Bilden av orienten - exotism i 1800-talets svenska bildvärld
I dagens mångkulturella svenska samhälle märks ett ökande intresse för bilder och företeelser som anknyter till utomeuropeiska förhållanden. Detta intresse har också en historisk bakgrund och syftet med projektet är att undersöka hur orienten visualiserades i 1800-talets Sverige. Undersökningen kommer att bestå av tre delar. I den första studeras konstbilden. Många svenska konstnärer lät sig under resor utom Europa inspireras till nya motivval och sådana verk väckte uppmärksamhet hos den konstintresserade publiken. En vidare spridning fick bilder av orienten genom massproducerade bilder som återgavs i tidskrifter, kalendrar och böcker. Vidhängande texter vägledde ofta betraktarens tolkning av sådana bilder. I projektets tredje del studeras hur orienten gestaltades i tidens stora utställningar. Dessa hade ofta pretentioner på att förmedla en objektiv vetenskaplig syn på orienten och besöktes av många människor. Undersökningen utgår dock ifrån att den bild av orienten som framkommer i dessa olika sammanhang inte kan betraktas som sanningsenlig utan har drag som speglar europeiska intressen och fördomar. En intressant fråga är huruvida Sverige blygsamma koloniala förflutna bidrog härvidlag. Förhoppningsvis kommer undersökningen om den visuella representationen av orienten i Sverige under 1800-talet bidra till att förklara mekanismer som skapar spänningar i dagens mångkulturella samhälle.
Tomas Björk, konstvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet
Syfte
Syftet med projektet Bilden av "orienten" - exotism i 1800-talets svenska bildvärld var att undersöka hur visuella gestaltningar under 1800-talet kunde bidra till människors uppfattning om orientens människor och miljöer. Begreppet "orienten", som är en imperialistiskt färgad benämning, används i arbetet om det område som idag omfattar Turkiet, Iran, Mellersta östern och Nordafrika. Studien utgår från ett konstruktivistiskt synsätt, vilket innebär att de visuella gestaltningarna inte betraktas som sanna avbildningar utan analyseras som aktiva komponenter i en samtida konstruktion av begreppet "orienten". Studien bygger på postkolonial teoribildning. En utgångspunkt är det ojämlika maktförhållande mellan västerlandet och "orienten" som imperialism och kolonialism åstadkommit. Det senare området var underordnat det förra som därmed kunde stärka sin egen självbild. I undersökningen diskuteras också ifall människor i Sverige, trots landets blygsamma koloniala innehav, ändå omfattade samma imperialistiska synsätt som då dominerade i Europa.
Studien består av tre delar. I den första undersöks målningar och teckningar av svenska konstnärer, som under perioden reste i området. Dessutom används brev, dagböcker och reseskildringar för att belysa resenärernas reaktioner inför de besökta platserna. I en andra del vänds uppmärksamheten mot de bilder från området som betraktare hemma i Sverige kunde möta. Förutom konstverk och mångfaldigade bilder i böcker och tidningar används också texter, som på olika sätt står i en relation till bilderna och därmed kunde påverka hur betraktaren uppfattade bildernas mening. Den avslutande delen ägnas företeelser och gestaltningar i tredimensionell form. Det rör sig om arkitektur, inredningar, utställningar, diplomatiska besök, konferenser och liknande.
Undersökningen visar att ett tjugotal svenska konstnärer reste i området under 1800-talet. Av dessa var så gott som alla män. Till en början var det mest diplomater som skildrade sina upplevelser i teckningar och akvareller. Efter århundradets mitt ökade antalet konstnärer. Mot slutet av århundradet innebar de förbättrade kommunikationerna att representanter för allt fler samhällsgrupper kunde företa den långa resan. En kvinnlig medlem av det svenska kungahuset tog under en resa till Egypten ett stort antal fotografier, som också publicerades efter hemkomsten. Även om de flesta svenska resenärer gav en tämligen negativ bild av orienten finns också exempel på motsatsen. En svensk konstnär konverterade till islam och flera andra uppfattade vissa företeelser som positiva motbilder till den framväxande moderniteten hemma i Sverige.
