Rita Bredefeldt, Ekonomisk-historiska institutionen, Stockholms universitet

Den judiska borgerligheten i Sverige 1838-1938
Projektets syfte har varit att kartlägga den judiska borgerlighetens ursprung, formering och förnyelse ekonomiskt, socialt och kulturellt. Den judiska borgerligheten i Sverige är paradoxalt nog ganska välkänd utan att det forskats särskilt mycket specifikt om den. Det finns föreställningar om de tidiga judarna som en homogen grupp under 1800-talet, en borgerlighet med stora ekonomiska och kulturella ambitioner. Fram tonar en grupp judar som företagsgrundare och kulturmecenater som residerade i sina stora lägenheter och stenhus i Stockholm och Göteborg. Projektet ville problematisera den normativa föreställningen om den tidiga judiska gruppen som en storborgerlighet tillhörande samhällets ekonomiska, sociala och kulturella elit, inte minst på grund av att denna bild grundat sig på en knapphändig, över halvsekelgammal forskning.  Uppgiften har varit att studera och jämföra två judiska grupper: dels den tidiga västjudiska gruppen som invandrade till Sverige från 1770-talet och som byggde upp sina verksamheter ekonomiskt och socialt under 1800-talets lopp, dels den senare östjudiska gruppen, som invandrade till Sverige hundra år senare från mitten av 1800-talet till ca 1914. Kunde man skönja en strävan efter en borgerlig tillvaro även hos den senare östjudiska gruppen, som i sin tur skulle kunna ses som en förnyelse av den svensk-judiska borgerligheten?  En viktig fråga har dessutom varit att studera om den judiska borgerlighetens strategier har haft ytterligare en dimension som den övriga borgerligheten saknade, nämligen, hur rädslan för diskriminering skapade ett behov av acceptans genom framför allt ekonomisk framgång. 
Källmaterialet har utgjorts av både tryckt och otryckt material från Riksarkivet (RA) och Statistiska Centralbyrån (BiSOS) samt de dåvarande Mosaiska församlingarnas, framför allt Stockholmsförsamlingens deponering på RA i Arninge. Det tidsödande arbetet med att skapa ett flertal databaser har utgjort stommen för undersökningarna har sedan kompletterats med kvalitativa källor såsom judiska memoarer, biografier jämte vetenskaplig litteratur om den judiska borgerligheten i Europa. De äldsta primärkällorna är från perioden 1784-1859 från Kommerskollegiets arkiv på Riksarkivet (RA) ”Judar i städerna”, där redovisning finns från de städer som de första judarna tilläts vistas i, nämligen, Stockholm, Göteborg, Norrköping och Karlskrona. Det är magistraternas registreringar av judar i respektive stad från 1784 till 1859. Undersökningsperiodens start har därmed utvidgats eftersom det visade sig att källmaterialet sträckte sig längre bakåt än vid en första undersökning. 
Projektets viktigaste resultat
De tidiga västjudarna – en homogen borgerlighet?
Judar som fick invandra till Sverige utan konvertering betraktades från 1775 som skyddsjudar.  Dessa västjudar invandrade främst från norra Tyskland och Danmark. Sju år senare 1782 definierades den judiska minoriteten som en grupp med klart avgränsade ekonomiska uppgifter. Judar skulle syssla med kommissionshandel, kreditgivning och gärna ”/…/ sköta fabriquer, samt deltaga i skeppsrederier, handels-compagnier och skepps-varf”, som det stod i judereglementet. I reglementets 7§ och 14§ räknas dessutom upp olika typer av hantverk ”utanför skrå”, som kallades i källorna diverse näringar och sågs som nyttiga för landets ekonomiska utveckling och därmed lämpliga sysselsättningar för judarna. Judereglementet införde med andra ord mycket detaljerade restriktioner mot både ekonomisk och politisk assimilering. Judarna fick bosätta sig i vissa städer, arbeta inom ett begränsat antal yrkesområden, de fick inte bli riksdagsmän eller ämbetsmän och blandäktenskap var förbjudna. 
