Projektet bidrar med kunskap som synliggör att juridifiering i bredare bemärkelse speglar förändringar i styrningen och organiseringen av välfärdsstaten. Med Sverige och Storbritannien som exempel påvisas hur olika trender samverkar och driver juridifiering: marknadisering, ansvarsutkrävande och mänskliga rättigheter (Bergh, Murphy & Nylund 2025). I ett historiskt perspektiv visas vidare att juridifiering erbjuder nya medel för differentiering, där den förändrade politiska användningen av rättsliga medel skapar nya skiljelinjer som omfördelar makt och ansvar mellan pedagogik, politik och juridik (Bergh & Forsberg 2024). Den hittills begränsade tidigare forskningen har bidragit med viktiga insikter, men än så länge endast gett fragmenterade och ofullständiga bilder av detta mångfacetterade fenomen. Projektet har bidragit med en bredare kontextualisering, överskridit tidigare separerade forskningsfält samt fört samman och teoretiserat ett flernivåbaserat empiriskt underlag. Sammantaget har projektet därigenom synliggjort och kritiskt diskuterat de krafter som format och formar juridifieringen inom utbildningssektorn i ett globalt-nationellt-lokalt perspektiv.
2. Juridifieringens olika former och dess demokratiska ambivalens
Genom en jämförelse av olika lagområden (SFS 2018:1197 versus SFS 2010:800 och SFS 2008:567) har projektet visat att juridifiering långt ifrån är ett singulärt fenomen, utan ges många olika former med vitt skilda konsekvenser. Lagen om barnkonventionen utgör ett exempel på vad projektet har benämnt som en undflyende juridifiering, präglad av vag normering, begränsad rättspraxis och svag uppföljning (Arneback & Lerwall 2025). Detta kontrasteras mot vad projektet benämner som en ansvarsutkrävande juridifiering med tydlig reglering samt sanktioner och möjligheter till rättslig prövning. Dessa exempel visar på lagstiftningens skiftande karaktär, och i olika avseende dess möjligheter och begränsningar. Rättsliga regleringar är ett fundament för demokrati och kan vara ett viktigt medel för social förändring. Men när juridiken används på ett sätt som överstiger dess möjligheter, samtidigt som det politiska ansvaret trängs undan, väcks frågor om vad som händer på de olika nivåer i skolväsendet där lagen tolkas och iscensätts. Denna fråga leder över till nästa avsnitt.
3. Universella rättigheter realiseras på skilda sätt i olika sociala kontexter
Studierna av hur barnkonventionen iscensätts på nationell och lokal nivå visar att en universell rättighetsram inte får ett enhetligt genomslag i utbildningssystemet (artiklar under granskning). På nationell nivå framträder barnkonventionen främst som en stark, svårmotsagd markering och politisk diskurs, medan den juridiska tillämpningen möter utmaningar och den konkreta vägledningen till skolor är relativt frånvarande. Detta skapar betydande utrymme för lokal tolkning och prioritering. I studier av skolor i olika socioekonomiska och etniska kontexter iscensätts konventionen på skilda sätt beroende på lokala villkor. I resursstarka miljöer mobiliseras rättighetsdiskursen ofta av vårdnadshavare för att stärka individuella anspråk och påverka skolans beslut. I mer socioekonomiskt utsatta sammanhang används konventionen i högre grad av skolpersonal för att legitimera gränssättning, skyddande åtgärder och ordningsskapande insatser. Resultatet tyder också på att dessa gränser är lättare att sätta när vårdnadshavare kommer från minoritetskulturer. Juridifieringen samspelar därmed med befintliga ojämlikhetsstrukturer och kan både reproducera och, i vissa fall, utmana etablerade maktrelationer.
Resonemang om projektets viktigaste slutsatser
Valet att studera iscensättningen av barnkonventionen som lag begränsas inte till enbart ett empiriskt reformexempel, utan erbjuder ett analytiskt prisma genom vilket bredare förändringar i den samtida välfärdsstatens demokratiska organisering blir synliga.
Genom att använda inkorporeringen av barnkonventionen som empiriskt exempel och teoretisera dess iscensättning har projektet kunnat analysera juridifiering i konkreta praktiker. De processer i vilka konventionen översätts synliggör hur rättsliga normer tolkas, omformas och ges innehåll. När universella rättigheter och rättsliga reformer iscensätts i lokala praktiker spelar socioekonomiska och etniska villkor, organisatoriska resurser och professionella kulturer avgörande roll. Juridifiering framträder därmed som en process som både kan reproducera och utmana ojämlikhet.
