Håkan Johansson

Civilsamhälleseliter? En jämförande studie av sammansättningen, reproduktionen, integrationen och ifrågasättandet av eliter i Europeiska civilsamhällen

Detta forskningsprogram förenar två forskningsfält som tidigare varit åtskilda: civilsamhälles- samt elitforskning. Syftet är att genomföra den första systematiska länderjämförelsen av civilsamhälleseliter. Frågan är av stor betydelse på grund av tilltagande maktskillnader inom och mellan organisationer i civilsamhället och då vissa civilsamhällesaktörer bjuds in till exklusiva arenor där samhällets beslutsfattare möts för formella och informella överläggningar. Även om detta är en utveckling som diskuterats har den inte blivit systematiskt analyserad. Vårt fokus på eliter i civilsamhället utmanar tidigare forskning som främst sett civilsamhället som en arena för medborgerlig mobilisering och delaktighet. Programmet utvecklar elitforskningen genom att fokusera på en grupp i samhället som sällan studerats som en elit. Vi kommer både att studera eliter inom civilsamhället och undersöka hur de förhåller sig till elitgrupper på andra samhällsarenor. Programmet undersöker deras sammansättning, hur de reproduceras, hur de integreras med andra elitgrupper samt av vem, av vilka skäl samt med vilka effekter de ifrågasätts. Vi kombinerar kvantitativa och kvalitativa metoder för att analysera processer som antingen leder till en konsolidering eller ett ifrågasättande av civilsamhälleseliter. Studierna genomförs i fyra europeiska länder (Italien, Polen, Storbritannien, Sverige) och på EU nivå och analyserar de konsekvenser som eliter kan ha för civilsamhällets roller i samhället.
Slutredovisning
Programmets syfte

Detta forskningsprogram integrerar elit- och civilsamhällesforskning och lanserar begreppet civilsamhälleselit som ett unikt bidrag till respektive forskningsfält. Programmet bygger på en jämförelse av civilsamhällets eliter i olika civilsamhällesregimer Italien (Korporativ), Polen (Post-Socialistisk), Sverige (Social-Demokratisk), Storbritannien (Liberal) samt studier av civilsamhällets eliter på EU-nivå och genomförde den första jämförande studien av civilsamhällets eliter i Europa.

Följande forskningsfrågor har styrt våra undersökningar: i) Vilka egenskaper, värderingar och nätverk förknippas med civilsamhällets eliter? b) Hur och i vilken utsträckning reproduceras det civila samhällets eliter? c) I vilken utsträckning och hur interagerar elitgrupper i det civila samhället med andra elitgrupper? d) Av vem, på vilka grunder och med vilka effekter utmanas och ifrågasätts civilsamhällets eliter och maktkoncentration inom sektorn? Därutöver har vi undersökt två tvärsgående forskningsfrågor: e) Vilka mekanismer och processer leder till elitkonsolidering eller ifrågasättande av eliter och hur kan skillnader mellan länder och nivåer förklaras och förstås? f) Vilka konsekvenser har civilsamhällets eliter för de roller som det civila samhället förväntas ha i samhället.

Programmets resultat

Programmet har bedrivits i fyra olika delstudier. Viktiga ändringar i design och metodval berodde på COVID-19 pandemin som medförde begränsningar i möjligheterna till fältarbete och deltagande observationer. Pandemin medförde även omläggning från personliga till digitala elitintervjuer. Trots pandemin har programmet genomfört fem elitenkäter, upprättat biografiska databaser med cirka 1000 ledare samt genomfört cirka 300 intervjuer med eliter och aktörer som utmanar dem.

