Karl Wärneryd, Institutionen för nationalekonomi, Handelshögskolan i Stockholm

2005-2006

Projektet har genererat två arbeten. Ett behandlar hur man ur ett evolutionärt perspektiv kan förklara tidsinkonsistenta preferenser. Med tidsinkonsistenta preferenser menas diskontering av framtida utfall som inte är exponentiell, vilket gör att t ex konsumtionsplaner som är optimala sedda från perspektivet av en viss tidpunkt inte längre är optimala vid en senare tidpunkt. Att människor uppvisar tidsinkonsistent värdering av framtida konsumtion är experimentellt väl belagt.

En etablerad teori kan användas för att förklara exponentiell diskontering av framtiden. Denna teori utgår ifrån det faktum att en människas avkomma i genomsnitt får 50 procent av sitt genetiska material från vardera förälder. Det betyder att om föräldern har en gen som styr diskontering av framtiden så har avkomman också denna gen med 50 procents sannolikhet. Barnbarn har genen med 25 procents sannolikhet, och så vidare. Detta implicerar att ur genens synvinkel motsvarar en enhets konsumtion för ett barnbarn en fjärdedels enhet konsumtion för föräldern, och en enhets konsumtion för ett barn en halv enhets konsumtion för föräldern, vilket är detsamma som tidskonsistent, exponentiell diskontering med diskonteringsfaktorn .5 per generation.

Detta resonemang utgår dock ifrån att sannolikheten att båda föräldrarna har genen är noll. Men under största delen av människans historia har hon levt i relativt små grupper om högst 125 medlemmar. Detta betyder att det måste ha funnits en positiv sannolikhet att i en given parbildning båda föräldrarna hade diskonteringsgenen, vilket enligt i övrigt samma logik som ovan leder till att tidsinkonsistent diskontering varit optimalt.

Det andra arbetet behandlar den evolutionära framväxten av en arbetsetik. Det är välkänt från bl a den experimentella litteraturen att individer tenderar att anstränga sig i kollektiva projekt även om individuella incitament saknas. I det aktuella arbetet förklarar vi hur gruppselektionsmekanismer kan leda till att sådant beteende är evolutionärt stabilt. Antag att individer slumpmässigt matchas ihop i grupper. Varje grupp har ett projekt som potentiellt alla i gruppen har nytta av, och som blir framgångsrikt om tillräckligt många i gruppen anstränger sig. Ansträngning kostar dock individen något, och det är alltid bättre för varje individ att han själv inte anstränger sig medan tillräckligt många andra anstränger sig för att projektet ska lyckas.

Antag nu att en individs tendens att anstränga sig eller inte anstränga sig går i arv, och att nya generationer matchas ihop i nya grupper. Ansträngningsgenen kan nu fortplanta sig, trots att den gynnar gruppen på individens bekostnad, därför att det finns en positiv sannolikhet att en individ programmerad att inte anstränga sig hamnar i en grupp där det inte finns tillräckligt med individer som anstränger sig för att projektet ska bli framgångsrikt. I denna typ av grupp klarar sig alla sämre än individer i grupper med tillräckligt många som anstränger sig.