Det gömda landskapet. Att lokalisera neolitiska centralplatser med hjälp av fjärranalys, geofysik och arkeologi.
I projektet studeras dolda aspekter av stenålderslandskapet på Falbygden i Västergötland. Genom utvecklingen inom sk fjärranalys är det nu möjligt att använda högupplösta satellitbilder för att söka efter under mark dolda lämningar. Vi kommer att komplettera dessa med bilder tagna från flygplan och drönare. I projektet kommer också geofysiska metoder att användas, som magnetometer och markradar. Tillsammans med avancerad datamodellering och arkeologiska undersökningar är målsättningen att hitta s.k. centralplatser.
Centralplatser har tidigare inte påträffats i Västsverige. De är stora platser, inhägnade av palissader och dikessystem, och man tror att den här typen av lämningar fyllde en viktig social funktion i stenålderssamhället. Genom att hitta centralplatser och få möjlighet att relatera dessa till redan kända boplatser och gravar kommer förståelsen för stenålderslandskapets struktur och de människor som verkade där att signifikant förbättras.
Falbygden är under stenåldern ett speciellt område där en stor mängd av megalitgravar uppförs under en period för ca 5000 år sedan. Då marken är kalkrik och bevaringsförhållanden är extremt goda kan arkeologiska undersökningar här inte bara ge kunskap relevant för Västsverige utan också för hela megalitgravsområdet i Norra Europa. Detta har visats av de undersökningar som redan gjorts av gånggrifter och boplatser i området. Genom dessa har vi nu god kunskap om stenålderslandskapet, som bakgrund till det nu föreslagna projektet.
Slutredovisning
Projektets syfte och utveckling
Syftet med detta projekt var att bidra till förståelsen av den neolitiska landskapsstrukturen i Falbygden genom att lokalisera inhägnader, så kallade centralplatser, och se dessa i relation till andra naturliga och människoskapade drag. I detta ville vi använda en kombination av fjärranalys, geofysisk prospektering, GIS-modellering och arkeologiskt fältarbete.
Betydelseb av inhägnader, även kallade Sarup-platser eller ”causewayed camps”, i neolitiska samhällen har betonats i mycket av de senare årens arkeologi. Dessa är platser som omges av dikesystem och palissader, och tros ha spelat en stor roll i reproduktionen av neolitiska sociala system. Inhägnader är kända från Sydskandinavien och stora delar av Central- och Västeuropa men ännu inte i Västsverige.
Att hitta neolitiska inhägnader genom fältinventering är inte möjligt. Istället ville vi använda en kombination av metoder, såsom drönare, flyg- och satellitbilder, geofysisk prospektering och prediktiv modellering för att hitta lovande platser. Storleken på dessa platser (3-20 ha) och de omfattande dikessystemen gör dem lämpliga för fjärranalys. Dessa skulle sedan behöva verifieras i fält genom arkeologiska undersökningar.
En annan metod som användes var prediktiv GIS-modellering. Denna utgår från egenskaper för kända platser för att förutsäga lokaliseringen av nya platser. Sådana studier har gjorts i södra Skandinavien och norra Tyskland med goda resultat. Även om landskapet i Falbygden är annorlunda kan vissa av de variabler som pekas ut i dessa studier vara tillämpliga, såsom framträdande topografiska lägen, närhet till vattendrag eller våtmarker etc. Många av dessa aspekter är kända eller kan modelleras med de högupplösta data som nu är tillgängliga. De utpekade platserna var sedan fokus för målinriktad prospektering.
Projektet utvecklades i stort sett enligt projektbeskrivningen, även om vi bestämde oss för att lägga mer kraft på geofysisk prospektering och drönarprospektering och mindre på tolkning av satellitbilder än vad som ursprungligen var planerat. I slutfasen fick vi även tillgång till Lidar-drönare, som användes för detaljerad terrängkartering av ett mindre antal platser.
