POMPEJANSK LIVSFORM  

UTFORMNING, FINANSIERING OCH SYFTEFORMULERING – EN HISTORIK
Projektet är ett långsiktigt forskningsarbete, initierat år 2000. Det började som ett rent fältarbete med syfte att träna upp en generation yngre svenska klassiska arkeologer till den kompetens och den typ av lagarbete som krävs för grundforskning i Pompeji, samt att styrka Svenska Institutet i Rom i dess roll som vetenskaplig aktör i sitt värdland. Uppgiften var att på substantiellt sätt bidra till den internationella ansträngningen för upprättandet av en enligt modern norm adekvat vetenskaplig dokumentation över Pompeji. Projektet har successivt berikats med nya frågeställningar och ambitioner.

Som följd av att projektet blivit känt internationellt som 'the Swedish Pompeii Project' har också Svenska Pompejiprojektet, eller bara Pompejiprojektet blivit den svenska benämning som fått samla alla dess delar. Namnet Pompejansk livsform, som använts för våra större ansökningar och ännu tydligare, RJ-projektets engelska beteckning, Contextualising Pompeii, speglar ambitionen att använda insamlade data för diskussioner av mer övergripande natur, främst inriktade mot antik kultur- och socialhistoria, men också mot receptionshistorisk kontextualisering med fokus på hur Pompeji tjänat som inspirationskälla för arkitektur och dekorationskonst i Sverige.

Merparten av fältarbetet har finansierats av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse i två beviljningar (2001 och 2005). Projektet har också stötts av de Söderbergska stiftelserna samt ett flertal andra fonder (se pompejiprojektet.se/acknowledgements.php). Under den tidiga finansieringsperioden kunde endast en forskarlön säkras genom externa medel. Från 2004-2007 har projektet genom finansiering från RJ, Kulturvetenskapliga donationen, kunnat betala forskarlöner av varierande sats och period till projektledaren, fem publikationsansvariga arkeologer, en konsthistoriker, samt för precist definierade, korta uppdrag till ytterligare sex medarbetare och sedan 2007, till en doktorand. År 2006 beviljades ett tryckningsbidrag från RJ för upprättande av en forskningsplattform i form av en kombinerad databas och nätpublikation.

FÄLTARBETETS RESULTATREDOVISNING 
Studieobjektet, ett helt pompejanskt kvarter, är stort både till yta och till mängd lämningar. I ansökan till RJ begränsades undersökningen därför till norra delen av det utvalda kvarteret (Insula V 1), svarande mot bedömningen av den mängd data som ansågs realistiskt att dokumentera och bearbeta inom den givna finansieringsramen. Analysen har dock kunnat inkludera ett större område sedan medel för fältarbetet tillskjutits från fler stiftelser och tack vare att RJ, inför projektets förlängning 2006, biföll anhållan om att starta ett avhandlingsarbete som tar sitt avstamp i studie av den sydligaste av kvarterets stora egendomar. 

För att nå snabb tillgänglighet har vi valt att presentera dokumentation i en specialbyggd, open access, nätpublikation (pompejiprojektet.se/insula.php). Den är ett maximalt rymmande, flexibelt och påbyggbart instrument anpassat till Pompejis speciella förhållanden. Vi ser den som ett väsentligt resultat i sig. Strukturens stomme utgörs av en bilddokumentation baserad på digitala fotomontage, kombinerad med arktiekturritningar i plan och elevation. Bilden leder besökaren från allmän översikt mot allt högre detalj: från hus till rum, vägg, golv och mindre strukturer. Tryckta rapporter över arbetet i de olika husen liksom mer problematiserande och tematiska texter publiceras fortlöpande i Opuscula, årlig tidskrift för svensk antikforskning, och i acta utgivna av Pompejis stadsantikvarieämbete, samt andra ledande internationella tidskrifter. 
  
