Rationellt Självstyre: En undersökning av personlig autonomi och dess platonska ursprung
Personlig autonomi beskrivs rimligtvis i termer av hur en individs tankar och handlingar bestäms utan yttre tvång. En vanlig förståelse av detta bygger på föreställningen att mänsklig lycka betingas av önsknings- och begärstillfredställelse. Därmed definieras personlig autonomi i preferentialistiska termer som förmågan att på ett obehindrat och självtillräckligt sätt kunna realisera detta mål. Denna tanke har en viktig motvikt i en rationalistisk uppfattning: Personlig autonomi bör snarare förstås i termer av en rationell och självkritisk utvärdering av de drivkrafter som bestämmer en individs tankar och handlingar. Den antika filosofin och speciellt Platon erbjuder ett robust ramverk för att undersöka personlig autonomi i en icke-preferentialistisk och relationell kontext. Platons banbrytande självstyrelsebegrepp tydliggör hur personlig autonomi och moralisk integritet samstämmer. Kraven på självkännedom och på en kritisk granskning av den rationella överläggningens praktiker visar dessutom hur språk, förnuft och autonomi hänger ihop. Den antika debattens insikter är dock eftersatta i vår samtida diskussion. Ett av projektets två mål är att rätta till detta misstag, det andra är att fördjupa förståelsen av den antika diskussionen. Genom en noggrann undersökning av autonomi- och självstyrebegreppens ursprung i den platoniska traditionen avser detta projekt både producera ny historisk kunskap och visa hur denna kunskap är oumbärlig för att förstå vad autonomi betyder idag.
Slutredovisning
SLUTREDOVISNING
Projektets syfte och utveckling
Många antika Grekiska tänkare i allmänhet, och Platon i synnerhet, tematiserar begreppet självrörelse och förhållandet mellan yttre och inre drivkrafter. Begrepp som självkontroll och förmågan att vara orsak till sina egna tankar och handlingar ställs ofta i kontrast till slaveri och beskrivs i motsats till drivkrafter som har irrationella källor. Inre eller psykologisk styrka beskrivs också ofta i relation till yttre eller socio-politiskt tvång. Allt detta tyder på att det finns en central antik grekisk debatt om det som vi idag kallar personlig autonomi. I kölvattnet av den filosofiska skolbildning som djupast präglat vår moderna debatt, den Kantianska, bör emellertid begreppet begränsas till att svara mot en fråga om individens förmåga att etablera legitima mål och att omsätta dessa i handling. Från detta perspektiv kan de antika debatterna förefalla frånkopplade de moderna. Men är de verkligen det? Och hur ska vi i så fall förstå den rika antika diskussion som finns om självrörelse, självstyre och skillnaden mellan yttre och inre tvång? Syftet med detta projekt var att undersöka om det i dessa sammanhang i allmänhet, och i synnerhet i Platons dialoger, utvecklas ett autonomibegrepp och om detta begrepp kan hjälpa oss att klargöra vad vi menar när vi talar om autonomi idag.
Allt eftersom projektet utvecklades bekräftades vår ursprungliga misstanke. Ett alltför individualistiskt ramverk var för snävt för att ställa rätt frågor. För att kunna fånga bredden i de antika debatterna, var vi tvungna att tänka om. Utgångspunkten kunde inte längre vara ett försök att isolera och fastställa kriterier för individuell eller preferentiell autonomi. Vi behövde istället ta vår utgångspunkt i en mer vardaglig användning av begreppet: en önskan och en längtan efter personlig frihet. Från detta perspektiv lyckades vi också ställa ett antal bredare frågor som bättre kunde svara mot de antika grekiska debatterna: Vilken typ av frihet och frånvaro av tvång intresserar de antika filosoferna och varför? Vad är en illegitim eller en inautentiska drivkraft? Vilka diskursiva och sociala beroenden betraktades som ett hot mot självstyre och självkontroll? Hur kan yttre krafter, såsom lag, epistemisk auktoritet eller gemensamma politiska beslut, å ena sidan betinga, och å andra sidan stärka utvecklingen av personligt självstyre och rationellt agentskap?
