Jan Bohlin, ekonomisk-historiska institutionen, Göteborgs universitet

Utgångspunkt för projektet har varit den moderna diskussionen om globalisering och ekonomisk utveckling kring sekelskiftet 1900. Från slutet av 1870-talet medförde import av billigt spannmål med åtföljande prisfall att jordägare i Västeuropa kom under ekonomisk press. I flera länder resulterade det i krav på skyddstullar för jordbruksprodukter och sedermera också krav på industriprotektionism. I Sverige infördes agrartullar 1888 och från och med 1892 höjdes existerande tullar och infördes nya också för industriprodukter. Uppgiften för projektet har varit att studera de allokativa effekterna av tullsystemet och dess effekter på ekonomisk utveckling och inkomstfördelning.
En första forskningsuppgift blev att för perioden 1885-1914 ta fram tidsserier över nominellt och effektivt tullskydd för de olika branscherna i svensk industri samt för jordbruket. Vanligtvis har man på senare år i internationella komparationer kring det sena 1800-talets tullpolitik använt sig av data över det s.k. nominella tullskyddet, dvs. tullintäkter dividerat med det totala importvärdet. Det finns anledning att misstänka att detta ger en underskattning av det verkliga tullskyddet. Om nämligen efterfrågan på importerade varor är priselastisk kommer varor med högt tullskydd att få minskad betydelse i importen, vilket ju är syftet med en protektionistisk tullpolitik. Ett bättre sätt att mäta graden av protektionism är därför att undersöka tullskyddet för enskilda varor och väga samman dessa till branschvisa tullsatser. Detta görs i artikeln "Tariff Protection in Sweden, 1885-1914" publicerad i Scandinavian Economic History Review, 2005. För den aktuella perioden finns det för andra länder mig veterligen inga tidsserier över tullsatser med en så detaljerad branschuppdelning. Artikeln visar att tullskyddet varierade kraftigt mellan olika branscher. De typiska exportindustrierna var ofta helt utan tullskydd, medan de mot hemmamarknaden inriktade konsumtionsvaruindustrierna ofta åtnjöt ett betydande tullskydd. Även kapitalvaruindustrierna (såsom maskin- och verkstadsindustrin) var tullskyddade om än inte lika kraftigt som konsumtionsvaruindustrierna. För industrin som helhet fluktuerade tullskyddet under större delen av perioden med mellan 15 och 25 procent. För de tullskyddade branscherna (särskilt livsmedelsindustrin) var det högre. Detta är ett helt annat resultat än vad som framgår om man endast tittar på det nominella tullskyddet. Det senare faller snarare under perioden. Orsaken är helt enkelt att importen omstruktureras i riktning mot ökad andel för tullfria råvaror och insatsvaror samt kapitalvaror med i genomsnitt lägre tullskydd, medan andelen för importen av konsumtionsvaror minskar.

För att undersöka utvecklingen av import, export och hemmamarknadsproduktion har jag bearbetat historisk statistik (framför allt handelsstatistik och industristatistik). I samband med detta arbete har jag också genomfört en källkritisk granskning av existerande historiska nationalräkenskaper. Resultatet finns redovisat i artikeln "Swedish historical national accounts: The fifth generation" publicerad i European Review of Economic History, 2003. Framtagna branschvisa tidsserier over import, export samt produktion har gjort det möjligt att beräkna importens andel av förbrukningen på hemmamarknaden. Resultaten visar att importpenetrationen föll kraftigt för konsumtionsvaror under 1890-talet, särskilt dess andra hälft. Samtidigt ökade importen av kapital- och insatsvaror. Stora delar av konsumtionsvaruindustrin var kraftigt beroende av importerade råvaror och insatsvaror samt, för investeringar i realkapital, också av importerade kapitalvaror. Importsubstitutionsprocessen i konsumtionsvaruindustrin medförde därför trots allt en kraftig växt i importen. I slutet av 1890-talet hade en stor del av hemmamarknaden för konsumtionsvaror erövrats av inhemska producenter. Importen av konsumtionsvaror stabiliserades därefter på en låg nivå. Efter sekelskiftet bromsas följaktligen också importen av råvaror, insatsvaror och kapitalvaror för konsumtionsvaruindustrin upp. Till detta kommer att efter sekelskiftet inleddes en importsubstitutionsprocess också inom delar av kapitalvaruindustrin i Sverige. Om 1890-talet kan karaktäriseras som ett decennium av importsubstitution för konsumtionsvaruindustrin så tappade denna fart efter sekelskiftet. Det är över huvud taget karaktäristiskt för en tillväxt grundad på importsubstitution att den tappar fart då hemmamarknaden erövrats. Därefter kan hemmamarknadsindustrierna inte växa snabbare än den inhemska konsumtionen växer. Även om en viss importsubstitution kan påvisas för kapitalvaruindustrin efter sekelskiftet 1900 så var ändå exporttillväxten viktigare som motor för svensk ekonomisk tillväxt decenniet före första världskriget.

