Hur förvandlas en samhällelig oro till en obestridd människorättsfråga? Denna bok engagerar sig i denna fråga genom att utveckla en etnografisk teori om expansion. I vardagligt språk används mänskliga rättigheter som verktyg för att ta itu med sociala orättvisor. Ändå får inte alla orättvisor framträdande plats som erkända frågor om mänskliga rättigheter i internationell övervakning, statlig politik, lagstiftning och lobbyverksamhet för icke-statliga organisationer: medan HGBTI+-rättigheter har blivit mainstream, har till exempel äldres rättigheter förblivit marginaliserade. Baserat på långvarig forskning om FN:s övervakningsmetoder, statlig rapportering och aktivism av icke-statliga organisationer kommer monografin att teoretisera den "looping"-praxis genom vilka människorättsinsiders manövrerar för att utöka omfattningen av vad som blir accepterat under paraplyet för mänskliga rättigheter. Samtidigt utforskar boken vilken typ av material och kunskapkapital som inflytande kräver. Boken bygger på antropologiskt arbete om byråkrati, expertis och dokument, och den kommer att ge ett betydande bidrag till studier av mänskliga rättigheter och studiet av globalt samarbete, internationella organisationer och mjuk lagstiftning. Slutligen reflekterar boken över den globala maktdynamiken: har den konceptuella expansionen av mänskliga rättigheter resulterat i ett entydigt förverkligande av deras jämlikhetspotential eller istället blivit en mekanism för att reinkarnera privilegier?