Projektets tre viktigaste resultat
Mot denna bakgrund erhöll projektet följande tre huvudsakliga resultat, resultat som utvecklas i detalj i de publikationer som publicerats under projektet gång (se publikationslistan nedan): (i) Genom att ställa rätt frågor, lyckades projektet inte bara klargöra hur och när de antika och de moderna debatterna om personlig autonomi överlappar, projektet lyckades också visa hur och varför de skiljer sig åt. En viktig skillnad är att de antika diskussionerna om självstyre ofta tematiseras i termer av individens harmoni med, eller anpassning till, en större kosmisk eller gudomlig ordning, där individens telos och de högre kosmiska målen sammanfaller. I det antika sammanhanget står självrörelse och självbestämmande inte i någon principiell motsats till tanken om yttre drivkrafter. De hänger istället ofta djupt samman. (ii) Projektet lyckades också ådagalägga viktiga sammanhang där antika och mer samtida begrepp överlappar. I båda fallen kopplas t.ex. autonomi och förmågan att vara orsak till sina egna handlingar och tankar samman. I den Platoniska traditionen utvecklas dock denna tanke genom att visa att jaget är en punkt där förnuftet knyter ett inre enhetliggörande samman med nödvändiga yttre faktorer och att det är på så sätt som jaget etableras som en rationell orsak till sina egna handlingar och tankar. Det handlar här alltså inte om hur jaget är en källa till vissa definierande begär eller preferenser, eller i termer av individens unika perspektiv. Jagets tankar och handlingar är istället tydligt betingade av sociala och diskursiva villkor. Den konkreta möjligheten till en individs enhetliggörande betraktas inte som en enskild uppgift, utan som en förmåga att inse hur det egna är ett resultat av t.ex. socialt samarbete, lagar och av både privat och offentlig dialog. (iii) Vi insåg också att en ofta förbisedd, men mycket viktig, del av den Platonska traditionen avslöjar att det finns en nödvändig samstämmighet mellan individuellt självstyre och högre typer av rationell ordning, t.ex. den kosmiska eller den socio-politiska. Denna samstämmighet ger i sin tur också upphov till ett begrepp om yttre auktoritet, alltså t.ex. diskursivt tvång, lag eller socialt tryck, som inte nödvändigtvis betraktas som ett hot mot den individuella autonomin, utan snarare som en rationell men missriktad drivkraft. På så sätt blev det tydligt att detta begrepp också betinga tanken om moralisk och epistemisk utvecklig. Om en persons drivkrafter kan riktas om, må de vara yttre eller inre, kan denna person både försonas med sina individuella begränsningar, bli en fungerande helhet och en självstyrande rationell agent. I slutändan var det också denna typ av beroende autonomi som vi kom att kalla Platonsk.
Projektets genomförande
Projektet genomfördes med två huvudsakliga verktyg, individuellt forskningsarbete och organiserandet av internationella akademiska evenemang. Olof Pettersson arbetade framförallt med två huvudfrågor: En om det diskursiva förnuftets begränsningar inom ramen för Platons diskussion av yttre drivkrafter, och en om de socio-politiska villkoren för produktion och kommunikation av kunskap. Tyngdpunkten i Pauliina Remes arbete låg, å ena sidan, i senare utveckling i den Platonska traditionen, och, å andra sidan, i hur kognitiva funktioner och en reflexiv självbild betingar rationellt självstyre. 2017 gav projektets tredje internationella medarbetare, Amber Carpenter, en seminarieserie i Uppsala, om autonomi, integritet och kunskap. Vi organiserade också två större internationella evenemang som båda etablerade nya tankeriktningar och tillgängliggjorde projektets resultat för det internationella forskarsamfundet: Ett internationellt symposium om makt och kunskap i den Platonska traditionen, i Uppsala i maj 2019, och en internationell konferens, med titeln ”Plato’s Alcibiades I Revisited”, i Cambridge (UK), i september 2018. Förutom ett flertal andra mindre evenemang, organiserade Pettersson ett s.k. round-table på värdsfilosofikongressen i Peking, 2018, Pettersson och Remes en workshop om Platons Logos-begrepp i Uppsala 2016, och Remes ett skandinaviskt symposium om Logos i antiken, inom ramen för det nordiska Platonsällskapets aktiviteter 2017. Vid ett flertal tillfälle var medlemmarna i vår rådgivande internationella kommitté också inbjudna till Uppsala, där vi organiserade mindre arrangemang i samband med deras besök. Alla våra aktivitet är också väl beskrivna och dokumenterade på projektets officiella hemsida: https://rationalselfgovernment.se/
Nya forskningsfrågor
Både Remes och Pettersson har lyckas formulera nya forskningsfrågor under projektets gång. Med utgångpunkt i de ovan beskrivna resultaten har Pettersson börjar utveckla ett nytt forskningsprojekt om epistemisk auktoritarianism. Genom att i mer detalj undersöka de många olika former av epistemiskt tvång som indirekt kartläggs i och med Platons försök att isolera och definiera vad det innebär att vara en enhetlig, autentisk och rationell agent, har Pettersson börjar utforska Platons försvar av filosofins intellektuella auktoritet mot den form av falsk kunskapsauktoritet som Platon kom att kalla sofistik, och som utmärks genom en mängd strategier för att underminera den rationella överläggningens diskursiva villkor. I ljuset av Platons skildring av den gemensamma diskussionen som en av den personliga utvecklingens viktigare medel, har Remes uppmärksamhet vänts mot denna aktivitets metod: konversation och filosofisk undersökning. Remes har börjat granska den gemensamma dialogens villkor och varför konversationen är filosoferandets och informationsutbytets huvudsakliga redskap – inte bara hos Platon, utan också systematiskt i termer av hur en gemensam undersökning fungerar, både inom och utanför det akademiska seminariet.
