Legitimeringsprocesser för att inte handla i klimatfrågan
Det kan ibland framstå som om det stora hindret för hållbar utveckling är klimatskepticism. Men i Sverige och stora delar av Europa är det ett marginellt problem. I själva verket är en överväldigande majoritet både kunnig och har klimatengagerade attityder. Däremot finns ett stort glapp mellan kunskap och handling. Vi lever inte som vi lär.
Det innebär emellertid för de flesta ett visst obehag att handla tvärt emot sin övertygelse om vad som är rätt. Vår hypotes är att en av orsakerna till att vi klarar av att leva i konflikt med oss själva, är att vi legitimerar det på olika sätt, på både individuell och kollektiv nivå. I en förstudie fann vi att en vanlig legitimeringsstrategi är att föreställa sig att man har ett slags personligt klimatkonto. Den som cyklar till arbetet, källsorterar och äter mycket vegetariskt använder det som skäl inför sig själv för att motivera semesterresan till Asien.
Glappet har väckt intresse från forskare i olika discipliner. Vi vill undersöka hur de här legitimeringsstrategierna ser ut och fungerar för människor i deras vardag i Sverige genom att använda Aristoteles toposteori. Vi vill också ta reda på hur dessa topos besvaras och hanteras i den offentliga debatten om klimatförändringen och den nödvändiga samhällsomvandlingen som vi står inför. Vårt främsta bidrag i relation till tidigare forskning är att vi studerar dessa processer som djupt förbundna med människors omständigheter och kultur, men ändå som en intern överläggning.
Slutredovisning
Projektets syfte och utveckling
Syftet med projektet var att förstå hur människor legitimerar handlingar som går emot deras egen förståelse och kunskap i klimatfrågan. För de flesta är det smärtsamt att leva med en klyfta mellan kunskap och handling, och för att slippa ta konsekvenserna av denna klyfta legitimerar och rationaliserar människor sina handlingar på olika sätt. I projektet ville vi undersöka den sortens legitimeringsprojektet som en intern deliberation, i skriftlig form. Vi planerade också att undersöka liknande argument i den publika diskursen och försöka relatera dem till varandra.
Under projektets gång lade vi mer fokus på att undersöka den interna deliberationen än den publika diskursen, där vi kunde förlita oss på reda publicerat material. Vi gjorde två enkäter istället för en och arbetade även med en större resvaneundersökning på ett svenskt universitet där vi kunde applicera vår metod på frågor som rörde akademiskt resande.
Genomförande
Vi skickade ut två enkäter under projektets första halvår där de centrala frågorna skulle besvaras med respondenternas egna ord. Den första samlade in material mellan mars och maj 2019. Den centrala frågan var: ”Har du hållbara XXXX
Enkäten innehöll flera frågor men vissa var viktigare än andra. Vi bad respondenterna att beskriva en situation när de hade agerat mot sin intention eller kunskap. Och om de hade det bad vi dem att berätta vilka argument de hade använt och hur de övertygade sig själva om att det var okej. Vi fick närmare 400 användbara svar.
För att analysera denna interna deliberation använde vi toposteori. Toposteori erbjuder ett konceptuellt ramverk för att kunna analysera olika sätt att resonera och tänka i frågor som är mångfacetterade. De kan ofta vara politiska eller moraliska. Ett topos kan förstås som ett återkommande sätt att tänka som producerar argument som fungerar övertygande i en viss kontext. Återkommande argument kan sorteras, kategoriseras, diskuteras och beskrivas. De kan också fungera som prototyper för att skapa nya argument i liknande situationer.
Vi använde även en fenomenografisk ansats. Fenomenografi är en kvalitativ och tolkande metod som används för att fånga en mångfald av sätt på vilka människor upplever eller tänker på ett visst fenomen och uttrycker det språkligt. Eftersom vi var intresserade av erfarenheter från en speciell grupp snarare än genomsnittet i en population, var denna metod lämplig för vårt mål att beskriva de möjliga argumenten i en viss specifik fråga.
När vi analyserade den första enkäten blev det snabbt uppenbart att den vanligaste situationen där människor var tvungna att legitimera sitt eget handlande inför sig själva var flygande. Därför gjorde vi också en enkät med syftet att undersöka hur den argumentativa förändringsprocessen såg ut för dem som hade slutat flyga på grund av oro för klimatförändringarna. Vi skickade ut enkäten i slutet av maj och samlade in svar till i mitten på augusti. Inom en veckas tid hade vi fått många hundra svar. Vår analys byggde till slut på 750 svar.
