Projektets syfte

Detta projekt har studerat hur självövervakningsteknologier har blivit en del av vår samtid, våra föreställningar om oss själva och våra framtida liv. Med utgångspunkt i hur processer och praktiker är förankrade i tid och rum har vi studerat hur självövervakningsteknologier som mäter allt från hur vi äter, sover till hur vi rör oss, förstås av användare såväl som designers. Vi har studerat hur självövervakning blir en del av vardagen och hur personliga data blir en del av föreställningar om personliga och samhälleliga framtidsscenarion, samt likheter och skillnader mellan vardagsanvändare och utvecklare/designers syfte och framtidsvisioner. Teoretiskt har vi tagit utgångspunkten i forskning om hur självövervakning och personliga data har förkroppsligade, socio-tekniska och samhälleliga grunder. Härigenom har vi utvecklat ett interdisciplinärt designantropologiskt sätt att resonera kring självövervakning och personliga data, med syfte att fokusera självövervakningens sinnliga och rumsliga dimensioner, och vilket lärande som möjliggörs av teknologin när den kommer till användning i både planerade och oplanerade händelser i vardagen.

Genomförande

Våra empiriska studier inleddes med ett tre månader långt autoetnografiskt experiment under vilket vi utvecklade en reflexiv förståelse av våra sinnliga och förkroppsligade upplevelser av självövervakning. Dessa låg sedan till grund för projektets olika historiska, samtida, framtidsorienterade och designfokuserade delar. Genom litteratur- och arkivstudier samt fältarbete vid relevanta historiska platser gjordes en kulturhistorisk studie av spegeln. Detta historiska perspektiv kastade ljus över hur analoga teknologier användes under 1600- och 1700-talen för att få kroppen att framstå som möjlig att mäta och övervaka, och hur äldre kroppsövervakande teknologier och praktiker kommit att bana väg för samtida digitala självövervakningspraktiker. Vidare genomfördes etnografisk forskning om hur människor använder självövervakningsteknologier både frekvent och mer tillfälligt i sina vardagsliv, och hur denna användning inbegriper skapandet av föreställningar om ett framtida liv. I syfte att förstå den designmässiga logiken bakom dessa teknologier, har vi intervjuat designers och genomfört netnografisk innehållsanalys av marknadsförings- och instruktionsmaterial såsom försäljningspitchar, bloggposter och offentliga presentationer, samt genomfört deltagande observationer vid bio-hacking och Quantified Self evenemang. Vi har även organiserat en framtidsorienterad designworkshop.

Våra tre viktigaste resultat i relation till forskningsfältet

1. Upplevelsen av självövervakning och personliga data är både sinnlig och rumslig, och karaktäriseras av möjliggörande och improvisation. Vår tvärsinnliga etnografiska ansats synliggjorde att även om människor engagerar sig medvetet i sin användning av självövervakningsteknologier, så står en stor del av upplevelsen därav att finna på ett kroppsligt och outtalat plan. Eftersom data mer och mer är en del av vardagen så upplevs de rumsligen: data är inte längre separerat från den världen vi lever i och upplevs därför som en del av den (t ex genom GPS-teknik). Följaktligen använder människor dessa teknologier och de data som produceras på sätt som blir meningsfulla i relation till inte bara de tillfälligheter som vardagslivet är fyllt med, utan även de omgivningar i vilka de sker. Våra forskningsdeltagare hade på ett improviserande sätt utvecklat individuella användningssätt av dessa teknologier, som var situerade i vad som var möjligt i den lokala, kulturella, sociala och tekniska kontexten i vilka de levde sina vardagsliv. Vårt bidrag är en designantropologisk ansats som synliggör hur människors kroppsliga kunnande utvecklas i användningen av kroppsövervakningsteknologier, samt hur detta lärande är situerat i vardagens praktiker och miljöer..

2. Människor lär tillsammans med data, inte av data: Vår forskning visade att idén bakom användning av självövervakningsteknologier utgår från att dessa på ett okomplicerat vis leder till ändrat beteende på grund av ökande självkännedom, förbättrad hälsa och ett “bättre liv” måste omprövas. För att kunna förstå varför människor använder eller inte använder dessa teknologier, så vi behöver vi förstå hur de lär sig leva med dem i vardagen; hur de improviserar fram hur de använder dem; hur personliga data fylls med personlig mening genom de kroppsliga och situerade sätt att lära som växer fram när de blir en del av människors liv, och slutligen implikationer av detta för hur de föreställer sig dess framtida betydelse. Vi föreslår därför att det krävs ett större forskningsfokus på just upplevelsen av användningen av kroppsappar och personliga data, och att dessa teknologier med fördel kan konceptualiseras som verktyg för lärande istället för enbart beteendeförändring. Vårt bidrag är formulerandet av ett lärandeperspektiv på självövervakning genom kroppsappar som bygger på antropologiskt inriktad pedagogisk teori.

