Projektets namn:

”Bäste biskop!” Kommenterad utgåva av korrespondensen mellan drottning Victoria och biskop Gottfrid Billing 1900–1924

 

Projektets syfte: 

En källkritisk utgåva av brevväxlingen mellan drottning Victoria (1862–1930) och biskopen, överhovpredikanten Gottfrid Billing (1841–1925) med utförlig kommentar, som sätter in korrespondensen i dess politiska och teologiska kontext i vid mening, med beaktande särskilt av genus- och relationsperspektiv.

 

Projektets resultat:

Resultatet är först och främst själva utgåvan av korrespondensen med förklarande noter. I kommentaren presenteras också följande resultat:

Eftersom drottningen levde både i den offentliga och i den privata sfären, hade hon en ”blandad” relation till sin själasörjare, som ju själv dessutom var både kyrkligt och politiskt verksam. Breven mellan kronprinsessan/drottningen och biskopen är i hög grad ”blandade” brev, där själavård utgör en av ingredienserna bland andra. 

Med anknytning till Kristina Perssons beskrivning av brevs funktioner uppmärksammas särskilt den rituella funktionen: brevet som ”kvitto” på adressatens liv, hälsa och önskan om fortsatt kontakt. Denna funktion är tydligast när någon ur uppvaktningen, ibland mycket kortfattat och oftast på grund av drottningens ohälsa, skriver till Billing och framför hennes tack för hans brev. När tacket, ofta tillsammans med hopp om förnyad kontakt, framförs genom en annan person, blir den rituella funktionen särskilt accentuerad. Metodiskt innebär detta att en korrespondens inte kan förstås utan att man undersöker även brev från omgivningen, i detta fall drottningens uppvaktning och familj. Även den normförmedlande funktionen är intressant. Den kan beskrivas som en variant av den sociala eller den identitetsskapande funktionen, och i den senare versionen har den en självklar plats såväl i själavårdsbrev som i politiska brev. Här blir den särskilt komplex, eftersom vi här samtidigt kan tala om en religiös och en politisk normbildning.

Breven perforerar gränserna mellan de på skarp kontrastering grundade konstruktionerna av manlighet och kvinnlighet. Per definition öppnar brev en mellansfär, ett tredje, förmedlande område mellan de båda avsändarsfärerna. Därigenom skapas ett utrymme där motsatserna överlappar och genomtränger varandra, åtminstone i korrespondensens okroppsliga rum. Till de funktioner hos brevet som Persson beskriver kan vi då lägga även en ”perforerande”, könsöverskridande funktion.

Själavårdsrelationen mellan kronprinsessan/drottningen och biskopen utformas som tröst och råd i uppkommande situationer, sällan som svar på renodlat andliga frågor. Denna själavård blir under 1920-talet även omvänd, så att drottningen tröstar och uppmuntrar den gamle biskopen. Såväl bönerna som det tysta samförståndet förblir i sin spårlöshet oåtkomliga för forskaren, men deras förekomst måste just därför så mycket mer noteras. Intimiteten i en själavårdsrelation kan lika lite som i andra mänskliga relationer mätas i mängden ord, långt mindre i vad som skulle kunna kallas verbal exhibitionism. Själavården i breven relateras till Billings författarskap, som i några fall svarar på behov som uttrycks i breven. 

En stor del av Billings brev saknas, men luckan kan delvis fyllas ut genom drottningens brev till honom, genom hans brev till sin hustru eller genom uppvaktningens brev till honom, vilket pekar på vikten av att alltid läsa breven kring en korrespondens. 

Drottningens brev kännetecknas av en mycket god språkbehandling, men med vissa, kvardröjande germanismer. Ibland söker hon också göra svenska språket mera konsekvent än det verkligen är (t.ex. uppfattar hon ”predikan” som bestämd form, och konstruerar därför den obestämda formen ”en predika”). 

Vi kan tala om en formell och en materiell (innehållslig) intimitetsnivå i brev. Samma brev kan röra sig på flera materiella nivåer beroende på vilka ämnen som avhandlas. Här har korrespondensen jämförts med andra, bland andra drottningens släkting kardinal Hohenlohe, ärkebiskop Söderblom, hertiginnan d’Otrante och Sven Hedin.

