Från ovan: Sven Hedins expeditioner och världen i överblick 1900-1935
Sedan antiken har människor drömt om att se jorden som helhet, men först i den moderna epoken har ballonger, flygplan och satelliter skapat en sådan blick. Projektet undersöker hur dessa perspektiv skapats historiskt genom en studie av den svenske geografen Sven Hedins expeditioner till Asien. Det syftar till att bidra till historien om vår förmåga att förstå jorden som helhet – en kapacitet som varit avgörande för senmoderna idéer om globalisering. Projektet undersöker för det första hur Hedin i text och bild skapade utsiktspunkter från ovan. För det andra är syftet att studera hur dessa utsiktspunkter formade nya sinnesförnimmelser. Projektet visar hur sinnesförnimmelser skapades genom medietekniker som framställde stora geografiska mönster, och gjorde anspråk på en vetenskaplig förståelse av dessa. Den tredje frågeställningen är hur utsiktspunkterna från ovan hängde samman med 1800-talets imperialism. Vilken var kopplingen mellan en upphöjd seendeposition och imperialistisk makt? Projektet genomförs genom tre delstudier: Berget, Panoramat och Flygmaskinen. Tillsammans visar delstudierna hur Hedin och geografiforskningen gradvis tog sig uppåt för att till slut fysiskt lämna marken. De påvisar en omvandlingsprocess där äldre drömmar om överblick övergick i 1900-talets bokstavliga avbildningar från allt högre höjder. Projektet placerar därmed in den svenske geografen i ett, för Hedin-forskningen nytt, medieteknologiskt och sinneshistoriskt sammanhang.
Slutredovisning
Projektet Från ovan: Sven Hedins expeditioner och världen i överblick 1900-1935 har studerat historien om ett perspektiv: att förstå jorden från ovan och som en helhet. Projektet syftade ursprungligen till att studera den svenske geografen Sven Hedin (1865-1952) och hur han i text och bild skapade utsiktspunkter som flyttade blicken till hög höjd för att framställa stora geografiska mönster, och samtidigt gjorde anspråk på en vetenskaplig förståelse av dessa.
Projektet genomfördes genom att utgå från några av Hedins viktigaste böcker om sin resa till Tibet 1906-1909. I takt med att dessa kontextualiserades utifrån en bredare och längre historia om överblickstekniker utvecklades projektet tematiskt och empiriskt genom att fler aktörer, publikationer och empiriska exempel spårades, framförallt genom sekundärlitteratur på området. Projektet genomfördes genom att jag först skrev två artiklar om Hedins överblickstekniker. Därefter skrev jag en tredje artikel som behandlar flygfotografi under mellankrigstiden. Under projektets senare hälft skrev jag också ett bokmanus som syntetiserade resultaten. Den tredje artikeln liksom bokmanuset skisserar den bredare överblickens historia som projektet resulterat i.
De viktigaste resultaten är för det första att överblick har varit ett återkommande perspektiv i västerländsk vetenskaps- och kulturhistoria. Trots att det givits olika betydelser är det en återkommande seendeposition som över tid investerats med förhoppningar om särskilda kunskaper. Projektets andra övergripande resultat är att olika medieformer format och spridit överblickar. Projektets tredje centrala resultat är att trots att överblicken beskrivits som en vetenskaplig och rationell förståelse har det också kombinerats med känslomönster som bidragit till dess mening och styrka.
Projektets mest substantiella publikationer är monografin Terranauterna: Drömmar om överblick som ges ut på Norstedts förlag under 2023, artikeln “Lifting off, looking down and flattening out: Interwar airplane photography and cultural techniques of the view from above”, artikeln ”Elevation and Emotion: Sven Hedin’s Mountain Expedition to Transhimalaya 1906-1908” och bokkapitlet ”Panoramic visions: Sven Hedin in ’Transhimalaya’ 1906-1909” (se publikationslista).
