Allianser och idéer:Vad förklarar skillnader i politisk korruption i det post-kommunistiska Europa?
Relationen mellan stat och kapital har utvecklats olika under övergången till demokrati och marknadsekonomi i det postkommunistiska Europa. Medan EU-kandidatländer som Lettland, Slovakien, Rumänien och Bulgarien kännetecknas av att staten "fångats in" av mäktiga ekonomiska grupperingar, är motsatsen snarare giltig för kandidatländer som Estland, Slovenien, Polen, Ungern, Tjeckien och Litauen. En "infångad" och icke-autonom stat är ett hot både mot demokratisk legitimitet, ekonomisk utveckling och övergripande stabilitet i regionen. Vad kan förklara de skillnader som uppstått? Gentemot tidigare förklaringar ställs en teori som tydligare placerar aktörers val av allianspartners och deras idéer om staten i centrum. En första hypotes är att den process under vilken de nya politiska partierna formades och de val som då gjordes mellan att inkludera eller exkludera framförallt de "nya" ekonomiska entreprenörerna är central för senare politisk utveckling. När de politiska partierna konstituerades, lades grunden till hur relationerna mellan stat och kapital skulle komma att gestalta sig. En andra hypotes är att de valda strategierna grundades i aktörernas föreställningar om utvecklingsstaten kontra den neoliberala staten: att idéer om den framtida staten spelade stor roll i processen. I projektet prövas hypoteserna genom en fallstudie av de baltiska staterna.
Li Bennich-Björkman, juridiska institutionen, Uppsala universitet
Utgångspunkt
Utgångspunkten för projektet var den omfattande variation som under 1990-talet visade sig bland de många post-kommunistiska staterna i graden av "state capture" och politisk korruption. Medan vissa stater (till exempel Estland, Slovenien och Litauen) lyckats etablera jämförelsevis autonoma politiska institutioner har andra (som Ukraina men även Lettland) hamnat i ett tillstånd där gränserna mellan stat och marknad till del suddats ut. Att statsbyggnadsprocesserna utvecklats så olika har stora effekter på politik och samhällsliv. Min ambition har varit att söka förklaringar till vad dessa avgörande skillnader bottnar i, och i projektet har jag kommit en bit på väg i den strävan. De empiriska fall jag undersökt har varit de tre baltiska staterna samt till viss del Ukraina. Under forskningens gång har jag omprövat och omformulerat de inledningsvis formulerade hypoteserna. När ansökan skickades in 2002 ställde jag mot varandra en hypotes som tog sikte på att det var den sociala sammansättningen och nätverken bakom de "dominerande" partierna under 1990-talets första hälft som skilde sig åt. De "allianser" partierna ingick i och om dessa allianser omfattade marknadsaktörer (kapitalister) eller inte var centralt, trodde jag. En alternativ hypotes var att det var de dominerande partiernas idéer om vilken typ av stat man ville vara som drev dem att utveckla olika starka förbindelser mellan de politiska institutionerna och marknadens aktörer. Såg de politiska aktörerna den "isolerade" staten, den "inbäddade" staten eller den "korporativa" staten som en förebild?
I den ursprungliga jämförelsen mellan Estland och Lettland blev det tydligt att det var allianserna och nätverken bakom partierna som i hög grad skilde sig åt. I Estland var det en nationellt kristen koalition som dominerade med en bakgrund i det "civila samhället" under kommunisttiden, i Lettland ett sent bildat parti med avsikt att integrera samhället och samtidigt maximera väljarunderlaget. I sin bas inkluderade man även de nya kapitalisterna som därigenom fick en direkt tillgång till den politiska arenan.
