Att mäta medborgares upplevda "livskvalitet" har blivit ett viktigt redskap inom politiken, både i Sverige och andra demokratier. Men när begreppet först lanserades i den svenska välfärdsstaten under 1970-talet gav det upphov till intensiva debatter. Detta projekt undersöker politiska och akademiska debatter om livskvalitet som välfärdsmått i 1970-talets Sverige, för att förstå utmaningar av och förändringar i den svenska demokratin. Genom att kombinera perspektiv från governmentality-forskning och kunskapshistoria, studeras uppkomsten av en ny medborgarkategori, "den emotionella medborgaren", samt dess förhållande till ett nytt demokratiskt ideal, "den emotionella demokratin". Vidare undersöks hur emotionaliseringen av medborgarskapet användes i kritiken mot den socialdemokratiska välfärdsstaten. I tre fallstudier studeras nyckelarenor för kunskapsproduktion om livskvalitet – välfärdsforskning, forskning om psykosocial miljö och stadsplanering – samt det dynamiska förhållandet mellan denna kunskapsproduktion och de politiska debatterna om livskvalitet som fördes vid samma tid. Projektet bidrar inte bara med historiska perspektiv till forskning om känslornas betydelse i politiken och välbefinnande som politiskt mål i senmoderna demokratier, utan också till förståelsen av den svenska välfärdsstatens dramatiska förändring under 1900-talets sista decennier.