Chris Haffenden

Självradering och glömskans materiella praktiker i 1800-talets Storbritannien

Ängslan kring personligt dataskydd kan framstå som unik för samtiden men tecken på denna oro fanns redan vid 1800-talet. Det här projektet behandlar historiska rädslor om ett påträngande lagringssystem genom att undersöka framväxten av självradering långt före GDPR. I takt med en växande medvetenhet om eftermäle och blivande kulturarv under 1800-talet började offentliga figurer förstöra de personliga minnessaker som skulle skyddas från framtidens uppmärksamhet. Medan en stor mängd historiska studier har fokuserat på hur minnet skapats under denna period, möjliggör detta fokus på glömska en ny berättelse om minnets avsiktlige raderande. Projektet använder materialistiskt och sociologiskt perspektiv för att ställa frågor om hur, varför och med vilka effekter dessa glömskans praktiker växte fram. Genom tre fallstudier fokuserade på 1800-talets London undersöker det hur en rad kända personer vid denna tid ägnade sig åt att systematiskt bränna sina personliga artefakter. Viktig ny kunskap kommer att bidra till flera forskningsfält—kulturminnestudier, kändisskapets historia, kanonstudier samt mediehistoria—samtidigt som projektet ger ett historiskt perspektiv på EUs omdiskuterade nya rätt att bli bortglömd. Genom att synliggöra hur människor i det förflutna ansträngde sig för att raderas kastas nytt ljus på nutidens dilemma om kontrollen och framtiden för det digitala minnet.
Bidragsförvaltare
Uppsala universitet
Diarienummer
P20-0423
Summa
SEK 2 284 000,000
Stödform
RJ Projekt
Ämne
Idé- och lärdomshistoria
År
2020