Delstudie 1 har undersökt sammansättningen civilsamhällets eliter. Vi har utvecklat en unik metod för att undersöka resurskoncentration bland civilsamhällets organisationer. Metoden har visat sig värdefull för att blottlägga hierarkier och därigenom identifiera elitorganisationer och vilka typer av resurser som ligger till grund för organisatorisk dominans i olika länder. Ett bärande resultat är att civilsamhällets eliter är lika andra elitgrupper avseende sociala bakgrundsfaktorer (klass, kön, utbildning, ålder, etnicitet), men skiljer sig i och med att vara mer ideologiskt progressiva. Vi benämner detta som ett civilsamhällesetos. Detta resultat bryter mot etablerad elitteori som utgår från att eliter arbetar för att befästa sin position och status, snarare än att verka för förändring.

Delstudie 2 har undersökt reproduktionen av civilsamhällets eliter med särskilt fokus på rekrytering, legitimering och ledarskapsträning för att analysera inom- och utomorganisatoriska former av elitreproduktion. Våra studier visar på att interna karriärvägar dominerar i länder med en korporativ struktur och låg grad av professionalisering (Italien, Sverige och Polen), men mindre i länder med liberal regimtillhörighet och hög grad av professionalisering. I de förstnämnde reproduceras eliter utifrån organisationens och sektorns unika regler och resurser och de sistnämnda som andra elitgrupper, ex. via socialisering i elitutbildningar och erfarenhet av att framgångsrikt leda en organisation (oavsett sektor). Våra studier visar dock att elitorganisationer legitimerar sina ledare på liknande sätt oavsett regimtillhörighet eller organisationstyp. De framställs som karismatiska ledare med unik expertis att företräda, men mindre utifrån demokratisk legitimitet eller likhet med de grupper de företräder. Det illustrerar att elitorganisationer agerar lika på tvärs av kontextuella skillnader vilket kan förklaras av att de strävar mot att ha ledare som matchar dem de ska interagera med, dvs. politiska och ekonomiska eliter.

Delstudie 3 har undersökt elitintegration och elitinteraktion mellan medlemmar av olika elitgrupper. Studier visar på omfattande mobilitet från näringsliv till civilsamhället och tillhörande elitpositioner. Mobilitet mellan civilsamhälle och offentlig sektor skedde framför allt då man arbetade nära varandra och delade syn på ett samhällsproblem. Det är ett viktigt bidrag till elitforskning som främst förklarat elitintegration med gemensam social och professionell bakgrund, men vi visar på vikten av värderingar och ideologisk orientering för att förklara mönster av elitintegration. Studierna visar även att mönster av elitmobilitet beror på regimtillhörighet. I länder med en korporativ regimtyp (ex. Italien) sker elitintegration främst inom samhällets ideologiskt bärande strukturer (pelare), men i liberala regimtyper (ex. Storbritannien) förekommer rörligheten oavsett sektor. Hinder för elitmobilitet kan oavsett land knytas till förlust av ekonomiskt kapital, föreställningar om sektorers olikheter samt roll- och identitetskonflikter. Dessa kompenseras av ekonomiska och politiska eliters uppfattning om civilsamhället som en bättre plats för samhällspåverkan än deras tidigare hemvist.

Delstudie 4 har undersökt ifrågasättandet av civilsamhällets eliter. Vi har genomfört studier av hur nationella ledare utmanas och på vilka grunder och vidareutvecklat programmets design till att också inkludera transnationella nätverk och konservativa motrörelser. Till skillnad från annan forskning visar vi att civilsamhälleseliter i första hand möter ifrågasättande och ifrågasättare inifrån den egna organisationen och att det främst handlar om ledarskap och organisatorisk konkurrens, och inte ideologi. Länder med omfattande politisk polarisering (Italien och Polen) finner vi att (konservativa) regeringar strävar mot att byta ut existerande ledarskap och omdana civilsamhället. Staten blir ett medel för att skapa ’sin’ civilsamhälleselit. Det visar att termen civilsamhälleselit är mångbottnad då ledare för konservativa rörelser ofta ger sken av att vara en utmanare eller underdog, trots att de har personligen förfogar över omfattande ekonomiska och politiska resurser. Teoretiskt vidareutvecklar detta förståelser om civilsamhällets ledare som en ”mot-elit” och visar på behov av fortsatt forskning om hur politiska och ekonomiska eliter använder positioner inom civilsamhället för ekonomisk och politisk maktutövning.

