Johan Höglund

Militariseringen av antropocen: Säkerhet, militanta framtider och den amerikanska klimatfiktionen

Detta projekt inom amerikastudier fokuserar en dominant trend i amerikansk klimatfiktion som beskriver framtida ekologisk kollaps som en tid av ständig militär konflikt. Projektet relaterar denna fiktion till ett sammanhang där klimatkrisen ytterligare spär på geopolitiska spänningar. Den amerikanska militären som organisation är en av de största orsakerna till global klimatförändring men har också det mest omedelbara ansvaret för den amerikanska nationalstatens säkerhet. Den förbereder sig följaktligen för att ”anpassa” (Marzec 2015, 3) sig till krisen genom att säkerställa gränser och nödvändiga resurser. I samband med detta främjar de en förståelse av klimatkrisen som ett nationellt säkerhetsärende snarare än en fråga om planetens överlevnad. Projektet tar teoretiska intryck från det nya fältet litterära säkerhetsstudier (Watson 2016, Voelz 2017). Projektets huvudsakliga mål är att visa hur amerikansk klimatfiktion bidrar till säkerhetsställandet [securitization] av klimatkrisberättelsen. Studien resulterar i en monografi som är den första att undersöka rollen som militärt våld spelar i klimatfiktion under en kritisk tid i internationella relationer och planetär ekologi. Studien är viktig som en undersökning som visar att amerikansk klimatfiktion produceras både av individer och av underhållningsindustrier sponsrade av militären, och att dessa, genom att aktivt styra medieringen av säkerhet i samhället, även påverkar hur hanteringen av klimatkrisen kan förstås och bedrivas
Slutredovisning
Syftet med projektet har varit att färdigställa en monografi om hur den amerikanska klimatfiktionen beskriver en klimatförändrad framtid som en tid av ständig militär konflikt. Teoretiskt och metodologiskt har projektet tagit intryck av det nya fältet litterära säkerhetsstudier, men under arbetet vände det sig också mot den typ av världslitteraturstudier som introducerats av Franco Moretti och utvecklats vidare av The Warwick Research Collective. Den förstnämnda teorin gjorde det möjligt att läsa amerikansk klimatfiktion som en del av, men också en kritisk kommentar till, det säkerhetstänkande som genomsyrar mycket amerikansk politisk och samhällelig diskurs, och som uppmuntrar till en förståelse av klimatkrisen som en nationell säkerhetsutmaning i stället för en global, ekologisk och ekonomisk kris. Den sistnämnda teorin gjorde det möjligt att läsa amerikansk klimatfiktion som ett yttrande från centrum av det som Immanuel Wallerstein har kallat det kapitalistiska världssystemet. När den amerikanska klimatfiktionen betraktas som ett yttrande från en specifik plats i detta världssystem är det lättare att förstå varför den reproducerar vissa säkerhetsdiskurser och geopolitiska spänningar. Projektet använde sig vidare av forskning av sociologer som John Bellamy Foster och miljöhistoriker som Jason W. Moore som visar att den rådande klimatkrisen inte producerats av människan som art, utan just av det kapitalistiska världssystemet. De perspektiv dessa forskare tillhandahåller var viktiga för att förstå relationen mellan de militära processer och de ekonomiska system som är centrala i mycket amerikansk klimatfiktion och för klimatkrisen som övergripande fenomen.