Var den västjudiska gruppen så homogen som den tidiga forskningen påstår? Svaret kan kanske formuleras till både ett ja och ett nej. Om man studerar den starkt uppåtgående mobiliteten inom denna grupp som helhet, blir svaret ja. Men om man studerar borgerlig tillhörighet, blir svaret nej. Den västjudiska gruppen var i internationell jämförelse mycket liten. I de fyra ”tillåtna” städerna Stockholm, Göteborg, Norrköping och Karlskrona var de år 1787 inte fler än 150 personer och ökade fram till år 1840 till 911 individer. År 1860 var judarna i Stockholm 613 personer, i Göteborg 402 och i Norrköping och Karlskrona 113 individer. De sysselsatte sig till en början i huvudsak i de näringar som judereglementet stadgade, men kanske inte i den omfattning som lagstiftarna hade tänkt sig. Vissa näringsgrenar såsom de lagstadgade skeppsrederierna och varven, hittar man inte alls i primärkällorna om de tidiga västjudarnas verksamheter. 
Resultaten visar, att under perioden omkring1820-1860 har det uppenbarligen formerats ett toppskikt bland västjudarna, ett toppskikt som ökat från 28 % till 49 % av alla sysselsatta västjudar, vilket är ett tecken på en tidig uppåtgående mobilitet. Det är framför allt grosshandlarna i Stockholm och de s.k. fabrikörerna i Stockholm och Göteborg som ökade mest. År 1870 bestod den judiska befolkningen i Stockholm av inte mer än knappa 1000 personer av en befolkning på 136 000. I Göteborg var judarna inte fler än en procent av stadens 40 000 invånare år 1863. Ändå möter vi judar i nästan alla sammanhang av ekonomisk betydelse. 
Min slutsats är, att det är inom detta toppskikt som den judiska borgerligheten formeras. Den formerades utifrån ekonomiska verksamheter av så omfattande karaktär att de gav inkomster långt över tillgångarna hos övriga befolkningsgrupper undantaget delar av adelsståndet. Denna borgerlighet passar ganska väl in i den tyska historieskrivningens indelning av borgerligheten i två kategorier som kom att kallas å ena sidan Wirtschaftsbürgertum (entreprenörer inom industri, handel och finans) och å andra sidan Bildungsbürgertum (advokater, domare, läkare, ingenjörer, akademiker och högre ämbetsmän), där de förra förekom till en början bland de tidigare svenska västjudarna och de senare bland både västjudarna och delar av de senare invandrade östjudarna.  
Borgerlig identitet kretsar dock inte enbart kring ekonomiska verksamheter, utan bör också ses som en kultur som kommer till uttryck i en speciell livsstil, familjekonstruktion, en viss typ av konsumtion, utbildning, ett speciellt förhållande till musik, litteratur och konst. Efter en eller två generationer tillhörde flera västjudiska familjer såsom Benedicks, Lamm, Leja, Sachs, Marcus, Josephson, Fürstenberg, Nachmanson, Schück, Bonnier m.fl. den välrenommerade ekonomiska och kulturella eliten. Borgerliga ideal som att grunda sin tillvaro på egna prestationer, autonomi och skepsis mot olika kollektiva arrangemang har ingått i livsstilen. 1800-talets judiska entreprenörer grundade varuhus, textilfabriker, kattuntryckerier, sockerbruk och oljeraffinaderier. I södra Gästrikland köpte familjen Benedicks ett stångjärnsbruk. Inte sällan kopplades verksamheten till egna nybildningar inom bankverksamheten, där kapitalstarka judiska familjer i flera städer bildade ekonomiska nätverk. Man skickade sina söner till olika europeiska metropoler, ofta till andra judiska företagare, för att de skulle lära sig ett yrke och bli flerspråkiga.  
Den privata sfären sågs som ett mål i sig, där känslomässiga bindningar och grundläggande lojaliteter ansågs som skydd mot yttervärldens konkurrens och materialism. Familjen dominerades av maken/fadern och hustrun/modern kunde tack vare tjänstefolk fylla sin del av könsrollsmönstret genom kulturella aktiviteter och genom att överföra det kulturella kapitalet, i detta fall reproduktionen av den judiska kulturen och identiteten till nästa generation. Medlemmar ur de mest framstående familjerna gifte sig, även efter blandäktenskap blev tillåtna, inom samma begränsade judiska krets. Men det förekom efter 1863 allt oftare, att senare generationers döttrar och söner blev döpta och gifte sig inom den svenska borgerligheten eller adeln. Både