En korpusbaserad ortografisk och morfosyntaktisk beskrivning av det nypersiska språket under 1500-1700-talen
Perioden från 1500-talet till 1700-talet är en viktig era för det nypersiska språkets utveckling. Det är en övergångsperiod som länkar samman senklassisk persiska från tiden mellan 1300-talet och 1400-talet och moderna persiska. Under denna period var persiska det litterära språket och lingua franca i ett stort område som sträckte sig från Anatolien till Kina och Indiska subkontinenten, från Centralasien till Afghanistan och Iran. En detaljerad korpusbaserad beskrivning av det persiska språket under denna period är därför av stor betydelse inte bara för att förstå den förlorade länken mellan senklassisk och moderna persiska utan också för att förstå dialekvariationer under denna period. Syftet med detta projekt är att avsluta och utvidga min lingvistiska beskrivning av 1600-talets nypersiska och framställa en detaljerad ortografisk och morfosyntaktisk beskrivning av nypersiskan under denna period, med fokus på språkförändringar och dialektala variationer som har uppstått på grund av språkkontakt. Korpusen för denna studie kommer att bestå av fyra historiografiska verk från var och en av de tre ovannämnda regionerna: Indien, Centralasien, och Safavidernas Iran. Vad gäller den morfosyntaktiska beskrivningen kommer den att göras inom ramen för ett strukturell-funktionellt tillvägagångssätt. Resultatet kommer att publiceras i bokform. Denna bok kommer att vara av stor nytta även för framtida manuskriptstudier och textutgåvor.
Slutredovisning
Syftet med detta projekt var att komplettera och utvidga min beskrivning av 1600-talets nypersiska och ge en ortografisk och morfosyntaktisk beskrivning av språket under 1500–1700-talen och att publicera resultaten i form av en monografi.
Projketets ursprungliga plan var att använda sig av både manuskript and textutgåvor av tolv historiografiska verk, beroende på tillgängligheten. Efter att ha granskat de kritiska utgåvorna av några av de preliminärt valda verken insåg jag att kritiska utgåvor- särskilt de som saknar en detaljerad fotnotsapparat - inte är särskilt tillförlitliga för en sådan studie. Anledningen är att de ofta har ”korrigerats” eller ”standardiserats” utifrån textutgivarnas språkliga intuition. Ett annat problem var ”normaliseringen” av manuskriptens ursprungliga ortografi enligt normerna för modern persisk ortografi. Jag insåg också vikten av att ha en mångfald av genrer bland de valda verken för att kunna dra tillförlitliga slutsatser. Dessa överväganden fick mig att göra ändringar i min ursprungliga plan, vilket fick projektet att kräva mer tid än den tilldelade sabbatsperioden på sju månader.
Det första steget var att välja ut några nya verk och att lokalisera deras digitaliserade manuskript på bibliotek runt om i världen. Denna process tog upp en stor del av den tilldelade tiden men resulterade i en mer tillfredsställande korpus med tolv verk från tre olika regioner: fyra historiografiska verk från det safavidiska Iran (1501–1723); tre historiografiska verk och en tazkira (bibliografiskt verk) från Bukharakhanatet (Centralasien, 1583–1745); och två historiografiska verk, ett autobiografiskt verk och en memoar från Mogulriket (1526–1857). Det autobiografiska verket är författat av en kvinna och memoaren är en persisk översättning av originalverket på chaghatai turkiska.
Det andra steget var att säkerställa korpusens lingvistiska värde genom att granska dessa manuskript och göra ett noggrant urval av de delar eller sidor som ska undersökas. Huvudkriteriet var att i möjligaste mån välja dessa sidor från de kapitel som författaren hade skrivit om sin samtid, och mestadels i författarens eller skribentens hemregion. Detta steg var särskilt viktigt i samband med de historiografiska verken, eftersom de flesta persiska historiografiska verk innehåller flera kapitel om universella historier, mestadels kopierade från andra tidigare historier.
Tredje steget bestod av en närläsning av de valda sidorna på spaning efter ”avvikande” morfosyntaktiska strukturer som kunde ge mig ledtrådar om språkförskjutningen och de dialekatala variationerna under denna period. Granskningen och närläsningen av manuskripten visade sig också vara mer tidskrävande än väntat.