För att undersöka flygenkäten använde vi förutom toposteori och fenomenografi också Burkes teorier om meningsskapande. Vi ombads publicera flygenkäten i en rapportserie som den svenska tankesmedjan Fores gav ut i, förmodligen på grund av det mycket stora publika intresset för flygande vid denna tidpunkt. Vi publicerade rapporten i december 2019 och den fick mycket stort genomslag.
De tre viktigaste slutsatserna
För det första har vi introducerat och använt en ny metod för att studera och analysera ur människor tänker och resonerar kring klimatförändringar. Detta har visat sig fruktbart emedan vi har kunnat beskriva och analysera ett stort spektrum av möjliga sätt att resonera. Men det var också utmanade. Metoden är transdisciplinär och förenar retorik med fenomenografi och kvalitativa enkätundersökningar där respondenterna svarar med egna ord. Detta var utmanande för vissa bedömare även inom humaniora eftersom retoriker inte normalt sett arbetar med artefakter som forskarna själva har samlat in. Dessutom fanns det bedömare, sannolikt inom samhällsvetenskap, som förväntade sig att enkäten skulle vara kvalitativ. Detta krävde ännu mer artikulerad beskrivning av metoden från vår sida.
För det andra lyckades vi, genom vår första studie, artikulera tankestrukturer som människor vanligen inte funderar över, men omedelbart känner igen när de får höra om dem. Våra resultat är viktiga i egen rätt och bidrar till forskningen om gapet mellan kunskap och handling. Men vår analys har också bidragit till en bredare diskussion om hur tröghet praktiseras argumentativt. Resultaten har givit stort gensvar hos både individer, vilket illustreras av det stora medieintresset vi har mött under projektets gång, och hos organisationer, vilket bland annat illustreras av att Maria Wolrath Söderberg ombads skriva en rapport för Miljömålsberedningen där hon diskuterade våra resultat i relation till beredningens arbete och utmaningar.
Slutligen illustrerade flygenkäten en möjlig förändringsprocess där olika orsaker till förändring kunde identifieras. I viss kontrast till en del forskningslitteratur kunde vi se att respondenterna menade att kunskap var viktigt, även om det var en särskild sorts kunskap; känslor var därtill viktiga och rädsla kunde vara avgörande för förändringen i handling, tvärt emot viss forskning; den sociala kontexten var också mycket viktig medan skam nästan inte alls dök upp i enkäten. Vi kunde problematisera flera frågor när det gällde klimatförändringarna och handlande med vårt rika empiriska material och analysmetod.
Nya forskningsfrågor
Känslornas roll dök upp som ett område där vi fick nya insikter och kunde ställa nya frågor. Vi insåg att det finns ett antal populära berättelser som också upprepades i litteraturen. Att ytterligare undersöka den affektiva dimensionen av den mänskliga responsen på klimatförändringarna är en viktig uppgift.
Inom forskningen om glappet mellan kunskap och handling är det väletablerat att man inte kan informera till beteendeförändringar. Det innebär emellertid inte att kunskap inte har betydelse, som vi kunde se i vår flygundersökning. Att ytterligare undersöka när kunskap befordrar handling är en viktig forskningsuppgift.
Det visar sig att människor inte har något överseende med hyckleri. Det innebär att om man inte lever upp till sina egna värderingar, eller till de värderingar som omgivningen förväntar sig att man har, så kan det vara svårt att kommunicera relaterade budskap. Hyckleri kan undergräva kommunikationen. Att studera hur människor som arbetar med klimatfrågan själv resonerar om sina egna handlingar är från det perspektivet särskilt intressant.
Det ansluter till frågan om agens och ansvar, som ibland reduceras till en fråga om individ eller kollektiv, som om ingenting funnes däremellan och bara en behövs. Att studera dem som försöker att inte bara förändra sitt eget beteende är därför en viktig framtida forskningsuppgift.
Vi har skrivit eller varit medsökande i ett flertal forskningsansökningar sedan vi påbörjade projektet. En som fick finansiering var ställd till Energimyndigheten och fokuserar på ett antal organisationer som ska hjälpa andra att ställa om. Målet med projektet är att identifiera vilka sorters trögheter omställningsorganisationerna möter, artikulera dessa trögheter samt arbeta för att överkomma dem.