giftermålen inom den förmögnaste judiska gruppen och ingifte i borgerliga eller adliga svenska släkter var strategier för social mobilitet och integration och i sin förlängning assimilering. Giftermålsmönster, konverteringar, men också judiska nätverk inom handel, produktion och kreditverksamhet bidrog sammantagna till skapandet av den tidiga judiska bourgeoisien. Detta mönster kan också iakttas hos den europeiska judendomen, kanske särskilt inom den tysk-judiska borgerligheten. Borgerligheten präglades också av liberalism som i sin tur implementerade det civila samhällets institutioner bl.a. för medborgerliga rättigheter.  Källorna visar tydligt en ökning av tjänstefolk hos detta toppskikt av judar samtidigt med icke-förvärvsarbetande hustrur och en liberal syn på både samhälle och religion, speciellt inom Stockholms Mosaiska församling. 
Men den västjudiska gruppen var inte helt homogen, vilket bl.a. kommer till uttryck i att den andra hälften (ca 51 %) inte nådde upp till ekonomi och social status som skulle kunna betraktas som borgerlig enligt ovanstående kriterier.  Inom denna grupp dominerade minuthandel (småhandel) och de ovannämnda diverse näringarna (olika typer av hantverk). Men även bland dessa sker en tydlig uppåtgående ekonomisk mobilitet. Redan från 1830-talet börjar hantverkare inom skrå finnas med bland judarnas ekonomiska sysslor, även om förbudet ännu inte var upphävt.  Intressant är också att Norrköpings judiska grosshandlare och fabrikörer är verksamma under hela perioden men i mindre omfattning än i Stockholm och Göteborg.  Jag finner inga grosshandlare i Karlskrona, däremot ett flertal minuthandlare.  Den ekonomiska mobiliteten sker från minuthandel till grosshandel och från småhantverk till hantverksindustri och manufaktur till fabriksverksamhet. Källorna visar dessutom att flera näringsidkare inte bara sysslade med en av de av magistraterna registrerade sysslorna, utan kunde idka både grosshandel och fabriksrörelse å ena sidan, eller hantverk och minuthandel å den andra. Många inom denna judiska grupp var mångsysslare i praktiken.  
Det måste dock poängteras att hela den judiska gruppens ekonomiska utveckling under 1800-talet var i hög grad beroende av statsmaktens definition av judarna som en viss typ av urbana aktörer.  Majoritetssamhällets restriktioner och antisemitism skapade ekonomiska strategier som poängterade ekonomisk och social framgång inte minst i form av en judisk borgerlighet, som betraktades som ett skydd mot förföljelser, diskriminering och för acceptans och integration
Östjudarna – den judiska borgerlighetens förnyare?
Folkökning, återkommande missväxter, jordbruksomvandling och Rysslands begynnande industrialisering tillsammans med den förhatliga militärtjänsten och de återkommande judefientliga pogromerna, speciellt efter 1881, satte igång en massutvandring i rörelse av ryska, polska och baltiska judar mot Väst. En liten del av miljontals judar i rörelse hamnade i Sverige. Mellan 1850 och 1880 ökade den judiska befolkningen från 960 till nästan 3000 personer och 1910 hade antalet fördubblats till 6000 individer. Den första vågen av östjudar kom från en i huvudsak agrar miljö och etablerade sig i Sverige som småhandlare och bedrev i praktiken gårdfarihandel tills det förbjöds. I nästa generation hade gårdfarihandlarna försvunnit och många hade nu en fast handelsrörelse eller till och med en grossiströrelse i mindre skala. Den andra vågen av östjudiska migranter efter 1880-talet blev i högre grad än de förra hantverkare och industriarbetare. 
Vid sekelskiftet 1900 finner vi med andra ord två grupper av judar i Sverige med olika social, ekonomisk och geografisk bakgrund. Å ena sidan fanns de ”gamla”, nu nästan helt assimilerade västjudiska släkterna, vars översta skikt tillhörde en ekonomisk elit med liberala religiösa preferenser och modern högborgerlig livsstil. Å andra sidan fanns judarna med östeuropeiskt ursprung, som var småhandlare, hantverkare eller industriarbetare. I motsats till judisk arbetarklass i t.ex. England och Frankrike växte dock den svensk-judiska arbetarklassen aldrig till något bestående socialt skikt. Motsättningarna mellan dessa två grupper kunde stundtals bli hårda. De hade olika klassbakgrund och skulle sannolikt inte ha kommit i kontakt med varandra över huvudtaget om de inte haft samma etniska bakgrund och tillhört samma religiösa samfund. 
