Den "oheliga" helgedomen? Att definiera temenos som ett rum för samspel mellan gudar och människor i antikens Grekland 600 f.Kr.-200 e.Kr.
Grekiska helgedomar har rönt sort intresse inom antikforskningen under mer än ett sekel men i huvudsak utifrån gudomliga närvaron och hur denna tog sig uttryck i tempel, statyer och monument. Projektet anlägger ett nytt perspektiv genom att fokusera på samspelet mellan gudar och människor med fokus på den mänskliga parten. Syftet är en fördjupad och heltäckande förståelse av helgedomar som både fysisk företeelse och konceptuell konstruktion, men även av den grekiska uppfattningen om heligt och profant. Utgångspunkten är det grekiska begreppet temenos (”det som skurits av”), som betecknade det avgränsade område där gudarna dyrkades men som människor också använde och förvaltade.
Projektet utgår från en integrerad analys av texter, inskrifter, avbildningar och arkeologiska lämningar från 600 f.Kr. till 200 e.Kr. och har tre fokus. 1) Hur helgedomar avskildes från den profana omgivningen, vilket undersöks genom en kartläggning av termen temenos i inskrifter och texter, samt hur avgränsningen kan spåras i det arkeologiska materialet. 2) En definition av den mänskliga närvaron inne i helgedomen baserat på vilka ytor och byggnader som användes enbart av människor samt om planeringen av ett temenos syftade till att förena eller åtskilja gudar och människor. 3) Hur etablering och användning av temenos förhåller sig till den antika grekiska uppfattningen om det heliga som dels givet av gudarna, dels skapat av människor, och hur den mänskliga närvaron påverkade platsens helighet.
Slutredovisning
SYFTE OCH UTVECKLING
Projektets syfte har varit att utforska den antika grekiska företeelsen ’temenos’, en av termerna för helgedomar, och hur gudar och människor möttes och interagerade på dessa platser. De grekiska gudarna ansågs äga sina helgedomar, medan människor besökte dem för tillbedjan och var även ansvariga för att sköta om och administrera temenos. Men varje besök i helgedomen av en människa riskerade att orsaka orenhet och skada, eftersom den mänskliga tillvaron, i synnerhet de grundläggande mänskliga behoven, var oförenliga med det renhet som gudarna krävde. Hur påverkade det faktum att grekiska helgedomar var reserverade för gudar men besöktes och användes av människor, framför allt vad gäller hur dessa platser uppfattades, avgränsades, planerades och användes?
Projektet har haft tre mål: 1) termen temenos användning och betydelse i texter och inskrifter, 2) mänsklig närvaro inne i temenos och interaktionen med gudarna, i synnerhet vad gäller matoffer och måltider, och 3) relationen mellan uppfattningen och användningen av ett temenos och den grekiska synen på det heliga som både ’givet av gudarna’ och konstruerat av människor. Temenos som företeelse har visat sig vara mycket rikare och mer komplext är förmodat, vilket är utmärkt men också en utmaning vad gäller att avgränsa och fokusera projektets olika delar.
GENOMFÖRANDE
Initialt har projektet samlat in ett mycket stort empiriskt material (inskrifter, texter och arkeologiska lämningar samt avbildningar), vilket var en förutsättning för att uppfylla målen. Materialets rikedom gör att det kan ligga till grund även för framtida studier. I stora drag har projektet genomförts som planerat, även om Covid-19-pandemin och personliga hälsoproblem till viss del förhindrade resor till utlandet och internationella samarbeten, och har även försenat publiceringen av de slutgiltiga resultaten som en monografi. I den första fasen insamlades inskrifter och texter där termen temenos förekommer, och analyserades och kontextualiserades för att etablera termens användningsområde och betydelse, speciellt i relation till andra termer för heliga områden. Därefter utforskades de mångfacetterade sätt på vilka grekerna använde matoffer och vilka rumsliga uttryck dessa ritualer tog i förhållande till djuroffer och mänskliga köttmåltider i helgedomar, baserat på arkeologiskt, ikonografiskt och skriftligt material. Undersökningen av vad som ska anses som heligt i ett temenos och hur och varför har pågått genom hela projektet och återstår att slutföra.