Projektets tvärvetenskapliga ansats har synliggjort hur juridifiering uppstår i skärningspunkten mellan olika system, verksamheter och kunskapsfält, men också hur den samspelar med och drivs av andra krafter. Snarare än att behandla juridifiering som ett tekniskt eller administrativt fenomen visar projektet att juridifiering verkar som en dynamisk process som för med sig en omstrukturering av hur kunskap, värden, makt och ansvar fördelas. När politiska mål, professionella mandat och mellanmänskliga frågor översätts till rättsliga kategorier förändras inte enbart styrningens tekniker, utan även själva villkoren för demokratiskt ansvar, professionellt omdöme och medborgerligt deltagande.
Projektet bidrar även med en dynamisk förståelse av juridifieringens självförstärkande logik. Medan lärare och andra välfärdsprofessionella traditionellt har anförtrotts ett ansvar att hantera olika komplexa problem, så rymmer juridifieringen drivkrafter som försöker omvandla dessa till rättsligt tydliga och väldefinierade formuleringar. Men när komplexa samhällsfrågor identifieras som brister i regelverk och bemöts med ytterligare lagstiftning riskerar juridifiering att bli både problemdefinition och problemlösning. Denna insikt är central i en tid då användande av lagstiftning framstår som ett alltmer självklart politiskt tillvägagångssätt. Här bidrar projektet med kunskap om lagstiftningens möjligheter, begränsningar och konsekvenser för demokratin och välfärden.
Nya forskningsfrågor
Projektet har belyst ett område där det tidigare finns begränsat med forskning. Även om det inte är något nytt att utbildningssystemet regleras rättsligt så har juridiken fram till nyligen setts som en självklar del av policy, som ofta tagits för given snarare än att göras till föremål för analys och problematisering.
Projektet tillför ny empirisk och teoretisk kunskap. Behov har identifierats av fördjupad kunskap om relationen mellan olika subsystem (pedagogik, politik och juridik, EduPoL), relationen mellan olika former av styrning och fördelning av ansvar samt att ytterligare belysa kontextens betydelse för rättsliga medels möjligheter, utmaningar och ändamålsenlighet i olika välfärdsinstitutioner. Att i forskning om barns rättigheter balansera barnperspektiv och utrymmet för barns egna röster framstår också som särskilt viktigt.
Spridning av forskningen, dess resultat och samverkan
Projektets forskning har presenterats på den europeiska konferensen ECER, den nordiska konferensen NERA, den Nordiska läroplansteoretiska konferensen, den internationella konferensen Nordic Education Law Symposium, den internationella konferensen Differentiation Renaissance samt de nationella konferenserna Barnet i skolan: om aktörskap, rättigheter och tillgänglighet och Barns rätt till utveckling. Presentationerna har omfattat keynote-föreläsningar, symposier och papers.
Projektdeltagarna har därtill presenterat projektet på åtskilliga föreläsningar, bland annat inom utbildningar för blivande lärare, jurister, rektorer samt på Skolverkets skolchefsutbildning. Projektledaren ingår även i Skolverkets vetenskapliga råd där frågor om politik, juridik, myndighetsarbete och olika professionsgruppers ansvar är centrala.
Projektets syfte samt utveckling
Projektet Vad händer med skolan när barnkonventionen blir lag? har tagit sin utgångspunkt i den svenska riksdagens beslut att från den 1 januari 2020 inkorporera FN:s konvention om barnets rättigheter till svensk lag (SFS 2018:1197). I projektet har detta beslut studerats som ett exempel på juridifiering, vilket i korthet innebär att sättet att använda lagstiftning på har förändrats. Med juridifiering som övergripande intresse har syftet med projektet varit att bidra med kunskap om vad som händer när barnkonventionen iscensätts på olika nivåer i det svenska skolväsendet. Därtill har målsättningen varit att bidra med kunskap såväl till forskarsamhället som att gagna den fortsatta utvecklingen av det svenska skolväsendet, men också av andra välfärdsområden. En förutsättning för att kunna genomföra projektet har varit att sammanföra forskning från pedagogik och rättsvetenskap, vilket tidigare varit ovanligt. Den tvärvetenskapliga forskargruppen har antagit namnet JURED (Juridification and Education). Projektet har genomförts planenligt med viss empirisk anpassning.