Bland de företeelser som särskilt tycks ha intresserat de svenska resenärerna märks de antika monumenten, de kristna och de muslimska heliga platserna, religionen, slavhandeln, den beslöjade orientaliska kvinnan och det dagliga samhällslivet. Området skildras och beskrivs med hjälp av välkända stereotyper som exotiskt och främmande. Den arabiska kvinnan är oåtkomlig och lastbar. Islam karakteriseras som en fanatisk och till västerlandet fientlig religion. Miljön är smutsig, människorna okunniga och samhällslivet efterblivet. Västerländskt inflytande ses genomgående som tecken på framsteg, medan lokala sedvänjor kritiseras. Flera resenärer jämför olika företeelser med förhållandena i Sverige. Så gott som alltid resulterar jämförelsen till hemlandets fördel. En del av det som beskrivs eller skildras visar sig bygga på fördomar eller rena fantasier.
Den hemmavarande svenske betraktaren kunde i tidningar och böcker och på utställningar tämligen ofta möta bilder från "orienten". Bland tidningsillustrationerna dominerade till en början xylografiska återgivningar men mot slutet av århundradet blev även fotografier vanliga. Med tanke på att fotografiet under 1800-talet ofta uppfattades som en "sann" bildkälla bör exempelvis de första fotografierna från Mecka i den svenska pressen ha väckt uppseende. De texter som fogades till bilderna är ofta fördomsfulla. Även tämligen neutrala bilder inspirerade redaktören till resonemang som inte kan betecknas som annat än rasistiska och imperialistiska.
Byggandet av Suez-kanalen, som noga följdes i den svenska pressen, utgör ett exempel på att moderniteten också kunde nå "orienten". Emellertid ansågs kanalen uteslutande vara ett resultat av europeiska ansträngningar. I de många bilderna från bygget reduceras den inhemska befolkningen till staffage.
Bland tidningsbilderna märks många porträtt av sultaner. När en ny sultan tillträtt presenterades denne i ord och bild. I bilderna är det särskilt klädseln som signalerar det "annorlunda" men ibland framträder sultanen i västerländsk klädsel. I texterna ges ofta en detaljerad skildring av sultanens liv och politiska gärning. Ofta beröms de sultaner som antagit ett västerländskt tänkesätt medan de som omfattar ett inhemskt traditionellt synsätt kritiseras. Särskilt negativt karakteriseras de sultaner som från att ha varit öppna för europeiska synpunkter återgått till sin ursprungliga uppfattning.
Ett stående inslag i svenska konstnärers målningar och i den svenska pressen är porträtt av lättklädda "orientaliska" kvinnor. Beslöjning används ofta för att främmandegöra kvinnorna men också för att höja den erotiska temperaturen. Bilderna från vardagslivet visar bland annat skolor, rakstugor, kyrkogårdar, badinrättningar och harem. En del bilder tycks bygga på direkt observation medan andra är rena fantasier. Många av de mest kända antika monumenten återgavs på bild i den svenska pressen. I de kommenterande texterna används bilderna för att visa att "orienten" är underutvecklad. De antika lämningarna sägs vittna om högtstående kulturer som kontrasteras mot den samtida situationen. Ofta hävdas det också att människorna i orienten inte förmår att ta till vara sitt kulturarv.
I undersökningens avslutande del undersöks några exempel på att ett "orientaliskt" formspråk förekom i svensk arkitektur och i inredningar. Hemmavarande svenskar kunde också i sällsynta fall möta exempelvis en diplomat, som uppträdde i sitt hemlands traditionella klädsel. Vid stockholmsutställningen 1897 fanns i en paviljong en slags iscensättning av "orienten" där en ryttare omgavs av arkeologiska föremål. Medan utställningen i stort signalerade framtidstro och utveckling erbjöds besökaren där att blicka tillbaka på en svunnen högkultur. År 1889 hölls en stor orientalistkongress i Stockholm, som utförligt skildrades i ord och bild. Deltagarna från "orienten" uppträdde i sina hemländers traditionella klädsel och väckte stort uppseende på Stockholms gator och i sällskapslivet.
Sammantaget kan konstateras att många av de fördomar om människor från muslimska länder som idag florerar i Sverige har en viktig utgångspunkt i 1800-talets visuella kultur. Även om Sverige inte kan karakteriseras som en ledande kolonialmakt förekom samma fördomar som i de länder som hade kolonier. Förhoppningen är att undersökningen skall publiceras i bokform.