Genomförande
Projektet kan delas in i två huvudfaser. I den första fasen syftade prospekteringen till att täcka ett stort och så långt möjligt sammanhängande område, inkluderande olika landskapsnischer och med olika relationer till kända yngre stenåldersmonument. Syftet var att täcka alla olika delar av landskapet, utan hänsyn till tidigare kunskaper om placeringen av neolitiska hägnader. Det valda testområdet var ett område från Åsledalens botten, genom byn Karleby med dess monumentala gånggrifter, och västerut över kalkstensplatån mot Falköpings stad.
I en andra fas gjordes prediktiv modellering av troliga hägnadsplatser, baserat på vår kunskap om danska och nordtyska Sarupanäggningar från TRB-fasen. De förutsagda områdena blev sedan fokus för prospektering med geofysiska metoder och drönare.
Insamling av satellitbilder begränsades till tillgängliga data till låg eller ingen kostnad, genom resurser som EOS och Rymdstyrelsen. Vi laddade även ner svenska moderna och historiska flygfoton, DEM-data, Lidar-data och jordartskartor från Lantmäteriverket och SGU.
En multispektral drönare (DJI P4 multispectral) inköptes i början av projektet och användes för prospektering under tillväxt- och mognadssäsongen av grödor. Totalt undersöktes 5 kvadratkilometer med drönare, men vissa fält undersöktes upprepade gånger under olika odlingsförhållanden. Senare prospekterades begränsade områden med Lidar, med hjälp av drönare från DAI och med en egen drönare i Göteborg.
Magnetometriundersökningar utfördes av 1-2 team varje år från Deutsche Archäologische Institut, Frankfurt. Dessa begränsades av tillgängligheten till åkrar och utfördes huvudsakligen efter skörd, i september-november. Totalt undersöktes 8 kvkm, mestadels i ett sammanhängande område i centrala Falbygden, men även i några andra områden som valts av topografiska skäl.
Undersökningar med georadar (GPR) gjordes i begränsade områden, baserade på indikationer från magnetometri och/eller drönarprospektering.
Bilddata analyserades i dedikerad programvara som Erdas Imagine, ArcGis Pro och Saga Gis. ArgGis Pro och Saga Gis användes för terränganalys av DEM-data och för prediktiv modellering av troliga inhägnadsplatser, med hjälp av variabler som topografisk position, avstånd till megalitgravar, avstånd till våtmark och öppet vatten, avstånd till historiska vägar, mm.
Ett urval av fem platser i Karleby testades arkeologiskt med hjälp av maskinschakt och arkeologisk utgrävning 2021-2023. Dessa kan alla avfärdas, se nedan. Ytterligare en möjlig plats i Friggeråker återstår att testa 2024.
Resultat och diskussion
Vi har genomfört en storskalig prospektering med geofysik och fjärranalys av strategiska delar av Falbygdens landskap, omfattande 8 kvadratkilometer och täckande olika landskapsnischer. De mest övertygande indikationerna på neolitiska inhägnader eller andra neolitiska monument testades genom GPR-undersökning och arkeologisk utgrävning. Trots denna storskaliga prospektering kunde ingen av de misstänkta inhägnaderna styrkas. I de flesta fall kunde de testade indikationerna istället förklaras som senglaciala formationer vid issjöstränder eller genom glaciofluviala tektoniska processer. I ett fall visade sig ett crop mark som liknade en långhög eller långdös vara av historiskt ursprung.
Huvudresultatet av detta projekt är därför negativt. Vi kan i dagsläget inte bekräfta förekomsten av neolitiska inhägnader i Falbygden och med tanke på den stora yta som har undersökts tror vi att de faktiskt inte finns i området.
Denna slutsats måste dock nyanseras. Först och främst visade sig tolkningen av magnetometriska data vara problematisk på grund av datas bullriga karaktär. Detta problem härrör från förekomsten av magnetiskt stenmaterial i moränerna i området, som avger starka magnetiska signaler som tenderar att maskera de finare nyanserna relaterade till arkeologiska anläggningar. Olika typer av filter testades för att hantera detta problem, men en tillfredsställande lösning saknas fortfarande. Det är därför teoretiskt möjligt att arkeologiska lämningar kan hittas i våra data med hjälp av bättre analysmetoder.