RESULTAT - BERÄTTELSEN
Genom fältarbetet har den kronologiska ramen för kvarterets utveckling kunnat fastställas. Fyndmaterialet visar att i Insula V 1 togs klivet från sporadisk bebyggelse till täckande stadsbild vid mitten av 100-talet f.Kr. Här kan alltså urbaniseringen ses som ett uttryck för den ekonomiska högkonjunktur som följde på införlivandet av den grekiska världen i det romerska väldet snarare än, som ofta anförs generellt, behov av skydd undan Hannibals härjningar i Campanien, ett halvt sekel tidigare – som en följd av slaget vid Pydna 168, snarare än slaget vid Cannae 216 f.Kr. Den byggnadsarkeologiska undersökningen visar att urbaniseringen avancerade från söder mot norr, med start i en egendom vänd mot en genomfartsled av hög dignitet under den äldsta perioden. I kvarterets senare utveckling utgör sammanslagning av boendelotter till större residens och ökat antal affärslokaler de mest markanta inslagen. De tycks ha gått hand i hand med kommunala innovationer och infrastrukturella förbättringar: i perioden 80-45 f.Kr., stenläggningen av den nord-sydliga huvudgata som utgör kvarterets västra inramning och mot vilken merparten av dess egendomar vetter, och något senare, den nya akvedukten som kopplad till ett tekniskt välfungerande ledningssystem, gjorde det  möjligt att tillgodose inte bara offentlig vattenkonsumtion men också privathus med rinnande vatten. Spåren efter jordbävningen år 62 e.Kr. varierar från en egendom till en annan. Tydligast är de i det hus som lämnat flera exceptionella bidrag (funna vid friläggningen 1875) till Pompejis minnesbildning: det berömda affärsarkivet vars akter upphör just detta år och altarreliefen som visar skadad arkitektur vid Pompejis forum. Det är också bara detta hus som visar tecken på vikande välstånd under Pompejis sista dagar, perioden 62 till 79 e.Kr.   

RESULTAT - NYORIENTERING
Det stora undersökningsområdet erbjuder ett arbetssätt baserat på kvantifierande och komparativ metod som i sin tur tillåter problematisering utöver pompejanologins traditionella inriktning mot kronologi, dekorationer och byggnadshistoria (som också ingår i vår agenda men inte redovisas här). Arbetssättet bidrar med argument för förståelse av privatarkitekturens utveckling och funktion, men också för frågor som gäller samhällsbygget i stort. Ett viktigt resultat är upptäckten av materiell evidens som tillåter oss att följa socialt beroendeförhållande över tid. Ett annat är diskussionen som rör sambandet mellan det privata rummets utformande och utbyggnaden av de kommunala infrastrukturerna, gaturummet och vattenförsörjningen, och som ytterst ställer frågan om förändringar i den enskildes tilltro till samfälligheten kan avläsas i arkitekturen. 

Erfarenheterna från arbetet i kvarterets norra del har gjort att underökningen snabbt kunnat riktas mot specifika resultat i söder. I den ursprungliga urbaniseringsfasen uppfördes här en serie husbyggen av olika sorter: ett stort residens, ett mindre atriumhus och flera butiker. De är byggda på gemensamt fundament och alltså del av samma initiativ. Det långt senare anlagda men fortfarande gemensamma rörledningssystemet vittnar om hållbar sammanhållning över tid. Överskottsvatten från den representativa egendomens fontäner och impluviebassänger leddes vidare för återvinning i kringliggande affärs- och produktionslokaler. Under stadens sista period genomgick butikerna en grundlig modernisering, inkluderande välbyggda sanitära installationer. Det finns goda skäl att tolka den samlade evidensen som materiella spår av ett starkt och livaktigt client-patronus förhållande, en social konstant med bestånd rakt genom kvarterets hela historia. 

Utgrävningen av en butikslokal längre norrut avslöjade en liknande vatteninstallation i relation till ett annat av de stora husen. Även om första syftet med de stora husens indragning av akveduktvatten var dekor och statusmarkering bör alltså inte en mer ekonomiskt eller produktivt rationell attityd frånkännas den pompejanska eliten - även om entreprenöranda inte behöver ha varit del av motivationen. Anpassning till platsens ekologi (belyst särskilt väl genom det spektakulära förhistoriska fyndet som gjordes under fältkampanjen 2004) och till de kulturellt betingade förändringar som följde på kommunal och statlig investering i infrastruktur kännetecknar de förändrade livsmönster och boendepreferenser vi kunnat befästa i vårt fältarbete. Fortsatt utgrävning med fokus på butikerna och införande av vidare perspektiv i jämförelserna står näst på vår agenda.

