Inom modernhistorisk mansforskning har man ofta utgått från religion som en kvinnlig angelägenhet utan relevans i männens värld. Hur kommer det sig då att stora grupper män engagerade sig för kyrka och kristen tro? Detta utgjorde startpunkten för projektet "kristen manlighet", vars övergripande syfte var att undersöka sambandet mellan kristen tro och konstruktionen av manlighet i en nordeuropeisk kontext 1840-1940. En viktig utgångspunkt har varit den av genus- och religionsforskare hävdade tesen om kristendomens feminisering under 1800-talet, vilken ställs mot den av andra forskare konstaterade religiösa och kyrkliga revitaliseringen i konfessionalismens tecken under samma period. Medan feminiseringstesen utgår dels från den samtida liberala diskursens syn på religion som en privatsak knuten till den kvinnliga sfären, tar företrädarna för revitaliseringstesen sikte på de sektorer i samhället som behärskades av män. Projektgruppen har också tagit fasta på sambandet mellan religion och nationell identitet samt hypoteser om den hotade manligheten och strategier för att befästa manlig identitet.

Tio forskare har varit knutna till projektet; två av dessa har haft finansiering från annat håll. Projektet, som letts av Yvonne Maria Werner, samverkade med forskare från en rad europeiska länder och har arrangerat två internationella konferenser 2004 och 2006. Forskningen har utförts planenligt och samarbetet i projektgruppen har varit utmärkt. Resultaten presenteras i en svensk och en engelsk antologi, sju monografier samt en rad artiklar. I den engelska antologin medverkar även några av de utländska forskare vi samverkat med. Doktoranden Alexander Maurits kommer på grund av tjänstledigheter att disputera först 2011. Anders Jarlert har vidgat sitt undersökningsfält till att även omfatta en studie av feminin manlighet. Gästforskaren Olaf Blaschke har haft ett separat anslag. Budgeten kommenteras efter publikationslistan.

Projektets två viktigaste publikationer är de båda antologierna, vars artiklar utgör en sammanfattning och konkretisering av den forskning som utförts.

1. Projektet har visat på det nära sambandet mellan konfessionell kultur och strategier för att befästa, försvara respektive förnya kristna manlighetsideal. Detta framträder särskilt tydligt i Blaschkes arbeten. Han visar med exempel från Tyskland hur konfessionalismen tjänade som ett redskap för att "remaskulinisera" den religiösa sfären. På protestantiskt håll försökte man genom att anknyta till den borgerligt liberala diskursens nationalism profilera sig som en specifikt manlig religionsform, medan man inom katolicismen genom att omkoda feminint konnoterade attityder och förhållningssätt till att framstå som manliga och instrumentalisera traditionellt manliga egenskaper och verksamheter för kyrkliga syften lyckades mobilisera och binda männen vid kyrkan.

Flera av projektmedlemmarna har lyft fram liknande tendenser inom den svenska protestantismen vid samma tid. Så visar David Tjeder hur ungkyrkorörelsens ledare J. A. Eklund genom att anknyta till nationellt tankegods, kristen kampretorik och en maskuliniserad Jesusbild sökte skapa ett mansideal som var både lutherskt och anpassat till modernitetens krav. I Erik Sidenvalls undersökning av den lågkyrkliga svenska kinamissionen liksom också i Anna Prestjans studie av prästen Eric E:son Hammar och hans kristet motiverade kolonisationsverksamhet i Härjedalen framträder en tydlig strävan att manliggöra kristna ideal genom en anknytning till den borgerliga medelklassideologins manlighetskoncept. En motsatt strategi tonar fram i Elin Malmers undersökning av Svenska Missionsförbundets soldathemsverksamhet. Här var det snarast fråga om att visa på de kristna dygdeidealens genuint manliga karaktär men också att rekrytera män och därmed motverka den numerära kvinnliga dominansen inom rörelsen.

2. Den konfessionella kulturen spelade en central roll för synen på manlighet och genus, vilket framträder särskilt tydligt i kulturmötessammanhang. Detta illustreras i Werners arbete om manlighet och katolsk mission i Norden. Merparten av de manliga missionärerna var ordensmän från det katolska utlandet medan de katolska församlingarna ofta dominerades av nordiska konvertiter. Werner konstaterar att det är en ödmjuk, from, lydig, karaktärsfast och själuppoffrande mans(präst)typ som tonar fram som ett ideal i den analyserade korrespondensen. Från en samtida borgerlig eller kulturprotestantisk utgångspunkt framstod de katolska dygdeidealen snarast som kvinnoideal och den celibatära livsformen som ett tecken på bristande manlighet. I flera av projektets undersökningar framträder den konfessionellt betingade aversionen mot katolicismen som en viktig faktor i konstruktionen av svensk-kyrklig manlighet.