Monografin som redovisar projektet heter "The American Climate Emergency Narrative". Den publiceras Open Access under våren 2024 av förlaget Palgrave Macmillan i serien New Comparisons in World Literature. Denna text reviderar stora delar av den existerande forskningen om klimatberättelsen. Då projektet tog sin början betraktades klimatfiktion i allmänhet som en ny genre som bygger på existerande klimatforskning och som ger läsaren eller biopubliken möjlighet att förstå vad det faktiskt innebär om jordens medeltemperatur höjs flera grader. Klimatfiktionsforskare har till och med påstått att klimatfiktion kan visa på praktiska vägar ut ur klimatkrisen. Det finns sådana texter (mitt avslutningskapitel beskriver några av dem), men min forskning visar att mycket amerikansk klimatfiktion är inbegripen i ett helt annat projekt, och att dess historia sträcker sig långt tillbaka i tiden. Projektets nyckelfynd kan sammanfattas på följande sätt:

1. Monografin visar att amerikansk klimatfiktion sällan handlar om klimatet som sådant eller om de processer som har producerat den existerande klimatkrisen, och den i är inte heller intresserad av att beskriva hållbara vägar ut ur den rådande krisen. Istället beskriver denna typ av text påfallande ofta en situation där amerikanska militära förband eller privatpersoner är involverade i en strid vars syfte inte är att återupprätta hållbara ramar för det globala ekosystemet, utan istället att förlänga USAs kontroll över det kapitalistiska världssystem som kan sägas ha orsakat den rådande klimatkrisen. Monografin visar vidare att majoriteten av den amerikanska klimatfiktionen ger uttryck för rädslan att den amerikanska globala dominansen är över och att det rådande världssystemet, och den moderna välfärd den skapar för en viss grupp av människor, håller på att falla samman. Med andra ord kan man säga att mycket amerikansk klimatfiktion betraktar klimatkrisen som ett nödläge för kapitalismen och för den amerikanska nationalstaten som kapitalismens härförare. Med detta i åtanke föreslår jag konceptet den amerikanska nödlägesberättelsen (”the American climate emergency narrative”) som en bättre benämning på denna grupp texter.

2. Projektet reviderade den rådande bilden klimatberättelsens litterära och materiella ursprung och historia, detta genom att läsa denna berättelse via litteraturvetenskaplig forskning som undersökt hur berättelser gjorts möjliga av, samtidigt som de beskriver, specifika stadier av den amerikanska industriella och militära historien. Tack vare detta kunde jag spåra den amerikanska klimatnödlägesberättelsens binära diskurs tillbaka till det tidiga 1600-talet, då de första brittiska kolonisatörerna anlände till Nordamerika och påbörjade förvandlingen av denna kontinent till monokulturplantage och industrilandskap. Med hjälp av detta litteraturhistoriska makroperspektiv kunde jag också visa hur denna syn på relationen mellan människa, natur, modernitet, säkerhet och det militära blev allt viktigare under arton- och nittonhundratalet och hur det säkerhetstänkande som genomsyrar mycket amerikansk klimatfiktionen uttrycks tydligt i ett stort antal texter publicerade långt innan konceptet klimatroman (cli-fi) introduceras.

3. Monografin är vidare den första publikation som visar hur den amerikanska klimatnödlägesberättelsen blivit ett redskap för det nätverk av företag, politiska intressen, militära instanser och nöjesindustrier som genererar kapital, ansvarar för den amerikanska nationalstatens säkerhet, och skapar berättelser för både nationen och det globala samhället. (James Der Derian kallar detta nätverk för Military-Industrial-Media-Entertainment Network, MacKenzie War benämner det The Military Entertainment Complex). Ett gott exempel på detta är det faktum att det amerikanska försvarsdepartementet finansierat militanta klimatberättelser iscensatta av Hollywoodstudior. I dessa filmer tar klimatkrisen en monströs form, vilket tvingar den amerikanska militären att med våld stilla en upprorisk planet. På så sätt framställs denna militär som den enda instans med förmåga att hantera och lösa det nödläge klimatkrisen producerat.

