Ulrika Nettelbladt, logopedi, Lunds universitet

Sveriges demografiska struktur har förändrats kraftigt genom invandring de senaste årtiondena. Många barn i Sverige har idag ett annat modersmål än svenska. I Malmö är mer än 50 % av förskolebarnen flerspråkiga. I vissa områden utgör de långt mer än 90 % och arabiska dominerar bland dessa barn. Detta avspeglas givetvis i remisser till logopedmottagningar runt om i Sverige. Vid Universitetssjukhuset MAS i Malmö var under hösten 2007 sammanlagt 571 barn föremål för logopedisk bedömning och intervention (behandling), varav 55,5% var flerspråkiga. Arabiska dominerar även i denna grupp.

Resultaten från ett tidigare projekt (RJ1998-0188:1-3) visade att flerspråkiga barn jämfört med enspråkiga barn, signifikant oftare avslutades beroende på att föräldrarna avbröt interventionen (Salameh, Nettelbladt, Håkansson & Gullberg 2002). Risken blev större ju gravare barnets språkstörning var, och var följaktligen allra högst för barnen med grav och mycket grav språkstörning. Resultaten visade också att detta inte berodde på att föräldrarna inte förstod allvaret, eftersom föräldraoro korrelerade väl med graden av språkstörning. En orsak till detta bedömdes vara att föräldrarna sökte andra utvägar för att hjälpa sina barn.

Syfte

Det övergripande syftet med projektet har varit att undersöka flerspråkiga föräldrars syn på språklig socialisation och språkstörning. Ett mer specifikt syfte har varit att undersöka föräldrars uppfattning om en optimal intervention för ett flerspråkigt barn med språkstörning.

Ett ytterligare syfte i det ursprungliga projektet var att komplettera den databas som upprättats för det tidigare projektet (RJ1998-0188:1-3), med data på de barn vars intervention inte avslutats under det föregående projektet. Utifrån dessa data gjordes en analys avseende eventuella skillnader i den erbjudna interventionen för en- och flerspråkiga barn med grav språkstörning. Denna del av projektet visade sig vara mer tidskrävande än beräknat.

Från det övergripande syftet har två avvikelser gjorts. Den ursprungliga ansökan avsåg att intervjua föräldrar från fyra stora språkgrupper: albanska, arabiska, bosniska och somali. Eftersom svensk-arabiska barn är den största flerspråkiga gruppen vid logopedmottagningen vid Universitetssjukhuset MAS i Malmö, där projektet genomfördes, koncentrerades projektet på denna grupp. En annan orsak var att eventuella kulturella skillnader bedömdes lättare att tolka om endast arabisk och svensk kulturell bakgrund jämfördes. Detta var också i enlighet med ett av sakkunnigutlåtandena.

Den andra avvikelsen är att en enspråkig arabisk föräldragrupp i Damaskus, Syrien, vars barn hade språkstörning, intervjuades för att renodla det arabiska perspektivet. Det bedömdes öka möjligheterna att identifiera eventuell kulturell påverkan i form av ackulturation, dvs en anpassning från de ursprungliga kulturella mönsterna till den nya kulturens mönster.

Deltagare

I projektet intervjuades 15 svensk-arabiska föräldrar vars barn deltagit i intervention i mer än ett år, 10 svensk-arabiska föräldrar vars barn avbrutit intervention, 15 svensk-arabiska föräldrar vars barn inte hade någon språkstörning samt 15 arabiska föräldrar i Damaskus, Syrien, vars barn hade språkstörning och deltog i intervention. Dessutom intervjuades 15 svenska föräldrar vars barn deltagit i intervention i mer än ett år och 10 svenska föräldrar vars barn avbrutit intervention.

Metod

Projektet bygger på intervjuer med olika föräldragrupper, och berörde föräldrarnas syn på barnuppfostran och språklig socialisation, liksom attityder till begreppen normalitet och avvikelse, med fokus på språkstörning, och deras uppfattning om en optimal intervention i förhållande till den intervention som erbjudits.

För att kunna jämföra de svensk-arabiska föräldrarnas åsikter kring språklig socialisation, språkstörning och intervention med svenska föräldrars, intervjuades också svenska föräldrar vars barn deltagit i intervention i mer än 1 år, och svenska föräldrar som avbrutit interventionen. Även enspråkiga arabiska föräldrar i Damaskus intervjuades kring samma frågor. Logopederna vid logopedmottagningen i Malmö har intervjuats om sin syn på intervention för flerspråkiga barn. Även logopederna i Damaskus intervjuades om sin syn på språkstörning och intervention.

Gruppen svensk-arabiska föräldrar som avbrutit intervention var extremt svårrekryterad, och även gruppen svenska föräldrar som avbrutit. Samtliga svensk-arabiska föräldrar som avbrutit intervention är därför intervjuade via telefon, vilket gäller även en del av de svenska föräldrarna. De svensk-arabiska föräldrarna som avbrutit intervjuades samtliga på arabiska av en arabisktalande specialpedagog med svensk utbildning.

