Rädsla är en allmänmänsklig känsla vid upplevda hot. Rädslorna ändrar skepnad under uppväxten från konkreta hot som mörker och djur i tidiga skolåldern till mer abstrakta hot som social förödmjukelse och oro inför framtiden i tonåren och vuxen ålder. För att studera de minnesmekanismer som ligger till grund för rädslor används ofta klassisk rädslobetingning. Rädsloinlärning sker då ett tidigare neutralt stimulus paras med obehag. Utsläckning av rädslan sker sedan genom upprepad presentation av det rädsloframkallande stimulit, vilket leder till gradvis minskad rädslorespons. Rädsloinlärning har demonstrerats hos barn i tvåårsåldern, men kopplingen mellan det neutrala stimulit och rädsloresponsen blir starkare med ökad ålder. För utsläckning ses också en minskad effektivitet under tonåren. Det är okänt hur dessa förändringar i rädslobetingning relaterar till hjärnans mognadsprocess och till de kraftiga ökningarna av könshormon som sker i tonåren. I detta projekt kommer därför barn, ungdomar och vuxna att genomgå rädsloinlärning och utsläckning i kombination med avancerad hjärnavbildning för att besvara frågan hur förändringar i inlärning och utsläckning av rädslor från barndomen till vuxen ålder relaterar till hjärnans mognad och hormonella förändringar. Projektet kommer att ge viktig information om hur grundläggande mekanismer för rädslors uppkomst och vidmakthållande relaterar till hjärnan och hormoner och om dessa relationer förändras under uppväxten.