4. Slutligen utforskar min monografi ny mark genom att pröva hur det teoretiska världslitteraturperspektivet kan användas för att undersöka kultur som kommer ur världssystemets centrum. Detta världslitteraturperspektiv ponerar att texter tenderar att registrera en specifik upplevelse av det kapitalistiska världssystemet. I de periferier där man bryter metaller, extraherar olja eller finner billig arbetskraft upplevs det rådande världssystemet som extraktivt och våldsamt och denna upplevelse har hittills stått i fokus för mycket av de studier världslitteraturforskare producerat (se WReC 2015, Michael Niblett 2020). Mitt projekt bryter ny mark genom att istället använda detta perspektiv för att fokusera kultur från metropolen. Detta är en plats där metall omvandlas till bilar och byggnader, olja blir till plast, elektronik och energi, och billig arbetskraft blir till likaledes billiga konsumtionsvaror. Från denna centrala position framstår samma system som skapar svåra förhållande i periferin som välvilligt, självklart och oersättligt. Detta teoretiska perspektiv gör det möjligt att förklara varför så många amerikanska klimatberättelser producerade i världssystemets kärna/centrum beskriver klimatkrisen som ett nödläge för kapitalismen och varför militärt våld ofta beskrivs som nödvändigt och oundvikligt för att komma till rätta med den rådande krisen. I monografins slutkapitel kontrasterar jag den amerikanska nödlägesberättelsen skriven från metropolen med texter författade från andra positioner i det socialt stratifierade USA.

Dessa forskningresultat är av betydelse inte bara för de som studerar klimatfiktion, utan även för miljöhumanistiska studier i allmänhet. Genom att visa hur vissa diskurser som fokuserar nationell säkerhet och som ser militärt våld som en lösning vandrar in och ut ur kulturmedia kan mitt projekt stimulera forskning som stöter på samma snäva världsbild i andra sammanhang. Genom att läsa ursprunget till den amerikanska klimatberättelsen jämte ursprunget till den rådande amerikanska militära och ekonomiska hegemonin kan projektet inspirera fält som energihumaniora och klimathumanistisk forskning i allmänhet. Detta skapar i sin tur nya forskningsfrågor. Är klimatberättelser från olika västeuropeiska länder eller från Norden lik den från USA? Hur berättar fiktion från det globala syd om klimatförändring? Går denna litteratur också att spåra bak i tiden? Går den postkoloniala att läsa som en sorts tidig och radikal klimatroman? Vilka förståelser av klimatkrisen står i vägen för rationella och hållbara lösningar. Vissa av dess frågor står i centrum för det nya, externfinansierade projekt jag nu bedriver och som även det kastar nytt ljus på klimatberättelsen.

Vistelsen vid University of Southern Denmark var av stor vikt för projektets utveckling. Möjligheten att diskutera min monografi med kollegor från ett annat universitet stimulerade min forskning. Lika viktigt var det faktum att jag fick möjlighet att lämna min arbetsplats under längre perioder. Det signalerade tydligt att jag var på Sabbatical och skapade en nödvändig arbetsro även då jag befann mig på mitt eget universitet. Genom projektet har jag också kommit i kontakt med ett stort antal andra forskare i Sverige och utomlands som beforskar liknade ämnen. Jag inbjöds att berätta om projektet av Swedish Institute for North American Studies (SINAS) i November, 2021, av Engelska forskarseminariet vid Göteborgs universitet i september 2022 och jag var en av plenumföreläsarna vid forskarskolan ”Environments: Extinct, Envisioned, Evolving” som samlade doktorander från olika Danska universitet. Jag presenterade ett av monografins kapitel vid European Association of American Studies konferens in Madrid, april 2022 och vid workshoparna Humanities Research Writing Workshop 1 och 2 vilka ägde rum i augusti 2021 och mars 2022 i Höör, och vid Ecofiction in the Capitalocene 8-9 oktober 2021 vid Linnéuniversitet i Växjö. I mitt fortsatta arbete har jag stor nytta av det nätverk dessa möten skapat.
Bidragsförvaltare
Linnéuniversitetet Växjö
Diarienummer
SAB20-0015
Summa
SEK 1 146 000,000
Stödform
RJ Sabbatical
Ämne
Kulturstudier
År
2020