Frikänd efter rättspsykiatrisk undersökning
Varje år genomgår drygt 500 brottsmisstänkta rättspsykiatrisk undersökning (RPU). Ungefär hälften döms till vård och hälften döms till annan påföljd. RPU genomförs dock innan rätten slutligt tagit ställning i målet och det förekommer att personer som genomgått RPU frikänns. Det kan exempelvis ske om personen till följd av psykisk sjukdom har saknat insikt om följderna av sitt handlande. Hur vanligt det är att personer frikänns efter RPU är idag okänt.
Forskningsprojektets syfte är (1) att undersöka förekomsten av friande domar efter rättspsykiatrisk undersökning i brottmål samt (2) ta reda på vad som är grunden för friande dom och (3) undersöka vilken betydelse rättspsykiatrisk information tillmäts av rätten. Förekomsten av friande domar efter RPU är en angelägen rättsvetenskaplig, rättspsykiatrisk och rättspolitisk fråga. Alltför litet utrymme för frikännande är problematiskt ur rättssäkerhetssynpunkt och väcker frågor om diskriminering i rättssystemet. Att en RPU kan följas av friande dom väcker samtidigt frågor inom den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten, främst gällande risken att psykiatrisk information tolkas på ett sätt som inte är avsett och att detta får betydelse för utgången i målen.
I projektet samverkar forskare i rättsvetenskap med utredare inom rättspsykiatrin i syfte att fylla en kunskapslucka som är både teoretisk och praktisk och som har betydelse för rättssäkerheten för personer med psykisk sjukdom/funktionsnedsättning som misstänks för brott.
Forskningsprojektets syfte är (1) att undersöka förekomsten av friande domar efter rättspsykiatrisk undersökning i brottmål samt (2) ta reda på vad som är grunden för friande dom och (3) undersöka vilken betydelse rättspsykiatrisk information tillmäts av rätten. Förekomsten av friande domar efter RPU är en angelägen rättsvetenskaplig, rättspsykiatrisk och rättspolitisk fråga. Alltför litet utrymme för frikännande är problematiskt ur rättssäkerhetssynpunkt och väcker frågor om diskriminering i rättssystemet. Att en RPU kan följas av friande dom väcker samtidigt frågor inom den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten, främst gällande risken att psykiatrisk information tolkas på ett sätt som inte är avsett och att detta får betydelse för utgången i målen.
I projektet samverkar forskare i rättsvetenskap med utredare inom rättspsykiatrin i syfte att fylla en kunskapslucka som är både teoretisk och praktisk och som har betydelse för rättssäkerheten för personer med psykisk sjukdom/funktionsnedsättning som misstänks för brott.
Slutredovisning
Syfte och bakgrund
Projektets syfte var att undersöka förekomsten av friande domar efter rättspsykiatrisk undersökning i brottmål för att ta reda på hur vanligt är att personer som genomgått rättspsykiatrisk undersökning frikänns, vad grunden för friande dom är och vilken betydelse rättspsykiatrisk information tillmäts vid den rättsliga prövningen.
Rättspsykiatriska undersökningar genomförs i syfte att ge domstolen underlag för att besluta om vilken påföljd en lagöverträdare ska dömas till, men sker innan rätten tagit ställning till om personen ska dömas för brott och det förekommer att personer som genomgått rättspsykiatrisk undersökning frikänns. Psykisk sjukdom kan medföra att det krav på skuld (uppsåt eller oaktsamhet) som krävs för en fällande dom inte uppfylls. En svårt psykiskt sjuk person kan exempelvis ha saknat tillräcklig insikt om följderna av sitt handlande. Här kan ett rättspsykiatriskt utlåtande bidra med information som har betydelse för domstolens bedömning.
Att en sådan undersökning kan följas av en friande dom väcker återkommande frågor och diskussion inom Rättsmedicinalverkets undersökningsverksamhet. Det rättspsykiatriska uppdraget rör frågor om vårdbehov och risk för återfall som har betydelse för påföljdsvalet. Rättspsykiatriska bedömare ska inte uttala sig om skuld eller i relation till rättsregler om straffansvar. Domstolarna är dock, till följd av principer om fri bevisvärdering, fria att använda informationen i ett rättspsykiatriskt utlåtande i alla delar av den rättsliga prövningen.
Trots att frågan återkommande uppmärksammas har det varit okänt hur vanligt det är med friande domar, då det saknas både statistik och systematiska undersökningar. Projektet har därför genomfört en bred kartläggning av förekomsten av friande domar efter rättspsykiatrisk undersökning i syfte att fylla en kunskapslucka som är både rättsvetenskaplig och rättspsykiatrisk och av både teoretisk och praktisk betydelse.