Samverkan och kommunikation
Vår samverkan är omfattande och vårt genomslag i media är mycket stort. Vi har haft möten och workshoppar med politiker, civilsamhället, statliga utredningar och myndigheter; vi har föreläst på universitet, tankesmedjor och på offentliga konferenser eller möten; vi har arrangerat vår egen workshop och presenterat på akademiska konferenser och vid seminarier. En lista på de flesta interaktioner finns på projekthemsidan på KTH: https://www.kth.se/sv/philhist/historia/forskning/environmental-humani/understanding-justification-of-climate-change-nonaction-1.883728
Det mediala intresset var stort redan innan vi hade några publicerade resultat. Människor kände omedelbart igen sig i projektets övergripande fråga och kunde relatera till sin egen kamp. Genomslaget i media har mest varit i pressen, men också bestått av en del inslag i radio och tv. Även sociala medier har använts. Maria startade en podd med namnet Klimatgap på Södertörns högskola som var direkt relaterad till projektets frågeställning. En lista på genomslaget i media finns på projektets hemsida.
Nedan finns våra viktigaste publikationer. Ytterligare en artikel är inskickad och ännu inte accepterad.
Publicerade artiklar och kapitel, peer-review, OA
E. Eriksson, M. Wolrath Söderberg & N. Wormbs, “Exceptionalism and Evasion : How Scholars Reason About Air Travel”. in Academic Flying and the Means of Communication, Kristian Bjørkdahl & Adrian Santiago Franco Duharte (eds.). Palgrave Macmillan, 2022. (https://link.springer.com/chapter/10.1007/978-981-16-4911-0_7)
Wolrath Söderberg, M. & Wormbs, N. (2022). ”Internal Deliberation Defending Climate-Harmful Behavior”, Argumentation: an international journal on reasoning, Feb 4 (2022) doi.org/10.1007/s10503-021-09562-2
N. Wormbs and M. Wolrath Söderberg, “Knowledge, Fear, and Conscience: Reasons to Stop Flying Because of Climate Change”, Urban Planning, Vol. 6, no 2, 314-324, 2021. doi.org/10.17645/up.v6i2.3974
Rapport som granskades av två forskare
N. Wormbs och M. Wolrath Söderberg, "Grounded - Beyond flygskam," Stockholm: Fores, Stockholm and European Liberal Forum, Bryssel, 2019.
Tidningsartiklar
Wormbs, N. (2021). Så används Kina som argument för att inte agera i klimatfrågan. Dagens Nyheter.
Wormbs, N. (2020). Nästa konflikt på jobbet kan handla om rätten att resa. Publikt.
Wormbs, N. & Wolrath Söderberg, M. (2019). Skippa flygskammen - kunskapen är viktigare. Aftonbladet (5/Dec).
Wormbs, N. (2019). Så kan den nya klimatsorgen bli en politisk handling. Dagens Nyheter (2019-01-14).
Wormbs, N. (2019). Så leder individens handlingar till kollektiva lösningar i klimatfrågan. Dagens Nyheter (2019-07-01).
Syftet med projektet var att förstå hur människor legitimerar handlingar som går emot deras egen förståelse och kunskap i klimatfrågan. För de flesta är det smärtsamt att leva med en klyfta mellan kunskap och handling, och för att slippa ta konsekvenserna av denna klyfta legitimerar och rationaliserar människor sina handlingar på olika sätt. I projektet ville vi undersöka den sortens legitimeringsprojektet som en intern deliberation, i skriftlig form. Vi planerade också att undersöka liknande argument i den publika diskursen och försöka relatera dem till varandra.
Under projektets gång lade vi mer fokus på att undersöka den interna deliberationen än den publika diskursen, där vi kunde förlita oss på reda publicerat material. Vi gjorde två enkäter istället för en och arbetade även med en större resvaneundersökning på ett svenskt universitet där vi kunde applicera vår metod på frågor som rörde akademiskt resande.
Genomförande
Vi skickade ut två enkäter under projektets första halvår där de centrala frågorna skulle besvaras med respondenternas egna ord. Den första samlade in material mellan mars och maj 2019. Den centrala frågan var: ”Har du hållbara XXXX
Enkäten innehöll flera frågor men vissa var viktigare än andra. Vi bad respondenterna att beskriva en situation när de hade agerat mot sin intention eller kunskap. Och om de hade det bad vi dem att berätta vilka argument de hade använt och hur de övertygade sig själva om att det var okej. Vi fick närmare 400 användbara svar.
