Slutredovisning av projektet ”Nytt språk för en ny tro – en undersökning av uttrycket ”pisteuein eis” i tidig kristen litteratur”, Riksbankens jubileumsfond den 31 mars 2008 

Det grekiska verbet pisteuein, som brukar översättas ”tro”, hade i nytestamentlig tid normalt objektet i dativ. I Nya testamentet har verbet ibland konstruerats med prepositionen eis (in i, till) istället. Vanligen antas den konstruktionen ha ungefär samma betydelse som konstruktionen med dativ. Det finns dock skäl att ifrågasätta det. Konstruktionen med eis förekommer inte alls före Nya testamentet, och åtminstone fram till ca. 200 e.Kr. finner man den endast i kristna texter. Dessutom används den i stort sett bara då prepositionen följs av Kristus, Kristi namn e.dyl. Detta tyder på att den är en medveten språklig innovation för att uttrycka en specifik kristen trosföreställning eller troserfarenhet. 
Projektets syfte har varit att studera betydelsen hos denna språkliga innovation samt att placera in den i dess traditionshistoriska sammanhang. Undersökningen har genomförts med hjälp av en hypotetisk-deduktiv metod. Först har ett antal hypoteser uppställts genom översiktliga studier av våra egna begreppsliga förutsättningar, av de semantiska förutsättningarna för verbet pisteuein och ord som är rotbesläktade med det samt av dessa ords förekomst i Nya testamentet och annan tidig kristen litteratur. Därefter har hypoteserna prövats på de enskilda förekomsterna av konstruktionen pisteuein eis i tidig kristen litteratur. 
Undersökningen har resulterat i flera nya tolkningsförslag. Ett sådant förslag är att den betydelsemässiga utgångspunkten för verbet pisteuein var ”vara övertalad”, ”vara övertygad”. Med hjälp av dativ kunde man ange den som hade förmån av övertalningen eller övertygelsen. Härifrån kan betydelserna ”lita på” och ”vara trofast mot” härledas. Antagligen rymde verbet pisteuein alla dessa betydelsenyanser i tidigkristen tid. Därmed är det tydligt att det avviker betydelsemässigt från moderna översättningsord som ”tro”, ”believe” och ”glauben”, som alltmer har kommit att få betydelsen ”hålla för sant”. När dessa ord etablerades som översättningsord på medeltiden, låg de dock betydelsemässigt närmare pisteuein. Dessa förhållanden bör i högre utsträckning än hittills uppmärksammas i arbetet med tidigkristna texter och tidigkristet tänkande.
Ett annat viktigt tolkningsförslag som undersökningen har resulterat i är att eis-uttryck vid verbet pisteuein inte så mycket angav den eller det som hade förmån av verbhandlingen utan snarare angav målet för verbhandlingen. Den kristna rörelsen var missionerande. Att ansluta sig till den innebar att man lät sig övertalas/övertygas att följa Kristus, vilket betydde att man identifierade sig med honom och gick in i ett Kristusliv. Ingången i Kristuslivet manifesterades genom dopet, varmed också Jesu offentliga liv inleddes. Det kristna dopet blev ett dop in i (baptizein eis) Kristus eller Kristi namn, och att vara kristen var att ”vara övertalad/övertygad” in i Kristus eller Kristi namn och att leva och verka i Kristus eller Kristi namn. Samtidigt tänktes Kristusanhängarna få del av Kristi ande på ett sådant sätt att man också kunde säga att Kristus levde i dem (se t.ex. Gal 2:10 och Joh 14:20). Om det här tolkningsförslaget accepteras, får det stora konsekvenser för tolkningen av en lång rad textpassager i tidigkristen litteratur, liksom för förståelsen av t.ex. Paulus teologiska tänkande.
Ett tredje resultat av undersökningen är förslaget att konstruktionen pisteuein eis framför allt utvecklades inom ramen för hednamissionen. Man finner den främst i texter som hör hemma i den paulinska eller i den johanneiska traditionen. Det är också symptomatiskt att den i det lukanska dubbelverket (Lukasevangeliet och Apostlagärningarna) förekommer först i det programmatiska tal om hedningarna som Petrus håller i den romerske officeren Cornelius hus (Apg 10:34-43). Detta behöver inte alls innebära att de föreställningar som konstruktionen ger uttryck åt inte skulle ha funnits före hednamissionen. Även i den synoptiska traditionen finner man föreställningar om att lärjungaskap innebär att följa och i viss mån representera Kristus (t.ex. Mark 3:14, 8:34, 9:37) och att Kristus smörjer med helig ande (t.ex. Mark 1:8). Men det är troligt att den språkliga konstruktionen pisteuein eis utvecklades på grekiskt språkområde i samband med hednamissionen. Kanske sammanhänger det med att Kristusidentifikationen fick särskild uppmärksamhet i just det sammanhanget, eftersom icke-judarnas tillträde till Gudsfolket motiverades just med den (se t.ex. Gal 3:26-29). I början tycks konstruktionen pisteuein eis ha använts uteslutande om Kristus men med tiden ökar benägenheten att använda den även om Gud, precis som fallet är även med uttrycket baptizein eis (döpa in i). Antagligen återspeglar detta utvecklingen mot ett alltmer genomfört trinitariskt tänkande i den tidiga kyrkan.
