Vetenskaplig redovisning

Projektets syfte var att undersöka orsaker till och konsekvenser av intergenerationell social nedåtrörlighet. Medan intergenerationell social uppåtrörlighet ofta ses som ett både naturligt och önskvärt inslag i ett demokratiskt och öppet samhälle, så har nedåtrörlighet ofta betraktats som något onaturligt och som ett resultat av individuellt misslyckande. Det finns också betydligt mindre forskning om rörlighet nedåt än uppåt i klasshierarkin. 
     De studier som har undersökt ämnet har dock presenterat varierande förklaringar och i projektets nyckelartikel nyttjas den unika longitudinella databasen Stockholm Birth Cohort Study (SBC) för att undersöka stödet för tre perspektiv ur litteraturen. 
     Enligt det första perspektivet kan nedåtrörlighet förklaras av en tillfällig uppåtrörlighet i föregående generation. Den individ som blir socialt nedåtrörlig återställer enligt denna logik släktens ”ursprungliga” (och ”egentliga”) position i den sociala hierarkin, detta efter en tillfällig utflykt i individens föräldrageneration. Hypotesen kommer ursprungligen från en studie av social mobilitet i motsatt riktning som visat att uppåtrörlighet delvis kan förklaras av ”tillfällig” nedåtrörlighet i generationen före. Jag valde att kalla detta perspektiv ”Tillbaks till rötterna”.
     Det andra perspektivet, ”Kapitalperspektivet”, följer samma logik som det första, d v s ett perspektiv använt för att förklara social uppåtrörlighet prövas i sin omvända form på nedåtrörlighet. I ett av mina tidigare arbeten om social uppåtrörlighet visade sig inomklassvariation i tillgången till kulturellt och socialt kapital positivt relaterad till sannolikheten att bli socialt uppåtrörlig. Frågan för det här aktuella projektet var helt enkelt om inomklassvariation i kapitaltillgång bland dem från mer privilegierade miljöer också kunde bidra till förklaringen av vem som blir nedåtrörlig.
     Det tredje perspektivet slutligen, ”Problemperspektivet”, är det vanligast förekommande när nedåtrörlighet skall förklaras. Sociala problem i uppväxtfamiljen, psykisk ohälsa/sjukdom, kriminalitet, alkoholism och/eller drogmissbruk är enligt denna teori de viktigaste förklaringarna till att individer faller nedåt i yrkeshiearkin.
     ”Kapitalperspektivet” fick inte något stöd i analyserna, medan ”Tillbaks till rötterna” och ”Problemperspektivet” däremot visade sig kunna bidra till förklaringen av nedåtrörlighet. Könsseparerade analyser visar dock på intressanta skillnader mellan perspektiven. Det var endast för flickor som risken för nedåtrörlighet kunde kopplas till utbildnings- och yrkestraditioner längre tillbaks i släkten än föräldragenerationen – d v s till perspektivet här kallat ”Tillbaks till rötterna”. De flickor vars farföräldrar haft låg utbildning och låg yrkesposition löpte större risk att bli nedåtrörliga än flickor där redan farföräldrarna hade hög utbildningsnivå och befann sig på höga yrkespositioner. Att det krävdes starkare traditioner för att flickorna skulle befästa en privilegierad position än för pojkarna, kan tolkas som ett strukturellt hinder för flickorna. Vi skall här minnas att även om de individer som ingår i SBC-kohorten fortfarande i hög grad är aktiva på arbetsmarknaden, så har relativt mycket hänt, inte minst i jämställdhetstermer, sedan de var i skolåldern och gjorde sina utbildningsval. Vi vet att kvinnor idag går vidare till högre utbildning i högre utsträckning än män, medan situationen var den motsatta när här aktuella data insamlades. Vi kan därför inte utgå ifrån att resultaten kan generaliseras till dagens situation. 
     I motsats till flickorna tycks SBC-pojkarnas nedåtrörlighet framför allt förklaras av individbaserade faktorer – d v s ”Problemperspektivet”. För pojkar fanns ett samband mellan sjukfrånvaro i årskurs nio och senare nedåtrörlighet. Även ett allvarligt social problem som narkotikamissbruk i unga år var för pojkarna relaterat till risken för social nedåtrörlighet. Motsvarande samband fanns inte för flickorna. 