Mycket tyder på att den uppåtgående sociala mobiliteten bland både väst- och östjudar var ett centralt motiv. Samtidigt som judarna inte ville avvika eller göra väsen av sig, ville de genom sina ekonomiska och kulturella framgångar visa fram en motbild mot tidens fördomar och därmed öka sina chanser att bli accepterade. Handeln präglade fortfarande på 1930-talet hela den judiska minoritetens yrkesstruktur, men man kan samtidigt iaktta en påtaglig ökning av andelen sysselsatta inom industrin 1904-1930. Till detta bör läggas återigen en ökning av andelen egenföretagande hantverkare och av större industri- och handelsföretagare. 
Generationerna efter gårdfarihandlarna fortsatte inom handeln eller började vidareutbilda sig. Studierna bekostades av familjen, församlingen, släkten eller av andra välsituerade judar. Understödsverksamheten inom församlingarna hade stor betydelse. Många kända profiler bland både västjudiska och östjudiska släkter påbörjade sina läkar-, jurist-, ingenjörs- eller konstnärsstudier med ekonomiska bidrag från församlingarna. Östjudarna började också de att söka sig till andra yrkesområden som gav större möjligheter till socialt och ekonomiskt avancemang, även om det var på en lägre nivå än hos den under 1800-talet väletablerade judiska borgerligheten. Källmaterialet från bl.a. församlingsprotokoll pekar tydligt på att också bland östjudarna fanns en försiktighet och beredskap för fientligheter och antisemitism mot hela den judiska gruppen.
Min tolkning hittills är att ett övre skikt inom den västjudiska gruppen kom att tillhöra den judiska bourgeoisien samtidigt som den östjudiska gruppen kom till en början att tillhöra småborgerligheten (hantverk, småhandel) och industriarbetarklassen för att i andra och tredje generationen avancera till lägre och övre medelklass. Möjligen kan en begränsad mindre grupp bland de senare kännetecknas som tillhörande den ovannämnda Bildungsbürgertum. Min forskning visar dessutom att andelen förvärvsarbetande judiska kvinnor minskade från ca 25 % år 1913 till knappt 10 % år 1934, vilket i sig bör vara ett tecken på östjudarnas uppåtgående mobilitet och ökade möjligheter för enförsörjarfamiljen och en könsarbetsdelning liknande den hos västjudarnas toppskikt. Man kan finna samma utveckling mellan könen inom de judiska minoriteterna i USA, England, Tyskland och Frankrike.
Orsakerna till skillnaderna mellan den västjudiska och östjudiska gruppens sociala mobilitet bör inte enbart sökas i judarnas egna strategier. De måste också sökas i samhällsutvecklingen i stort och frågan bör ställas om inte en bourgeoisie med hemmafru och tjänstefolk, kulturell filantropi och mecenatskap tillhörde en gången tids gamla sociala skiktning (1700- och 1800-talens Sverige och Europa), även om man fortfarande under mellankrigstiden kunde finna hembiträden och ”kuskar” i de högre skiktens hushåll. Frågan är om inte skillnaderna mellan de två judiska gruppernas ekonomiska och sociala mobilitet också bör förklaras av industrialisering och modernisering (sekularisering) och inte minst av välfärdsstatens inträde i det ekonomiska livet. Vidgade möjligheter till utbildning hos allt bredare samhällsskikt, större möjligheter till utlandsresor och högre boendestandard för allt fler tillsammans med övrig social välfärd förklarar varför den ena gruppens översta skikt tillhörde bourgeoisien med sin livsstil och den andra gruppens bredare skikt kom att tillhöra medelklassen. Här kan inget slutgiltigt svar ges, eftersom forskningen fortsätter, inte minst om kopplingen till den europeiska utvecklingen, för att samlas till en bok om detta komplicerade tema. 