Genomförande
I projektet har en rättsvetare med särskild expertis gällande mötet mellan straffrätten och rättspsykiatrin arbetat tillsammans med utredare vid Rättsmedicinalverket. Med hjälp av en kvalificerad forskningsassistent har projektgruppen kartlagt samtliga tingsrättsdomar efter rättspsykiatrisk undersökning åren 2000-2022, totalt 12913 domar. Bland dessa domar identifierades totalt 64 friande domar (ca 0,5%). Ungefär en tredjedel av de friande domarna ändrades efter överklagande till fällande domar. De friande domarna har analyserats rättsvetenskapligt med kvantitativa och kvalitativa metoder för att beskriva vad som karakteriserar dem rättsligt och rättspsykiatriskt. För att fördjupa analysen utökades projektets material till att även omfatta de rättspsykiatriska utlåtandena i fallen och en kompletterande etikprövning genomfördes.
När det gäller den kvalitativa analysen har projektet utgått från tidigare forskning och utvecklingsarbete som särskilt fokuserat på relationen mellan rättspsykiatriska bedömningar och den straffrättsliga skuldprövningen. Sedan 2008 kan rättspsykiatriska undersökningar omfatta frågan om gärningspersonen har ”saknat förmåga att inse gärningen innebörd eller anpassa sitt handlande efter en sådan insikt” (insiktsförmåga och handlingskontroll). Bedömningen blir i praktiken relevant enbart om det föreligger synnerliga skäl att döma till fängelse i stället för rättspsykiatrisk vård, trots att personen hade en allvarlig psykisk störning vid gärningen (30 kap 6 § brottsbalken). Dessa förutsättningar föreligger endast vid mycket allvarlig brottslighet och begränsat psykiatriskt vårdbehov. Trots detta efterfrågar domstolarna i mycket stor utsträckning ett utlåtande om förmåga, och Rättsmedicinalverket måste därför göra bedömningen i fall där den uppenbarligen inte kan få betydelse för påföljdsvalet. Tidigare forskning har uppmärksammat att domstolarna i stället använder bedömningen vid skuldprövningen. Här föreligger en intressekonflikt. Ur ett rättspsykiatriskt perspektiv är det i regel de lagöverträdare som är allra mest psykiskt sjuka, och därmed har störst vårdbehov, som saknar insiktsförmåga och handlingskontroll. Det har dock förekommit att domstolar har friat personer med hänvisning till att de saknar förmåga, och personen kan då inte dömas till rättspsykiatrisk vård. En farhåga som har diskuterats i verksamheten är att skrivningar om förmåga avsedda att utgöra underlag för påföljdsvalet, i stället används vid skuldprövningen och tillmäts betydelse på ett sätt som inte är avsett eller förutsebart från bedömarens perspektiv.
Resultat
Först och främst har projektet redovisat hur vanligt, eller snarare ovanligt, det är med friande domar efter rättspsykiatrisk undersökning. Att personer som genomgår sådan undersökning frikänns sker mycket sällan, i genomsnitt i 2-3 fall per år. Ett alltför litet utrymme för friande domar då personer med psykisk sjukdom eller funktionsnedsättning åtalas för brott är problematiskt ur rättssäkerhetssynpunkt och väcker frågor om diskriminering i rättssystemet. Samtidigt krävs i princip att det finns övertygande bevisning för att en rättspsykiatrisk undersökning ska kunna genomföras. Att få frikänns är därmed inte nödvändigtvis ett systemfel.
Av intresse är vidare att antalet friande domar legat stabilt på 1-2 domar per år fram till 2008. Därefter varierar det betydligt mer, med mellan 0 och 6 friande domar per år. Då projektet utvidgats pågår fortfarande en fördjupad kvalitativ analys, men en preliminär slutsats är att introduktionen av den rättspsykiatriska bedömningen av förmåga 2008 har bidragit till en ökad variation i hur domstolarna bedömer skuld i dessa fall.
Undersökningen visar också att skälen för friande dom varierar och att det inte enbart är bristande skuld som leder till frikännande. I en dryg tredjedel av domarna är det i stället förutsättningar som gäller den brottsliga gärningen (objektiva grunder) som brister. Här ingår avsaknad av tillräcklig bevisning för att gärningen utgör ett brott eller för att det verkligen är den åtalade personen som har begått gärningen. Detta är förvånande då en rättspsykiatrisk undersökning enbart kan genomföras om det finns övertygande bevisning eller erkännande. Syftet med denna begränsning är att undersökningen, som är en både kostsam och integritetskränkande process, inte ska genomföras i onödan. Att den som undersöks verkligen har gjort ungefär vad åklagaren påstår är också en viktig förutsättning för den rättspsykiatriska bedömningen. Om det visar sig att en stor andel av dem som frias har genomgått undersökningen efter enbart ett erkännande, så kan resultaten i denna del ge underlag för en diskussion om att ändra lagen så att den möjligheten tas bort.