För att analysera denna interna deliberation använde vi toposteori. Toposteori erbjuder ett konceptuellt ramverk för att kunna analysera olika sätt att resonera och tänka i frågor som är mångfacetterade. De kan ofta vara politiska eller moraliska. Ett topos kan förstås som ett återkommande sätt att tänka som producerar argument som fungerar övertygande i en viss kontext. Återkommande argument kan sorteras, kategoriseras, diskuteras och beskrivas. De kan också fungera som prototyper för att skapa nya argument i liknande situationer.
Vi använde även en fenomenografisk ansats. Fenomenografi är en kvalitativ och tolkande metod som används för att fånga en mångfald av sätt på vilka människor upplever eller tänker på ett visst fenomen och uttrycker det språkligt. Eftersom vi var intresserade av erfarenheter från en speciell grupp snarare än genomsnittet i en population, var denna metod lämplig för vårt mål att beskriva de möjliga argumenten i en viss specifik fråga.
När vi analyserade den första enkäten blev det snabbt uppenbart att den vanligaste situationen där människor var tvungna att legitimera sitt eget handlande inför sig själva var flygande. Därför gjorde vi också en enkät med syftet att undersöka hur den argumentativa förändringsprocessen såg ut för dem som hade slutat flyga på grund av oro för klimatförändringarna. Vi skickade ut enkäten i slutet av maj och samlade in svar till i mitten på augusti. Inom en veckas tid hade vi fått många hundra svar. Vår analys byggde till slut på 750 svar.
För att undersöka flygenkäten använde vi förutom toposteori och fenomenografi också Burkes teorier om meningsskapande. Vi ombads publicera flygenkäten i en rapportserie som den svenska tankesmedjan Fores gav ut i, förmodligen på grund av det mycket stora publika intresset för flygande vid denna tidpunkt. Vi publicerade rapporten i december 2019 och den fick mycket stort genomslag.
De tre viktigaste slutsatserna
För det första har vi introducerat och använt en ny metod för att studera och analysera ur människor tänker och resonerar kring klimatförändringar. Detta har visat sig fruktbart emedan vi har kunnat beskriva och analysera ett stort spektrum av möjliga sätt att resonera. Men det var också utmanade. Metoden är transdisciplinär och förenar retorik med fenomenografi och kvalitativa enkätundersökningar där respondenterna svarar med egna ord. Detta var utmanande för vissa bedömare även inom humaniora eftersom retoriker inte normalt sett arbetar med artefakter som forskarna själva har samlat in. Dessutom fanns det bedömare, sannolikt inom samhällsvetenskap, som förväntade sig att enkäten skulle vara kvalitativ. Detta krävde ännu mer artikulerad beskrivning av metoden från vår sida.
För det andra lyckades vi, genom vår första studie, artikulera tankestrukturer som människor vanligen inte funderar över, men omedelbart känner igen när de får höra om dem. Våra resultat är viktiga i egen rätt och bidrar till forskningen om gapet mellan kunskap och handling. Men vår analys har också bidragit till en bredare diskussion om hur tröghet praktiseras argumentativt. Resultaten har givit stort gensvar hos både individer, vilket illustreras av det stora medieintresset vi har mött under projektets gång, och hos organisationer, vilket bland annat illustreras av att Maria Wolrath Söderberg ombads skriva en rapport för Miljömålsberedningen där hon diskuterade våra resultat i relation till beredningens arbete och utmaningar.
Slutligen illustrerade flygenkäten en möjlig förändringsprocess där olika orsaker till förändring kunde identifieras. I viss kontrast till en del forskningslitteratur kunde vi se att respondenterna menade att kunskap var viktigt, även om det var en särskild sorts kunskap; känslor var därtill viktiga och rädsla kunde vara avgörande för förändringen i handling, tvärt emot viss forskning; den sociala kontexten var också mycket viktig medan skam nästan inte alls dök upp i enkäten. Vi kunde problematisera flera frågor när det gällde klimatförändringarna och handlande med vårt rika empiriska material och analysmetod.
Nya forskningsfrågor
Känslornas roll dök upp som ett område där vi fick nya insikter och kunde ställa nya frågor. Vi insåg att det finns ett antal populära berättelser som också upprepades i litteraturen. Att ytterligare undersöka den affektiva dimensionen av den mänskliga responsen på klimatförändringarna är en viktig uppgift.