Programmets bidrag

Vi sidan om ovanstående resultat och slutsatser bidrar forskningsprogrammets till teoriutveckling om de mekanismer som driver elitisering inom europeiska civilsamhällen. Baserat på våra jämförande studier har vi utvecklat en teoretisk modell om elitisering. Nationella maktstrukturer och civilsamhällesregimer sätter ramarna för hur civilsamhället är organiserat och fördelningen av värdefulla resurser i och utanför nationella civilsamhällen. I länder med en pillaristisk och korporativ struktur samt lägre grad av professionalisering finner vi större inslag av inomorganisatorisk elitreproduktion och integration mellan civilsamhällets eliter och en politisk elit. I liberala regimer med hög grad av professionalisering reproduceras eliten på liknande sätt som andra elitgrupper och integreras främst med en ekonomisk elit och rollen som företagsledare.

Sammantaget bidrar dessa tre elitiseringsmekanismer (reproduktion, integration och ifrågasättande) till att forma en civilsamhälleselit med specifika nationella kännetecken avseende dess sammansättning. Termen interaktionseffekter pekar på att de är tätt sammankopplade, samt att eliter aktivt påverkar försöker att dem. Det sker genom att kontrollera tillgången till viktiga maktpositioner, exempelvis runt rekrytering och vilka som får möjligheter att avancera. Vi ser detta också som ett viktigt bidrag jämförande till civilsamhällesforskning. Professionalisering, pelarisering och polarisering har studerats tidigare, men då som enskilda förändringsprocesser. Vi visar att de gemensamt bidrar till elitisering och kan vara ett led i att förklara sammansättningen av eliter i europeiska civilsamhällen.

Ett viktigt bidrag från programmet är också den teoretiska fördjupningen av begreppet civilsamhälleselit. Begreppet bör främst förstås utifrån tanken om en paradoxal maktposition. Makt och inflytande i civilsamhällen utgår dels från att man företräder och verkar för andras bästa, men också att man knyts till sammanhang med möjligheter till omfattande inflytande och personlig vinning. Teoretiskt kan maktpositionen och dess tillhörande resurser och legitimeringspraktiker förklaras som en blandning av Michels teori om Iron Law of Oligarchy och Mills teori om en Power Elite.
¨
Sammanfattningsvis visar våra studier visar på omfattande resurs- och maktkoncentration inom nationella civilsamhällen och därmed relevansen av termen civilsamhälleselit för att förstå dem. Studier av ”civilsamhällets eliter” bör därmed fortsättningsvis ingå i jämförande studier om eliter samt i undersökningar av en maktelit. Våra studier visar på behov av fortsatt teori och metodutveckling runt civilsamhällets interna maktstrukturer och betydelsen av social stratifiering för deltagande och avancemang, men även hur samhällsprocesser runt populism och fallande samhällstillit påverkar de befolkar civilsamhällets maktskikt och de relationer de har till gräsrötter och medlemmar, samt till andra elitgrupper. Fortsatt fördjupning är nödvändig för att förstå civilsamhällets demokratiska roll i tider av minskad tillit och autokratisering.

Spridning av resultat

Deltagare i forskningsprogrammet har vid ett stort antal tillfällen presenterat programmets undersökningar och resultat. Det har framför allt rört presentationer för forskare, politiker samt representanter från civilsamhället. Vår forskning har också attraherat intresse från internationella samarbetsorganisationer, på europeisk och global nivå, samt rapporterats i internationell press. Programmet har lett till fördjupade studier runt eliter, exempelvis med finansiering från Formas, Vetenskapsrådet samt European Research Council, för att nämna några.
Bidragsförvaltare
Socialhögskolan
Diarienummer
M17-0188:1
Summa
SEK 35 150 000,000
Stödform
RJ Program
Ämne
Socialt arbete
År
2017