Kort om genomförandet
Projektet avrapporterar resultat från flera empiriska delstudier. Två delstudier har undersökt iscensättning på nationell nivå (fyra myndigheter) och lokal nivå (sex skolor i olika kommuner). I ytterligare delstudier har analyser gjorts av andra underlag: av lagtexter, tidigare forskning och internationella policytexter för att därigenom bidra med kunskap om juridifiering som del av en mer omfattande samhällsförändring. Teoretiskt har projektet genomförts med läroplansteori som gemensam bas, med ett särskilt intresse för språk som handling, vilket har kombinerats med ett begreppsligt ramverk för analyser av hur skilda iscensättningar rymmer olika dimensioner av juridifiering. Då juridifiering av och i utbildning skapar förändrade empiriska situationer har teoretisering och teoriutveckling skett, specifikt med grund från de i projektet ingående disciplinerna.
Projektets tre viktigaste resultat samt ett resonemang om projektets slutsatser
1. Juridifiering som del av välfärdsstatens omvandling
Projektet bidrar med kunskap som synliggör att juridifiering i bredare bemärkelse speglar förändringar i styrningen och organiseringen av välfärdsstaten. Med Sverige och Storbritannien som exempel påvisas hur olika trender samverkar och driver juridifiering: marknadisering, ansvarsutkrävande och mänskliga rättigheter (Bergh, Murphy & Nylund 2025). I ett historiskt perspektiv visas vidare att juridifiering erbjuder nya medel för differentiering, där den förändrade politiska användningen av rättsliga medel skapar nya skiljelinjer som omfördelar makt och ansvar mellan pedagogik, politik och juridik (Bergh & Forsberg 2024). Den hittills begränsade tidigare forskningen har bidragit med viktiga insikter, men än så länge endast gett fragmenterade och ofullständiga bilder av detta mångfacetterade fenomen. Projektet har bidragit med en bredare kontextualisering, överskridit tidigare separerade forskningsfält samt fört samman och teoretiserat ett flernivåbaserat empiriskt underlag. Sammantaget har projektet därigenom synliggjort och kritiskt diskuterat de krafter som format och formar juridifieringen inom utbildningssektorn i ett globalt-nationellt-lokalt perspektiv.
2. Juridifieringens olika former och dess demokratiska ambivalens
Genom en jämförelse av olika lagområden (SFS 2018:1197 versus SFS 2010:800 och SFS 2008:567) har projektet visat att juridifiering långt ifrån är ett singulärt fenomen, utan ges många olika former med vitt skilda konsekvenser. Lagen om barnkonventionen utgör ett exempel på vad projektet har benämnt som en undflyende juridifiering, präglad av vag normering, begränsad rättspraxis och svag uppföljning (Arneback & Lerwall 2025). Detta kontrasteras mot vad projektet benämner som en ansvarsutkrävande juridifiering med tydlig reglering samt sanktioner och möjligheter till rättslig prövning. Dessa exempel visar på lagstiftningens skiftande karaktär, och i olika avseende dess möjligheter och begränsningar. Rättsliga regleringar är ett fundament för demokrati och kan vara ett viktigt medel för social förändring. Men när juridiken används på ett sätt som överstiger dess möjligheter, samtidigt som det politiska ansvaret trängs undan, väcks frågor om vad som händer på de olika nivåer i skolväsendet där lagen tolkas och iscensätts. Denna fråga leder över till nästa avsnitt.
3. Universella rättigheter realiseras på skilda sätt i olika sociala kontexter
Studierna av hur barnkonventionen iscensätts på nationell och lokal nivå visar att en universell rättighetsram inte får ett enhetligt genomslag i utbildningssystemet (artiklar under granskning). På nationell nivå framträder barnkonventionen främst som en stark, svårmotsagd markering och politisk diskurs, medan den juridiska tillämpningen möter utmaningar och den konkreta vägledningen till skolor är relativt frånvarande. Detta skapar betydande utrymme för lokal tolkning och prioritering. I studier av skolor i olika socioekonomiska och etniska kontexter iscensätts konventionen på skilda sätt beroende på lokala villkor. I resursstarka miljöer mobiliseras rättighetsdiskursen ofta av vårdnadshavare för att stärka individuella anspråk och påverka skolans beslut. I mer socioekonomiskt utsatta sammanhang används konventionen i högre grad av skolpersonal för att legitimera gränssättning, skyddande åtgärder och ordningsskapande insatser. Resultatet tyder också på att dessa gränser är lättare att sätta när vårdnadshavare kommer från minoritetskulturer. Juridifieringen samspelar därmed med befintliga ojämlikhetsstrukturer och kan både reproducera och, i vissa fall, utmana etablerade maktrelationer.