Trots dessa svårigheter kunde vi urskilja ett stort antal icke-naturliga företeelser i våra data, såsom gamla åkergränser, vägar, dräneringssystem etc. De flesta av dessa var från sen historisk tid. Vissa naturföreteelser var också tydligt synliga, såsom vattendrag eller berggrundssprickor. Detta visar användbarheten av sådana prospekteringsmetoder i detta landskap, även om vissa anläggningar kan ha missats eller förbisetts.
Dessutom kunde vi i slutfasen av projektet identifiera en tidigare okänd typ av inhägnader i området, bestående av mindre kullar inneslutna av jordvallar och eventuellt diken. Dessa var synliga i Lidar- och DEM-data, delvis även i flygfoton och drönarbilder. Dessa platser liknar inte de sydskandinaviska Sarupanläggningarna, men inte heller är de typiska fornborgar från järnåldern. Fyra sådana platser har hittills identifierats. Inga arkeologiska undersökningar har ännu gjorts på dessa platser, och deras datering och funktion är fortfarande okända.
Nya forskningsfrågor
Tre huvudfrågor framgår ur projektets resultat, en metodisk, en empirisk och en tolkningsfråga. Den metodiska frågan handlar om hur man utvecklar verktyg för att hantera och filtrera bort det starka bruset i skandinaviska geofysiska data, som härrär från magnetiska bergarter i moränen. Den empiriska frågan gäller dateringen och funktionen av den nyupptäckta gruppen av vallomgärdade inhägnader på mindre kullar, av vilka ingen ännu har utgrävts. På det tolkningsmässiga planet leder den uppenbara bristen på inhägnader av Saruptyp till frågor om de neolitiska samhällenas organisation på Falbygden och varför de skiljer sig från sydskandinaviska trattbägarsamhällen.
Spridning och samverkan
Vi har presenterat och diskuterat projektet på seminarier vid Göteborgs, Stockholms och Oslo universitet, samt på Megalithic studies group conference i Santiago de Compostela 2023. Genom samarbete med Heather Reese, Institutionen för geovetenskaper, GU, fick vi tillgång till mjukvara (Erdas Imagine) för bildanalys, och till högupplösta lidardata för delar av vårt område. De geologiska tolkningarna av våra arkeologiska fätarbeten har diskuterats i fält med Torbjörn Persson, Falköping. I samarbete med Stephen Davis, University of Dublin, deltog Tony Axelsson i georadarundersökningar i området Newgrange, Irland, inom ramen för ett liknande storskaligt undersökningsprojekt som det i Falbygden. I en artikel under arbete kommer vi att jämföra resultaten från de två projekten (Davis et al. in prep). Projektarbetet kommer att redovisas i detalj i en särskild rapport (Axelsson & Sjögren in prep).
Syftet med detta projekt var att bidra till förståelsen av den neolitiska landskapsstrukturen i Falbygden genom att lokalisera inhägnader, så kallade centralplatser, och se dessa i relation till andra naturliga och människoskapade drag. I detta ville vi använda en kombination av fjärranalys, geofysisk prospektering, GIS-modellering och arkeologiskt fältarbete.
Betydelseb av inhägnader, även kallade Sarup-platser eller ”causewayed camps”, i neolitiska samhällen har betonats i mycket av de senare årens arkeologi. Dessa är platser som omges av dikesystem och palissader, och tros ha spelat en stor roll i reproduktionen av neolitiska sociala system. Inhägnader är kända från Sydskandinavien och stora delar av Central- och Västeuropa men ännu inte i Västsverige.
Att hitta neolitiska inhägnader genom fältinventering är inte möjligt. Istället ville vi använda en kombination av metoder, såsom drönare, flyg- och satellitbilder, geofysisk prospektering och prediktiv modellering för att hitta lovande platser. Storleken på dessa platser (3-20 ha) och de omfattande dikessystemen gör dem lämpliga för fjärranalys. Dessa skulle sedan behöva verifieras i fält genom arkeologiska undersökningar.