Forskningsspridning och internationellt samarbete
Projektets resultat har spridits och kommunicerats i form av artiklar i fackgranskade tidskrifter och fackgranskade bidrag till antologier, där Open Access har säkerställts genom att texterna gjorts tillgängliga i det digitala forskningsarkivet DiVA. Dessutom har vi gjort våra forskningsresultat tillgängliga i form av bidrag till workshops, konferenser och seminarier. Genom de internationella akademiska evenemang vi anordnat (se ovan), och genom att bjuda in internationella gästtalare, har vi också bidragit till den internationella Platonforskningens utvecklig. Vi har dessutom organiserat och hjälpt till att organisera akademiska evenemang i, t.ex. Uppsala, Bergen, Beijing och Cambridge (UK). Redan etablerade kontakter i USA och UK har fördjupats och nya skapats. Ett nyetablerat samarbete med forskare vid universitet i Tartu (Estland) har redan lett till vidare planer om gemensamma arrangemang och forskning.
Resultaten från det senaste stora symposiet i Uppsala är även på väg att publiceras som en antologi med titeln Platonic Autonomy: Essays on Unity and Cooperation in Platon and the Platonic Tradition, ett verk som kommer att bli ett av projektets viktigaste konkreta resultat.
Vi har också tillgängliggjort våra forskningsresultat för en bredare publik på olika sätt. 2017 deltog Remes till exempel i podcasten ’Om filosofers liv och tankar’, som produceras av Lunds universitet. 2019 höll Pettersson en gästföreläsning på SH, en föreläsning som också nyligen publicerats som en artikel i Filosofisk Tidskrift. Både Remes och Pettersson har också publicerat delar av resultaten från projektets forskning i andra mindre specialiserade tidskrifter (se publikationslistan nedan).
Projektets syfte och utveckling
Många antika Grekiska tänkare i allmänhet, och Platon i synnerhet, tematiserar begreppet självrörelse och förhållandet mellan yttre och inre drivkrafter. Begrepp som självkontroll och förmågan att vara orsak till sina egna tankar och handlingar ställs ofta i kontrast till slaveri och beskrivs i motsats till drivkrafter som har irrationella källor. Inre eller psykologisk styrka beskrivs också ofta i relation till yttre eller socio-politiskt tvång. Allt detta tyder på att det finns en central antik grekisk debatt om det som vi idag kallar personlig autonomi. I kölvattnet av den filosofiska skolbildning som djupast präglat vår moderna debatt, den Kantianska, bör emellertid begreppet begränsas till att svara mot en fråga om individens förmåga att etablera legitima mål och att omsätta dessa i handling. Från detta perspektiv kan de antika debatterna förefalla frånkopplade de moderna. Men är de verkligen det? Och hur ska vi i så fall förstå den rika antika diskussion som finns om självrörelse, självstyre och skillnaden mellan yttre och inre tvång? Syftet med detta projekt var att undersöka om det i dessa sammanhang i allmänhet, och i synnerhet i Platons dialoger, utvecklas ett autonomibegrepp och om detta begrepp kan hjälpa oss att klargöra vad vi menar när vi talar om autonomi idag.