När Litauen lyftes in i analysen, en stat som ligger närmare Estland än Lettland i sin statsbyggnad och sin förhållandevis låga politiska korruption, höll emellertid inte den förklaringen. Litauen hade visserligen inte samma allians mellan politik och ekonomi som Lettland. Men det dominerande partiet under 1990-talets viktiga år var ett reformerat kommunistparti och inte den alternativa elit som fanns i Estland. Förklaringen till skillnaderna mellan de nu tre staterna förklarade jag genom att identifiera politisk reformförmåga vid tiden för självständigheten som avgörande. Denna definieras som visionaritet, viss politisk erfarenhet, konsensusbyggande och integritet. De sätt på vilka politisk reformförmåga skapades kan se olika ut, som i fallet Estland och Litauen. I den ena fallet en offentlighet utanför kommunistpartiet, i det andra fallet en offentlighet inom partiet (Litauens kommunistparti var påfallande nationalistiskt orienterat och ganska öppet). Detta visade sig också stämma om fler stater med olika utfall när det gällde korruption skärskådades. Polen, Ungern och Slovenien samt Estland och Litauen hade samtliga en offentlighet antingen utanför partiet eller inom partiet eller både och. Stater som fungerat avsevärt sämre, som Bulgarien, Rumänien, Tjeckien, Lettland, Ukraina, hade under kommunisttiden lidit av en avsaknad av sådan offentlighet. Samtidigt är Tjeckien något av ett undantag; ekonomiska reformer och även demokratisering har fungerat över förväntan givet den repressiva kommunistiska regimen. Kommunisttiden (och i förlängningen vad som formade den) visade sig således vara avgörande för reformförmågan under demokratisering och transition.
Vad jag nu börjat fråga alltmer är vad mer specifikt som varit gynnsamt med en offentlighet? Svaret som jag alltmer utvecklar är att offentligheten gav möjligheten till återknytning, artikulering och konstruktion av en nationell identitet av ett genomtänkt ("deliberated") slag. Den nationalismen gav svar på vem man var, vilka den politiska gemenskapen var, var man var på väg. Framförallt bidrog den till att skapa konstruktiva/positiva visioner av alternativ till det kommunistiska systemet och inte bara ett förkastande av detta.
Resultat
Projektet har resulterat i att jag i hög grad närmat mig förklaringar som är mer generella, mer historiskt förankrade och mer "kognitivt" orienterade än vad jag inledningsvis kunde föreställa mig. Samtidigt har projektet gett upphov till nya forskningsfrågor. Hur offentligheten inom kommunistpartierna manifesterades och förhandlades är en sådan, likaså en närmare kartläggning av offentligheten utanför partierna. Frågan om förutsättningarna för den "goda" nationalismen är en annan, också i relation till flera av de post-sovjetiska nationalstaterna som Georgien, Armenien och Moldavien.
Internationella konferenser
"Building Post-Communist States: Political Corruption in Estonia and Latvia", 2002, papper framlagt på Nordiska Statsvetarförbundets konferens (NOPSA), Ålborg, Danmark.
"Building Post-Communist States", 2002, paper presenterat vid Conference in Honour of Eduard Mokryczki, Warsawa, Polen.
"Explaining Elite Integrity in the Baltic States", 2004, paper presenterat vid ASPRI conference in Riga, Lettland.
"Tracing the Roots of Elite Integrity" , 2005, paper presenterat vid ECPR Joint Sessions, Granada, Spanien.
"Political Culture in Exile", 2005, paper presenterat vid 6:e Baltic Studies Conference, Valmiera, Lettland.
"Political Culture, Collective Memory and the Baltic Polities After the 'Singing Revolution', 2005, Paper presenterat vid NOPSA konferens, Reykjavik, Island.
"Interpreting Communist and Post-Communist Societies from Outside", 2005, paper presenterat vid European Sociological Association (panel on biographical research), Torun, Polen.
"Between 'Soft' Europeanization and National Cultural Legacies", 2005, paper presenterat vid ASPRI konferens, Riga, Lettland.
"Explaining Patterns of Post-Communist State Capture: Moral Actors and Governmental Identities", 2005, paper att presenteras vid "Quality of Government" konferens, Göteborg, Sverige.
"How Historical Legacies Influenced the Baltic States After Independence", Paper presented at the Association for the Study of Nationalities (ASN) Conference, New York City, 25-27 March 2006.
"Collective Resistance After Stalinism", Paper presented at the Latvian History Commission, 10 october 2006, Riga, Lettland.