Alireza Salami

Kan minskad tillgänglighet av dopamin och störningar i funktionella nätverk i hjärnan fungera som biomarkörer för kognitiv nedgång i åldrandet?

Kognitiva problem kan leda till svårigheter för många äldre personer och är förknippade med betydande samhällskostnader. Att utveckla metoder för att bevara kognitiva funktioner i åldrandet är således en viktig uppgift. Effektiva interventionsprogram med syfte att skjuta upp kognitiva nedsättningar bland äldre är dock svåra att utforma så länge våra kunskaper om underliggande hjärnmekanismer är otillräckliga. Förändringar i funktionell konnektivitet (FK) – samspelet mellan olika delar av hjärnan – mäts med funktionell MRI under olika mentala tillstånd och kan vara en viktig mekanism bakom kognitiva nedsättningar i åldrandet. Det finns emellertid endast ett fåtal studier som relaterat FK till kognition hos äldre. Samtidigt vet vi mycket litet om de molekylära processer som ligger bakom åldersförändringar i FK, en kunskapsbrist som till stor del beror på att olika mått på åldersrelaterade förändringar i dopaminergisk neurotransmission (baserade på receptorer av typ D1 eller D2) sällan integrerats, framförallt inte i relation till FK och kognitiva nedsättningar. Därmed förblir många frågor obesvarade: Hur bidrar åldersrelaterade neurokemiska brister till förändringar i FK? Medför nedsatt dopaminfunktion och förändringar i FK kognitiva problem bland äldre, och hur är dessa förändringar relaterade? Att ge svar på dessa frågor kan bana väg för utformning och implementering av nya interventionsmetoder med syfte att förbättra den äldre individens kognitiva funktioner.
Anslagsförvaltare
Karolinska Institutet
Diarienummer
P20-0515
Summa
SEK 5 913 000,00
Stödform
Projekt
Ämne
Psykologi (exklusive tillämpad psykologi)
År
2020