Allt eftersom projektet utvecklades bekräftades vår ursprungliga misstanke. Ett alltför individualistiskt ramverk var för snävt för att ställa rätt frågor. För att kunna fånga bredden i de antika debatterna, var vi tvungna att tänka om. Utgångspunkten kunde inte längre vara ett försök att isolera och fastställa kriterier för individuell eller preferentiell autonomi. Vi behövde istället ta vår utgångspunkt i en mer vardaglig användning av begreppet: en önskan och en längtan efter personlig frihet. Från detta perspektiv lyckades vi också ställa ett antal bredare frågor som bättre kunde svara mot de antika grekiska debatterna: Vilken typ av frihet och frånvaro av tvång intresserar de antika filosoferna och varför? Vad är en illegitim eller en inautentiska drivkraft? Vilka diskursiva och sociala beroenden betraktades som ett hot mot självstyre och självkontroll? Hur kan yttre krafter, såsom lag, epistemisk auktoritet eller gemensamma politiska beslut, å ena sidan betinga, och å andra sidan stärka utvecklingen av personligt självstyre och rationellt agentskap?
Projektets tre viktigaste resultat
Mot denna bakgrund erhöll projektet följande tre huvudsakliga resultat, resultat som utvecklas i detalj i de publikationer som publicerats under projektet gång (se publikationslistan nedan): (i) Genom att ställa rätt frågor, lyckades projektet inte bara klargöra hur och när de antika och de moderna debatterna om personlig autonomi överlappar, projektet lyckades också visa hur och varför de skiljer sig åt. En viktig skillnad är att de antika diskussionerna om självstyre ofta tematiseras i termer av individens harmoni med, eller anpassning till, en större kosmisk eller gudomlig ordning, där individens telos och de högre kosmiska målen sammanfaller. I det antika sammanhanget står självrörelse och självbestämmande inte i någon principiell motsats till tanken om yttre drivkrafter. De hänger istället ofta djupt samman. (ii) Projektet lyckades också ådagalägga viktiga sammanhang där antika och mer samtida begrepp överlappar. I båda fallen kopplas t.ex. autonomi och förmågan att vara orsak till sina egna handlingar och tankar samman. I den Platoniska traditionen utvecklas dock denna tanke genom att visa att jaget är en punkt där förnuftet knyter ett inre enhetliggörande samman med nödvändiga yttre faktorer och att det är på så sätt som jaget etableras som en rationell orsak till sina egna handlingar och tankar. Det handlar här alltså inte om hur jaget är en källa till vissa definierande begär eller preferenser, eller i termer av individens unika perspektiv. Jagets tankar och handlingar är istället tydligt betingade av sociala och diskursiva villkor. Den konkreta möjligheten till en individs enhetliggörande betraktas inte som en enskild uppgift, utan som en förmåga att inse hur det egna är ett resultat av t.ex. socialt samarbete, lagar och av både privat och offentlig dialog. (iii) Vi insåg också att en ofta förbisedd, men mycket viktig, del av den Platonska traditionen avslöjar att det finns en nödvändig samstämmighet mellan individuellt självstyre och högre typer av rationell ordning, t.ex. den kosmiska eller den socio-politiska. Denna samstämmighet ger i sin tur också upphov till ett begrepp om yttre auktoritet, alltså t.ex. diskursivt tvång, lag eller socialt tryck, som inte nödvändigtvis betraktas som ett hot mot den individuella autonomin, utan snarare som en rationell men missriktad drivkraft. På så sätt blev det tydligt att detta begrepp också betinga tanken om moralisk och epistemisk utvecklig. Om en persons drivkrafter kan riktas om, må de vara yttre eller inre, kan denna person både försonas med sina individuella begränsningar, bli en fungerande helhet och en självstyrande rationell agent. I slutändan var det också denna typ av beroende autonomi som vi kom att kalla Platonsk.
