Det affektiva skiftet i den gustavianska tidens musik
Operans blomstring i Sverige under Gustav III:s tid som regent (1771–92) ledde till komponerandet och framförandet av en serie av verk, men var också en del i ett affektivt skifte. Skiftet manifesterades på en rad sätt. Precis som i Paris grät publiken öppet på operaföreställningar, ett beteende som hade varit omöjligt bara 20 år tidigare. Influenser kom från den känslosamma litteraturen i England, Frankrike och Tyskland. Men förändringen tog sig också fysiskt uttryck, såsom i anläggandet av parker i den nya engelska parkstilen och i dispositionen av operasalongerna.
Projektet belyser detta skifte ur musikens perspektiv, men då musiken satt i relation till sociala koder, emotionellt beteende, estetiska förändringar och ideologiska rörelser i tiden. Anledningen till att Gustav III favoriserade operan var att han såg den som ett instrument för skapandet av en ny patriotism – till och med ett tidigt uttryck för nationalism. Samtidigt var den modell han valt, Glucks reformopera, importerad.
Detta sätt att närma sig den gustavianska tidens musik – en av de centrala epokerna i svensk musikhistorieskrivning – gör att perioden kan förstås på ett nytt sätt. Genom att opera, sånger och instrumentalmusik tas upp, genom att de musikaliska praktikerna relateras till andra sociala praktiker, genom att flera konstarter tas upp, har projektet som syfte att återge eller återskapa en förfluten värld. Genom det affektiva skiftet framträdde nämligen just en ny värld.
Slutredovisning
Projektet har frilagt musikaliska, estetiska, sociala och ideologiska dimensioner av den gustavianska erans värld – i synnerhet under Gustav III:s regeringstid (1771–92) – i dess relation till det som i ansökan föreslogs kunna vara ett affektivt skifte under dessa år. Även om musiken och då särskilt operan legat i centrum har undersökningarna också omfattat områden som trädgårdskonsten, musikaliska institutioner, poesi, korrespondens, drama och arkitektur. En central fråga har varit att avgöra om detta konstaterade skifte kan förstås i termer av en affektiv parallell till Michel Foucaults epistem-begrepp, nämligen ett skifte i det som här kallas ”patem” (patheme).
Redan vid tiden för anläggandet av projektet fanns en antydan om att den aktuella tidsperioden innehöll två affektiva förändringar. I William M. Reddys efterföljd, i det att han inom fältet för emotionshistoria dragit upp linjerna för en sentimentalismens era i Frankrike 1660–1789, men överförd till svenska förhållanden omfattande en betydligt kortare period, beskrivs hur den sentimentala kulturen under 1770- och 1780-talet följs av en reaktion under åren kring 1790. Den politiska utveckling som i Frankrike tog formen av en revolution ledde i Sverige till Gustav III:s försök att balansera den oroliga situationen. Sentimentalismen följdes estetiskt av en tendens till stor stil, vilket fick sina främsta uttryck i verk som Joseph Martin Kraus’ och Johan Henric Kellgrens opera ”Æneas i Carthago” (till planer utförda av kungen själv) liksom i skisserna till det projekterade slottet i Hagaparken (åter enligt kungens planer) med dess kolossala format och nyantika stil, placerad i den engelska parken.
De tre mest betydande resultaten av projektet är (i) formuleringen och användningen av begreppet patem i den kontext som ges av den gustavianska kulturen, (ii) införandet av stor stil som kategori i förståelsen av den estetiska utvecklingen under de sista åren av Gustav III:s styre, och (iii) redogörelsen för kungens nationsbildande i termer av ett försök att forma en stämd gemenskap (”attuned community”).
Till (i): Patem defineras som det ”disponerande-konfigurerande grundandet av affektivitet” (”disposing-configuring grounding of affectivity”), där affektivitet är ett världsbildande element som sätts i relation till andra lager i historien såsom maktrelationer, sociala villkor, ekonomiska strukturer och vetenskapligt tänkande (epistem). Begreppet underlättar och berikar förståelsen av både växlingen mellan skilda affektiva teorimodeller genom historien och de skiftande former av affektivitet som kommer till uttryck i konstverk men även levnadssätt. När detta sätts i samband med den gustavianska kulturen klargörs hur skilda konfigurationer av elementen i dispositionen leder till förändrade kulturella världar.