En annan metod som användes var prediktiv GIS-modellering. Denna utgår från egenskaper för kända platser för att förutsäga lokaliseringen av nya platser. Sådana studier har gjorts i södra Skandinavien och norra Tyskland med goda resultat. Även om landskapet i Falbygden är annorlunda kan vissa av de variabler som pekas ut i dessa studier vara tillämpliga, såsom framträdande topografiska lägen, närhet till vattendrag eller våtmarker etc. Många av dessa aspekter är kända eller kan modelleras med de högupplösta data som nu är tillgängliga. De utpekade platserna var sedan fokus för målinriktad prospektering.
Projektet utvecklades i stort sett enligt projektbeskrivningen, även om vi bestämde oss för att lägga mer kraft på geofysisk prospektering och drönarprospektering och mindre på tolkning av satellitbilder än vad som ursprungligen var planerat. I slutfasen fick vi även tillgång till Lidar-drönare, som användes för detaljerad terrängkartering av ett mindre antal platser.
Genomförande
Projektet kan delas in i två huvudfaser. I den första fasen syftade prospekteringen till att täcka ett stort och så långt möjligt sammanhängande område, inkluderande olika landskapsnischer och med olika relationer till kända yngre stenåldersmonument. Syftet var att täcka alla olika delar av landskapet, utan hänsyn till tidigare kunskaper om placeringen av neolitiska hägnader. Det valda testområdet var ett område från Åsledalens botten, genom byn Karleby med dess monumentala gånggrifter, och västerut över kalkstensplatån mot Falköpings stad.
I en andra fas gjordes prediktiv modellering av troliga hägnadsplatser, baserat på vår kunskap om danska och nordtyska Sarupanäggningar från TRB-fasen. De förutsagda områdena blev sedan fokus för prospektering med geofysiska metoder och drönare.
Insamling av satellitbilder begränsades till tillgängliga data till låg eller ingen kostnad, genom resurser som EOS och Rymdstyrelsen. Vi laddade även ner svenska moderna och historiska flygfoton, DEM-data, Lidar-data och jordartskartor från Lantmäteriverket och SGU.
En multispektral drönare (DJI P4 multispectral) inköptes i början av projektet och användes för prospektering under tillväxt- och mognadssäsongen av grödor. Totalt undersöktes 5 kvadratkilometer med drönare, men vissa fält undersöktes upprepade gånger under olika odlingsförhållanden. Senare prospekterades begränsade områden med Lidar, med hjälp av drönare från DAI och med en egen drönare i Göteborg.
Magnetometriundersökningar utfördes av 1-2 team varje år från Deutsche Archäologische Institut, Frankfurt. Dessa begränsades av tillgängligheten till åkrar och utfördes huvudsakligen efter skörd, i september-november. Totalt undersöktes 8 kvkm, mestadels i ett sammanhängande område i centrala Falbygden, men även i några andra områden som valts av topografiska skäl.
Undersökningar med georadar (GPR) gjordes i begränsade områden, baserade på indikationer från magnetometri och/eller drönarprospektering.
Bilddata analyserades i dedikerad programvara som Erdas Imagine, ArcGis Pro och Saga Gis. ArgGis Pro och Saga Gis användes för terränganalys av DEM-data och för prediktiv modellering av troliga inhägnadsplatser, med hjälp av variabler som topografisk position, avstånd till megalitgravar, avstånd till våtmark och öppet vatten, avstånd till historiska vägar, mm.
Ett urval av fem platser i Karleby testades arkeologiskt med hjälp av maskinschakt och arkeologisk utgrävning 2021-2023. Dessa kan alla avfärdas, se nedan. Ytterligare en möjlig plats i Friggeråker återstår att testa 2024.