Seminarier, kongresser och konferenser mm.
-    Sedan min bok Judiskt liv i Stockholm och Norden. Ekonomi, identitet och assimilering 1850-1930 (Stockholmia Förlag) kom ut 2008 har jag vid ett flertal tillfällen föreläst om boken vid Uppsala universitet, Judiska biblioteket, olika studieförbund etc. 

-    Docentur januari 2009. 

-    Jag har deltagit i fyra symposier inom Forskarnätverket Judarna i Sverige nämligen i september på det konstituerande mötet 2007, då jag också blev ledamot i styrgruppen för nätverket, i november 2008, då jag presenterade pappret med en jämförande analys av de judiska minoriteterna i Sverige och Finland, i november 2009 och november 2010, då jag presenterade pappret Gender and social mobility within majority and minority in Stockholm during the 1910s and 1930s. 

-    Inbjudan till deltagande (utan papper) på konferens i Hamburg september 2008: Points of passage: Jewish transmigrants from Eastern Europe in Germany, Britain, Scandinavia and other countries 1860-1929, ordförande på en av sessionerna. Arrangör, Institut für die Geschichte der Deutschen Juden.

-    Deltagande vid ekonomisk-historiska mötet i mars 2009 med egna sessionen Judiskt liv i Sverige. Invandring och medborgarskap, antisemitism samt ekonomi, identitet och assimilering och papper De svenska judarnas ekonomiska strategier, självuppfattning och assimilering 1782-1930.

-    Deltagande i ekonomisk-historiska världskongressen i Utrecht, Holland, i augusti 2009 med pappret Early Jewish entrepreneurs in Sweden 1782-1930 inom halvdagsseminariet Entrepreneurial minorities and the modern economic growth, XIX –early XX centuries.

-    Samarbete med Judiska Museet i Stockholm kring en utställning om den judiska borgerligheten 2012. 

-    Inbjudan till en heldagssession på 27 Nordiska Historikermötet i augusti 2011 i Tromsø, Norge med titeln Etnisitet, kjønn og entrerprenørskap i nordiske byer, ca. 1850-2000.

The Jewish bourgeoisie in Sweden 1838-1938
The project deals with the Jewish bourgeoisie in Sweden 1838 to 1938, the Swedish case being an almost totally neglected field of modern research. The aim of the project is to study the genesis, formation and renewal of the Jewish bourgeoisie in economic, social and cultural terms. The project also aims to problematize the almost normative assumption that the early Western Jewish group was a homogenous group belonging to the high bourgeoisie and an economic, social and cultural elite as a whole. This is due to scanty research which is almost half a century old. Criteria for being bourgeois is studied both as economy and culture and from the starting point of the concepts of Wirtschaftsbürgertum (entrepreneurs in industry, commerce, finance and other kinds of entrepreneurial activities) and Bildungsbürgertum (lawyers, judges, physicians, engineers, university graduates and higher public officials) common in German research. Similarities and differences between two Jewish immigrant groups´”Verbürgerlichung” will be studied: the early “Western Jewish” group which migrated to Sweden from the 1770s to approximately the 1870s, and the later “Eastern Jewish” group which migrated from approximately the 1850s to 1914. Did Eastern European Jews experience the same kind of upward economic and social mobility as the earlier Western Jews and thus represent a reproduction and renewal of the Jewish bourgeoisie? Another important question is if the strategies of Jews included an additional dimension that the Swedish bourgeoisie did not have, namely, the need of acceptance through economic, social and cultural success.

