Språkliga sökvägar: nytt perspektiv på svensk barock.
Inom äldre forskning har den svenska barocken vanligen förklarats som uttryck för en "antitetisk livskänsla" och fixering vid döden. Inom senare forskning har man i stället valt att betrakta barockens uttrycksformer inom ett litterärt system, som stilmedel medvetet valda för att uppnå bestämda effekter. "Barock" förknippas därmed inte med mentalitet utan definieras som en stilriktning. Detta projekt avser att upprätta en syntes mellan dessa hållningar. Tidens religiösa världsbild byggde i mycket hög grad på modeller för tolkning av tillvaron. Tolkningsmodellerna kom att påverka den litterära praktiken. Detta väcker misstanken: barockens konstnärliga yttringar är delvis försök att fånga det som inte kan formuleras explicit, bl.a. genom att ställa samman paralleller och motsatser till en helhet som uttrycker mer än språket i sig självt förmår. Barockdiktningen kan förstås som experimentell inte bara stilistiskt utan också språkligt, och i den meningen färgar människans självförståelse och världsbild av sig på diktsyn och diktning.
Tendensen att söka sig bortom språkets begränsningar stärks ytterligare av 1600-talets patriotiska språkfilosofi. Därför är perspektivet väl ägnat att belysa den svenska barockens nationella särart: grundläggande egenheter i det svenska 1600-talets språksyn motiverar misstanken att barockens språkliga experiment utvecklas på andra sätt i Sverige än exempelvis Tyskland och Danmark.
Mats Malm, institutionen för litteratur, idéhistoria och religion, Göteborgs universitet
Som angavs i ansökan om fortsättningsbidrag, har fokus i det projekt jag först kallade Språkliga sökvägar: nytt perspektiv på svensk barock förskjutits något. Skälet är att området var mer komplext och mer intressant än jag förutsett. När jag undersökte förhållningssätt till språk och verklighet i den svenska barockdiktningen framträdde med allt större tydlighet en ambivalens gentemot språket självt. Det var inte så mycket språkets möjligheter som språkets hotfullhet som var i fokus hos teoretiker och författare. Denna poetiska ambivalens är något som inte har behandlats eller ens iakttagits i tidigare forskning, och den kom att bli det centrala i projektet. Förändringen av projektets inriktning kan snarast beskrivas som en precisering, eftersom behandlingen av språkets problem ju är en sida av uppfattningen om språkets möjligheter.
Ambivalensen bottnar i en föreställning om "det liderliga språket". Jag sökte källorna till detta föreställningskomplex och fann dem i den klassiska retoriken, närmare bestämt i motsättningen mellan "asianism" och "atticism". Där beskrivs den rikt smyckade och prunkande asianismen som inte bara fåfäng och lättjefull utan också lastbar och liderlig, farlig för samhället. Som kontrast framhålls den kärva och filosofiska atticismen, som är moralisk och hedervärd. Dessa antika beskrivningar har övat långt större inflytande på eftervärlden än man kan tro, och konsekvensen av dem har ofta varit en påtaglig fruktan inför det njutbara språket. Tanken är att språkets moral kan smitta av sig och förvandla dygdigt folk till lastbart. Samtidigt har man givetvis velat bejaka den konstens njutning som vi brukar kalla estetisk, och detta har kunnat resultera i en stark ambivalens som har ett ansenligt förklaringsvärde för delar av 1600-talslitteraturen. I Sverige tycks föreställningen om det liderliga språket ha varit särskilt stark, eftersom man var angelägna att definiera denna unga nation som en arvtagare till den kärva romerska moralen.
Projektet avslutades våren 2004 med monografin Det liderliga språket. Poetisk ambivalens i svensk barock. Projektet har också resulterat i några vetenskapliga och några populärvetenskapliga artiklar, samt ett antal föredrag och seminarier. I en artikel (2003) utreder jag hur föreställningen om det liderliga språket kastar nytt ljus över Stiernhielms Hercules, och presenterar en helt ny tolkning av verket. I en annan (2005) diskuterar jag estetikens framväxt under 1700-talet utifrån det gamla normsystemet och föreslår en förklaring till bakgrunden av det "intresselösa välbehag" som blev ett nyckelord inom estetiken. I en engelskspråkig artikel under tryckning presenterar jag kärnan i projektet för internationell publik.
Under projekttiden har jag hållit föredrag och seminarier om ämnet vid Litteraturvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet, Retorikcentrum vid Göteborgs universitet, Barockakademiens forskarkurs Theatrum Mundi, Stockholms universitet, Institutionen för idéhistoria och vetenskapsteori, Göteborgs universitet, Humanistdagarna vid Göteborgs universitet 2003, The Role of Rhetoric through History, konferens anordnad av Nordisk Netværk for Retorikkens Historie i Helsingfors, 25-28 augusti 2002, symposiet Text, Reihe, Transmission. Unfestigkeit als Phänomen skandinavischer Erzählprosa 1500-1800, Universität Zürich 12-15 juni 2003, Den klassiska traditionen, symposium på Hässelby slott 29-31 augusti 2003 samt på en forskarkurs i textutgivning, arrangerad av Nordiskt Nätverk för Editionsfilologer på Schæffergården, Köpenhamn, 3-8 augusti 2004.
Publikationslista
Det liderliga språket. Poetisk ambivalens i svensk 'barock', Stockholm/Stehag 2004 (352 s.).
"Bokens, textens och språkets materialitet i Hercules", I vitterhetens tjänst. Textkritiska uppsatser. En vänbok till Barbro Ståhle Sjönell, red. Lars Burman, Hedemora 2003, 31-47.
"Känsla och sinnlighet skilda från sinnena. Till frågan om den estetiska intresse¬lös¬hetens grunder", Sjuttonhundratal 1, 2005, 95-112.
"The iconography of rhetoric, morals and nation in the beginnings of Swedish literature (17th Century)", publiceras i Rhetoric and Literature in Finland and Sweden, 1600-1900 (Nordic Studies in the History of Rhetoric) under 2005.
Populärvetenskapliga presentationer
"Svenskans moral", Presens 3-4, 2001.
"Gränsen mellan manligt och kvinnligt språk. Hur svenskheten byggdes på språklig sexualskräck", Humanistdag-boken 2003, Göteborg, 259-264.