Resultat och diskussion
Vi har genomfört en storskalig prospektering med geofysik och fjärranalys av strategiska delar av Falbygdens landskap, omfattande 8 kvadratkilometer och täckande olika landskapsnischer. De mest övertygande indikationerna på neolitiska inhägnader eller andra neolitiska monument testades genom GPR-undersökning och arkeologisk utgrävning. Trots denna storskaliga prospektering kunde ingen av de misstänkta inhägnaderna styrkas. I de flesta fall kunde de testade indikationerna istället förklaras som senglaciala formationer vid issjöstränder eller genom glaciofluviala tektoniska processer. I ett fall visade sig ett crop mark som liknade en långhög eller långdös vara av historiskt ursprung.
Huvudresultatet av detta projekt är därför negativt. Vi kan i dagsläget inte bekräfta förekomsten av neolitiska inhägnader i Falbygden och med tanke på den stora yta som har undersökts tror vi att de faktiskt inte finns i området.
Denna slutsats måste dock nyanseras. Först och främst visade sig tolkningen av magnetometriska data vara problematisk på grund av datas bullriga karaktär. Detta problem härrör från förekomsten av magnetiskt stenmaterial i moränerna i området, som avger starka magnetiska signaler som tenderar att maskera de finare nyanserna relaterade till arkeologiska anläggningar. Olika typer av filter testades för att hantera detta problem, men en tillfredsställande lösning saknas fortfarande. Det är därför teoretiskt möjligt att arkeologiska lämningar kan hittas i våra data med hjälp av bättre analysmetoder.
Trots dessa svårigheter kunde vi urskilja ett stort antal icke-naturliga företeelser i våra data, såsom gamla åkergränser, vägar, dräneringssystem etc. De flesta av dessa var från sen historisk tid. Vissa naturföreteelser var också tydligt synliga, såsom vattendrag eller berggrundssprickor. Detta visar användbarheten av sådana prospekteringsmetoder i detta landskap, även om vissa anläggningar kan ha missats eller förbisetts.
Dessutom kunde vi i slutfasen av projektet identifiera en tidigare okänd typ av inhägnader i området, bestående av mindre kullar inneslutna av jordvallar och eventuellt diken. Dessa var synliga i Lidar- och DEM-data, delvis även i flygfoton och drönarbilder. Dessa platser liknar inte de sydskandinaviska Sarupanläggningarna, men inte heller är de typiska fornborgar från järnåldern. Fyra sådana platser har hittills identifierats. Inga arkeologiska undersökningar har ännu gjorts på dessa platser, och deras datering och funktion är fortfarande okända.
Nya forskningsfrågor
Tre huvudfrågor framgår ur projektets resultat, en metodisk, en empirisk och en tolkningsfråga. Den metodiska frågan handlar om hur man utvecklar verktyg för att hantera och filtrera bort det starka bruset i skandinaviska geofysiska data, som härrär från magnetiska bergarter i moränen. Den empiriska frågan gäller dateringen och funktionen av den nyupptäckta gruppen av vallomgärdade inhägnader på mindre kullar, av vilka ingen ännu har utgrävts. På det tolkningsmässiga planet leder den uppenbara bristen på inhägnader av Saruptyp till frågor om de neolitiska samhällenas organisation på Falbygden och varför de skiljer sig från sydskandinaviska trattbägarsamhällen.
Spridning och samverkan
Vi har presenterat och diskuterat projektet på seminarier vid Göteborgs, Stockholms och Oslo universitet, samt på Megalithic studies group conference i Santiago de Compostela 2023. Genom samarbete med Heather Reese, Institutionen för geovetenskaper, GU, fick vi tillgång till mjukvara (Erdas Imagine) för bildanalys, och till högupplösta lidardata för delar av vårt område. De geologiska tolkningarna av våra arkeologiska fätarbeten har diskuterats i fält med Torbjörn Persson, Falköping. I samarbete med Stephen Davis, University of Dublin, deltog Tony Axelsson i georadarundersökningar i området Newgrange, Irland, inom ramen för ett liknande storskaligt undersökningsprojekt som det i Falbygden. I en artikel under arbete kommer vi att jämföra resultaten från de två projekten (Davis et al. in prep). Projektarbetet kommer att redovisas i detalj i en särskild rapport (Axelsson & Sjögren in prep).