Medan man i den katolska traditionen betonat celibatets och asketismens manliggörande karaktär utgjorde den lutherska hushållsideologin ett riktmärke för genusidealen inom nordisk protestantism. Detta framträder särskilt tydligt i lutherskt konservativa kretsar som 1800-talets lundensiska högkyrklighet, som behandlas av Maurits, och den schartauanska väckelsetraditionen, som har studerats av Jarlert. Lundateologerna företrädde ett prästmannaideal som karakteriserades av husfaderlig patriarkalism, trosnit och luthersk pliktetik och där rollen som den kristna samhällsordningens försvarare spelade en central roll. Hos schartauanerna framträder ett mansideal som var förankrat i vardagslivets realiteter, inte i kristna organisationer och annan professionaliserad lekmannaverksamhet. De i hustavlans samhällsideal rotade genusföreställningarna präglade också de lågkyrkliga kinamissionärernas och den norrländska koloniströrelsens manlighetsideal, vilka här blandades med element från den borgerliga genusideologin. Gemensamt är familjens centrala roll. Men medan den borgerliga ideologin byggde på föreställningen om könens särart och åtskillnad utgick de äldre idealen från kravet på samverkan inom hushållets ramar.

I svensk skönlitteratur följde gestaltningen av kristen manlighet inga entydiga konfessionella mönster, vilket Inger Littberger Caisou-Rousseaus undersökning visar. Den kristna manligheten karakteriseras här av en kombination av diskursivt kvinnliga och manliga kvaliteter. Samma mönster framträder också i Jarlerts arbete om den svenska drottning Victoria, som i samtiden karakteriserades som feminint manlig, vilket kan sättas i samband med den äldre kristna traditionens genusöverskridande dygdeideal. Detta belyses ytterligare i Gösta Hallonstens analys av den "nya feminismen" i katolska kyrkan. De västerländska genusidealen kan ses som ett utflöde av en lång kristen tolkningstradition, där föreställningen om mannens primat i skapelseordningen motiverat kvinnans sociala underordning och där könens andliga jämställdhet setts som ett uttryck för andlig manlighet eller kopplats till celibat och asketism.

3. Ett tredje resultat är kopplingen mellan andlighet och aktivism vid formeringen av kristen manlighet. Så visar Tjeder hur Eklund och andra ledande svenskkyrkliga teologer lyfte fram kampen för att bevara den kristna tron som något specifikt manligt, vilket kontrasterades mot kvinnors förment naturliga tro. Medan företrädare för feminiseringstesen tolkat männens trosproblem som ett uttryck för sekularisering, ser Tjeder den diskursiva hanteringen av dessa troskriser som ett exempel på religionens modernisering och remaskulinisering i den kristna aktivismens tecken. Denna teori bekräftas av Prestjans undersökning. Men till skillnad från teologernas intellektuella manlighet uppvisar manlighetsidealen inom koloniströrelsen närmast "muskelkristna" drag. Detsamma gällde i viss mån även för det av Malmer analyserade frikyrkliga ungdomsarbetet.

Också engagemanget i missionsverksamheten var ett uttryck för ett aktivistiskt kristendoms- och mansideal. Sidenvall driver tesen att missionärslivet för de lågkyrkliga kinamissionärer med arbetarklassbakgrund som han undersöker utgjorde ett alternativ till emigration. Han visar också i hur hög grad idén om "the selfmade man" påverkade dessa missionärers genusföreställningar och på diskrepansen mellan de diskursiva idealen i missionsberättelserna och verkligheten på missionsfältet. Detta sistnämnda framträder också i Werners arbete, som samtidigt illustrerar det komplexa sambandet mellan konfession, nationell identitet och genus.

Våra undersökningar visar att samhällsengagemang på kristen grund var en viktig komponent i den kristna manligheten. Ett annat utmärkande drag är strävan att omkoda klassiska, i den borgerliga diskursen feminint konnoterade kristna ideal till manliga dygder och att instrumentalisera sekulära manlighetsideal och manlig kampanda för kristna syften. Det protestantiska manlighetsidealet var närmare kopplat till nationalistiska ideologier än den katolska manlighetsdiskursen, där ordenslivet utgjorde den normativa utgångspunkten. Här intog klassiska kristna dygdeideal som ödmjukhet, lydnad och självuppoffring en starkare ställning än i den familjeorienterade protestantiska diskursen, som på denna punkt framstår som mera konform med borgerligt liberala värderingar. Samtidigt framträder också äldre manlighetsideal med rötter i den lutherska hustavlan, vilka betonar den stilla pliktuppfyllelsen i vardagslivet. Våra undersökningar illustrerar inte bara betydelsen av religion för konstruktionen av genus utan också hur viktigt det är att beakta de kulturella och institutionella aspekterna av religiös identitet.

Flera nya forskningsfrågor som har genererats, däribland frågan om feminiseringens diskursiva och faktiska genomslag i nordiskt kyrkoliv, antikatolicismens betydelse för konstruktionen av nordisk kristen manlighet samt kopplingen mellan manlighet och feminism. Dessa frågor har resulterat i nya projektansökningar.

Information om projektet finns på: http://www.hist.lu.se/hist/forskning/kristen_manlighet.php