Projektets första viktiga resultat är att överblicken som ett perspektiv har en lång historia. Det letar sig tillbaka ända till antiken, men fick ökad betydelse från och med 1500- och 1600-talens kartor och kosmografier som utformades av européer som upptäckte ”den nya världen”. Under 1700-talet blev överblick till vetenskaplig kunskap, framförallt genom upptäcktsresor och bergsbestigningar. Då beskrevs en global natur som lade grunden för en förståelse av stora naturmönster. Under 1800-talet framställdes världen som helhet genom nya medietekniker som georamor. De framställde en värld som växte och antogs bli mer global. Sven Hedin och hans resor till Tibets höga berg i början av 1900-talet var därför del av denna längre historia som också fortsatte med ny kraft under 1900-talet genom flygfotografi, efterkrigstidens atlaser och rymdfotografier. Dessa tekniker tog människan till helt nya och extrema höjder, men de visade också en värld som gick att se från många perspektiv samtidigt. Under efterkrigstiden ledde överblickar också till tankar om miljön som ett stort natursystem. Betydelsen av överblick omvandlades till att handla om människans problematiska förhållningssätt till naturen. Slutligen har projektet visat hur överblickar också har skapat föreställningar om det globala som en gemenskap, liksom drömmar om världsmedborgarskap
Överblickar har format den moderna världsbilden genom vetenskap, konst och medier under hundratals år. Den har gett människor kunskap om natur och samhälle. Men den har också handlat om en strävan efter att dominera jorden och är intimt knuten till europeisk imperialism. Överblickar och översiktsmedier har använts med kunskapsanspråk, men också som publika attraktioner. Projektet har således visat hur överblicken är ett återkommande men varierande tema som dessutom verkar i dagens diskussioner om miljö och globalisering.
Projektets har för det andra använt mediehistoriska utgångspunkter för att visa hur olika medieformer påverkat och spridit överblick. Sven Hedin hörde till dem som bidrog till en bredare panoramisk mediekultur vid sekelskiftet 1900 genom sina bilder från Tibets högländer. Dessa bilder går att förstå utifrån begreppet ”intermedialitet”. Medieformat som fotografi, teckning, akvarell och text öppnade tillsammans ett landskapet för åskådaren och styrde förståelsen av detta landskap. Formaten var deskriptiva lager som förstärkte och förankrade varandra. Genom dem lyckades Hedin balansera överblick och detalj så att en både fullödig och sammanfattande förståelse av landskapet från ovan blev möjlig. Dessutom bidrog text och bilder samfällt till att transportera blicken på landskapet från höjden till fascinerade publiker i Europa.
Hedin drömde om att använda flygfotografering, och projektet har fördjupat studiet av flygplansfotograferingens historia och inverkan, men i ett annat empiriskt sammanhang, nämligen artiklar i The Geographical Journal, Nature, Science, Scientific American och New York Times. Där diskuterades flygplansfotografering under 1920- och 1930-talen. Överblick fångades från flygplan och i fotografier. Flyget beskrevs som ett genombrott som avslöjat ett fågelperspektiv som man tidigare bara kunde föreställa sig. Samtidigt införlivades flygplansbilderna i en längre historia om platta framställningar av världen från ovan.
Denna historisering har gjorts genom det mediehistoriska begreppet ”flattening” som ”kulturteknik”. En kulturteknik är en operation som befinner sig mellan natur och kultur och som har kulturella och kunskapsmässiga effekter. Flattening var en operation för att skriva ner landskapens komplexitet på platt papper. Det innebar att natur gjordes till litteratur. Därigenom bidrog flygplansfotografiet till en lång historia av att förvandla tredimensionella landskap till tvådimensionella inskriptioner.
Även om medier som kartor, atlaser och fotografier varierade och uppstod under olika perioder förblev flattening en stabil operation över tid som också hade epistemologiska effekter. Den formade en möjlighet att lära känna en multidimensionell global terräng som en sammanhängande värld, synlig i avslöjande ögonblicksbilder. Nedskrivningen av landskap bidrog till ett västerländskt förhållande till jorden: möjligheterna att öppna och presentera stora naturfenomen, till och med själva planeten.