Resonemang om projektets viktigaste slutsatser
Valet att studera iscensättningen av barnkonventionen som lag begränsas inte till enbart ett empiriskt reformexempel, utan erbjuder ett analytiskt prisma genom vilket bredare förändringar i den samtida välfärdsstatens demokratiska organisering blir synliga.
Genom att använda inkorporeringen av barnkonventionen som empiriskt exempel och teoretisera dess iscensättning har projektet kunnat analysera juridifiering i konkreta praktiker. De processer i vilka konventionen översätts synliggör hur rättsliga normer tolkas, omformas och ges innehåll. När universella rättigheter och rättsliga reformer iscensätts i lokala praktiker spelar socioekonomiska och etniska villkor, organisatoriska resurser och professionella kulturer avgörande roll. Juridifiering framträder därmed som en process som både kan reproducera och utmana ojämlikhet.
Projektets tvärvetenskapliga ansats har synliggjort hur juridifiering uppstår i skärningspunkten mellan olika system, verksamheter och kunskapsfält, men också hur den samspelar med och drivs av andra krafter. Snarare än att behandla juridifiering som ett tekniskt eller administrativt fenomen visar projektet att juridifiering verkar som en dynamisk process som för med sig en omstrukturering av hur kunskap, värden, makt och ansvar fördelas. När politiska mål, professionella mandat och mellanmänskliga frågor översätts till rättsliga kategorier förändras inte enbart styrningens tekniker, utan även själva villkoren för demokratiskt ansvar, professionellt omdöme och medborgerligt deltagande.
Projektet bidrar även med en dynamisk förståelse av juridifieringens självförstärkande logik. Medan lärare och andra välfärdsprofessionella traditionellt har anförtrotts ett ansvar att hantera olika komplexa problem, så rymmer juridifieringen drivkrafter som försöker omvandla dessa till rättsligt tydliga och väldefinierade formuleringar. Men när komplexa samhällsfrågor identifieras som brister i regelverk och bemöts med ytterligare lagstiftning riskerar juridifiering att bli både problemdefinition och problemlösning. Denna insikt är central i en tid då användande av lagstiftning framstår som ett alltmer självklart politiskt tillvägagångssätt. Här bidrar projektet med kunskap om lagstiftningens möjligheter, begränsningar och konsekvenser för demokratin och välfärden.
Nya forskningsfrågor
Projektet har belyst ett område där det tidigare finns begränsat med forskning. Även om det inte är något nytt att utbildningssystemet regleras rättsligt så har juridiken fram till nyligen setts som en självklar del av policy, som ofta tagits för given snarare än att göras till föremål för analys och problematisering.
Projektet tillför ny empirisk och teoretisk kunskap. Behov har identifierats av fördjupad kunskap om relationen mellan olika subsystem (pedagogik, politik och juridik, EduPoL), relationen mellan olika former av styrning och fördelning av ansvar samt att ytterligare belysa kontextens betydelse för rättsliga medels möjligheter, utmaningar och ändamålsenlighet i olika välfärdsinstitutioner. Att i forskning om barns rättigheter balansera barnperspektiv och utrymmet för barns egna röster framstår också som särskilt viktigt.
Spridning av forskningen, dess resultat och samverkan
Projektets forskning har presenterats på den europeiska konferensen ECER, den nordiska konferensen NERA, den Nordiska läroplansteoretiska konferensen, den internationella konferensen Nordic Education Law Symposium, den internationella konferensen Differentiation Renaissance samt de nationella konferenserna Barnet i skolan: om aktörskap, rättigheter och tillgänglighet och Barns rätt till utveckling. Presentationerna har omfattat keynote-föreläsningar, symposier och papers.
Projektdeltagarna har därtill presenterat projektet på åtskilliga föreläsningar, bland annat inom utbildningar för blivande lärare, jurister, rektorer samt på Skolverkets skolchefsutbildning. Projektledaren ingår även i Skolverkets vetenskapliga råd där frågor om politik, juridik, myndighetsarbete och olika professionsgruppers ansvar är centrala.