     Under stora delar av efterkrigstiden har det funnit ett tryck uppåt i yrkeshierarkin, d v s andelen positioner på högre nivåer i yrkeshierarkin har ökat. En sådan tendens kan dock inte rimligen bestå för evigt. Detta innebär dels att nedåtrörlighet i större utsträckning lär bli en förutsättning för uppåtrörlighet, samt dels att orsaksförklaringarna till nedåtrörligheten kan förändras när den drabbar bredare lager av befolkningen. Det finns därför all anledning att fortsatt undersöka nedåtrörlighetens orsaker och konsekvenser – t o m kan det alltså vara en framtidsfråga av växande relevans.
     Ovan behandlade del av projektet, d v s analysen av orsakerna till intergenerationell nedåtrörlighet har avlöpt i enlighet med det ursprungliga syftet. Resultaten finns publicerade på svenska i Institutet för Framtidsstudiers arbetsrapportserie nr 6:2008. En något omarbetad version på engelska är i augusti 2009 insänd för bedömning till en internationell vetenskaplig tidskrift. 
     Vad gäller projektets andra syfte, d v s att analysera konsekvenser av social nedåtrörlighet, valdes dock ett annat perspektiv än det ursprungligen planerade. Under projektets gång kom jag att stifta bekantskap med en tanke som förekommer i framför allt den nationalekonomiska (men även den sociologiska) litteraturen, nämligen den att individer inför olika valsituationer skattar sin situation i relation till sina föräldrars. Varianter på denna grundtanke har framförts på en rad olika områden, såsom t ex utbildnings- och yrkesaspirationer eller aspirationer vad gäller ekonomisk standard. Då data erbjöd möjligheter ansåg jag det nu intressant att pröva om tankegången tycktes ha någon relevans även när individer i efterhand utvärderar sin yrkesposition. Med andra ord var studiens huvudfråga om individer tenderar att använda föräldrarnas status som en jämförelsepunkt också när de i vuxen ålder utvärderar sin yrkesstatus? Här undersöktes mobilitet i båda riktningar och rörliga individer jämfördes med icke rörliga.
     Analysen gav inget stöd åt teorin - de skillnader i yrkestillfredsställelse som fanns i materialet varierade endast med den faktiska yrkespositionen, medan eventuell mobilitet inte tycks påverka tillfredsställelsen. En nedåtrörlig individ var alltså inte mer missnöjd med sin position än en individ som jämfört med föräldrarna inte rört sig socialt. Och en uppåtrörlig individ var inte mera nöjd än en individ på motsvarande position som inte varit rörlig. Noterbart i studien var också att yrkestillfredsställelsen bland de svarande generellt var mycket hög – endast 12 procent uppgav att de radikalt skulle vilja byta yrke. Resultaten finns publicerade i Institutet för Framtidsstudiers arbetsrapportserie nr 17: 2009.
     Under projektperioden har jag också tillsammans med kriminologen Anders Nilsson skrivit en artikel om konsekvenserna av att tillhöra en ungdomskultur som jag tycker åtminstone delvis går in under projektparaplyet och som jag därför vill nämna något om. Vi undersökte hur livet senare blev för dem som i sin ungdom identifierade sig som mods, detta utifrån en intervjufråga om tillhörighet till ungdomskulturen i Stockholm Birth Cohort Study. Tycks det vara förenat med risk för nedåtrörlighet och senare sociala problem att i sin ungdom ha tillhört denna ungdomskultur? Studien visade att det visserligen fanns en liten överrisk för narkotikamissbruk i vuxen ålder bland dem som i tonåren var mods, men att denna risk snarare var kopplad till svåra familjeförhållanden under tidig barndom, snarare än till (senare) tillhörighet till ungdomskulturen. Den större förekomsten av sociala problem i uppväxtfamiljen kan kanske ha gjort dessa unga mer benägna att söka sig till en ungdomskultur, men att kalla sig mods tycks inte i sig ha bidragit till en mer utsatt situation i vuxen ålder. Studien finns publicerad i Socialvetenskaplig tidskrift, nr 1, 2008.
     Hösten 2007 redovisade jag projektets resultat vid ett möte på Riksbankens Jubileumsfond. Jag har också vid ett par tillfällen presenterat resultaten vid seminarier på Institutet för Framtidsstudier.