Projektets genomförande
Projektet genomfördes med två huvudsakliga verktyg, individuellt forskningsarbete och organiserandet av internationella akademiska evenemang. Olof Pettersson arbetade framförallt med två huvudfrågor: En om det diskursiva förnuftets begränsningar inom ramen för Platons diskussion av yttre drivkrafter, och en om de socio-politiska villkoren för produktion och kommunikation av kunskap. Tyngdpunkten i Pauliina Remes arbete låg, å ena sidan, i senare utveckling i den Platonska traditionen, och, å andra sidan, i hur kognitiva funktioner och en reflexiv självbild betingar rationellt självstyre. 2017 gav projektets tredje internationella medarbetare, Amber Carpenter, en seminarieserie i Uppsala, om autonomi, integritet och kunskap. Vi organiserade också två större internationella evenemang som båda etablerade nya tankeriktningar och tillgängliggjorde projektets resultat för det internationella forskarsamfundet: Ett internationellt symposium om makt och kunskap i den Platonska traditionen, i Uppsala i maj 2019, och en internationell konferens, med titeln ”Plato’s Alcibiades I Revisited”, i Cambridge (UK), i september 2018. Förutom ett flertal andra mindre evenemang, organiserade Pettersson ett s.k. round-table på värdsfilosofikongressen i Peking, 2018, Pettersson och Remes en workshop om Platons Logos-begrepp i Uppsala 2016, och Remes ett skandinaviskt symposium om Logos i antiken, inom ramen för det nordiska Platonsällskapets aktiviteter 2017. Vid ett flertal tillfälle var medlemmarna i vår rådgivande internationella kommitté också inbjudna till Uppsala, där vi organiserade mindre arrangemang i samband med deras besök. Alla våra aktivitet är också väl beskrivna och dokumenterade på projektets officiella hemsida: https://rationalselfgovernment.se/
Nya forskningsfrågor
Både Remes och Pettersson har lyckas formulera nya forskningsfrågor under projektets gång. Med utgångpunkt i de ovan beskrivna resultaten har Pettersson börjar utveckla ett nytt forskningsprojekt om epistemisk auktoritarianism. Genom att i mer detalj undersöka de många olika former av epistemiskt tvång som indirekt kartläggs i och med Platons försök att isolera och definiera vad det innebär att vara en enhetlig, autentisk och rationell agent, har Pettersson börjar utforska Platons försvar av filosofins intellektuella auktoritet mot den form av falsk kunskapsauktoritet som Platon kom att kalla sofistik, och som utmärks genom en mängd strategier för att underminera den rationella överläggningens diskursiva villkor. I ljuset av Platons skildring av den gemensamma diskussionen som en av den personliga utvecklingens viktigare medel, har Remes uppmärksamhet vänts mot denna aktivitets metod: konversation och filosofisk undersökning. Remes har börjat granska den gemensamma dialogens villkor och varför konversationen är filosoferandets och informationsutbytets huvudsakliga redskap – inte bara hos Platon, utan också systematiskt i termer av hur en gemensam undersökning fungerar, både inom och utanför det akademiska seminariet.
Forskningsspridning och internationellt samarbete
Projektets resultat har spridits och kommunicerats i form av artiklar i fackgranskade tidskrifter och fackgranskade bidrag till antologier, där Open Access har säkerställts genom att texterna gjorts tillgängliga i det digitala forskningsarkivet DiVA. Dessutom har vi gjort våra forskningsresultat tillgängliga i form av bidrag till workshops, konferenser och seminarier. Genom de internationella akademiska evenemang vi anordnat (se ovan), och genom att bjuda in internationella gästtalare, har vi också bidragit till den internationella Platonforskningens utvecklig. Vi har dessutom organiserat och hjälpt till att organisera akademiska evenemang i, t.ex. Uppsala, Bergen, Beijing och Cambridge (UK). Redan etablerade kontakter i USA och UK har fördjupats och nya skapats. Ett nyetablerat samarbete med forskare vid universitet i Tartu (Estland) har redan lett till vidare planer om gemensamma arrangemang och forskning.
Resultaten från det senaste stora symposiet i Uppsala är även på väg att publiceras som en antologi med titeln Platonic Autonomy: Essays on Unity and Cooperation in Platon and the Platonic Tradition, ett verk som kommer att bli ett av projektets viktigaste konkreta resultat.
Vi har också tillgängliggjort våra forskningsresultat för en bredare publik på olika sätt. 2017 deltog Remes till exempel i podcasten ’Om filosofers liv och tankar’, som produceras av Lunds universitet. 2019 höll Pettersson en gästföreläsning på SH, en föreläsning som också nyligen publicerats som en artikel i Filosofisk Tidskrift. Både Remes och Pettersson har också publicerat delar av resultaten från projektets forskning i andra mindre specialiserade tidskrifter (se publikationslistan nedan).