Den digitala välfärden
Vad händer med demokratiska värderingar i ett samhälle där automatisering med hjälp av data-baserade, autonoma system framställs som en effektiv lösning inom allt fler områden? Hur förändrar sig föreställningar om och organisationen av välfärden när fler och fler beslut delegeras till digitala infrastrukturer? Och hur förändras relationen mellan staten och medborgarna i samband med denna omställning? Med utgångspunkt i den pågående utvecklingen och den alltmer omfattande implementeringen av automatiserat beslutsfattande har jag undersökt implikationerna av automatisering för demokratin inom välfärden i mina tidigare projekt och ämnar nu syntetisera resultat i en monografi. Boken kommer vara den första av sitt slag då forskning kring automatiserat beslutsfattande från ett europeiskt och särskilt svenskt perspektiv ligger fortfarande i startgroparna. De få projekt som för närvarande finns fokuserar huvudsakligen på vissa delaspekter. Den planerade boken är den första som har ett bredare angreppssätt och som undersöker konsekvenserna av den digitala välfärdsstaten för demokratiska värderingar.
Slutredovisning
Den digitala välfärden
Projektet Rethinking the Digital Welfare State hade som mål att syntetisera mitt tidigare arbete kring algoritmer, artificiell intelligens och automatiserat beslutsfattande inom den offentliga sektorn och för välfärden och förbereda en bokpublikation. I tidigare projekt har jag utforskat automatiserat beslutsfattande i samband med bredare förändringar av välfärdsstaten och undersökt de komplicerade kopplingarna mellan automatiserat beslutsfattande och förändringar i välfärdsutbudet. Projekten har behandlat frågan i vilken utsträckning och hur olika välfärdsinstitutioner arbetar med automatiserat beslutsfattande, hur välfärdsstatens organisation förändras med automatiserat beslutsfattande i Sverige och vilka konsekvenserna av automatiserat beslutsfattande finns ur ett medborgarperspektiv. RJ Sabbatical gav mig möjlighet att föra samman dessa olika perspektiv och resultat och utveckla dem ytterligare.
Resultat
Det viktigaste resultatet är en monografi som är i sitt slutskede och kommer att publiceras 2024 på Sage. Boken utvecklar begreppet datavälfärdsstat baserat på det empiriska arbete som jag har utfört med tidigare samarbetspartners över hela Europa och i Sverige. I boken diskuteras algoritmisk automatisering inom offentliga tjänster och välfärdsinstitutioner för att skissera konturerna av datavälfärdsstaten. Den viktigaste utgångspunkten är att den storskaliga digitaliseringen, som är förutsättningen för automatisering, har förändrat välfärdsstaten i grunden. Detta har viktiga konsekvenser för medborgarna, både när det gäller direkta resultat av hur välfärden administreras men också när det gäller relationerna mellan stat och medborgare. Boken fokuserar därför särskilt på konsekvenserna av algoritmisk automatisering för förtroende och offentliga värden ur perspektivet av de människor som är inblandade i processen.
Empiriskt bygger boken på analyser av hur handläggare förhåller sig till algoritmisk automatisering i sitt dagliga arbete, reaktioner på automatiserat beslutsfattande från medborgare och civilsamhällesorganisationer för att ringer in visioner för att reglera automatiserat beslutsfattande på ett hållbart sätt och för att stärka demokrati och deltagande. Materialet samlades in genom expertintervjuer med civilsamhället och advocacy organisationer som engagerar sig i frågor om automatiserat beslutsfattande, samt dataombudsmän. Baserat på detta empiriska material utvecklar boken djupgående tematiska analyser samt inkluderar en diskussion kring metoder för att undersöka komplexa tekniska system och förändrade yrkesprofessioner inom välfärdssektorn (implementering), konsekvenser för medborgarna i termer av servicekvalitet, fördomar och rättvisa (erfarenheter) och slutligen möjligheter att motstå och påverka omvandlingen av välfärdsstaten underifrån (motstånd). Baserat på dessa undersökningar avslutas boken med ett avslutande kapitel som utvecklar förslag på en alternativ välfärdsstat som är baserad på principer som rättvisa, icke-diskriminering, universalism samt erkännande av olika förmågor av medborgare.
Nya inriktningar
Under mitt sabbatsår har nya frågor och inriktningar dykt upp. Framför allt har jag blivit alltmer intresserad av jämförande forskning om digitala välfärdstjänster i olika europeiska länder. Jämförande forskning ger viktiga insikter om hur tekniska förändringar påverkar olika välfärdssystem, samtidigt som den teknik som implementeras ofta presenteras med en aura av universalism. Med anledning av detta växande intresse har jag inlett ett samarbete med europeiska kollegor som har lett till en framgångsrik ansökan inom ramen för Chanse-konsortiet. En annan ny forskningsinriktning som uppstod under sabbatsåret är arbetet med kreativa och deltagande metoder, inklusive mind scripting och future vision workshops, kring vilka mitt nuvarande empiriska arbete kretsar. Dessa metoder möjliggör mer öppna sätt att involvera forskningsdeltagare i kunskapsproduktionen. Detta verkar särskilt viktigt i förhållande till komplexa sociotekniska system som ofta är svarta lådor och beskrivs som svåra att förstå.
Utöver dessa två nya forskningsinriktningar är jag alltmer intresserad av att utveckla en typologi för digital välfärdsteknik som innefattar en distinktion mellan front end- och backend-tjänster. Sedan jag ansökte om RJ:s sabbatsår har diskussionen dessutom rört sig ännu mer mot artificiell intelligens och algoritmisk automatisering, som jag alltmer fokuserar min nuvarande forskning på.
