Spädbarns förmåga att uppfatta handlingar och intentioner
En samlad forskning visar att vi uppfattar våra egna och andras rörelser som handlingar, det
vill säga i termer av avsikter och målinriktningar. När vi betraktar en person som griper eller manipulerar ett objekt, är det inte själva rörelserna som används för att genomföra uppgiften som fångar uppmärksamheten. Det är snarare vad personen griper och målet eller delmålen för manipulationen. Denna fokusering på målet är av kritisk betydelse för vår förmåga att förutsäga handlingar. Den bygger på mentala modeller av de lagar och regler som bestämmer våra beteenden (theory-of-mind). Projektet planerar studier av spädbarn som får betrakta andra personer som utför handlingar och andra där de själva utför dessa. Studierna förväntas ge svar på frågor om när i utvecklingen barn börjar förstå andras handlingar, samt hur barn utvecklar förståelsen av olika typer av handlingar. Nyligen utförd forskning antyder att spädbarn först börjar förstå yttre handlingar som griprörelser och förflyttningar, sedan förstår målinriktningen av andras pekanden eller blickrörelser och allra sist förstår social interaktion mellan andra personer. Ett annat viktigt syfte med studierna är att jämföra normala barns utveckling av förståelse för andra personers handlingar och intentioner med barn som har svårigheter med att utveckla dessa färdigheter. Sådana studier behöver inte genomföras på spädbarn utan kan med fördel utföras på barn med redan diagnosticerade svårigheter i dessa avseenden, exempelvis autistiska barn.
Vi har framför allt använt en ögonrörelsekamera av märket TOBII för dessa studier. Vi eröll medel för inköp av en sådan utrustning från Riksbankens Jubileumsfond men utrustningen finansierades även från annat håll. Under projektets gång har vi uppdaterat och förbättrat ögonrörelseutrustningen. Detta återspeglas i de stora övriga kostnaderna. Vi har tack vare den utmärkta utrustningen kunnat genomföra en rad viktiga studier av hur små barn övervakar och förstår andras handlingar.
1. Visuellövervakning av handlingar. Vi har visat att 12 månader gamla men inte 6 månader gamla barn fixerar prediktivt målet för andras handlingar. Arbetet är publicerat i Nature Neuroscience (2006, 9, 878-879). Den handling som vi fokuserade på i detta arbete var en flyttning av objekt från en position till en annan. Sex månader gamla spädbarn förstod inte målinriktningen av denna handling och fixerade istället själva rörelsen. Spädbarn i denna ålder flyttar själva inte objekt på detta sätt. Istället för de objekten till munnen. Vi har därför genomfört en serie experiment där barnen får betrakta en modell som för mat till munnen. I detta fall tittar även 6-månader gamla spädbarn prediktivt på målet (munnen). Vi har slutligen genomfört studier av hur spädbarn förutsäger handlingsmål som är mer eller mindre tydliga och kontrasterat dem mot handrörelser som inte är målinriktade. I dessa studier har vi funnit att först mellan 10-14 månaders ålder börjar barn förutsäga målet för en handling under det att den genomförs. Vi har även gjort liknande experiment på barn med autism. Resultaten visar att ju allvarligare den sociala oförmågan är hos dessa barn desto mer släpar blicken efter i betraktandet av målinriktade handlingar.
2. Studier av hur enkla handlingar utförs. Vi har tillsammans med Prof. R. Keen och R. Chen genomfört en studie av hur 18-21 månader gamla barn planerar byggandet av ett torn av klossar. Resultaten visar att när barn griper ett objekt för att placera det högst upp på ett torn så närmar de sig objektet annorlunda än när det har för avsikt att kasta objektet i en korg. Resultaten visar att spädbarn planerar handlingar utöver ett steg i taget.
3. Studier av uppmärksamhetsinriktning. Vi har gjort ett flertal studier av barns fixering av emotionella ansikten. Studier som vi gjort av spädbarns fixeringar visar att små spädbarn (4 mån) mest fixerar ögonen hos ansiktena och nästan inte alls munnen. Sju månader gamla barn fixerar fortfarande mest ögonen men börjar ägna mer tid åt munnen. Fixeringsmönstret är olika för olika emotionella uttryck. Vi har även gjort liknande experiment på barn med autism. Dessa visar att barn som har mindre sociala svårigheter än kommunikativa (mätt via Autism Diagnostic Interview (ADI)) tittar mer på ögonen hos de emotionella ansiktena och barn som har mindre kommunikativa svårigheter än sociala tittar mer på munnen. Resultaten har viktiga implikationer för förståelsen av autism eftersom den kan leda till att relativt oberoende undergrupper lättare kan skiljas åt.
4. Studier av konversationer. Social förmåga återspeglas i hur väl individer följer en konversation mellan individer. Vi har studerat detta problem hos 12 månader gamla spädbarn, 3 år gamla barn samt en grupp barn med autism (3-6 år). Social förmåga visar sig bland annat i hur blicken växlar mellan deltagarna i konversationen. Optimalt är att växla blicken prediktivt, dvs. flytta blicken till nästa talare innan han/hon börjat tala. Vi fann att normala 3-åringar flyttar blicken på detta sätt i över 50 % av replikerna i en konversation medan barn med diagnosticerad autism flyttade blicken på detta sätt i ungefär 15 % av replikerna.