Resultat

I den epidemiologiska studien ingick 135 barn med grav språkstörning, som avslutats av logoped, 63 flerspråkiga och 72 enspråkiga. Resultaten visade att grupperna inte skilde sig åt, utan erbjöds en likartad intervention. Den intervention som erbjuds barn med grav språkstörning på logopedmottagningen vid UMAS i Malmö innebär intervention enskilt med logoped, diagnostisk språkgrupp eller placering i språkavdelning på språkförskola. En signifikant skillnad var dock att de flerspråkiga barnen erhållit signifikant mer indirekt intervention och signfikant mindre direkt intervention. Även i direkt kontakt med logopeden ingick indirekt intervention i form av handledning av föräldrar och flerspråkig personal.

När interventionen av ett barn avslutas på logopedmottagningen på UMAS i Malmö görs en skattning av behandlingsresultatet av logoped och föräldrar utifrån en skala mellan 1 och 5. En etta innebär ingen förändring, medan 5 innebär att barnets språkliga förmåga är jämförbar med jämnårig med typisk språkutveckling. Grupperna skilde sig inte åt vad gällde logopeders och föräldrars skattning av behandlingsresultatet. Föräldrarna till de enspråkiga barnen gav 4,77 i snitt och logopederna 4,86 För de flerspråkiga barnen gav föräldrarna 4,77 och logopederna 4,83.

Intervjustudierna byggde bland annat på de två principiella sätt som man inom forskningen funnit att vuxna använder för att tala till små barn (Schieffelin & Ochs 1986). I de grupper som har en s k barncentrerad attityd, involveras barnet tidigt i samtal med vuxna, som främst anpassar sitt tal genom att förenkla det. Det lilla barnet kommunicerar oftast med vuxna. I andra grupper överväger s k situationscentrerade attityder. Tal till små barn förenklas inte, då en genomgående övertygelse är att förenklat tal hindrar barnen från att bli grammatiskt kompetenta. Anpassningen för denna grupp innebär att utsagan i stället upprepas för barnet; förenklingen ligger i upprepningen. Det innebär att ett litet barn inte ses som en fullvärdig konversationspartner, och samtal med små barn blir därför ofta korta (Norman 1996; Obondo 1999). I samhällen där situationscentrerade attityder överväger, kommunicerar barn oftast mycket mer med andra barn än med vuxna, och involveras framförallt i verbal interaktion med flera deltagare. Dessa förhållningssätt utgör två extrema utgångspunkter och Schieffelin och Ochs (1986) ser förhållandet mellan dem som ett kontinuum med många olika variationer, där drag från båda förhållningssätten kan existera samtidigt.

I intervjustudierna analyserades de olika föräldragruppernas svar och grupperna jämfördes med varandra. En intressant variabel var ackulturation, dvs anpassningen av egna kulturella mönster som kommunikationsmönster till den nya kulturen (Panos och Panos 2000). Frågorna gällde kommunikationsmönster i familjen, kommunikationsmönster i förskolan, regler i barnuppfostran, acceptabelt kommunikativt beteende, uppfattning om normal språkutveckling, uppfattning om språkstörning, attityder till språkstörning, orsaker till språkstörning, åtgärder vid språkstörning, ev ändrade kommunikationsmönster föräldrar-barn i Sverige, exempel på intervention föräldrarna kunde acceptera och vara delaktiga i, exempel på intervention föräldrarna ej kunde acceptera och vara delaktiga i, uppfattningar om en optimal intervention, skäl till att interventionen avbröts, samt skäl till att interventionen fullföljdes eller avbröts.

Två viktiga resultat finns från intervjustudierna. Det första visar att svensk-arabiska föräldrar som hade en mer barncentrerad inställning hade mindre problem med att förstå logopedens arbetssätt och följa handledningen kring språklig stimulans. De var mindre kritiska till interventionens utformning än de svenska föräldrarna. Likheterna mellan de svensk-arabiska och arabiska föräldragrupperna var dock betydligt fler än skillnaderna. Bland de svensk-arabiska föräldrarna vars barn ej avbrutit interventionen, fanns en viss ovana vid att intervention mer liknade en leksituation än en undervisningssituation. Eftersom de flesta föräldrarna i denna grupp uppvisade en mer barncentrerad inställning accepterade de detta sätt att arbeta, även de som i början var främmande för detta sätt att arbeta - "det var lek och så. Det är kul. Faktiskt mycket kul. Har aldrig tänkt så. Att man kan lära barn så."