Enkla mått över importsubstitution som importpenetrationskvoten kan dock ge en missvisande bild eftersom måttet inte beaktar de länkeffekter som finns mellan en viss sektor och andra sektorer i ekonomin. Även om importpenetrationen faller i en sektor kan denna sektor mycket väl vara kraftigt beroende av importerade råvaror. Om ekonomins sammansättning ändras så att industrier som är kraftigt beroende av importerades insatsvaror ökar sin andel, kan trots allt det samlade importberoendet i ekonomin öka. För att kunna undersöka detta behöver vi input-output tabeller för ekonomin vid olika tidpunkter. En undersökning inom projektet gjord på input-output tabeller för svensk ekonomi för åren 1885, 1898 och 1913 visar ändå att den tidigare karaktäristiken av 1890-talet som en period av importsubstitution och perioden efter sekelskiftet som dominerad av exportledd tillväxt fortfarande stämmer. Resultatet blir ändå att exportefterfrågans betydelse för svensk ekonomisk tillväxt var stor även på 1890-talet. Exportindustrierna hade mycket större länkningar bakåt i produktionskedjan, beroende som de var av svenska råvaror. Detta dokumenteras i ett working paper: "Stuctural change in the Swedish economy in the late nineteenth and early twentieth century - the role of import substitution and export demand".
I det senare arbetet dokumenteras också de input-output-tabeller över svensk ekonomi som ligger till grund för beräkningarna. Ett omfattande arbete har lagts ned på att konstruera en input-output tabell för svensk ekonomi 1913. Den finns i en detaljerad form uppdelad på 51 sektorer (ännu ej publicerad) och i aggregerad form uppdelad på 16 sektorer. Dessutom redovisas i tabellerna de intermediära leveranserna samt slutlig konsumtion i tre sektorer av icke-konkurrerande import. För att möjliggöra analys av förändringsprocesser har ännu något mer aggregerade input-output tabeller (10 sektorer samt tre sektorer av ickekonkurrerande import) förts tillbaka till 1898 och 1885. Det är dessa tabeller som legat till grund för den analys av strukturförändringarna i svensk ekonomi som jag refererat till i ovanstående stycke.

För år 1913 har källmaterial dessutom möjliggjort att input-output-tabellen utvidgats till en så kallad Social Accounting Matrix (SAM). Denna SAM utgör den empiriska basen för den Computable General Equilibrium Model (CGE-modell) som jag konstruerat för svensk ekonomi. Modellen dokumenteras grundligt i ett Working Paper: "The income distributional consequences of agrarian tariffs in Sweden on the eve of World War I". Den grundläggande idén med en CGE-modell är att i analysen beakta de interdepenser som finns i en ekonomi. Förändringar i en sektor av ekonomin får återverkningar på alla andra sektorer, vilket i sin tur återverkar på den första sektorn och så vidare. Med hjälp av en CGE-modell kan man pröva olika kontrafaktiska scenarier. Modellen har hittills använts för att undersöka inkomstfördelningskonsekvenserna av agrartullar åren för första världskriget. De agrartullar som drevs igenom i slutet av 1800-talet gynnade framför allt brödsädsproduktionen, medan däremot animalieproduktionen åtnjöt ett betydligt lägre tullskydd. Ändå kom under decennierna före det första världskriget det svenska jordbruket i stigande utsträckning att inriktas på animalieproduktion. Särskilt mindre jordbruk kom att specialisera sig på animalier. Eftersom agrartullarna främst skyddade brödsädsproduktionen kan man därav dra slutsatsen att det främst var stora jordbruk som tjänade på agrarprotektionismen. Med hjälp av data från 1910-talet beräknar jag i ovannämnda Working Paper att det effektiva tullskyddet var högre för de stora jordbruken än de små. I en kontrafaktisk simulering med CGE-modellen, kalibrerad med data för 1913, undersöker jag vad inkomstfördelningskonsekvenserna skulle ha blivit om man avskaffat agrartullar och livsmedelstullar 1913. Resultatet av simuleringen blir att inkomsten av jordägande skulle ha fallit med ca 15 procent. Denna nedgång i inkomst gäller för ett genomsnitt av alla jordägare. De som var mer specialiserade på brödsäd skulle ha drabbats hårdare, medan småbönder specialiserade på animalieproduktion skulle ha drabbats mindre. Även de senare skulle dock ha fått se sina inkomster försämrade. Många småbönder var också beroende av inkomster från lönearbete. Reallöner för lantarbetare skulle ha fallit om jordbrukstullarna avskaffats eftersom jordägarnas efterfrågan på arbetskraft skulle ha minskats. Däremot skulle reallönerna för städernas arbetare ha ökat till följd av fallande livsmedelspriser. Detta förutsätter dock att de urbana och agrara arbetsmarknaderna var åtskilda, vilket knappast var fallet. Om vi tvärtom förutsätter integration mellan den urbana och agrara arbetsmarknaden skulle avskaffandet av jordbrukstullar ha lett till ökande migration av jordbruksarbetare till städerna, vilket ytterligare skulle ha pressat de nominella lönerna neråt i städerna. Vidare skulle skatter ha ökat för att kompensera staten för fallande tullinkomster. Sammantaget skulle pressen nedåt på nominella löner efter skatt mycket väl ha kunnat bli så stark att det omintetgjort de positiva effekterna på arbetarnas levnadsstandard av fallande livsmedelspriser. Ett annat resultat av de kontrafaktiska simuleringar, som gjorts med modellen, är att kapitalägare i urbana industrier skulle ha gynnats av ett avskaffande av agrartullar. Den CGE-modell som utvecklats kommer också att vara användbar för andra studier.

