Göran Ahlström, ekonomisk-historiska institutionen, Lunds universitet

Projektets vetenskapliga huvudresultat presenteras nedan genom en komprimerad version av arbetets nionde kapitel "Slutsatser" samt några synpunkter hämtade ur avslutande kapitel 10, "Sverige och Bretton Woods på 1950-talet". Men först några ord om arbetets syfte och originalitet, liksom vissa synpunkter rörande dess uppläggning och disposition.
Två av västvärldens mäktigaste institutioner sedan tiden för andra världskriget var Internationella Valutafonden (IMF) och Världsbanken - den senare ursprungligen benämnd Internationella Återuppbyggnadsbanken (IBRD). Beslutet om inrättande av dessa institutioner fattades under brinnande krig 1944 i Bretton Woods, New Hampshire, USA av 44 allierade stater. Fram till 1970-talets början (1971/1973) kom så västvärldens nya internationella betalningssystem uppbyggt efter ett antal målsättningar och principer att kallas "Bretton Woods-systemet". På grund av framför allt den europeiska dollarbristen efter andra världskriget tog det emellertid femton år att fullt ut implementera systemet; när så sker är Sverige sedan några år medlem. Neutrala Sverige hade emellertid aldrig inbjudits till 1944 års förhandlingar och kunde först i slutet av augusti 1951 ansluta sig till Bretton Woods-systemet som dess femtionde medlemsstat. En första övergripande fråga i vår studie blir då: Varför dröjde det så pass länge innan Sverige kom med i Bretton Woods-systemet? En andra sådan fråga blir hur olika (grupper av) aktörer i Sverige ställde sig till Bretton Woods-systemet och hur detta kan ha påverkat anslutningsprocessen.

Bakom dessa övergripande frågor döljer sig en rad frågor, som endast i mycket begränsad omfattning tidigare ställts och besvarats: Hur resonerade man internt inom riksbank, finansdepartement och utrikesdepartement om Bretton Woods-systemet? Hur resonerade ekonomer, politiker, bankmän och företrädare för arbetsmarknadens parter externt (i media) om systemet? Hur såg företrädare för Bretton Woods-institutionerna och USA:s och Englands finans- och utrikesdepartement på Sverige? Vilken betydelse hade den svenska ekonomiska politiken, eller frånvaron av en samordnad ekonomisk politik, åren närmast efter världskriget? Vad betydde utrikespolitiska faktorer - inte minst Sveriges formellt neutrala hållning under kriget och den misstänksamhet denna skapade i framför allt USA? Vilken betydelse kan tillmätas Sveriges neutrala ställning i det "kalla kriget" mellan USA och Sovjet? Vad betydde de handels- och valutapolitiska frågorna i samband med t.ex. GATT-avtalet? Vad betydde kostnaderna för Sveriges anslutning? 

Det är viktigt att framhålla att "forskningsfältet Sverige och Bretton Woods" är ett i det närmaste jungfruligt område. Det gäller vår kunskap om den formella vägen till medlemskap i form av riksdagstryck. Det gäller det "inre" händelseförloppet i form av svenska och utländska aktörers (re)aktioner från det att de allierade valutaplanerna presenterades våren 1943 fram till medlemskapet. Det gäller det "yttre" händelseförloppet så som det framgår av svenska aktörers reaktioner på utvecklingen i artiklar och dagstidningar. Forskningsområdet är också jungfruligt med avseende på de ekonomisk- och maktpolitiska sammanhang i vilka aktörernas manövrerande skall ses. Detta gäller dels olika sidor av den svenska ekonomiska politiken och dess betydelse för anslutningsprocessen till Bretton Woods, dels betydelsen av den svenska neutralitetspolitiken under världskriget och kalla kriget.

Värdet och betydelsen av ett väl fungerande internationellt betalningssystem framhålls i arbetet genom en diskussion om de historiska erfarenheterna härvidlag - guldmyntfotens segertåg under 1800-talet och dess sammanbrott under första världskriget, guldstandardens upprättande efter kriget och dess förnyade sönderfall under depressionen. Uppkomsten av rivaliserande valutablock och försöken att återupprätta ett fungerande internationellt system under 1930-talet ger tillsammans med tidigare erfarenheter bakgrunden till Bretton Woods-systemet och dess mål fria kapitalrörelser, fasta växelkurser och hög världslikviditet för att skapa nationell ekonomisk tillväxt och utveckling.
I bokens inledande kapitel diskuteras tidigare arbeten på området, syfte och metod samt arbetets uppläggning. Kapitel 2 och 3 behandlar det internationella betalningssystemet uppbyggnad och funktionssätt under tidigare perioder och under Bretton Woods-eran. Sveriges väg till beslut i dokument och media diskuteras i kapitel 4-6, medan kapitel 7 behandlar anslutningsprocessen i relation till den ekonomiska politiken. Kapitel 8 behandlar betydelsen av världskriget, kalla kriget och neutraliteten.
I kapitel 9 presenteras arbetets slutsatser mot bakgrund av följande frågor: Varför dröjde det? och Var stod aktörerna?
I komprimerad form är våra slutsatser dessa:

Sveriges väg till Bretton Woods-medlemskap var lång och besvärlig. För att förenkla och sammanfatta skulle man kunna dela in den i tre etapper: Under den första, 1943-46/47, stod Sverige som "intresserad åskådare". Landet hade inte inbjudits till Bretton Woods, det rådde osäkerhet om det nya betalningssystemets framtid, arvet från andra världskriget (tyska tillgångar) måste avvecklas och de svenska politikerna fokuserade på inhemska problem. Under den andra etappen, 1946/47-49, befann sig Sverige "i väntan på ITO". Inhemska problem var fortfarande centrala, en likviditetskris utvecklades, det kalla kriget manade till försiktighet och framför allt väntade de svenska beslutsfattarna på utfallet av ITO-förhandlingarna. Under den sista etappen, 1950-51, hade Sverige "brådska med förhinder". Man hade beslutat sig för att söka medlemskap i Bretton Woods-institutionerna men hamnade i en maktkamp mellan Europa och USA. Händelseutvecklingen under alla tre etapperna präglades i huvudsak av Sveriges förhållande till USA, som var Bretton Woods-systemets "grindvakt".
Den svenska debatten om det nya betalningssystemet nådde sin kulmen redan åren 1943-44, när White- och Keynesplanerna offentliggjordes och Bretton Woods-konferensen ägde rum. Därefter var diskussionen ganska dämpad och sporadisk. Det är inte desto mindre möjligt att identifiera de viktigaste frågorna i debatten: Är det nödvändigt att upprätta en internationell valutaorganisation eller kan man börja med att helt enkelt upprätta en fast växelkurs mellan dollar och pund? Vilket utrymme kommer det att finnas för en självständig konjunkturpolitik syftande till full sysselsättning? Är det meningsfullt att organisera ett betalningssystem utan att först återuppbygga världshandeln? Varför behandlades neutrala stater så styvmoderligt? Skulle den nya organisationen bli ett redskap för (amerikansk) stormaktsimperialism? Var den föreslagna organisationen alltför komplicerad? Hur stor skulle kostnaden för svenskt medlemskap bli?

Det är svårt att gruppera deltagarna i denna diskussion efter ideologisk eller intressemässig hemvist. Möjligen kan man skymta en generationsklyfta, där äldre aktörer som nationalekonomen Gustav Cassel och riksbankschefen Ivar Rooth var skeptiska till planerna på att organisera en valutafond medan yngre aktörer som Bertil Ohlin, Gunnar Myrdal, Klas Böök och Lars-Erik Thunholm - oavsett om de var ekonomer, politiker, bankmän, socialister, socialliberaler eller konservativa - ville se en internationell valutaorganisation som samtidigt gav enskilda stater frihet att parera konjunktursvängningar och prioritera full sysselsättning. Bland andra framträdande aktörer kan nämnas Ernst Wigforss, Berthold Josephy och Tore Browaldh.
Dag Hammarskjöld var, med sin förankring i finansdepartementet, riksbanken och UD, tillsammans med Ivar Rooth, den viktigaste aktören på den svenska vägen till Bretton Woods. Han förkroppsligade den svenska attityden: Vänta och se men lägg inga hinder på vägen framåt. Sök efter en medelväg mellan frihet att bedriva självständig nationell politik och samarbete för att skapa internationell ekonomisk stabilitet. Sverige hade råd att vänta och kunde samtidigt, för att använda IMF-sekreteraren Frank Coes formulering av Hammarskjölds budskap, "take all the steps in the right direction anyway".
Hammarskjöld och Rooth blev rikligt "belönade" för sitt försiktiga och förtroendeskapande manövrerande: Rooth blev chef för IMF 1951-56 och efterträddes av en annan svensk, Per Jacobsson, 1956-63. Och när Hammarskjöld blev generalsekreterare i FN 1953 hade han USA:s stöd tack vare sina tidigare förhandlingskontakter med amerikanerna. På så vis fick Sverige ett betydande internationellt inflytande trots en jämförelsevis "billig" inträdesbiljett till Bretton Woods.

I det avslutande kapitel 10 resonerar vi kring frågan om Bretton Woods-systemets betydelse under 1950-talet, d.v.s. under en stor del av systemets implementeringstid och under en period då det enligt vissa bedömare påståtts ha varit "vilande". Vi framhåller valutafondens betydelse för information och analys av internationella finansiella problem, men också hur OEEC och Europeiska Betalningsunionen (EPU) under decenniet troligen kom att spela en större roll. Att det fullt utbyggda valutasystemet fr.o.m. cirka 1960 byggde på oförenliga storheter - "den omöjliga triangeln" - understryks, men också betydelsen av ett aktivt deltagande inom IMF. Den internationella värderingen av svenskt ekonomiskt kunnande framhålls tillsammans med bl.a. betydelsen för svensk ekonomi av det svenska ordförandeskapet inom valutafonden åren 1951-1963.

Publikationer

Göran Ahlström & Benny Carlson, "EMU-frågan kan få sitt svar i Bretton Woods", Svenska Dagbladet 16/7 2003.

Göran Ahlström & Benny Carlson, "What Did Iver Olsen Tell Harry White? Sweden at the End of World War II from the 'Olsen Angle'", Lund Papers in Economic History, No. 98, 2005.

Göran Ahlström & Benny Carlson, "Hammarskjöld, Sverige och Bretton Woods", Penning- och valutapolitik. Tidskrift utgiven av Sveriges Riksbank. Specialutgåva: Till 100-årsminnet av Dag Hammarskjölds födelse. 2005:3. Också utgiven på engelska.

Göran Ahlström & Benny Carlson, "Sweden and Bretton Woods, 1943-1951", Lund Papers in Economic History, No. 100, 2006.

Göran Ahlström & Benny Carlson, Sverige och ’Bretton Woods’ - vägval i valutafrågan, (under publicering).