När det gäller användningen av rättspsykiatrisk information visar analysen att bedömningen av förmåga kan ha betydelse för skuldprövningen, men att rättspsykiatriska slutsatser om förmåga sällan ensamt läggs till grund för en friande dom. Rätten gör vid skuldprövningen en självständig prövning av faktorer som beteende i samband med gärningen och graden av förvirring. Det rättspsykiatriska underlaget har dock en central betydelse och Rättsmedicinalverket rekommenderas därför att fortsätta arbetet med att förtydliga vad bedömningen av förmåga avser ur ett rättspsykiatriskt perspektiv. Domstolarna har begränsade möjligheter att ifrågasätta den rättspsykiatriska bedömningen och det är därmed av stor vikt att kommunikationen anpassas på ett sätt som minskar risken för att frågor om skuld som bör avgöras i domstol indirekt avgörs i rättspsykiatriska utlåtanden.
Redovisning och spridning av resultaten
Arbetet i projektgruppen kommer att fortsätta under 2026 och två vetenskapliga expertgranskade artiklar, en i svensk och en i internationell tidskrift, kommer att färdigställas under 2026. Under hösten 2025 redovisades en analys av en del av materialet av psykologstudenten Alexandra Carlström i masteruppsatsen ”Omedveten och (o)skyldig? – En kvalitativ studie av rättspsykiatriska utlåtanden samt friande domar i fall där medvetenhetskravet brustit”. Ett utkast till en slutrapport som färdigställs under våren redovisades och diskuterades vid Rättsmedicinalverket i januari 2026.
Utöver vetenskapliga publikationer har projektresultat löpande redovisats och diskuterats både vid Rättsmedicinalverket och Lunds universitet. Forskningsledaren har även presenterat projektet vid svenska och internationella konferenser och seminarier för forskare och praktiker inom rättsväsendet, och medverkat ett flertal gånger i media och i populärvetenskapliga sammanhang under projekttiden för att sprida kunskap i frågor som rör mötet mellan straffrätt och rättspsykiatri. Ett exempel är avsnitt 9 (Vansinnesdåd) av podden Kriminalsamtal (www.kriminalsamtal.se).
Samverkan och nya forskningsfrågor
Med stöd från Rättsmedicinalverket och Lunds universitet kommer projektgruppen att fortsätta arbeta för att färdigställa den utökade och fördjupade analysen under 2026. Inom ramen för detta arbete fortsätter samverkan och forskningsledaren kommer att vara fortsatt engagerad i verksamhetsutveckling med utgångspunkt i projektresultaten.
Projektet har möjliggjort en fördjupad analys av en angelägen rättsvetenskaplig fråga av central betydelse för den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten. Arbetet i projektgruppen har integrerat forskning och verksamhetsutveckling och på så vis gynnat båda verksamheterna på ett sätt som annars sällan är möjligt. Utöver det pågående projektet har samverkan lagt en stabil grund för ett utvecklingsarbete som gäller samverkan mellan myndigheten och lärosätet även i andra frågor. Särskilt angeläget är det pågående arbetet med att utveckla nya riskbedömningar inför införandet av den nya riskbaserade påföljden säkerhetsförvaring under våren 2026, där rättsvetenskaplig kompetens är till stor nytta för verksamheten.
Projektets syfte var att undersöka förekomsten av friande domar efter rättspsykiatrisk undersökning i brottmål för att ta reda på hur vanligt är att personer som genomgått rättspsykiatrisk undersökning frikänns, vad grunden för friande dom är och vilken betydelse rättspsykiatrisk information tillmäts vid den rättsliga prövningen.
Rättspsykiatriska undersökningar genomförs i syfte att ge domstolen underlag för att besluta om vilken påföljd en lagöverträdare ska dömas till, men sker innan rätten tagit ställning till om personen ska dömas för brott och det förekommer att personer som genomgått rättspsykiatrisk undersökning frikänns. Psykisk sjukdom kan medföra att det krav på skuld (uppsåt eller oaktsamhet) som krävs för en fällande dom inte uppfylls. En svårt psykiskt sjuk person kan exempelvis ha saknat tillräcklig insikt om följderna av sitt handlande. Här kan ett rättspsykiatriskt utlåtande bidra med information som har betydelse för domstolens bedömning.