Det andra resultatet gäller svensk-arabiska föräldrar som avbröt interventionen. Dessa underströk i mycket högre grad betydelsen av att barnen träffade andra barn så att deras språk skulle utvecklas. Detta visar på en mer situationscentrerad inställning, som innebär att barn sällan ensamma kommunicerar med en vuxen, utan mer i stora grupper med andra barn. Föräldrarna tillskrev troligen inte heller logopedens arbete någon större roll, eftersom logopeden var en vuxen som tillsammans med en förälder satt med barnet - exempel på detta är "kände ingen effekt av behandlingen, dessutom gjorde min dotter framsteg helt plötsligt". Föräldrarna ansåg också i högre utsträckning att barn med språkstörning kunde bli bättre genom att anstränga sig. Avbruten intervention skall dock inte bara tillskrivas en krock mellan kulturer. På Aamal-institutet i Damaskus avbröt föräldrarna interventionen för ca 30 % av barnen med språkstörning. Troligen ligger en del av orsakerna till avbrotten i att intervention framförallt med barn med grav språkstörning innebär en lång och mödosam process. Att avbryta interventionen var ett mer aktivt beslut för de svensk-arabiska föräldrarna, än för de svenska som ibland inte var medvetna om att att barnen avslutats pga av att de uteblivit.

Slutsatser

Den epidemiologiska undersökningen visade att indirekt intervention på barnets modersmål gav goda resultat och bör ingå i logopedisk intervention för flerspråkiga barn. Emellertid kan den optimeras om logopeder får instrument att arbeta med på barnens modersmål. Dessa instrument bör bestå av enhetliga språktypologiska beskrivningar och bedömningsinstrument baserade på språkliga utvecklingsmodeller. Detta avser vi att vidareutveckla i ett kommande projekt.

Konsekvenserna av resultaten i intervjustudierna är att logopeder bör ta större kulturella hänsyn vid utformning av intervention med flerspråkiga barn. Att vid anamnesupptagandet också diskutera föräldrarnas syn på språklig socialisation och attityder till språkstörning är viktigt, liksom att noggrant förklara alla steg i interventionen, så att föräldrarna blir delaktiga i en intervention de kan förstå och acceptera.

Projektets viktigaste publikationer

Epidemiologisk studie
Studie I
Salameh, E-K & Nettelbladt U (ms to be submitted) A comparison of intervention between bilingual and monolingual children with severe language impairment

Intervjustudier
Studie I
Salameh, E-K, Nettelbladt, U & Håkansson, G (manus) Parental compliance regarding intervention for Swedish-Arabic and Swedish children with language impairment

Studie II
Salameh, E-K & Nettelbladt, U (manus) Cultural and linguistic factors affecting intervention in Sweden and Syria: compliance in Swedish-Arabic and Arabic parents to children with language impairment

Studie III
Salameh, E-K, Nettelbladt, U, Vamling, K (manus) Risk and resilience. Non-compliance regarding intervention in Swedish-Arabic and Swedish parents of children with language impairment

Inom ramen för projektet har två magisteruppsatser i logopedi skrivits, handledda av Eva-Kristina Salameh och Ulrika Nettelbladt:

Krüssenberg, C & Soogrim, V (2005) Kulturella attityder som potentiella hinder i logopedisk intervention. Avd för logopedi, Lunds universitet

Brandt, S & Ljung, E (2007) En jämförelse mellan svenska och svensk-arabiska föräldrars syn på logopedisk intervention. Avd för logopedi, Lunds universitet

Disseminering av resultat
Detta pågår redan via föreläsningar och seminarier, och resultaten kommer också att finnas på Språkens Hus hemsida, www.sprakenshus-umas.se Språkens Hus är ett center för språkstörning i kombination med flerspråkighet, knutet till Region Skåne.

Ulrika Nettelbladt och Eva-Kristina Salameh har gett ut en bok; "Språkutveckling och språkstörning hos barn, del I fonologi, grammatik och lexikon", som följs av snart publicerade del II, som tar upp pragmatik och intervention. Del III kommer att behandla språkutveckling och språkstörning hos flerspråkiga barn, och resultaten från detta projekt kommer att tas upp i båda dessa böcker.

Publikationer

Norman, K., 1996. Kulturella föreställningar om barn. Stockholm: Rädda Barnen.

Obondo, M., 1999. Olika kulturer, olika språksocialisation – konsekvenser för utbildning och social integrering av invandrarbarn. I: Axelsson, M (red.) Tvåspråkiga barn och skolframgång – mångfalden som resurs. Stockholm: Rinkebys språkforskningsinstitut.

Panos, P & Panos, AJ., 2000. A model for a culture-sensitive assessment of patients in health care settings. Social Work in Health Care 31:1, 49-61.

Salameh, E. K, Nettelbladt, U., Håkansson, G. & Gullberg, B., 2002. Language impairment in Swedish bilingual children. A comparison between bilingual and monolingual children in Malmö. Acta Paediatrica 91: 229-234.

Schieffelin, B. & Ochs, E., 1996. The microgenesis of competence: methodology in language socialization.  Social interaction, social context, and language: Essays in honor of Susan Ervin-Tripp. Eds. Slobin, D. et al. Mahwah, NJ: Lawrence Erlbaum Associates 251-259.