Projektets tredje centrala resultat är att överblicken som en rationell och medierad ovanifrånblick också kombinerades med känsloregister. I sina böcker från resan till Tibet bidrog Sven Hedin inte bara till den geografiska vetenskapens sätt att porträttera jorden från ovan. Han sammanförde också en rationell överblick med känslomässiga erfarenheter av den höga höjden. De senare inkluderade svindelkänslor liksom kroppsliga upplevelser av att samla data i Tibets extrema miljö. Hedins utblickar präglades av en särskild och tidstypisk ”känsloekonomi” för vetenskaplig verksamhet. Hedins överblickar på världen strukturerades av historiskt specifika, och för sammanhanget gångbara, emotioner som blev legitima och som talade både till kunskapsproduktion och till den publika fascinationen. Projektet har därför bidragit med kunskap om känslors funktion i vetenskapshistorien.
SAMVERKAN OCH RESULTATSPRIDNING
Vid sidan av fem publikationer (se publikationsförteckningen) har projektets resultat förmedlats genom flera samarbeten, liksom vid en rad konferenser, workshops och seminarier (se lista över konferenspresentationer nedan). I september 2018 deltog jag i en session om ”Verticality in the history of science” vid European Society for the History of Science kongress i London. Efter en workshop i Berlin utmynnade samarbetet i ett specialnummer av den vetenskapshistoriska tidskriften Centaurus (se publikationslista).
Dessutom har jag presenterat mitt projekt vid internationella workshops på Södertörns högskola och på KTH (se lista över konferenspresentationer nedan). Jag har också blivit inbjuden som key note till två olika workshops för att tala om kunskaps- och känslohistoria utifrån projektet. Den ena, Emotion Knowledge, ägde rum i Lund 2021 och den andra, Sensory and Emotional Experience, ägde rum i Zürich 2020. Dessutom bjöds jag in att presentera projektet vid kolloqvium vid Max Planck Institute for Human Development, Center for History of Emotions i Berlin i december 2020. I april 2021 var jag också inbjuden att presentera projektet vid Teknik- och vetenskapshistoriska seminariet vid Chalmers tekniska högskola.
Utifrån projektet har jag också ingått i tre nationella och lokala samarbetsprojekt. För det första ingick projektets första fallstudie, ”Panoramic visions” i en antologi som var ett samarbetsprojekt runt begreppet intermedialitet på min heminstitution. Genom det gemensamma arbetet med volymen har mitt projekt därmed integrerats med forskning utförd av litteraturvetare, konstvetare, teatervetare och musikvetare. För det andra har jag redigerat ett specialnummer om ”Känslohistoria” för tidskriften Lychnos tillsammans med idéhistoriker från Södertörn och Lund. För det tredje har jag, utifrån projektet, också varit en av tre redaktörer för antologin Konsten att kontextualisera. Det var ett samarbete med andra idéhistoriker vid Stockholms universitet. Boken vänder sig till studenter och andra intresserade läsare för att introducera och diskutera hur idéhistoriker arbetar med historiska sammanhang. Mitt kapitel diskuterar hur jag arbetat med att omkontextualisera Sven Hedins upptäcktsresor.
Projektet genomfördes genom att utgå från några av Hedins viktigaste böcker om sin resa till Tibet 1906-1909. I takt med att dessa kontextualiserades utifrån en bredare och längre historia om överblickstekniker utvecklades projektet tematiskt och empiriskt genom att fler aktörer, publikationer och empiriska exempel spårades, framförallt genom sekundärlitteratur på området. Projektet genomfördes genom att jag först skrev två artiklar om Hedins överblickstekniker. Därefter skrev jag en tredje artikel som behandlar flygfotografi under mellankrigstiden. Under projektets senare hälft skrev jag också ett bokmanus som syntetiserade resultaten. Den tredje artikeln liksom bokmanuset skisserar den bredare överblickens historia som projektet resulterat i.