Internationella samarbeten
Under mitt sabbatsår genomförde jag ett forskningsbesök vid Leibnitz Institute for Media Research / Hans-Bredow-Institute i Hamburg (februari till juli 2022) och ett kortare forskningsbesök vid Leipzig University (oktober till november 2022). Besöken och den allmänna starten av sabbatsåret försenades något på grund av pandemin och ett baklås i mina andra forskningsåtaganden. Från de två forskningsbesöken växte ett gediget nätverk fram som bland annat resulterade i den ovan nämnda framgångsrika forskingsansökan.
Projektet Rethinking the Digital Welfare State hade som mål att syntetisera mitt tidigare arbete kring algoritmer, artificiell intelligens och automatiserat beslutsfattande inom den offentliga sektorn och för välfärden och förbereda en bokpublikation. I tidigare projekt har jag utforskat automatiserat beslutsfattande i samband med bredare förändringar av välfärdsstaten och undersökt de komplicerade kopplingarna mellan automatiserat beslutsfattande och förändringar i välfärdsutbudet. Projekten har behandlat frågan i vilken utsträckning och hur olika välfärdsinstitutioner arbetar med automatiserat beslutsfattande, hur välfärdsstatens organisation förändras med automatiserat beslutsfattande i Sverige och vilka konsekvenserna av automatiserat beslutsfattande finns ur ett medborgarperspektiv. RJ Sabbatical gav mig möjlighet att föra samman dessa olika perspektiv och resultat och utveckla dem ytterligare.
Resultat
Det viktigaste resultatet är en monografi som är i sitt slutskede och kommer att publiceras 2024 på Sage. Boken utvecklar begreppet datavälfärdsstat baserat på det empiriska arbete som jag har utfört med tidigare samarbetspartners över hela Europa och i Sverige. I boken diskuteras algoritmisk automatisering inom offentliga tjänster och välfärdsinstitutioner för att skissera konturerna av datavälfärdsstaten. Den viktigaste utgångspunkten är att den storskaliga digitaliseringen, som är förutsättningen för automatisering, har förändrat välfärdsstaten i grunden. Detta har viktiga konsekvenser för medborgarna, både när det gäller direkta resultat av hur välfärden administreras men också när det gäller relationerna mellan stat och medborgare. Boken fokuserar därför särskilt på konsekvenserna av algoritmisk automatisering för förtroende och offentliga värden ur perspektivet av de människor som är inblandade i processen.
Empiriskt bygger boken på analyser av hur handläggare förhåller sig till algoritmisk automatisering i sitt dagliga arbete, reaktioner på automatiserat beslutsfattande från medborgare och civilsamhällesorganisationer för att ringer in visioner för att reglera automatiserat beslutsfattande på ett hållbart sätt och för att stärka demokrati och deltagande. Materialet samlades in genom expertintervjuer med civilsamhället och advocacy organisationer som engagerar sig i frågor om automatiserat beslutsfattande, samt dataombudsmän. Baserat på detta empiriska material utvecklar boken djupgående tematiska analyser samt inkluderar en diskussion kring metoder för att undersöka komplexa tekniska system och förändrade yrkesprofessioner inom välfärdssektorn (implementering), konsekvenser för medborgarna i termer av servicekvalitet, fördomar och rättvisa (erfarenheter) och slutligen möjligheter att motstå och påverka omvandlingen av välfärdsstaten underifrån (motstånd). Baserat på dessa undersökningar avslutas boken med ett avslutande kapitel som utvecklar förslag på en alternativ välfärdsstat som är baserad på principer som rättvisa, icke-diskriminering, universalism samt erkännande av olika förmågor av medborgare.
Nya inriktningar
Under mitt sabbatsår har nya frågor och inriktningar dykt upp. Framför allt har jag blivit alltmer intresserad av jämförande forskning om digitala välfärdstjänster i olika europeiska länder. Jämförande forskning ger viktiga insikter om hur tekniska förändringar påverkar olika välfärdssystem, samtidigt som den teknik som implementeras ofta presenteras med en aura av universalism. Med anledning av detta växande intresse har jag inlett ett samarbete med europeiska kollegor som har lett till en framgångsrik ansökan inom ramen för Chanse-konsortiet. En annan ny forskningsinriktning som uppstod under sabbatsåret är arbetet med kreativa och deltagande metoder, inklusive mind scripting och future vision workshops, kring vilka mitt nuvarande empiriska arbete kretsar. Dessa metoder möjliggör mer öppna sätt att involvera forskningsdeltagare i kunskapsproduktionen. Detta verkar särskilt viktigt i förhållande till komplexa sociotekniska system som ofta är svarta lådor och beskrivs som svåra att förstå.
Utöver dessa två nya forskningsinriktningar är jag alltmer intresserad av att utveckla en typologi för digital välfärdsteknik som innefattar en distinktion mellan front end- och backend-tjänster. Sedan jag ansökte om RJ:s sabbatsår har diskussionen dessutom rört sig ännu mer mot artificiell intelligens och algoritmisk automatisering, som jag alltmer fokuserar min nuvarande forskning på.
Internationella samarbeten
Under mitt sabbatsår genomförde jag ett forskningsbesök vid Leibnitz Institute for Media Research / Hans-Bredow-Institute i Hamburg (februari till juli 2022) och ett kortare forskningsbesök vid Leipzig University (oktober till november 2022). Besöken och den allmänna starten av sabbatsåret försenades något på grund av pandemin och ett baklås i mina andra forskningsåtaganden. Från de två forskningsbesöken växte ett gediget nätverk fram som bland annat resulterade i den ovan nämnda framgångsrika forskingsansökan.