The primary sources used are both printed and unprinted material from the National Archives and the National Statistics Office of Sweden and also from the Mosaic Congregations archives, mostly placed in the National Archives. Several larger databases have been created which form the basis for investigations that then have been complemented with qualitative sources like memoirs, biographies and research literature on the Jewish bourgeoisie in Europe. The oldest primary sources come from the Swedish National Board of Trade on the period from 1784 to 1859 called “Jews in cities”, which relate to the four cities of Stockholm, Gothenburg, Norrköping and Karlskrona where Jews were allowed to reside up to 1854.  This has allowed the changing of the starting point to an earlier date.

Most important research results
The early Western Jews – a homogeneous bourgeoisie? 
 
The first Jews allowed to live in Sweden without conversion immigrated in the middle of the 1770s from the northern part of Germany and Denmark. This Western Jewish group was in an international comparison very small. In the four above mentioned cities where Jews were allowed to reside, there were in 1787 no more than 150 persons, in 1840 they were 911 individuals. In the year 1860 the Jews in Stockholm were 613 persons, in Gothenburg 402 and in Norrköping and Karlskrona together 113 Jews. Legislation in 1782 changed the condition of the Jews from Schützjuden to a legislative definition of the Jew as a specific kind of economic man. Jews could only occupy themselves with business on a commission basis, with granting of credits, to run manufactures and factories, to work in trading companies and handicrafts outside guilds. These were occupations useful for the country and therefore seen as suitable for Jews.

Was the Western Jewish group as homogeneous as earlier research claims? The answer is both yes and no. If one studies the strong upward social mobility of the group as a whole, the answer is yes. But if one studies affiliation to the bourgeoisie, the answer is no. Results show that already during the period from 1820 to 1860 it became obvious that an elite had emerged within this group, which increased from approximately 28 % to 49 % of all employed Western Jews, a sign of upward social mobility. Above all it was the wholesale businesses in Stockholm and the manufacturers and factory owners in both Stockholm and Gothenburg that increased most. The Jewish population in Stockholm was lower than 1000 persons in 1870 of a total population of 136 000 inhabitants. In Gothenburg the Jews were no more than one per cent of the city dwellers in 1863. Still, Jews were occupied in almost all economic fields of importance. 

My conclusion is that it was within this top layer within the Western Jewry that the Jewish bourgeoisie emerged. This formation took place due to economic activities of such  an extensive nature and incomes way above the assets of other segments of the population, with the exception of parts of the nobility. This bourgeois group fits quite well into the two categories of Wirtschaftsbürgertum on the one hand, and the Bildungsbürgertum on the other, the former comprising of the Western Jews and the latter including part of the Eastern Jewish group and the Western Jews as well.

Bourgeois  identity does not only signify economic activities, it should also be seen as a culture which manifests itself in a special life style, family construction, certain types of consumption patterns, education and a specific relationship to music, literature and art. Individual achievements, autonomy and a skeptical view on collective arrangements were part of bourgeois ideals. Jewish entrepreneurs founded apartment stores, textile mills, and sugar and oil refineries, even iron works. Economic activities were often connected to innovations in banking, where Jewish families with capital co-operated within several cities in economic networks. Sons were sent to European metropolises, often to other Jewish entrepreneurs to learn a new trade and new languages. 
   The bourgeois private sphere was seen as a goal in itself, where emotional ties and loyalties were seen as a protection against competition and materialism in the world around them. The family was dominated by the gainfully occupied husband/ father and the wife/mother, could, because of a staff of servants, take part in the reproduction of gender structures and the transference of cultural capital, in this case Jewish culture, religion and identity to the younger generations. Members of the most notable families married mostly within their Jewish kin, but mixed marriages increased in time as well. Later generations of daughters and sons were baptized and married within the Swedish bourgeoisie and the nobility. Marriage patterns, conversions, but also networks within trade, production and banking contributed taken together to the creation of the early Jewish bourgeoisie. These patterns of behavior can also be seen among Jews in the rest of Europe, maybe especially among the German Jewry.
   The Western Jewish group was not totally homogeneous, though, which can be seen in the fact that the other half (51 %) did not reach the same economic levels and social status which could be regarded as bourgeois according to the above mentioned criteria. Within this group retail trade and handicrafts dominated.  But even within this group there can be seen a distinct upward economic and social mobility. In addition many had several occupations at the same time.
    It must also be pointed out, that the economic development of the Jewish group during the 19th century was in many ways a function of the restrictions and anti-Semitism of the Swedish state and population. This in turn created Jewish strategies of economic, social and cultural success as a strategy to overcome discrimination.