Till (ii): Genom att introducera kategorin ”stor stil”, med dess teoretiska bakgrund i Friedrich Nietzsches estetik och Martin Heidegger konstfilosofi, blir det möjligt att förstå den konstnärliga, estetiska och politiska dimensionen av svensk kultur under åren efter Gustav III:s resa till Italien och Frankrike (1783–84) på ett nytt vis. Gustaviansk opera – i kontrast till franska opéra-comique och det tyska sångspelet, som båda stod i samband med den borgerliga kulturens framväxt – blev ett medel för kungens strävan att forma en nation bortom konflikten mellan stånden och detta i en distinkt operaform vars fortsatta utveckling kom att avbrytas med kungamordet 1792.
Till (iii): Ett av de första beslut som fattades av den unge regenten Gustav III var att auktorisera grundandet av Kungl. Musikaliska Akademien 1771. Akademiens ursprungliga ledamöter kom från skilda sociala bakgrunder – från adeln, borgerskapet och musiklivet – vilket gjorde att skillnaderna i samhällsställning överskreds. En kulturell transfer av föreställningarna kring vad en musikalisk akademi skulle kunna vara ägde rum, vilket omfattade akademien som utbildningsanstalt, en institution för avgörandet av musikaliska smakfrågor, vetenskapliga strävanden och operascen. Såsom akademi för utbildning och vetenskap hade den föregångare endast i Italien, men eftersom kungen låtit sig inspireras av franska Académie royal de musique, vilket var ingenting annat än Parisoperan, förberedde han också steget mot det som skulle bli Kungl. Svenska Operan. Denna teaterscen skulle bli skådeplatsen för hans nationsbyggande: opera som ett sätt att stämma samman ett folk.
Under projektets gång presenterades och diskuterades de preliminära resultaten på följande internationella konferenser: The 5th Annual Conference of The European Philosophical Society for the Study of Emotions (Tallinn, 2018), ”Resounding Spaces: Music and Atmospheres” (Rom, 2019) och The Ninth Biennial Society for Eighteenth-Century Music Conference (digital konferens, 2021). Presentationer har gjorts vid de högre seminarierna i idéhistoria vid Stockholms universitet (2018), musikvetenskap vid Stockholms universitet (2019 och 2021) och estetik vid Uppsala universitet (2021). Ytterligare en presentation är planerad vid högre seminariet i musikvetenskap vid Lunds universitet i september 2022.
Forskningsresultaten har publicerats i tidskrifter, konferensböcker, ”proceedings” och vetenskapliga antologier:
Begreppet patem introducerades i en artikel om musikaliska atmosfärer under den gustavianska tiden (”Turning an Occasion into an Event”), resultatet av konferensen i Rom. Patem som begrepp utvecklades och skiljdes från affektiva former i en artikel om stämdhet (”Music’s Attunement”), skriven för en handbok om musikens fenomenologi. Slutligen står begreppet i fokus för en artikel som fortfarande väntar på bedömning (”On Patheme”). Musikaliska atmosfärer – som träder i förbindelse med atmosfärerna i parker och arkitektur – behandlas i ett kapitel till en antologi på samma tema, vilket tar upp Ingmar Bergmans filmatisering av Mozarts ”Trollflöjten” där Drottningholms slottsteater rekonstruerades i en studio. Begreppet stor stil diskuteras i relation till den gustavianska operan i en artikel skriven för en bok om Heideggers förhållande till musiken. Alla dessa artiklar har publicerats av välkända internationella förlag.
Den specifika kulturella vikt Kungl. Musikaliska Akademien hade under den gustavianska tiden behandlas i en artikel skriven för akademiens jubileumsbok vid 250-årsfirandet, ingående i akademiens skriftserie och senare översatt till engelska för en internationell publik. Inslaget av kulturtransfer, relaterat till akademien, tematiserades i ett paper för konferensen hållen av Society for Eighteenth-Century Music – vars organisationskommitté jag blev inbjuden att delta i – och har sedan utvecklats i mitt bidrag till konferensens proceedings.