Resultaten av den här studien har nu sammanfattats i en monografi med titeln: The Missing Link? The New Persian of the 16th–18th Centuries in Three Socio-Political Spheres som ska ges ut i början av maj 2021. En digital version av boken kommer att vara fritt tillgänglig på forskningsportalen DiVA. Ett exemplar av boken kommer också att skickas till de stora biblioteken i Sverige och i världen, till vetenskapliga tidskrifter inom iranistik samt till institutioner för iranska studier.
Ett intressant fynd av min studie som har lett till nya forskningsfrågor är relaterad till evidentialitet som en grammatisk kategori i nypersiska. Jag avser att publicera resultaten om evidentialitet i en separat artikel. Utifrån dessa resultat har jag även ansökt om bidrag från Vetenskapsrådet (VR).
Projketets ursprungliga plan var att använda sig av både manuskript and textutgåvor av tolv historiografiska verk, beroende på tillgängligheten. Efter att ha granskat de kritiska utgåvorna av några av de preliminärt valda verken insåg jag att kritiska utgåvor- särskilt de som saknar en detaljerad fotnotsapparat - inte är särskilt tillförlitliga för en sådan studie. Anledningen är att de ofta har ”korrigerats” eller ”standardiserats” utifrån textutgivarnas språkliga intuition. Ett annat problem var ”normaliseringen” av manuskriptens ursprungliga ortografi enligt normerna för modern persisk ortografi. Jag insåg också vikten av att ha en mångfald av genrer bland de valda verken för att kunna dra tillförlitliga slutsatser. Dessa överväganden fick mig att göra ändringar i min ursprungliga plan, vilket fick projektet att kräva mer tid än den tilldelade sabbatsperioden på sju månader.
Det första steget var att välja ut några nya verk och att lokalisera deras digitaliserade manuskript på bibliotek runt om i världen. Denna process tog upp en stor del av den tilldelade tiden men resulterade i en mer tillfredsställande korpus med tolv verk från tre olika regioner: fyra historiografiska verk från det safavidiska Iran (1501–1723); tre historiografiska verk och en tazkira (bibliografiskt verk) från Bukharakhanatet (Centralasien, 1583–1745); och två historiografiska verk, ett autobiografiskt verk och en memoar från Mogulriket (1526–1857). Det autobiografiska verket är författat av en kvinna och memoaren är en persisk översättning av originalverket på chaghatai turkiska.
Det andra steget var att säkerställa korpusens lingvistiska värde genom att granska dessa manuskript och göra ett noggrant urval av de delar eller sidor som ska undersökas. Huvudkriteriet var att i möjligaste mån välja dessa sidor från de kapitel som författaren hade skrivit om sin samtid, och mestadels i författarens eller skribentens hemregion. Detta steg var särskilt viktigt i samband med de historiografiska verken, eftersom de flesta persiska historiografiska verk innehåller flera kapitel om universella historier, mestadels kopierade från andra tidigare historier.
Tredje steget bestod av en närläsning av de valda sidorna på spaning efter ”avvikande” morfosyntaktiska strukturer som kunde ge mig ledtrådar om språkförskjutningen och de dialekatala variationerna under denna period. Granskningen och närläsningen av manuskripten visade sig också vara mer tidskrävande än väntat.
Resultaten av den här studien har nu sammanfattats i en monografi med titeln: The Missing Link? The New Persian of the 16th–18th Centuries in Three Socio-Political Spheres som ska ges ut i början av maj 2021. En digital version av boken kommer att vara fritt tillgänglig på forskningsportalen DiVA. Ett exemplar av boken kommer också att skickas till de stora biblioteken i Sverige och i världen, till vetenskapliga tidskrifter inom iranistik samt till institutioner för iranska studier.
Ett intressant fynd av min studie som har lett till nya forskningsfrågor är relaterad till evidentialitet som en grammatisk kategori i nypersiska. Jag avser att publicera resultaten om evidentialitet i en separat artikel. Utifrån dessa resultat har jag även ansökt om bidrag från Vetenskapsrådet (VR).