POMPEJI I STOCKHOLM
Receptionsstudien har koncentrerats till inventering av referenser till Pompeji i huvudstaden. Den corpus som har upprättats täcker perioden 1750-1930 och omfattar företeelser av olika typ: från den gustavianska dekorationskonstens antikintresse, väckt av återupptäckten men utan specifika pompejanska modeller, till senare perioders renodlade parafraser och citat. Efter två internationella symposier, varav ett arrangerat av projektet, kan det svenska materialet sättas in i sitt europeiska sammanhang. Den mest direkta receptionen och det mest särpräglade uttrycket är 1920-talsklassicismens. I Sverige hade den pompejanska stilen från början en progressiv underton som ytterligare befästs över tid. Tjugotalet uppfattade Pompeji som en antik förebild av mänskligt mått. Atriumhuset sågs som en arkitektonisk ikon för det borgerliga privatlivets trygga lugn, och de färgsprakande dekorationerna som en tjusande, men lättviktig konstform som samtidigt inbjöd till lekfullhet och respektfylld beundran. Förhoppningsvis kan studien förutom sin vetenskapliga redovisning falla ut i en museal begivenhet.

DET INTERNA ARBETET har fungerat förvånande väl med tanke på att deltagarna befunnit sig på olika platser, både i Sverige och utomlands. Diskussionen har ibland blivit lidande, men problemen har minskat genom gemenskapen under fältsäsongerna och undanröjts sedan skapandet av nätpublikationen. Ett rejält problem ligger i den tidsbegränsade finansieringens natur. Flera medarbetare har under resans gång lämnat projektet för andra anställningsformer, vilket fört till nödvändig omstrukturering och mycket ökad arbetsbörda, speciellt för projektledaren men även för andra medarbetare. 

CONTEXTUALIZING POMPEII

CONTENT, FUNDING AND AIMS OF THE PROJECT 
This project is a long-term study, initiated in 2000. Its initial aims were to give a generation of young Swedish classical archaeologists the competence and the training in the kind of team work that is needed for conducting primary research in Pompeii to strengthen the Swedish Institute in Rome in its role of scientific actor in its host country and to substantially contribute to international efforts aimed at establishing scientific documentation of Pompeii following modern standards. The name 'Contextualizing Pompeii' presented to the National Bank of Sweden Tercentenary Foundation (RJ) in 2004 reflects the widening horizons of the Swedish Pompeii Project. Its ambitions are to apply the amassed data to aspects of a broader nature, primarily ancient cultural and social history, but also the reception of Pompeian antiquity in Sweden and how it served as the source of inspiration for architecture and decorative art. 

The greater part of the field work has been funded by the Knut and Alice Wallenberg Foundation in two rounds (2001 and 2005). The project has also been supported by the Söderberg Foundations and a number of other research foundations (see pompejiprojektet.se/acknowledgements.php). Initially only one research salary could be financed with external funding. From 2004 to 2007, thanks to the present foundation (RJ), research salaries for more directed tasks and lengths of time could be included: the project director, five archaeologists responsible for publishing their material, and an art historian. Further, more specific, short-term engagements were possible for six more co-workers, and since 2007, a doctoral student. In 2006 RJ gave a grant for the creation of a combined data base and web publication: pompejiprojektet.se.

PUBLICATION OF THE RESULTS OF THE FIELD WORK 
The object of the study, an entire Pompeian block, is large both in physical size and in the amount of finds. In the application to RJ, the investigation was confined therefore to the northern part of the block in question (Insula V 1), corresponding to the amount of data it was deemed realistic to document and study within the guaranteed grants. The analysis could, however, be enlarged to include a greater area thanks to additional field work funding and to the fact that in 2006, RJ allowed the project to include a newly started doctoral thesis based on a study of the southernmost of the block's large properties.

To allow quick availability, we have chosen to present the documentation in a specially created open access web publication (pompejiprojektet.se/insula.php). It is a large, flexible and extendable instrument adapted to Pompeii’s special conditions – in itself an important result of our work. The image documentation composed of digital photographic montages of walls and architectural drawings (plans and elevations) leads the visitor from a general overview to greater and greater detail: from house to room, wall, floor and smaller structures. Further, this website has also contributed greatly to bridging problems in communication caused by the fact that the participants are based in different places in Sweden and abroad.  Published reports on the work in the various houses as well as more thematic texts are continuously published in Opuscula, Annual of the Swedish Institutes at Athens and Rome, other internationally renowned periodicials and in the proceedings from the recurring symposia where, under the auspices of the Soprintendenza of Pompeii and Naples, results of current fieldwork in the Vesuvian area are presented.