DE VIKTIGASTE RESULTATEN
Projektet är det första som samlat in, analyserat och kontextualiserat termen temenos i grekiska inskrifter och texter. Detta var ett krävande arbete, men projektets slutsatser baseras på alla skriftliga källor och inte som tidigare på forskares mer godtyckliga urval. Jag kan därför tydligare klargöra när och varför grekerna valde att använda detta begrepp och vad de ville förmedla. Att temenos för med sig föreställningar om en konkret plats i högre grad än vad andra termer för helgedomar gör, i synnerhet hieron, pekar på grekernas komplexa uppfattningar om rumslighet som både något fysiskt och påtagligt, och kognitivt. En vilja att framhäva olika grader av helighet vad gäller hur en plats användes kan också kopplas till valet av terminologi. Detta är relevanta slutsatser för förståelsen av grekiska helgedomar i stort och ger även insikter i hur platser och ’rum’ uppfattades och avgränsades inom den grekiska kulturen i sin helhet.
Projektets andra del har utforskat temenos som en plats där människor tillagade och åt mat samt hanterade sina sopor, speciellt i relation till ritualer när gudarna fick matgåvor på offerbord eller bjöds in som gäster till rituella måltider. Undersökningen av var människor åt i förhållande till matoffergåvornas rumsliga avtryck pekar på ett komplext spektrum av handlingar som syftade till att överbrygga skillnaden mellan gudar och människor. En detaljerad studie av hur matoffer och offerbord avbildas, förekomst och användning av verkliga offerbord och omnämnanden av desamma i skriftliga källor visar dock att även om både gudar och människor ’äter’ mat i temenos, finns det alltid en rumslig åtskillnad i den närhet som samtidigt skapas. Gudar och människor äter alltså aldrig tillsammans. Även när måltider äger rum inne i templet, samtidigt som guden mottar matoffer på ett bort framför sin kultbild, är den mänskliga måltiden rumsligt åtskild från det plats där guden vistas genom ett staket, ett draperi eller en vägg med en dörr. Att äta mat i temenos kan skapa en förbindelse mellan gudar och människor men aldrig den måltidsgemenskap som kännetecknade interaktionen mellan odödliga och dödliga under den mytiska forntiden.
Att inrätta ett temenos för att hysa guden och hans tillhörigheter var alltid mer av ett mänskligt än ett gudomligt åtagande. Att instifta en kult krävde en staty eller ett altare, och installationen av dessa var grundläggande och tillämpade specifika ritualer, till skillnad från att inrätta ett temenos där den tekniska avgränsningen av platsen stod i centrum. Begreppet temenos, både hur termen och själva platsen användes, visar att den grekiska uppfattningen om det heliga fungerade på olika plan. Terminologin för en helgedom valdes medvetet eller undermedvetet för att framhäva vilken roll det heliga spelade i ett visst sammanhang. Som så ofta i grekisk religion uppvisar och tillåter språket en fascinerade grad av variation och komplexitet, vilket till viss grad också kan utskiljas i det arkeologiska materialet. Människor skapar temene som heliga platser och etablerar den gudomliga närvaron och kulten, men temenos kan också fyllas med aktiviteter som enbart berör människorna, t.ex. matlagning och ätande, och vilka är av ringa eller inget intresse för guden, så länge som dessa handlingar följer det gudomliga regelverket som gäller för den specifika helgedomen. Den mänskliga närvaron gjorde inte temenos mindre heligt, men människors diskurs kring temenos kunde välja att lyfta fram olika grader av helighet, starkare eller svagare.
Sammanfattningsvis bidrar projektet till en fördjupad förståelse av ett mycket vanligt grekiskt religiöst begrepp, temenos, som omnämns i nästan varje verk om grekisk religion. Resultaten är därför empirisk och metodologisk relevanta för andra forskare som arbetar med grekiska helgedomar. Vidare visar projektet på komplexiteten i den grekiska uppfattningen om det gudomliga och den polyteistiska, antropomorfa religionens möjligheter samt hur rumslighet var en viktig aspekt av samspelet mellan gudar och människor. Men förståelsen av vad grekerna uppfattade som heligt och som profant behöver utforskas vidare. De antika grekerna var inte som oss.
