Maria Persson, språk- och litteraturcentrum, Lunds universitet

VEGA är en studie i det finita och infinita verbets syntax i gulfarabisk dialekt. Huvudsyftet var att kartlägga de olika verbformernas funktioner och förekomstmiljöer samt utreda vilka övriga redskap gulfarabiskan har för att uttrycka tempus/modus/aspekt (TMA). Detta innebar bland annat att undersöka bruket av hjälpverb och samspelet mellan huvudsats och bisatspredikat i olika typer av satsfogningar. En omfattande databas av autentiskt tal samlades in såväl i huvudstäderna runt gulfkusten som från historiskt mer isolerade områden i Oman och Förenade Arabemiraten. Dialektens kodifiering av tempus/modus/aspekt var särskilt intressant ur ett typologiskt perspektiv eftersom en process av ökad grammatikalisering av dessa distinktioner hade noterats i tidigare studier av dialekter i området. Kartläggningen av TMA-markörer i gulfarabiska dialekter bidrar således till vår kunskap om liknande grammatikaliseringsprocesser i språk i allmänhet. Projektet omfattade de dialekter som talas i Bahrain, FAE, södra Irak, Kuwait, Oman, Qatar och östra Saudiarabien. Data samlades in från alla dessa områden utom Irak där det politiska läget förhindrade datainsamling. Till det ursprungliga syftet hörde också att jämföra databasens olika dialektvarianter med varandra. Mer specifikt skulle dialekterna i stora urbana centra jämföras med mindre städer i Omans inland. De olika delarna av det insamlade materialet uppvisade dock vid stickprov inga så påtagliga syntaktiska skillnader att en inbördes jämförelse syntes motiverad utifrån projektets syfte och tidsram. Däremot gjordes en jämförelse mellan den totala insamlade databasen och en annan databas där materialet insamlats från en delvis nomadiserande befolkning i östra Oman. Det insamlade materialet har dock klassificerats med en sådan noggrannhet att jämförelser mellan de olika dialektområden som ingår utan vidare kan genomföras inom ramen för framtida projekt.

Delade meningar råder när det gäller huruvida det arabiska verbet i alla eller någon av arabiskans olika former betecknar tempus eller aspekt eller en blandning av dessa (Holes 2004; Ingham 1994; Comrie 1976, 1985). Ett viktigt resultat som VEGA genererat är därför att fastställa att det gulfarabiska verbets suffixform och prefixform betecknar aspekt och att det aktiva participet är såväl tempus- som aspektlöst. Prefixformen är imperfektiv och suffixformen är perfektiv. Det aktiva participet betecknar ett tillstånd. Därutöver noterades i projektet att dessa relativt distinkta skillnader i aspektvärden, särskilt de mellan verbets prefix- och suffixform, utnyttjas på olika sätt; såväl i satsfogningar för att signalera hierarki mellan satser som på diskursnivå för att signalera växlingar mellan förgrund och bakgrund. Detta sker ofta enbart genom växlingar i verbform, dvs. utan användande av konjunktioner eller diskursmarkörer. Till VEGAs syften hörde att jämföra stadsdialekter med landsortsdialekter/dialekter som talas av mer eller mindre nomadiserande befolkningsgrupper. En sådan jämförelse genomfördes, i form av en studie av bruket av det aktiva participet (Eades and Persson forthcoming). VEGAs databas jämfördes med data insamlade från boskapsskötande grupper i Sharqiyya-regionen i Oman. Denna andra databas insamlades av FD Domenyk Eades. Persson och Eades planerar att fortsätta samarbetet med studier i andra delar av verbets syntax eftersom jämförelsen av de båda databaserna visat lovande resultat. Detta är således ett område där VEGA genererat data och frågeställningar att behandla i framtida forskningsprojekt.