Att en sådan undersökning kan följas av en friande dom väcker återkommande frågor och diskussion inom Rättsmedicinalverkets undersökningsverksamhet. Det rättspsykiatriska uppdraget rör frågor om vårdbehov och risk för återfall som har betydelse för påföljdsvalet. Rättspsykiatriska bedömare ska inte uttala sig om skuld eller i relation till rättsregler om straffansvar. Domstolarna är dock, till följd av principer om fri bevisvärdering, fria att använda informationen i ett rättspsykiatriskt utlåtande i alla delar av den rättsliga prövningen.
Trots att frågan återkommande uppmärksammas har det varit okänt hur vanligt det är med friande domar, då det saknas både statistik och systematiska undersökningar. Projektet har därför genomfört en bred kartläggning av förekomsten av friande domar efter rättspsykiatrisk undersökning i syfte att fylla en kunskapslucka som är både rättsvetenskaplig och rättspsykiatrisk och av både teoretisk och praktisk betydelse.
Genomförande
I projektet har en rättsvetare med särskild expertis gällande mötet mellan straffrätten och rättspsykiatrin arbetat tillsammans med utredare vid Rättsmedicinalverket. Med hjälp av en kvalificerad forskningsassistent har projektgruppen kartlagt samtliga tingsrättsdomar efter rättspsykiatrisk undersökning åren 2000-2022, totalt 12913 domar. Bland dessa domar identifierades totalt 64 friande domar (ca 0,5%). Ungefär en tredjedel av de friande domarna ändrades efter överklagande till fällande domar. De friande domarna har analyserats rättsvetenskapligt med kvantitativa och kvalitativa metoder för att beskriva vad som karakteriserar dem rättsligt och rättspsykiatriskt. För att fördjupa analysen utökades projektets material till att även omfatta de rättspsykiatriska utlåtandena i fallen och en kompletterande etikprövning genomfördes.
När det gäller den kvalitativa analysen har projektet utgått från tidigare forskning och utvecklingsarbete som särskilt fokuserat på relationen mellan rättspsykiatriska bedömningar och den straffrättsliga skuldprövningen. Sedan 2008 kan rättspsykiatriska undersökningar omfatta frågan om gärningspersonen har ”saknat förmåga att inse gärningen innebörd eller anpassa sitt handlande efter en sådan insikt” (insiktsförmåga och handlingskontroll). Bedömningen blir i praktiken relevant enbart om det föreligger synnerliga skäl att döma till fängelse i stället för rättspsykiatrisk vård, trots att personen hade en allvarlig psykisk störning vid gärningen (30 kap 6 § brottsbalken). Dessa förutsättningar föreligger endast vid mycket allvarlig brottslighet och begränsat psykiatriskt vårdbehov. Trots detta efterfrågar domstolarna i mycket stor utsträckning ett utlåtande om förmåga, och Rättsmedicinalverket måste därför göra bedömningen i fall där den uppenbarligen inte kan få betydelse för påföljdsvalet. Tidigare forskning har uppmärksammat att domstolarna i stället använder bedömningen vid skuldprövningen. Här föreligger en intressekonflikt. Ur ett rättspsykiatriskt perspektiv är det i regel de lagöverträdare som är allra mest psykiskt sjuka, och därmed har störst vårdbehov, som saknar insiktsförmåga och handlingskontroll. Det har dock förekommit att domstolar har friat personer med hänvisning till att de saknar förmåga, och personen kan då inte dömas till rättspsykiatrisk vård. En farhåga som har diskuterats i verksamheten är att skrivningar om förmåga avsedda att utgöra underlag för påföljdsvalet, i stället används vid skuldprövningen och tillmäts betydelse på ett sätt som inte är avsett eller förutsebart från bedömarens perspektiv.
Resultat
Först och främst har projektet redovisat hur vanligt, eller snarare ovanligt, det är med friande domar efter rättspsykiatrisk undersökning. Att personer som genomgår sådan undersökning frikänns sker mycket sällan, i genomsnitt i 2-3 fall per år. Ett alltför litet utrymme för friande domar då personer med psykisk sjukdom eller funktionsnedsättning åtalas för brott är problematiskt ur rättssäkerhetssynpunkt och väcker frågor om diskriminering i rättssystemet. Samtidigt krävs i princip att det finns övertygande bevisning för att en rättspsykiatrisk undersökning ska kunna genomföras. Att få frikänns är därmed inte nödvändigtvis ett systemfel.