Eastern European Jewish immigrants – a second wave of the Jewish bourgeoisie?

Jewish emigration in the millions from the Russian Pale of Settlement is a well known research field. A very small part of these immigrants to the West came to stay in Sweden. Between 1850 and 1880 the Jewish population in Sweden increased from 960 to almost 3000 persons and in 1910 they were 6000 Jewish residents in the country. The first wave of Eastern Jews came mainly from an agrarian milieu and established themselves in Sweden as small scale tradesmen and was in practice peddlers, until this was forbidden for foreigners. The next generation established themselves in trade or as wholesalers on a smaller scale. The second wave on immigrants after the 1880s was either occupied in handicrafts or became industrial workers. Interestingly, the Swedish Jewish working class did not develop into a more permanent social group as in England or France.  The Western and Eastern Jews had the same conflicts as their counterparts in other parts of Europe. They belonged to different classes and would probably not have been in contact with each other at all if they hadn’t belonged to the same ethnic group and congregation. 
   Upward social mobility was a central motive to both Western and Eastern Jews. Even if trade was a dominant occupation (on different levels) up to the 1930s, a process of differentiation in the occupational structure of both groups took place away from trade. The generations after the peddlers and smaller tradesmen continued within trade on a larger scale or went in for higher education with the help of family, congregation, relatives or other well-to-do Jewish families. 

My interpretation is that the upper stratum of the Western Jewish group became the core of the Swedish Jewish bourgeoisie at the same time as the Eastern Jewish group
developed into a petty bourgeoisie and the industrial working class but advanced in the second and third generations to lower and upper middle class. A hypothesis could be that small segment of the latter came to be included in the so called Bildungsbürgertum.  
   Furthermore my research shows that even among this group that the share of gainfully occupied women fell from 25 % in 1913 to 10 % in 1934, which could be interpreted as a sign of upward social mobility and new gender patterns. A similar development can be seen within the Jewish minorities in USA, England, Germany and France.

The differences between the Western and Eastern Jewish group’s social mobility cannot solely be seen as Jewish strategies. These differences must be related to larger changes in Western society as a whole. The early Jewish bourgeoisie could be regarded as belonging to older social hierarchies from the 1800th and 19th centuries, even if many traits still could linger on up to the 1930s. Explanations of the differences between these two groups should also be seen as related to industrialization, modernization, the democratic breakthrough and not least to the formation of the 20th century welfare states. Enlarged possibilities for education, to travels abroad, higher living standards together with social welfare policies opened up the possibilities for new segments of the population to become middle class. 

Kommentar till budgeten
-    Lönedelen är 1 313 611, 26 kr, av vilket LKP motsvarande 55 % är 722 486 kr.
-    Material omfattar inköp av bärbar PC för arkivexcerperingar och kostnader för arkivmaterial från SVAR och köp från Riksarkivet av digitaliserat primärmaterial (på CD) samt forskningslitteratur.
-    Övriga kostnader omfattar ett flertal forskningskonferenser och en kongress, avgifter till Stockholms Judiska församling bl.a. för tillgång och kopiering av primärmaterial som inte finns på Riksarkivets depå i Arninge. 

2011- 03-31
Rita Bredefeldt
Ekonomisk-historiska institutionen
Stockholms universitet
106 91 Stockholm 

.