NYA FORSKNINGSFRÅGOR
Det empiriska materialet är omfattande och rikt, och har öppnat upp ett antal möjligheter till samarbete med andra forskare, speciellt med fokus på rituella platser i en bredare kontext, t.ex. hur gudar dyrkades utanför etablerade helgedomar, dvs. i hemmiljö och på offentliga, icke-helgedomslokaliserade platser, och om begreppet temenos är tillämpbart här. Uppfattningen om hur det var att träda in i eller lämna en helgedom, och vilken agens själva ingången kan ha haft för besökarnas upplevelse är också av intresse att studera närmare.
Det insamlade empiriska materialet kan användas för vidare studier, speciellt med avseende på den grekiska religionens lokala uttryck och utveckling över tid. För att ge ett exempel, de romerska administratörerna av de grekiska provinserna verkar inte alltid ha förstått innebörden av begreppet temenos. Påverkade av latinsk terminologi och den romerska uppfattningen om helgedomar, kan de ha svårt att hitta rätt ord och handling när de ska hantera frågor om beskattning och konflikter om landägande i Grekland, i synnerhet vad gäller land som ägdes av gudar.
SPRIDNING OCH PUBLIKATIONER
Projektets huvudresultat kommer att presenteras i en monografi: “Temenos. Exploring sacred space and divine-human interactions in ancient Greece”. Ämnets komplexitet passar en monografi bättre än en uppdelning i artiklar, och därför har enbart vissa frågor presenterats i artikelform. Bland projektets publikationer finns även den kollektiva volymen “Logistics in Greek sanctuaries”, som utforskar den mänskliga upplevelsen av att besöka en helgedom, inklusive mitt eget bidrag om övernattningsmöjligheter för de som reste till helgedomar.
Projektet har rönt stor uppmärksamhet internationellt, och jag har blivit inbjuden att presentera innehåll och resultat vid konferenser, föreläsningar och seminarier vid mer än 25 olika institutioner, antigen fysiskt eller online (t.ex. Athen, Berlin, Bryn Mawr, Chicago, Leiden, London, Montpellier, Oxford, Paris, Pisa, Toulouse). Jag har organiserat två workshops i Uppsala (2023 och 2024) och tagit initiativ till ett internationellt forskarnätverk om grekiska helgedomar, HIERON, som träffas online var sjätte vecka, vid workshops och exkursioner till Grekland. Projektet har också varit anledningen till att jag erhållit två fellowships, vid SCAS i Uppsala hösten 2023, och som Visiting Fellow vid All Souls College, Oxford, Trinity Term 2024 (uppskjutet från 2022 till 2024 pga hälsoskäl).
Projektets syfte har varit att utforska den antika grekiska företeelsen ’temenos’, en av termerna för helgedomar, och hur gudar och människor möttes och interagerade på dessa platser. De grekiska gudarna ansågs äga sina helgedomar, medan människor besökte dem för tillbedjan och var även ansvariga för att sköta om och administrera temenos. Men varje besök i helgedomen av en människa riskerade att orsaka orenhet och skada, eftersom den mänskliga tillvaron, i synnerhet de grundläggande mänskliga behoven, var oförenliga med det renhet som gudarna krävde. Hur påverkade det faktum att grekiska helgedomar var reserverade för gudar men besöktes och användes av människor, framför allt vad gäller hur dessa platser uppfattades, avgränsades, planerades och användes?
Projektet har haft tre mål: 1) termen temenos användning och betydelse i texter och inskrifter, 2) mänsklig närvaro inne i temenos och interaktionen med gudarna, i synnerhet vad gäller matoffer och måltider, och 3) relationen mellan uppfattningen och användningen av ett temenos och den grekiska synen på det heliga som både ’givet av gudarna’ och konstruerat av människor. Temenos som företeelse har visat sig vara mycket rikare och mer komplext är förmodat, vilket är utmärkt men också en utmaning vad gäller att avgränsa och fokusera projektets olika delar.