Under förberedelserna till projektet och under dess gång har jag recenserat böcker relaterade till musikens affektivitet. Genom att dra nytta av den essäistiska framställningsformen i texter om det estetiska har jag också skrivit ett bidrag om elementet av Sturm und Drang som Kraus introducerade i den svenska musiken. Vidare har jag diskuterat affektiva skiften vid symposiet ”Mötesplats Opera 2021”, ett evenemang som engagerade stora delar av svenskt operaliv och som arrangerades av Kungl. Musikaliska Akademien (oktober 2021). Jag har även bjudits in till Odeum vid Lunds universitet för en offentlig föreläsning om musikaliska världar september 2022.
Användningen av begreppet patem är definitivt inte begränsad till det forskningsområde som beskrivits här. Det är tvärtom tänkt att användas i en mycket bredare kontext, både historiskt och tematiskt. Detsamma gäller stämda gemenskaper, ett tema som jag planerar att återkomma till i min forskning.
Vad gäller den gustavianska tiden som musikaliskt undersökningsfält finns lovande områden i den period som följer efter 1792 med den framväxande borgerligheten, musikutövandet i hemmet och sångproduktionen, vilket visar på nya aspekter av det som beskrivits som förändringar i tidens patem.
Redan vid tiden för anläggandet av projektet fanns en antydan om att den aktuella tidsperioden innehöll två affektiva förändringar. I William M. Reddys efterföljd, i det att han inom fältet för emotionshistoria dragit upp linjerna för en sentimentalismens era i Frankrike 1660–1789, men överförd till svenska förhållanden omfattande en betydligt kortare period, beskrivs hur den sentimentala kulturen under 1770- och 1780-talet följs av en reaktion under åren kring 1790. Den politiska utveckling som i Frankrike tog formen av en revolution ledde i Sverige till Gustav III:s försök att balansera den oroliga situationen. Sentimentalismen följdes estetiskt av en tendens till stor stil, vilket fick sina främsta uttryck i verk som Joseph Martin Kraus’ och Johan Henric Kellgrens opera ”Æneas i Carthago” (till planer utförda av kungen själv) liksom i skisserna till det projekterade slottet i Hagaparken (åter enligt kungens planer) med dess kolossala format och nyantika stil, placerad i den engelska parken.
De tre mest betydande resultaten av projektet är (i) formuleringen och användningen av begreppet patem i den kontext som ges av den gustavianska kulturen, (ii) införandet av stor stil som kategori i förståelsen av den estetiska utvecklingen under de sista åren av Gustav III:s styre, och (iii) redogörelsen för kungens nationsbildande i termer av ett försök att forma en stämd gemenskap (”attuned community”).
Till (i): Patem defineras som det ”disponerande-konfigurerande grundandet av affektivitet” (”disposing-configuring grounding of affectivity”), där affektivitet är ett världsbildande element som sätts i relation till andra lager i historien såsom maktrelationer, sociala villkor, ekonomiska strukturer och vetenskapligt tänkande (epistem). Begreppet underlättar och berikar förståelsen av både växlingen mellan skilda affektiva teorimodeller genom historien och de skiftande former av affektivitet som kommer till uttryck i konstverk men även levnadssätt. När detta sätts i samband med den gustavianska kulturen klargörs hur skilda konfigurationer av elementen i dispositionen leder till förändrade kulturella världar.
Till (ii): Genom att introducera kategorin ”stor stil”, med dess teoretiska bakgrund i Friedrich Nietzsches estetik och Martin Heidegger konstfilosofi, blir det möjligt att förstå den konstnärliga, estetiska och politiska dimensionen av svensk kultur under åren efter Gustav III:s resa till Italien och Frankrike (1783–84) på ett nytt vis. Gustaviansk opera – i kontrast till franska opéra-comique och det tyska sångspelet, som båda stod i samband med den borgerliga kulturens framväxt – blev ett medel för kungens strävan att forma en nation bortom konflikten mellan stånden och detta i en distinkt operaform vars fortsatta utveckling kom att avbrytas med kungamordet 1792.