De viktigaste resultaten är för det första att överblick har varit ett återkommande perspektiv i västerländsk vetenskaps- och kulturhistoria. Trots att det givits olika betydelser är det en återkommande seendeposition som över tid investerats med förhoppningar om särskilda kunskaper. Projektets andra övergripande resultat är att olika medieformer format och spridit överblickar. Projektets tredje centrala resultat är att trots att överblicken beskrivits som en vetenskaplig och rationell förståelse har det också kombinerats med känslomönster som bidragit till dess mening och styrka.
Projektets mest substantiella publikationer är monografin Terranauterna: Drömmar om överblick som ges ut på Norstedts förlag under 2023, artikeln “Lifting off, looking down and flattening out: Interwar airplane photography and cultural techniques of the view from above”, artikeln ”Elevation and Emotion: Sven Hedin’s Mountain Expedition to Transhimalaya 1906-1908” och bokkapitlet ”Panoramic visions: Sven Hedin in ’Transhimalaya’ 1906-1909” (se publikationslista).
Projektets första viktiga resultat är att överblicken som ett perspektiv har en lång historia. Det letar sig tillbaka ända till antiken, men fick ökad betydelse från och med 1500- och 1600-talens kartor och kosmografier som utformades av européer som upptäckte ”den nya världen”. Under 1700-talet blev överblick till vetenskaplig kunskap, framförallt genom upptäcktsresor och bergsbestigningar. Då beskrevs en global natur som lade grunden för en förståelse av stora naturmönster. Under 1800-talet framställdes världen som helhet genom nya medietekniker som georamor. De framställde en värld som växte och antogs bli mer global. Sven Hedin och hans resor till Tibets höga berg i början av 1900-talet var därför del av denna längre historia som också fortsatte med ny kraft under 1900-talet genom flygfotografi, efterkrigstidens atlaser och rymdfotografier. Dessa tekniker tog människan till helt nya och extrema höjder, men de visade också en värld som gick att se från många perspektiv samtidigt. Under efterkrigstiden ledde överblickar också till tankar om miljön som ett stort natursystem. Betydelsen av överblick omvandlades till att handla om människans problematiska förhållningssätt till naturen. Slutligen har projektet visat hur överblickar också har skapat föreställningar om det globala som en gemenskap, liksom drömmar om världsmedborgarskap
Överblickar har format den moderna världsbilden genom vetenskap, konst och medier under hundratals år. Den har gett människor kunskap om natur och samhälle. Men den har också handlat om en strävan efter att dominera jorden och är intimt knuten till europeisk imperialism. Överblickar och översiktsmedier har använts med kunskapsanspråk, men också som publika attraktioner. Projektet har således visat hur överblicken är ett återkommande men varierande tema som dessutom verkar i dagens diskussioner om miljö och globalisering.
Projektets har för det andra använt mediehistoriska utgångspunkter för att visa hur olika medieformer påverkat och spridit överblick. Sven Hedin hörde till dem som bidrog till en bredare panoramisk mediekultur vid sekelskiftet 1900 genom sina bilder från Tibets högländer. Dessa bilder går att förstå utifrån begreppet ”intermedialitet”. Medieformat som fotografi, teckning, akvarell och text öppnade tillsammans ett landskapet för åskådaren och styrde förståelsen av detta landskap. Formaten var deskriptiva lager som förstärkte och förankrade varandra. Genom dem lyckades Hedin balansera överblick och detalj så att en både fullödig och sammanfattande förståelse av landskapet från ovan blev möjlig. Dessutom bidrog text och bilder samfällt till att transportera blicken på landskapet från höjden till fascinerade publiker i Europa.
Hedin drömde om att använda flygfotografering, och projektet har fördjupat studiet av flygplansfotograferingens historia och inverkan, men i ett annat empiriskt sammanhang, nämligen artiklar i The Geographical Journal, Nature, Science, Scientific American och New York Times. Där diskuterades flygplansfotografering under 1920- och 1930-talen. Överblick fångades från flygplan och i fotografier. Flyget beskrevs som ett genombrott som avslöjat ett fågelperspektiv som man tidigare bara kunde föreställa sig. Samtidigt införlivades flygplansbilderna i en längre historia om platta framställningar av världen från ovan.