Drottningens starka engagemang för gudstjänst och predikan redovisas. Bland annat hur hon 1912 och några år framåt var starkt engagerad för utgivningen av Gudstjänstordning jämte korta betraktelser till användning i svenska flottans fartyg, med dedikationen ”Svenska Flottan tillägnad af Drottning Victoria”. Av de 31 betraktelserna hade Billing författat 16. En större utgåva kom 1917.

I den engelskspråkiga uppsatsen om ”The manly Queen with feminine charm” har jag funnit att distinktionen mellan manlighet och maskulinitet avslöjar att manlighet i positiv mening var öppen också för kvinnor. I tidigmodern andaktslitteratur saknade den kristna människan som en ny, andlig skapelse inte genusbestämda egenskaper, men hon saknade genusbegränsningar. Fromma män och kvinnor betraktades som exempel för kvinnor och män oavsett kön. Detta förändrades under 1800-talet, när genuskategorierna blev ”könade”. Denna förändring hade väldig betydelse också för det religiösa språket.

 

 

Oförutsedda tekniska och metodiska problem: 

inga nämnvärda.

 

 

Arbetets integrering i organisationen och dess fortsättning:

Arbetet har varit väl integrerat i organisationen och har presenterats vid öppna seminarier. Utgåvan har publicerats som tryckt bok och är därmed tillgänglig såväl för forskarsamhället som för den intresserade allmänheten. En del av projektet har i enlighet med ansökan utförts inom tjänstens ramar. 

Projektet har även presenterats vid följande tillfällen:

“Gender and Piety”. Föreläsning vid CADOC, Catholic University Leuven, Aug.18, 2009

“Biografin som kyrkohistoriskt problem”. Föreläsning vid CTR, Lund University, Nov. 5, 2009

Projektet har också presenterats inom ramen för det internationella projektet ”The Dynamics of Religious Reform in Church, State and Society in Northern Europé, c.1780-c.1920”

 

 

Nya forskningsfrågor som genererats:

Projektet har drivits i samband med två andra RJ-projekt, dels ”Kristen manlighet – en modernitetens paradox” (projektledare Yvonne Maria Werner), dels mitt eget forskningsinitieringsprojekt ”Själavårdsbrev i Norden under det ’långa’ 1800-talet”. Det har varit ett befruktande samarbete. Projektet har genererat nya frågeställningar inom flera områden. Eftersom drottningens tidigare liv är en förutsättning även för den period som korrespondensen omfattar, fortsätter projektet med en kronologiskt heltäckande biografi om hennes inre liv, där arbetet finansieras av Lunds universitet. 

 

 

Name of project:

”Bäste biskop!” Kommenterad utgåva av korrespondensen mellan drottning Victoria och biskop Gottfrid Billing 1900–1924 (’Dear Bishop!’ The correspondence between Queen Victoria of Sweden and Bishop Gottfrid Billing of Lund, 1900-1924).

 

 

 

Aim of project:

The aim of this project is to produce a critical edition of the correspondence between Queen

Victoria of Sweden (1862-1930) and the Bishop and High Preacher to the Court, Gottfrid

Billing (1841-1925), together with a commentary situating this surprisingly straightforward

correspondence in its political and theological context.

 

Results of project:

The most important result is the publication of the correspondence with explanations. In the commentary also following results are presented.

Since the queen lived both in the public and the private sphere, she had a ‘mixed’ relation to her spiritual advisor, who also was active both in the ecclesiastical and the political sphere. The letters between the Crown princess/Queen and the Bishop are very ‘mixed’ letters, with soulcare as only one part among others.

Connecting to Kristina Persson’s description of the functions of letters, especially the ritual function is observed: the letter as a ‘receipt’ on the life and health of the correspondent, and a wish for further contact. This function is most clear when someone from the court writes to thank Billing, often in short, and because of the bad health of the queen. When he is being thanked, often together with the expressed hope for a renewed contact, from another person, the ritual function is especially accentuated. Generally, this means that a correspondence cannot be understood without consideration to letters from surrounding persons, in this case from the court and family of the queen. Also the mediating of norms is interesting. This function may be described as a variant of the social or identity function, and in this latter version it has a self-evident position in both spiritual and political letters. Here it turns out to be especially complex, since we may speak about a religious and a political creation of norms, simultaneously.