Till (iii): Ett av de första beslut som fattades av den unge regenten Gustav III var att auktorisera grundandet av Kungl. Musikaliska Akademien 1771. Akademiens ursprungliga ledamöter kom från skilda sociala bakgrunder – från adeln, borgerskapet och musiklivet – vilket gjorde att skillnaderna i samhällsställning överskreds. En kulturell transfer av föreställningarna kring vad en musikalisk akademi skulle kunna vara ägde rum, vilket omfattade akademien som utbildningsanstalt, en institution för avgörandet av musikaliska smakfrågor, vetenskapliga strävanden och operascen. Såsom akademi för utbildning och vetenskap hade den föregångare endast i Italien, men eftersom kungen låtit sig inspireras av franska Académie royal de musique, vilket var ingenting annat än Parisoperan, förberedde han också steget mot det som skulle bli Kungl. Svenska Operan. Denna teaterscen skulle bli skådeplatsen för hans nationsbyggande: opera som ett sätt att stämma samman ett folk.
Under projektets gång presenterades och diskuterades de preliminära resultaten på följande internationella konferenser: The 5th Annual Conference of The European Philosophical Society for the Study of Emotions (Tallinn, 2018), ”Resounding Spaces: Music and Atmospheres” (Rom, 2019) och The Ninth Biennial Society for Eighteenth-Century Music Conference (digital konferens, 2021). Presentationer har gjorts vid de högre seminarierna i idéhistoria vid Stockholms universitet (2018), musikvetenskap vid Stockholms universitet (2019 och 2021) och estetik vid Uppsala universitet (2021). Ytterligare en presentation är planerad vid högre seminariet i musikvetenskap vid Lunds universitet i september 2022.
Forskningsresultaten har publicerats i tidskrifter, konferensböcker, ”proceedings” och vetenskapliga antologier:
Begreppet patem introducerades i en artikel om musikaliska atmosfärer under den gustavianska tiden (”Turning an Occasion into an Event”), resultatet av konferensen i Rom. Patem som begrepp utvecklades och skiljdes från affektiva former i en artikel om stämdhet (”Music’s Attunement”), skriven för en handbok om musikens fenomenologi. Slutligen står begreppet i fokus för en artikel som fortfarande väntar på bedömning (”On Patheme”). Musikaliska atmosfärer – som träder i förbindelse med atmosfärerna i parker och arkitektur – behandlas i ett kapitel till en antologi på samma tema, vilket tar upp Ingmar Bergmans filmatisering av Mozarts ”Trollflöjten” där Drottningholms slottsteater rekonstruerades i en studio. Begreppet stor stil diskuteras i relation till den gustavianska operan i en artikel skriven för en bok om Heideggers förhållande till musiken. Alla dessa artiklar har publicerats av välkända internationella förlag.
Den specifika kulturella vikt Kungl. Musikaliska Akademien hade under den gustavianska tiden behandlas i en artikel skriven för akademiens jubileumsbok vid 250-årsfirandet, ingående i akademiens skriftserie och senare översatt till engelska för en internationell publik. Inslaget av kulturtransfer, relaterat till akademien, tematiserades i ett paper för konferensen hållen av Society for Eighteenth-Century Music – vars organisationskommitté jag blev inbjuden att delta i – och har sedan utvecklats i mitt bidrag till konferensens proceedings.
Under förberedelserna till projektet och under dess gång har jag recenserat böcker relaterade till musikens affektivitet. Genom att dra nytta av den essäistiska framställningsformen i texter om det estetiska har jag också skrivit ett bidrag om elementet av Sturm und Drang som Kraus introducerade i den svenska musiken. Vidare har jag diskuterat affektiva skiften vid symposiet ”Mötesplats Opera 2021”, ett evenemang som engagerade stora delar av svenskt operaliv och som arrangerades av Kungl. Musikaliska Akademien (oktober 2021). Jag har även bjudits in till Odeum vid Lunds universitet för en offentlig föreläsning om musikaliska världar september 2022.
Användningen av begreppet patem är definitivt inte begränsad till det forskningsområde som beskrivits här. Det är tvärtom tänkt att användas i en mycket bredare kontext, både historiskt och tematiskt. Detsamma gäller stämda gemenskaper, ett tema som jag planerar att återkomma till i min forskning.
Vad gäller den gustavianska tiden som musikaliskt undersökningsfält finns lovande områden i den period som följer efter 1792 med den framväxande borgerligheten, musikutövandet i hemmet och sångproduktionen, vilket visar på nya aspekter av det som beskrivits som förändringar i tidens patem.