De från standardspråket ofta starkt avvikande svenska dialekter eller mål som talas i Övre Dalarna, Norrland och Österbotten uppvisar en lång rad gemensamma egenheter. Många av dessa kan tillskrivas målens konservativa karaktär, d v s det rör sig om fenomen som bevarats från fornnordiskan i det nordiska språkområdets perifera delar. Framför allt inom grammatiken finns det ett antal fall, där fenomen som är spridda över stora delar av det nordsvenska området inte har motsvarigheter vare sig i fornsvenskan eller tidigare språkstadier och därför måste betraktas som innovationer.
Flera av dessa fenomen är av stort språktypologiskt intresse, då de representerar relativt ovanliga utvecklingar och kan kasta ljus över grammatiska språkförändringars natur - i synnerhet de för grammatikteorin centrala processer som sammanfattas under beteckningen "grammatikalisering", d v s i vid mening grammatiska konstruktioners uppkomst och vidareutveckling. Frågan om deras uppkomsthistoria är också av största vikt för de nordiska språkens historia, i synnerhet om det kan visas att de har ett gemensamt ursprung, vilket har potentiella konsekvenser för bilden av språksituationen i Norden under medeltiden och tidigare perioder.