RESULTS – THE NARRATIVE
Through our study, we have been able to establish the chronological framework for the development of the block. The material record reveals that in Insula 1, the step from sporadic building to comprehensive urban construction occurred in the middle of the 2nd century BC. This urbanization can be viewed as the expression of the economic boom which followed the inclusion of the Greek world into the Roman sphere rather than, as has often been argued, of the need for protection from Hannibal’s rampage in Campania a half a century earlier – as a result of the Battle of Pydna in 168, rather than the Battle of Cannae in 216. Investigation of the architectural remains indicates that urbanization advanced from the south towards north, beginning with the property facing the thoroughfare of greatest importance in the oldest period. Later development in the block shows a merging of smaller properties into larger houses as well as an increased number of shops. This growth seems to have gone hand-in-hand with municipal innovations and improvements in the infrastructure between 80 and 45 BC: the stone paving of the major north-south street that bounds the western edge of the block and provides access to most of its properties, and a bit later, the new aqueduct. This latter was connected to a well-functioning system of pipes and conduits which provided sufficient water to satisfy the needs of public water consumption and allowed private houses to have running water. 

Traces of the earthquake in AD 62 vary from property to property. They are seen most clearly in the house that provided several exceptional finds (found during excavations in 1875), contributing greatly to our understanding of the town: for example, the famous shop archives whose entries stop in just that year, and the altar relief which shows damaged architecture in Pompeii's forum. Further, it is only this house that shows signs of economic recession during the last years of Pompeii, from 62 to 79.

RESULTS – NEW ORIENTATION
The large area under investigation in the project permits us to employ an approach based on quantitative and comparative methods, which in turn allows us to take directions beyond the traditional ones in Pompeian research, namely, chronology, decoration and architectural history (which are also included in our study but are not reported on here). Our approach provides data relevant for an understanding of the development and function of private architecture, but also for questions concerning social construction and the society in general. One important result is the discovery of material evidence that permits us to follow social dependencies through time. Another concerns the relationship between the nature of private space and the expansion of the municipal infrastructures such as streets and water distribution, a matter which ultimately asks whether changes in the individual's belief in society can be reflected in architectural expression. 

The knowledge gained from the work in the northern part of the block allowed us to direct the investigations towards specific results in the southern part. In the original urbanization phase a series of different types of domestic buildings was erected here: a large house, a smaller one and several shops. They were all constructed on the same foundation and should thus be seen as a part of the same initiative. The system of water pipes was laid much later but the fact that it was shared by the buildings indicates a continued communalism over time. Excess water from the fountains and pools of the stately dwelling were recycled to neighboring workshops. In the town’s last period the full row of shops and workshops was given a thorough modernization, including well-built sanitary installations in some. There are good reasons to interpret the evidence as material traces of a strong, vital client-patronus relationship, a diachronic constant in this part of the block.

Excavation of a shop further north revealed a similar water installation in relation to another of the large houses. Even if the primary aim of the owners for leading in aqueduct water was decorative and an indication of status, attributing more economically rational and profit-oriented thinking to them should not be rejected, even if their primary motivating was not entrepreneurialism. Adaptation to the ecology of the site (illustrated particularly well by the spectacular prehistoric find made during the 2004 campaign) and to the culturally conditioned changes that resulted from municipal and state investment in infrastructure characterize the altered patterns and habitation preferences we could establish through our study. Future steps in our agenda are shop excavations and a wider comparative perspective for our analyses.