Forskningsprojektet har också genererat flera nya forskningsfrågor. I Johannesevangeliet förekommer t.ex. konstruktionen pisteuein eis bortåt 40 gånger. Med en ny förståelse av konstruktionens betydelse behöver tolkningen av denna skrift ses över i sin helhet. I den paulinska traditionen skulle man behöva undersöka hur de förslagna tolkningarna påverkar förståelsen av Paulus teologiska tänkande i stort. Traditionellt har man varit benägen att tolka det framför allt i juridiska termer. Hur blir det, om man istället uppfattar Kristusidentifikationen som ett centralt inslag i hans tänkande? Jag tror också att det vore angeläget att göra fler jämförande studier av den paulinska och den johanneiska traditionen. Projektet har visat på tydliga språkliga och innehållsliga likheter mellan dessa två traditioner. Hur långt sträcker sig dessa likheter?
Projektets viktigaste publikation blir en monografi på engelska. Dess preliminära titel är: ”Persuaded into Christ. A Study of the Expression of Pisteuein eis in Early Christian Literature”. Arbetet med manuset pågår fortfarande men skall enligt planerna slutföras under våren och sommaren 2008. Eventuellt kommer sedan också en svensk version av monografin att publiceras. Förhandlingar om detta kommer att inledas med svenska förlag så snart manuset för den engelska versionen föreligger. Inom ramen för projektet planeras också två artiklar. Den ena artikeln behandlar förföljelsemotivet i Galaterbrevet. Detta motiv spelar en roll i analysen av pisteuein eis i Galaterbrevet, men eftersom det hittills nästan inte alls har uppmärksammats, förtjänar det en egen artikel. Den andra artikeln behandlar strukturella likheter mellan kallelseberättelserna och uppståndelseberättelserna i Johannesevangeliet. Även här handlar det om iakttagelser som har betydelse för analysen av pisteuein eis men som är nya och förtjänar en mer självständig behandling i en artikel. Dessa artiklar är i stort sett klara och kommer att skickas in för publicering under våren 2008. 
Jag har hittills undvikit att publicera delresultat av undersökningen i artikelform, eftersom jag har velat komma längre i projektarbetet innan jag lämnar ut mina iakttagelser. Däremot har jag i olika seminarier och andra sammanhang (t.ex. i samband med den nordiska nytestamentliga konferensen utanför Helsingborg den 18-22 augusti 2007) diskuterat projektet och dess olika delresultat med ett relativt stort antal svenska och nordiska forskarkolleger. Jag har också föreläst över projektet på flera kurser på Teologiska institutionen i Uppsala, på en alumnidag som Teologiska institutionen anordnade den 20 oktober 2006 samt på Svenska kyrkans forskardagar den 15-16 oktober 2007.

Concluding statements from the project “New language for a new faith – a study of the expression “pisteuein eis” in early Christian literature”.

During New Testament times, the Greek verb pisteuein, translated “to believe”, normally takes its object in the dative case. Occasionally in the New Testament the verb appears with the preposition eis (into, to). This construction has generally been understood as having the same meaning as the construction with the dative. There are reasons to question this assumption. The construction pisteuein eis does not occur prior to the New Testament, and it only appears in Christian texts until 200 CE, at least. Furthermore, it is used almost exclusively when the preposition is followed by “Christ,” “the name of Christ” or the like. This indicates that this construction is a linguistic innovation, consciously made to express a specific Christian concept or experience of faith. 
The aim of the project was to study the meaning of this linguistic innovation and when, where and how it evolved in the early church. The study employs the hypothetico-deductive method. A number of hypotheses were generated by examining: our own conceptual presuppositions, the semantic range of the verb pisteuein and its cognates, as well as a survey over where these words occur in the New Testament and other early Christian literature. Then these hypotheses were tested on single occurrences of the expression pisteuein eis in this literature. 