GENOMFÖRANDE
Initialt har projektet samlat in ett mycket stort empiriskt material (inskrifter, texter och arkeologiska lämningar samt avbildningar), vilket var en förutsättning för att uppfylla målen. Materialets rikedom gör att det kan ligga till grund även för framtida studier. I stora drag har projektet genomförts som planerat, även om Covid-19-pandemin och personliga hälsoproblem till viss del förhindrade resor till utlandet och internationella samarbeten, och har även försenat publiceringen av de slutgiltiga resultaten som en monografi. I den första fasen insamlades inskrifter och texter där termen temenos förekommer, och analyserades och kontextualiserades för att etablera termens användningsområde och betydelse, speciellt i relation till andra termer för heliga områden. Därefter utforskades de mångfacetterade sätt på vilka grekerna använde matoffer och vilka rumsliga uttryck dessa ritualer tog i förhållande till djuroffer och mänskliga köttmåltider i helgedomar, baserat på arkeologiskt, ikonografiskt och skriftligt material. Undersökningen av vad som ska anses som heligt i ett temenos och hur och varför har pågått genom hela projektet och återstår att slutföra.
DE VIKTIGASTE RESULTATEN
Projektet är det första som samlat in, analyserat och kontextualiserat termen temenos i grekiska inskrifter och texter. Detta var ett krävande arbete, men projektets slutsatser baseras på alla skriftliga källor och inte som tidigare på forskares mer godtyckliga urval. Jag kan därför tydligare klargöra när och varför grekerna valde att använda detta begrepp och vad de ville förmedla. Att temenos för med sig föreställningar om en konkret plats i högre grad än vad andra termer för helgedomar gör, i synnerhet hieron, pekar på grekernas komplexa uppfattningar om rumslighet som både något fysiskt och påtagligt, och kognitivt. En vilja att framhäva olika grader av helighet vad gäller hur en plats användes kan också kopplas till valet av terminologi. Detta är relevanta slutsatser för förståelsen av grekiska helgedomar i stort och ger även insikter i hur platser och ’rum’ uppfattades och avgränsades inom den grekiska kulturen i sin helhet.
Projektets andra del har utforskat temenos som en plats där människor tillagade och åt mat samt hanterade sina sopor, speciellt i relation till ritualer när gudarna fick matgåvor på offerbord eller bjöds in som gäster till rituella måltider. Undersökningen av var människor åt i förhållande till matoffergåvornas rumsliga avtryck pekar på ett komplext spektrum av handlingar som syftade till att överbrygga skillnaden mellan gudar och människor. En detaljerad studie av hur matoffer och offerbord avbildas, förekomst och användning av verkliga offerbord och omnämnanden av desamma i skriftliga källor visar dock att även om både gudar och människor ’äter’ mat i temenos, finns det alltid en rumslig åtskillnad i den närhet som samtidigt skapas. Gudar och människor äter alltså aldrig tillsammans. Även när måltider äger rum inne i templet, samtidigt som guden mottar matoffer på ett bort framför sin kultbild, är den mänskliga måltiden rumsligt åtskild från det plats där guden vistas genom ett staket, ett draperi eller en vägg med en dörr. Att äta mat i temenos kan skapa en förbindelse mellan gudar och människor men aldrig den måltidsgemenskap som kännetecknade interaktionen mellan odödliga och dödliga under den mytiska forntiden.