Till de viktigaste iakttagelserna som gjorts inom VEGA hör också upptäckten och kartläggningen av en omfattande användning av asyndetisk satsfogning i gulfarabiska. Den artikel som beskriver dessa strukturer (Persson forthcoming) måste anses vara viktigast bland de publikationer som projektet har genererat. Artikeln behandlar projektets huvudsyfte: en kartläggning av gulfarabiskans användning av olika verbformer och verbformskombinationer för att uttrycka olika nyanser av tempus, modus och aspekt och iakttagelser av pågående grammatikaliseringsprocesser. Asyndetiska verbfogar är utmärkta grogrunder för grammatikaliseringsprocesser där det första verbet av två eller flera i en serie bleknar och omvandlas till en tempus-/aspektmarkör. Artikeln beskriver ett flertal gulfarabiska hjälpverb och verb som kan vara på väg att bli hjälpverb. Samtidigt uppmärksammas att graden av grammatikalisering hos dessa markörer tycks lägre i det undersökta gulfarabiska materialet än vad som är oss bekant från studier i exempelvis egyptisk och levantinsk arabiska. Studien fann att asyndetiskt fogade verb, utöver nämnda funktion som modus- och aspektmarkörer, också används som markörer för omständighetsbestämningar och/eller adverbiella bestämningar. De befanns dessutom förekomma i adverbiella funktioner som kan sägas motsvara den parallellism som är ett välkänt fenomen hos arabiska nomen. Studiet av asyndetisk satsfogning i gulfarabiska, och upptäckten av ett flertal pågående grammatikaliseringsprocesser aktualiserade flera frågor för framtida forskning. För det första visade det sig att samma grammatiska strukturer används för en rad olika semantiska funktioner. Språkbrukarens syfte med att använda asyndetiska verbkedjor; den exakta semantiska innebörden i varje enskilt fall, måste ofta härledas ur kontexten. Det visade sig också att processer av semantisk blekning av verb, och därav resulterande omvandling av vissa verb till verbmodifierande partiklar och hjälpverb, inte har kommit så långt i gulfarabiskan som i t.ex. egyptisk och levantinsk dialekt. En avsaknad av omfattande databaser från olika dialekter och därför också brist på såväl diakrona som synkrona komparativa studier gör att ursprunget hos verbmodifierande partiklar i olika dialekter ofta är okänt. Från typologiska allmänlingvistiska studier vet vi att vissa semantiska kategorier av verb och vissa syntaktiska strukturer har en större tendens att vara föremål för grammatikalisering än andra. Genom att studera dialekter, som den gulfarabiska, där sådana verb och strukturer i hög grad finns bevarade i fullständiga, icke-grammatikaliserade former eller där grammatikaliseringsprocesserna är i sin linda, och jämföra dessa med dialekter där processen gått längre, kan vi lära oss mycket om ursprunget hos modala, adverbiella och aspektuella partiklar i andra dialekter. Detta sammanlagt pekar på ett behov av att upptäcka skillnader och likheter mellan större grupper av arabiska dialekter när det gäller de funktioner som kedjor av asyndetiskt fogade verb antar och de grammatikaliseringsprocesser som där uppstår. För att möjliggöra sådan jämförelse behöver databaser liknande VEGAs inspelningar hämtas in från ett antal andra dialekter. Samtidigt måste äldre insamlade texter och andra fragmentarisk dialektdata som finns att tillgå analyseras och presenteras i en enhetlig form som möjliggör jämförelse mellan olika databaser.