The letters perforate the borders between the sharply contrasting constructions of male and female. Per definition letters open a sphere in between, a third, intermediary area between the two spheres of correspondents. A space is created where opposites move into each other, at least in the unphysical space of the correspondence. To Perssons’s different functions, we may add this perforating, gender exceeding function. 

The spiritual relation between the crown princess/queen and the bishop is constructed as comfort and advices in upcoming situations, seldom as answers to specifically spiritual questions. During the 1920s, this spiritual relation was also reversed, so that the queen comforted and encouraged the old bishop. Both the prayers and the silent understanding remain without traces unreachable to the researcher, but hence their existence has to be observed much more. The intimacy in a spiritual relation, or in any other human relation, may not be measured in numbers of words, still less in what could be labeled verbal exhibitionism. The soul-care in the letters is being related to the publications of Billing, in a few cases answering the needs being expressed in the letters.

A great part of Billing’s letters are missing, but this gap may partly be filled out by the queens’ letters to him, by his letters to his wife, or by the courtiers’ letters to him.

The queens’ letters are distinguished for their very good treatment of the Swedish language, but still with a few, remaining germanisms. Sometimes she tries to make the Swedish language more consequent than it in fact is, in constructing new forms. 

In the letters we might speak about a formal and a material level of intimacy. The same letter may contains expressions at several material levels, depending on its material. This correspondence has been compared to other ones, such as the queen’s correspondence with her relative, Cardinal Hohenlohe, with Archbishop Söderblom, the Duchess d’Otrante, and with Dr. Sven Hedin. 

The queen’s strong commitment to service and preaching is being presented, especially how she in 1912 and the following years was strongly committed to the publication of a service ritual with short sermons for use on the ships of the Swedish navy, dedicated to the navy from Queen Victoria. Of its 31 sermons, Billing had written 16. An enlarged editions was published in 1917.

Special observance has been paid to the correspondents’ positions from the perspectives of gender and relations. This correspondence is of great interest from a politico-historical point of view, and also theologically. The theological interest is to be observed, partly in several separate matters, and partly in both correspondents’ motivations in terms of Lutheran vocational teaching, the latter of which can be seen as motivating even the independent political actions of the Queen. The letters also reveal a relation of pastoral care that, at the end of the old Bishop’s life, is reversed, with the Queen providing spiritual solace to the Bishop. The edition includes a broad introduction and page-by-page comments in foot-notes. In studying a woman, “the manly Queen with feminine charm”, I have found that in the differentiation between manliness and masculinity, “manliness” in a positive sense was open also to women. In Early modern devotional literature, the Christian person as a new, spiritual creation did not lack gender characteristics, but lacked gender limitations. Godly men and women were regarded as examples to women and men alike. In the nineteenth century this changed, and gender categories were being sexed. This change had an enormous impact also on religious language.

 

Unforeseen technical and methodical problems: 

none.

 

 

Integration in the organisation and its continuation:

The research has been well integrated in the organisation and has been presented at open seminaries. The publication is a printed book, and accesible to researchers and the public. A part of the project has been done within the framework of my ordinary work. 

 

The project has been presented also at the following occasions: 

“Gender and Piety”. Lecture at CADOC, Catholic University Leuven, Aug.18, 2009

“Biografin som kyrkohistoriskt problem”. Lecture at CTR, Lund University, Nov. 5, 2009

The project has also been presented within the international project”The Dynamics of Religious Reform in Church, State and Society in Northern Europé, c.1780-c.1920”

 

 

New matters of research being generated:

The project has cooperated with two other RJ-projects, “Christian Manliness – a paradox of modernity” (Yvonne Maria Werner), and my own ”Själavårdsbrev i Norden under det ’långa’ 1800-talet”. This cooperation has been fruitful. The project has generated new questions within several areas. Since the earlier life of Queen Victoria forms a presupposition also for the period of the published correspondence,  the project will continue with a biography on her inner life, financed by Lund University.