Effekterna av jordbruksprotektionism undersöks också i ett Working Paper skrivet tillsammans med Svante Larsson: "Protectionism, agricultural prices and relative factor incomes: Sweden’s wage-rental ratio, 1877-1926". En förkortad version av detta paper har blivit publicerad i Australian Review of Economic history, no1 2007 under titeln "The Swedish wage-rental ratio and its determinants, 1877–1926". I denna artikel utarbetar vi nya tidsserier över "the wage-rental ratio" i det svenska jordbruket på grundval av ett tidigare ej utnyttjat källmaterial över jordpriser. De nya serierna modifierar delvis den bild som tidigare getts. Fallet i jordpriser på 1880-talet var inte lika kraftigt som angetts i artiklar av bl. a. Jeffrey Williamson. Dessutom var prisuppgången från mitten av 1800-talet starkare. Vi undersöker också bestämningsfaktorerna bakom jordprisutvecklingen. Ett resultat av undersökningen är att ökad specialisering på animalieproduktion, vars produkter rönte en inkomstelastisk efterfrågan, samt ökad jordbruksproduktivitet var av betydligt större betydelse än agrartullar för den relativt gynnsamma utvecklingen för jordbrukssektorn från mitten av 1890-talet fram till slutet av första världskriget.En viktig del i arbetet med projektet har varit deltagande på seminarier och konferenser där jag presenterat paper. Förutom vid den egna institutionen har jag lagt fram paper vid Svenska ekonomisk-historiska mötet, Göteborg (oktober 2001), i Montevideo (i samband med ekonomisk-historiska världskongressen i Buenos Aires, augusti 2002), i Istanbul (Sixth Conference of the European Historical Economics Society, september 2005) samt vid ekonomisk-historiska världskongressen i Helsinki, augusti 2006.

Arbetet med projektet och de kunskaper jag därvid förvärvat har verkat befruktande på undervisning och handledning. Jag handleder en doktorand, Svante Larsson, som även han arbetar med frågor kring effekterna av det sena 1800-talets globalisering på svensk ekonomisk utveckling. Svante beräknas disputera inom ett år. Tillsammans har vi skrivit ett paper som nyligen publicerats i Australian Economic History Review.Projektet har hittills resulterat i tre publiceringar i referee-tidskrifter. Ytterligare ett paper är insänt till en tidskrift och befinner sig i skrivande stund under referee-bedömning. Som så ofta är fallet tar inte arbetet med de frågeställningar som legat till grund för projektet slut bara för att det avrapporterats. Under våren hoppas jag kunna omarbeta ett nyligen utgivet working paper till två artiklar som skall skickas in till tidskrifter. Det är också min förhoppning att så småningom kunna sammanfatta övriga publicerade artiklar och working papers samt en del ännu outnyttjat material till en kortare monografi.

Publikationer

Swedish historical national accounts: The fifth generation (European Review of Economic History, no 1 2003, p. 73–97)

Tariff protection in Sweden 1885–1914 (Scandinavian Economic History Review, nr 2 2005, p. 7-29)

The income distributional consequences of agrarian tariffs in Sweden on the eve of World War I (Göteborg Papers in Economic History no 6, 2006) (Insänd till Journal of Economic History)

Protectionism, agricultural prices and relative factor incomes: Sweden’s wage-rental ratio, 1877-1926 (Göteborg Papers in Economic History no 7, 2006) (medförfattare Svante Larsson),

The Swedish wage-rental ratio and its determinants, 1877–1926 (Australian Economic History Review, No 1 2007, p. 49-72) (medförfattare Svante Larsson).

Structural change in the Swedish economy in the late nineteenth and early twentieth century – The role of import substitution and export demand. (Göteborg Papers in Economic History no 8, 2007)