Inom forskningen om glappet mellan kunskap och handling är det väletablerat att man inte kan informera till beteendeförändringar. Det innebär emellertid inte att kunskap inte har betydelse, som vi kunde se i vår flygundersökning. Att ytterligare undersöka när kunskap befordrar handling är en viktig forskningsuppgift.
Det visar sig att människor inte har något överseende med hyckleri. Det innebär att om man inte lever upp till sina egna värderingar, eller till de värderingar som omgivningen förväntar sig att man har, så kan det vara svårt att kommunicera relaterade budskap. Hyckleri kan undergräva kommunikationen. Att studera hur människor som arbetar med klimatfrågan själv resonerar om sina egna handlingar är från det perspektivet särskilt intressant.
Det ansluter till frågan om agens och ansvar, som ibland reduceras till en fråga om individ eller kollektiv, som om ingenting funnes däremellan och bara en behövs. Att studera dem som försöker att inte bara förändra sitt eget beteende är därför en viktig framtida forskningsuppgift.
Vi har skrivit eller varit medsökande i ett flertal forskningsansökningar sedan vi påbörjade projektet. En som fick finansiering var ställd till Energimyndigheten och fokuserar på ett antal organisationer som ska hjälpa andra att ställa om. Målet med projektet är att identifiera vilka sorters trögheter omställningsorganisationerna möter, artikulera dessa trögheter samt arbeta för att överkomma dem.
Samverkan och kommunikation
Vår samverkan är omfattande och vårt genomslag i media är mycket stort. Vi har haft möten och workshoppar med politiker, civilsamhället, statliga utredningar och myndigheter; vi har föreläst på universitet, tankesmedjor och på offentliga konferenser eller möten; vi har arrangerat vår egen workshop och presenterat på akademiska konferenser och vid seminarier. En lista på de flesta interaktioner finns på projekthemsidan på KTH: https://www.kth.se/sv/philhist/historia/forskning/environmental-humani/understanding-justification-of-climate-change-nonaction-1.883728
Det mediala intresset var stort redan innan vi hade några publicerade resultat. Människor kände omedelbart igen sig i projektets övergripande fråga och kunde relatera till sin egen kamp. Genomslaget i media har mest varit i pressen, men också bestått av en del inslag i radio och tv. Även sociala medier har använts. Maria startade en podd med namnet Klimatgap på Södertörns högskola som var direkt relaterad till projektets frågeställning. En lista på genomslaget i media finns på projektets hemsida.
Nedan finns våra viktigaste publikationer. Ytterligare en artikel är inskickad och ännu inte accepterad.
Publicerade artiklar och kapitel, peer-review, OA
E. Eriksson, M. Wolrath Söderberg & N. Wormbs, “Exceptionalism and Evasion : How Scholars Reason About Air Travel”. in Academic Flying and the Means of Communication, Kristian Bjørkdahl & Adrian Santiago Franco Duharte (eds.). Palgrave Macmillan, 2022. (https://link.springer.com/chapter/10.1007/978-981-16-4911-0_7)
Wolrath Söderberg, M. & Wormbs, N. (2022). ”Internal Deliberation Defending Climate-Harmful Behavior”, Argumentation: an international journal on reasoning, Feb 4 (2022) doi.org/10.1007/s10503-021-09562-2
N. Wormbs and M. Wolrath Söderberg, “Knowledge, Fear, and Conscience: Reasons to Stop Flying Because of Climate Change”, Urban Planning, Vol. 6, no 2, 314-324, 2021. doi.org/10.17645/up.v6i2.3974
Rapport som granskades av två forskare
N. Wormbs och M. Wolrath Söderberg, "Grounded - Beyond flygskam," Stockholm: Fores, Stockholm and European Liberal Forum, Bryssel, 2019.
Tidningsartiklar
Wormbs, N. (2021). Så används Kina som argument för att inte agera i klimatfrågan. Dagens Nyheter.
Wormbs, N. (2020). Nästa konflikt på jobbet kan handla om rätten att resa. Publikt.
Wormbs, N. & Wolrath Söderberg, M. (2019). Skippa flygskammen - kunskapen är viktigare. Aftonbladet (5/Dec).
Wormbs, N. (2019). Så kan den nya klimatsorgen bli en politisk handling. Dagens Nyheter (2019-01-14).
Wormbs, N. (2019). Så leder individens handlingar till kollektiva lösningar i klimatfrågan. Dagens Nyheter (2019-07-01).