The study resulted in several proposals for new interpretations. One proposal is that the basic meaning of the verb pisteuein was “to be persuaded.” The dative case specified the person whom or thing which had the advantage of the persuasion. From this usage, it is possible to derive the meanings “to trust in” and “to be faithful to.” In all likelihood, the verb pisteuein encompassed all of these nuances for the early Church. In that case it differs in meaning from modern translations such as “tro”, “believe” and “glauben,” since these modern verbs more and more have come to mean “to accept as true.” However, when these verbs were established as translations of pisteuein during the Middle Ages, their meanings were closer to this understanding of pisteuein. These relationships should be taken into account, more often than has previously been the case, when working with early Christian texts and ideologies. 
Another important proposal that emerged from the study is that the preposition eis when used with the verb pisteuein indicates, not so much the person or thing having advantage from the action of the verb but rather the goal or end of it. The Christian movement was missionary. To join it implied to be persuaded to follow Christ, which meant to identify with him and to walk his way of life. The entrance into the life of Christ was marked by baptism, which also marked the entrance of Christ into his public ministry. Thus the Christian baptism became a baptism into (baptizein eis) Christ or in the name of Christ, and being a Christian meant to have been persuaded into Christ or in the name of Christ and to live and act in Christ. At the same time the followers of Christ were supposed to have the spirit of Christ in their hearts, so that it was also possible to say that Christ lived in them (see e.g. Gal 2:10 and John 14:20). If this proposal is accepted, it affects both the interpretation and our understanding of a large number of early Christian texts.
A third result of the study is the proposal that the linguistic expression pisteuein eis evolved within the mission to the Gentiles. In the New Testament it is found mainly in texts that belong to the Pauline or the Johannine tradition. It is also noteworthy that in Luke’s works (Luke-Acts), the expression does not appear until Peter’s programmatic speech about the Gentiles in the house of the Roman officer Cornelius (Acts 10:43). That does not necessarily mean that the notions expressed by pisteuein eis did not exist prior to the mission to the Gentiles. Even in the synoptic gospels the notions of discipleship were defined as following Christ and, in a certain sense, to represent him (e.g. Mark 3:14, 8:34, 9:37), and that Christ baptizes with the Holy Spirit (e.g. Mark 1:8). It is probable that the linguistic expression evolved among the Greek-speaking population as a part of the mission to the Gentiles. One reason why this expression could have evolved within the context of the mission to the Gentiles was a focus on identification with Christ, an especially important concept to in that context because it gave a theological ground for the practice of letting Gentiles join the people of God without being circumcised (e.g. Gal 3:26-29). Originally the expression pisteuein eis appears to have been practically limited to being used with “Christ,” but over time came to be used more and more also with God, which is the case also in the expression baptizein eis (baptize into). This development probably reflects the development of a more advanced trinitarian theology in the early church. 
The project has also generated new issues for research. In John, e.g., the expression pisteuein eis occurs nearly 40 times. A modified understanding of its meaning calls for a reconsideration of the interpretation of John in its entirety. Regarding Paul it would be interesting to examine how the results of the project will affect our understanding of his theological thinking. Traditionally it has been interpreted primarily in juridical terms. What would be the consequence of considering identification with Christ as a central theme of Paul’s thinking? I also think it would be fruitful to make more comparative studies of the Pauline and the Johannine traditions. The project has pointed out several points of similarity between the two traditions, both in language and in content, which raises the question, “How extensive are these similarities?” 
The main publication of the project will be a monograph in English. The preliminary title is: “Persuaded into Christ. A Study of the Expression of Pisteuein eis in Early Christian Literature.” The manuscript is still in revision and is to be completed by the autumn of 2008. A Swedish version may be published as well. Negotiations with Swedish publishers will be initiated as soon as the manuscript is completed. Additionally, there are two essays planned within the project. The first essay deals with the motif of persecution in Galatians. That motif plays a part in the analysis of the expression pisteuein eis in Galatians, but it deserves a treatment on its own, because it has generally been neglected in New Testament scholarship. The other essay discusses structural similarities between the accounts Jesus calling his disciples and the resurrection accounts in John. This is another unobserved matter, deserving individual treatment. These essays will be sent in for publication during the spring of 2008.
Until now, I have refrained from publishing the results of the study, on account of a desire to get further in my work before putting my observations on the international market. However, I have discussed the project and its results with New Testament scholars in Sweden and the other Nordic countries at different seminars and other meetings, such as the Nordic New Testament Conference at Helsingborg on 18-22 August 2007. I have also lectured on the project in several courses at the Department of Theology in Uppsala, as well as a meeting for alumni arranged by the Department of Theology in Uppsala on 20 October 2006 and at “Svenska kyrkans forskardagar” on 15-16 October 2007.