Det tredje viktigaste resultatet från projektet var upptäckten av en distinkt modusmarkör: b-prefixet, presenterad i projektets näst viktigaste publikation (Persson 2008). Det gulfarabiska b-prefixet skiljer sig i ursprung och funktion från det välkända b-prefix som finns i egyptisk och levantinsk dialekt. Det har i tidigare studier antagits signalera futurum och/eller intention (Johnstone 1967; Brockett 1985; Al-Ma?t?q 1986; Brustad 2000; Holes 2004). En noggrann analys av förekomsterna av detta b-prefix i VEGAs databas visade dock tydligt att det inte kan sägas vara en ren futurummarkör. Prefixet används för antaganden om en oupplevd värld (futurum, konditionalis) eller generaliseringar om vanemässiga handlingar i förfluten tid (habitualis). Dess grundfunktion visade sig således vara som markör för irrealis. Detta kan, i sin tur, visserligen sammanfalla med framtida tempus eller intention men sådana temporala/modala värden är inte direkt kodade i själva b-prefixet. Studien implicerar inte att gulfarabiska har ett binärt system för att markera realis/irrealis, men fastställer att gulfarabiskan har en markör som kan användas för att markera att vissa händelser inte tillhör påtaglig, bevisbar verklighet. Studien lokaliserade dessutom ytterligare en partikel som används i ganska stor utsträckning för futurum och, understundom, även för irrealis: partikeln râH/Ha som trots att den används tämligen frekvent inte har uppmärksammats i någon större utsträckning sedan Johnstones dialektbeskrivningar (1967). Slutligen konstaterades, helt i enlighet med Holes observationer i gulfarabiskan (2004, 274 n.29), att verbet (verben) bagha/yabi, som i den näraliggande najd-dialekten noterats fungera som futurummarkörer (Ingham 1994, 120f.), i gulfarabiskan enbart används för att uttrycka önskan (volitiv) dvs. inte alls som futurummarkörer.

Förutom publicerade artiklar har resultat genererade inom VEGA presenterats på flera forskarseminarier i lingvistik och semitiska språk i Lund, Uppsala och Göteborg. Projektet har resulterat i nio konferensbidrag vid internationella konferenser inom lingvistik, arabisk dialektologi och semitistik i såväl Europa som arabiska gulfen. Vid en gästföreläsning på inbjudan av United Arab Emirates University, Al-Ain, FAE presenterades tidiga resultat av VEGA redan 2006. En populärvetenskaplig presentation av delar av VEGAs forskningsresultat hölls på inbjudan av en av SPFs lokalföreningar i Skövde under projektets avslutande år. Ytterligare tre populärvetenskapliga föredrag med anknytning till fältarbetet inom VEGA hölls 2006 och 2008.

Publikationer

Egna publikationer
Persson, Maria. 2008. “The Role of the b-prefix in Gulf Arabic dialects as a marker of future, intent and/or irrealis.” Journal of Arabic and Islamic Studies 8/4:26-52.

Persson, Maria. 2009. “Circumstantial qualifiers in Gulf Arabic dialects.” In Isaksson, Kammensjö and Persson. 2009. Circumstantial qualifiers in Semitic: The case of Arabic and Hebrew. ed. Bo Isaksson. Wiesbaden: Harrassowitz, 206-289

Persson, Maria. forthcoming. “Asyndetic clause combining in Gulf Arabic dialects. Auxiliary, adverbial and discourse functions.” Zeitschrift für Arabische Linguistik.

Eades, Domenyk, and Maria Persson. forthcoming. “Aktionsart, word form and context: On the use of the active participle in Gulf Arabic dialects.” Journal of Semitic Studies.

Övriga referenser i anslutning till den vetenskapliga redovisningen

Brustad, Kristen Elizabeth. 2000. The syntax of spoken Arabic : a comparative study of Moroccan, Egyptian, Syrian, and Kuwaiti dialects. Washington, DC: Georgetown University Press.

Comrie, Bernard. 1976. Aspect : an introduction to the study of verbal aspect and related problems, Cambridge textbooks in linguistics. Cambridge: Cambridge Univ. Press.

Comrie, Bernard. 1985. Tense, Cambridge textbooks in linguistics. Cambridge: Cambridge University Press.

Holes, Clive. 2004. Modern Arabic : structures, functions, and varieties, Georgetown classics in Arabic language and linguistics. Washington, D.C.: Georgetown University Press.

Ingham, Bruce. 1994. Najdi Arabic: Central Arabian. Amsterdam and Philadelphia: John Benjamins.

Johnstone, Thomas M. 1967. Eastern Arabian dialect studies, London oriental series. London: Oxford U. P.

Mithun, Marianne. 1999. The languages of Native North America. Cambridge: Cambridge University Press.