Av intresse är vidare att antalet friande domar legat stabilt på 1-2 domar per år fram till 2008. Därefter varierar det betydligt mer, med mellan 0 och 6 friande domar per år. Då projektet utvidgats pågår fortfarande en fördjupad kvalitativ analys, men en preliminär slutsats är att introduktionen av den rättspsykiatriska bedömningen av förmåga 2008 har bidragit till en ökad variation i hur domstolarna bedömer skuld i dessa fall.
Undersökningen visar också att skälen för friande dom varierar och att det inte enbart är bristande skuld som leder till frikännande. I en dryg tredjedel av domarna är det i stället förutsättningar som gäller den brottsliga gärningen (objektiva grunder) som brister. Här ingår avsaknad av tillräcklig bevisning för att gärningen utgör ett brott eller för att det verkligen är den åtalade personen som har begått gärningen. Detta är förvånande då en rättspsykiatrisk undersökning enbart kan genomföras om det finns övertygande bevisning eller erkännande. Syftet med denna begränsning är att undersökningen, som är en både kostsam och integritetskränkande process, inte ska genomföras i onödan. Att den som undersöks verkligen har gjort ungefär vad åklagaren påstår är också en viktig förutsättning för den rättspsykiatriska bedömningen. Om det visar sig att en stor andel av dem som frias har genomgått undersökningen efter enbart ett erkännande, så kan resultaten i denna del ge underlag för en diskussion om att ändra lagen så att den möjligheten tas bort.
När det gäller användningen av rättspsykiatrisk information visar analysen att bedömningen av förmåga kan ha betydelse för skuldprövningen, men att rättspsykiatriska slutsatser om förmåga sällan ensamt läggs till grund för en friande dom. Rätten gör vid skuldprövningen en självständig prövning av faktorer som beteende i samband med gärningen och graden av förvirring. Det rättspsykiatriska underlaget har dock en central betydelse och Rättsmedicinalverket rekommenderas därför att fortsätta arbetet med att förtydliga vad bedömningen av förmåga avser ur ett rättspsykiatriskt perspektiv. Domstolarna har begränsade möjligheter att ifrågasätta den rättspsykiatriska bedömningen och det är därmed av stor vikt att kommunikationen anpassas på ett sätt som minskar risken för att frågor om skuld som bör avgöras i domstol indirekt avgörs i rättspsykiatriska utlåtanden.
Redovisning och spridning av resultaten
Arbetet i projektgruppen kommer att fortsätta under 2026 och två vetenskapliga expertgranskade artiklar, en i svensk och en i internationell tidskrift, kommer att färdigställas under 2026. Under hösten 2025 redovisades en analys av en del av materialet av psykologstudenten Alexandra Carlström i masteruppsatsen ”Omedveten och (o)skyldig? – En kvalitativ studie av rättspsykiatriska utlåtanden samt friande domar i fall där medvetenhetskravet brustit”. Ett utkast till en slutrapport som färdigställs under våren redovisades och diskuterades vid Rättsmedicinalverket i januari 2026.
Utöver vetenskapliga publikationer har projektresultat löpande redovisats och diskuterats både vid Rättsmedicinalverket och Lunds universitet. Forskningsledaren har även presenterat projektet vid svenska och internationella konferenser och seminarier för forskare och praktiker inom rättsväsendet, och medverkat ett flertal gånger i media och i populärvetenskapliga sammanhang under projekttiden för att sprida kunskap i frågor som rör mötet mellan straffrätt och rättspsykiatri. Ett exempel är avsnitt 9 (Vansinnesdåd) av podden Kriminalsamtal (www.kriminalsamtal.se).
Samverkan och nya forskningsfrågor
Med stöd från Rättsmedicinalverket och Lunds universitet kommer projektgruppen att fortsätta arbeta för att färdigställa den utökade och fördjupade analysen under 2026. Inom ramen för detta arbete fortsätter samverkan och forskningsledaren kommer att vara fortsatt engagerad i verksamhetsutveckling med utgångspunkt i projektresultaten.
Projektet har möjliggjort en fördjupad analys av en angelägen rättsvetenskaplig fråga av central betydelse för den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten. Arbetet i projektgruppen har integrerat forskning och verksamhetsutveckling och på så vis gynnat båda verksamheterna på ett sätt som annars sällan är möjligt. Utöver det pågående projektet har samverkan lagt en stabil grund för ett utvecklingsarbete som gäller samverkan mellan myndigheten och lärosätet även i andra frågor. Särskilt angeläget är det pågående arbetet med att utveckla nya riskbedömningar inför införandet av den nya riskbaserade påföljden säkerhetsförvaring under våren 2026, där rättsvetenskaplig kompetens är till stor nytta för verksamheten.