Projektets syfte är att förklara hur och varför framgångsrika forskare så ofta använder glädjeskildringar för att beskriva sina liv och verk, och hur detta påverkat uppfattningar om vetenskap mellan 1901 och 2018. När Nobelpristagare i fysik från olika länder, perioder och specialiteter beskriver sitt eget arbete flödar framställningarna över av upprymdhet, intresse, förundran och vördnad. Varför kallar fysiker sitt arbete “roligt”? Vad är fantasins och kreativitetens ställning och hur förändras beskrivningar av drivkrafter och metoder historiskt? Vad säger de återkommande glädjeuttrycken om hur vetenskap som aktivitet och forskaren som person konstruerats socialt? Litteraturvetenskapliga metoder för att analysera själv-narrativ kommer att användas för att förstå självbiografierna, vilka används som källor eftersom de är så inflytelserika: Nobelpristagare, särskilt de i fysik, citeras ofta okritiskt av skolor, museum och universitet för att förklara vad vetenskap är, vem som forskar och varför det är viktigt. Men trots deras stora läsekrets har få analyserat vetenskapliga självbiografier, och nästan ingen har undersökt positiva känslors inverkan på bilden av vetenskap. Analysen av forskares berättelser om den glädjefyllda vetenskapen kommer att bidra till forskning om vetenskapens, känslornas och arbetets historia genom att klargöra hur samhälleliga uppfattningar om individer, belöningssystem och arbetsmotivation förändras från 1900-talet och framåt.