3. Sätten att föreställa sig framtiden för självövervakning och personliga data är omtvistade: Våra resultat visade att deltagarna i vår forskning föreställde sig deras framtida användande av kroppsappar och personliga data i första hand på sätt som relaterade till hur de hade integrerat dem i deras vardagsliv. Dessa förhoppningar handlade mer om hur lärandeprocesser och kunnande kunde utvecklas i redan förtrogna rutiner och vanor, än att nå i förväg uppsatta förändringsmål eller för att minska oron för att fastna i en dålig framtida livsstil. Det skiljer sig från de sätt att bygga upp framtidsscenarion med hjälp av användandet av självövervakningsteknologier som marknadsförs och designas som bygger på idéer om i första hand beteendeförändring och självförbättring. Vårt bidrag är att vi har vävt in denna tidsdimension i forskning om självövervakning i dialog med framtidsantropologisk forskning.

Nya forskningsfrågor

Detta forskningsprojekt har bidragit till en ny förståelse för hur självövervakning och personliga data blir till del av erfarenheter i vardagslivet, sociala relationer samt föreställda och förväntade framtider. Vi har visat hur detta skiljer sig från den institutionella logiken som ofta företräds av industrin och myndigheter som förespråkar målorienterad beteendeförändring, för att förstå de möjligheter som självövervakning och personliga data erbjuder utöver det som ofta lyfts fram i marknadsföring och hälsoråd. De teknologiska, politiska och vardagliga sammanhang där dessa teknologier används förändras i en rasande fart och sedan starten av vårt forskningsprojekt har automatiserade och intelligenta teknologier kommit att få ytterligare spridning. Vi kan nu se en ny tid präglad av automatisering och i denna kontext bidrar vår forskning med en grundläggande förståelse för hur människor engagerar sig i teknologier av detta slag. Från detta perspektiv kan nya forskningsfrågor namn formuleras om dessa teknologiers potential och begränsningar, vilket också ger en fingervisning för hur de kan utvecklas. Dessa frågor är:

- Hur kommer människor att uppleva, engagera sig i och improvisera med självövervakning och personliga data när artificiell intelligens (AI) och automatiserat beslutsfattande (ADM) i ökande grad är integrerade i hur användare interagerar med hur data representeras och hanteras i apparna?
- Vilka frågor om etik och ansvar aktualiseras när självövervakning och personliga data används för att förstå och forma framtider? På vilka sätt utspelar sig spänningar mellan individuella och institutionella intressen i sådana sammanhang? Vilka juridiska ramverk för mänskliga rättigheter behöver utvecklas och användas?
- Vilka nya konfigurationer av producenter/konsumenter, både när det gäller rollfördelning och praktiker, etableras i produktionen och användandet av personliga data i den framväxande digitala ekonomin?

Projektets internationella dimensioner

Projektet har dragit fördel av att ha en medarbetare baserad i Australien då det har tillåtit oss att använda material från både Sverige och Australien för att kunna säkerställa att våra resultat inte är specifika för någondera nationell kontext. Detta har vidare lett forskningssamarbete och samförfattande av fyra tidskriftsartiklar med Professor Deborah Lupton, en global ledare inom forskning om personliga data. Projektet har vidare utvecklat ett samarbete med Professor Minna Ruckenstein från Finland som lett till en samförfattad artikel, workshopar och ett seminarium. Det av Riksbankens Jubileumsfond finansierade nätverket ‘Self-tracking and automatised bodies’ engagerade forskare från Sverige, Australien och Finland och knöt samman forskargruppen med Deborah Lupton, Minna Ruckenstein och Mika Pantzar. Projektgruppen har vidare haft en central betydelse för den internationella workshopserien ‘Data Ethnographies’ (www.dataethnographies.com) som för varje träff ledde fram till positionspapers och korta videofilmer där vår forskning var representerad.

Spridning av resultat

Projektets resultat har spridits genom vetenskapliga tidskriftsartiklar, konferensbidrag, keynotepresentationer, kapitel i redigerade böcker samt en samförfattad monografi. Vi har utvecklat samarbeten med intressegrupper av olika slag för att utveckla kunskap tillsammans med dem vid konferenser och workshopar. Vi har vidare organiserat en framtidsorienterad designworkshop dit erfarna användare, designers, utvecklare och forskare bjöds in. Vi har deltagit i en konferens för biohacking i Helsingfors, organiserat en workshop på Quantified Self-konferens i Amsterdam 2017, samt kontinuerligt fört samtal och utvecklat idéer om möjliga framtidsutvecklingar för självövervakning tillsammans med framstående företrädare för Quantified Self-gemenskapen. Projektets forskare har därutöver presenteras sin forskning vid andra former av evenemang organiserade av tekniska startups och kulturinstitutioner.