POMPEII IN STOCKHOLM – 'POMPEII REVIVED'
Our study of reception has been concentrated to making an inventory of references to Pompeii in Stockholm. The corpus that has been created covers the period 1750 to 1930 and includes various kinds of occurrences. These range from the interest in antiquity witnessed in the interior decoration of Swedish manors of the late 18th century (arising from the rediscovery of the buried cities but inspired more by Renaissance Grotesque Art than by Pompeii itself) to the modern adaptations of specific Pompeian models. After two international symposia, one of which organized by the project, the Swedish material can be placed into its European context. In Sweden the Pompeian style had a progressive connotation from the very beginning, which became stronger over time. The most direct examples of reception, and the most unique expression, is the classicism of the 1920's when Pompeii was perceived as an ancient model in human scale. The atrium house was seen as an architectural icon for the "personal" and for a comfortable middle-class life style, its colorful decorations as light-hearted art, permitting both playfulness and admiration to guide its modern interpreters. It is our hope that in addition to its scientific reports, the study can result in a museum exhibition.

EKONOMI

Pompejiprojektets RJ-anslag har till allra största del lagts på löner. Den redovisning som Pompejiprojektets förvaltare (SU) framställt över projektets ekonomi överensstämmer inte helt med den som redovisas ovan. Posten för löner är betydligt större här på grund av den inkluderar de lönemedel (nära 1.000tkr) som utbetalats till en medarbetare bosatt i Freiburg (De). Dessa medel, som från SU överförts till Freiburgs universitet, redovisas som en post för sig i SU:s räkenskaper. Posten LKB (inkluderar LKB inbetald både i Sverige och Tyskland) och har beräknats med schablon, såsom 55% av en likaledes schablonmässigt uträknad nettolönepost, med den av SU redovisade lönekostnaden, inklusive LKP, som utgångspunkt. Summeringen av rese- och konferenskostnader och omkostnader är också något större här än i SU-rapporteringen på grund av att kostnader som där anmälts under övrigt, här placerats mer rättvisande: 24tkr, som utbetalats för inhysning av en projektdeltagare vid LU, har adderats till den schablon SU anger som kostnad för lokaler vid heminstitutionen (1.234tkr). Till rese- och konferenskostnader har representations- och vaktkostnader (28tkr) adderats - de senare uppkomna i samband med en av projektets konferenser delvis var förlagd till Stockholms slott och Hagapaviljongen.

Under projekttiden har två symposier arrangerats i Stockholm:
 
28-29.3 2006 “Life by the City Gate in Antiquity”. Symposiet hade fyra inbjudna föredragshållare vars resor och logi bekostats av projektet:
Prof. John Papadopoulos, UCLA
Dr Maria Stamatopoulou, Oxford
Dr. phil. Florian Seiler, DAI Berlin
Dr. Laurent Chrzanovski, CNRS, Lattes (France)
Kostnaden för symposiet uppgick till : 32.400kr

25-27.4 2008 “Reconstructing Pompeian Interiors: Decorations, 
Models and Virtual Reality”. Symposiet hade 12 inbjudna, internationella deltagare vars logi bekostades av projektet. 
Agnes Allroggen-Bedel (Bad-Ems), Bettina Bergmann (Mt Holyoke/USA), Irene Bragantini (Naples), Hugh Denard (London/KCL), Shelley Hales (Bristol), Nina Heiska (Helsinki), Margot Hleunig (Bern), Rick Jones (Bradford), Valentin Kockel (Augsburg), Antero Tammisto & Helena Wassholm (Helsinki), Mantha Zarmakoupi (Oxford/UCLA).
Kostnad :  44.000kr

I mars 2007 inbjöd projektet en gästföreläsare: Prof. Eric Mooremann, Nijmegen, som gav två föreläsningar : 2.400kr
The Golden House of Nero and its Decorations - Form and Function 
Dutch Research at Pompeii

Vid alla dessa tillfällen gjordes också utlägg för representation (gemensamma måltider / catering). Några luncher i samband med projektmöten har också belastat projktet inom ramen för ovan nämnda 28tkr.

Under posten övrigt återstår: 38tkr. Den utgörs av inköp av 3 laptops 1 laserskrivare, böcker, ett hängmappssystem, bildrättigheter samt framställningskostnader för egna rapporter. 

Dessutom har projektet beviljats 300tkr som tryckningsbidrag för framställning av en forskningsplattform i form av en kombinerad databas och nätpublikation, samt för inmatning av data i densamma. Bidraget har administrerats av stiftelsen Svenska institutet i Rom. Det har använts för att täcka lönekostnader uppkomna i samband med konstruktion och matning av plattformen. En mindre summa har också använts för språkgranskning av vissa av projektets publikationer.