Att inrätta ett temenos för att hysa guden och hans tillhörigheter var alltid mer av ett mänskligt än ett gudomligt åtagande. Att instifta en kult krävde en staty eller ett altare, och installationen av dessa var grundläggande och tillämpade specifika ritualer, till skillnad från att inrätta ett temenos där den tekniska avgränsningen av platsen stod i centrum. Begreppet temenos, både hur termen och själva platsen användes, visar att den grekiska uppfattningen om det heliga fungerade på olika plan. Terminologin för en helgedom valdes medvetet eller undermedvetet för att framhäva vilken roll det heliga spelade i ett visst sammanhang. Som så ofta i grekisk religion uppvisar och tillåter språket en fascinerade grad av variation och komplexitet, vilket till viss grad också kan utskiljas i det arkeologiska materialet. Människor skapar temene som heliga platser och etablerar den gudomliga närvaron och kulten, men temenos kan också fyllas med aktiviteter som enbart berör människorna, t.ex. matlagning och ätande, och vilka är av ringa eller inget intresse för guden, så länge som dessa handlingar följer det gudomliga regelverket som gäller för den specifika helgedomen. Den mänskliga närvaron gjorde inte temenos mindre heligt, men människors diskurs kring temenos kunde välja att lyfta fram olika grader av helighet, starkare eller svagare.
Sammanfattningsvis bidrar projektet till en fördjupad förståelse av ett mycket vanligt grekiskt religiöst begrepp, temenos, som omnämns i nästan varje verk om grekisk religion. Resultaten är därför empirisk och metodologisk relevanta för andra forskare som arbetar med grekiska helgedomar. Vidare visar projektet på komplexiteten i den grekiska uppfattningen om det gudomliga och den polyteistiska, antropomorfa religionens möjligheter samt hur rumslighet var en viktig aspekt av samspelet mellan gudar och människor. Men förståelsen av vad grekerna uppfattade som heligt och som profant behöver utforskas vidare. De antika grekerna var inte som oss.
NYA FORSKNINGSFRÅGOR
Det empiriska materialet är omfattande och rikt, och har öppnat upp ett antal möjligheter till samarbete med andra forskare, speciellt med fokus på rituella platser i en bredare kontext, t.ex. hur gudar dyrkades utanför etablerade helgedomar, dvs. i hemmiljö och på offentliga, icke-helgedomslokaliserade platser, och om begreppet temenos är tillämpbart här. Uppfattningen om hur det var att träda in i eller lämna en helgedom, och vilken agens själva ingången kan ha haft för besökarnas upplevelse är också av intresse att studera närmare.
Det insamlade empiriska materialet kan användas för vidare studier, speciellt med avseende på den grekiska religionens lokala uttryck och utveckling över tid. För att ge ett exempel, de romerska administratörerna av de grekiska provinserna verkar inte alltid ha förstått innebörden av begreppet temenos. Påverkade av latinsk terminologi och den romerska uppfattningen om helgedomar, kan de ha svårt att hitta rätt ord och handling när de ska hantera frågor om beskattning och konflikter om landägande i Grekland, i synnerhet vad gäller land som ägdes av gudar.
SPRIDNING OCH PUBLIKATIONER
Projektets huvudresultat kommer att presenteras i en monografi: “Temenos. Exploring sacred space and divine-human interactions in ancient Greece”. Ämnets komplexitet passar en monografi bättre än en uppdelning i artiklar, och därför har enbart vissa frågor presenterats i artikelform. Bland projektets publikationer finns även den kollektiva volymen “Logistics in Greek sanctuaries”, som utforskar den mänskliga upplevelsen av att besöka en helgedom, inklusive mitt eget bidrag om övernattningsmöjligheter för de som reste till helgedomar.
Projektet har rönt stor uppmärksamhet internationellt, och jag har blivit inbjuden att presentera innehåll och resultat vid konferenser, föreläsningar och seminarier vid mer än 25 olika institutioner, antigen fysiskt eller online (t.ex. Athen, Berlin, Bryn Mawr, Chicago, Leiden, London, Montpellier, Oxford, Paris, Pisa, Toulouse). Jag har organiserat två workshops i Uppsala (2023 och 2024) och tagit initiativ till ett internationellt forskarnätverk om grekiska helgedomar, HIERON, som träffas online var sjätte vecka, vid workshops och exkursioner till Grekland. Projektet har också varit anledningen till att jag erhållit två fellowships, vid SCAS i Uppsala hösten 2023, och som Visiting Fellow vid All Souls College, Oxford, Trinity Term 2024 (uppskjutet från 2022 till 2024 pga hälsoskäl).