Denna historisering har gjorts genom det mediehistoriska begreppet ”flattening” som ”kulturteknik”. En kulturteknik är en operation som befinner sig mellan natur och kultur och som har kulturella och kunskapsmässiga effekter. Flattening var en operation för att skriva ner landskapens komplexitet på platt papper. Det innebar att natur gjordes till litteratur. Därigenom bidrog flygplansfotografiet till en lång historia av att förvandla tredimensionella landskap till tvådimensionella inskriptioner.
Även om medier som kartor, atlaser och fotografier varierade och uppstod under olika perioder förblev flattening en stabil operation över tid som också hade epistemologiska effekter. Den formade en möjlighet att lära känna en multidimensionell global terräng som en sammanhängande värld, synlig i avslöjande ögonblicksbilder. Nedskrivningen av landskap bidrog till ett västerländskt förhållande till jorden: möjligheterna att öppna och presentera stora naturfenomen, till och med själva planeten.
Projektets tredje centrala resultat är att överblicken som en rationell och medierad ovanifrånblick också kombinerades med känsloregister. I sina böcker från resan till Tibet bidrog Sven Hedin inte bara till den geografiska vetenskapens sätt att porträttera jorden från ovan. Han sammanförde också en rationell överblick med känslomässiga erfarenheter av den höga höjden. De senare inkluderade svindelkänslor liksom kroppsliga upplevelser av att samla data i Tibets extrema miljö. Hedins utblickar präglades av en särskild och tidstypisk ”känsloekonomi” för vetenskaplig verksamhet. Hedins överblickar på världen strukturerades av historiskt specifika, och för sammanhanget gångbara, emotioner som blev legitima och som talade både till kunskapsproduktion och till den publika fascinationen. Projektet har därför bidragit med kunskap om känslors funktion i vetenskapshistorien.
SAMVERKAN OCH RESULTATSPRIDNING
Vid sidan av fem publikationer (se publikationsförteckningen) har projektets resultat förmedlats genom flera samarbeten, liksom vid en rad konferenser, workshops och seminarier (se lista över konferenspresentationer nedan). I september 2018 deltog jag i en session om ”Verticality in the history of science” vid European Society for the History of Science kongress i London. Efter en workshop i Berlin utmynnade samarbetet i ett specialnummer av den vetenskapshistoriska tidskriften Centaurus (se publikationslista).
Dessutom har jag presenterat mitt projekt vid internationella workshops på Södertörns högskola och på KTH (se lista över konferenspresentationer nedan). Jag har också blivit inbjuden som key note till två olika workshops för att tala om kunskaps- och känslohistoria utifrån projektet. Den ena, Emotion Knowledge, ägde rum i Lund 2021 och den andra, Sensory and Emotional Experience, ägde rum i Zürich 2020. Dessutom bjöds jag in att presentera projektet vid kolloqvium vid Max Planck Institute for Human Development, Center for History of Emotions i Berlin i december 2020. I april 2021 var jag också inbjuden att presentera projektet vid Teknik- och vetenskapshistoriska seminariet vid Chalmers tekniska högskola.
Utifrån projektet har jag också ingått i tre nationella och lokala samarbetsprojekt. För det första ingick projektets första fallstudie, ”Panoramic visions” i en antologi som var ett samarbetsprojekt runt begreppet intermedialitet på min heminstitution. Genom det gemensamma arbetet med volymen har mitt projekt därmed integrerats med forskning utförd av litteraturvetare, konstvetare, teatervetare och musikvetare. För det andra har jag redigerat ett specialnummer om ”Känslohistoria” för tidskriften Lychnos tillsammans med idéhistoriker från Södertörn och Lund. För det tredje har jag, utifrån projektet, också varit en av tre redaktörer för antologin Konsten att kontextualisera. Det var ett samarbete med andra idéhistoriker vid Stockholms universitet. Boken vänder sig till studenter och andra intresserade läsare för att introducera och diskutera hur idéhistoriker arbetar med historiska sammanhang. Mitt kapitel diskuterar hur jag arbetat med att omkontextualisera Sven Hedins upptäcktsresor.