På svenska

 

Sedan medel beviljades 2006 för projektet “Filmen och den svenska välfärdsstaten” har arbetet fortgått under flera år; projektet avslutades slutgiltigt i mars 2011. Deltagare var professor Erik Hedling (projektledare), forskarassistent, docent Mats Jönsson, universitetslektor, docent Ann-Kristin Wallengren, samtliga verksamma vid Lunds universitet. Ytterligare projektdeltagare var universitetslektor, FD Anders Åberg, Linnéuniversitetet, Växjö; till projektet anknöts även en doktorand, finansierad av Wahlgrenska stiftelsen i Malmö, FM Elisabet Björklund, med Erik Hedling som handledare.

Ordinarie projekttid var 2007-2009, men eftersom Anders Åberg innehade ett prefektuppdrag i början av projekttiden tillträdde han inte projekt anställningen förrän i januari 2008 med följd att projekttiden uppsköts till att omfatta även 2010. Med anledning av en gemensam projektpresentation i New Orleans i mars 2011 omdisponerades medlen till att omfatta också detta datum.

Projektets syfte var att kartlägga hur filmen har relaterat till den moderna svenska historien, med särskilt fokus på välfärdsstatens gradvisa utveckling från 1930-talet fram till och med det tidiga 1980-talet. Den övergripande frågeställningen var: hur har svenska filmer av olika karaktär förhållit sig till den ideologiska, sociala, kulturella och ekonomiska diskussionen i Sverige? Hur har filmen exempelvis skildrat historiska processer som efterdyningarna av emigrationen till USA, inrikes- och utrikespolitiska överväganden under andra världskriget, debatten om tro och vetande under 1950-talet, miljonprogrammen och den begynnande kvinnofrigörelsen. En studie (Hedling) handlade om hur Ingmar Bergmans filmer förhöll sig till det socialdemokratiska efterkrigssamhälle de skapades i, en annan (Wallengren) bilden av Sverige i den svenskamerikanska kulturen och bilden av den svenskamerikanska i Sverige. Ytterligare en undersökning (Jönsson) avsåg representationen av samtidspolitiken i dokumentärfilm före, under och strax efter det andra världskriget och den sista (Åberg) den svenska barnfilmen som ideologisk uppfostringsmodell. Till detta kom den planerade doktorsavhandlingen (Björklund) om svensk sexualupplysningsfilm under välfärdsperioden (disputation våren 2012). 

Vi har i detta kulturhistoriska projekt sökt kartlägga den ideologiska, sociala, kulturella och ekonomiska samtidsdebatt som på ett eller annat sätt representerats i filmerna. 

Wallengrens studie handlar om hur den svenske amerikaemigranten och den återvändande svenskamerikanen har representerats i den nationella filmen mellan åren 1910–1980. Här undersöks också vilka filmer de svenska immigranterna valde att distribuera och hur man skrev om filmerna i pressen. Genom detta visades vilka bilder av det gamla landet man ville minnas och identifiera sig med och hur man skapade en transnationell svenskamerikansk identitet. Projektet rör sig alltså kring ideologi, föreställningar om svenskhet och bilden av Amerika, och hur man i ljuset av detta i filmerna porträtterade dem som emigrerade till Amerika respektive hur svenskamerikaner såg på sin svenskhet. I en tredje del analyseras hur den svenskamerikanska kvinnan har porträtterats i den amerikanska filmen; ett studium som blir intressant inte minst jämfört med hur emigrantkvinnan konstrueras i svensk film. I båda filmkulturerna blir begrepp som crossdressing, nationstillhörighet och idealbilder väsentliga. Det övergripande syftet med projektet var att försöka förstå den svenska filmens roll i identitetskonstruktioner på olika nivåer, liksom den svenska filmens ideologiproduktion vad gäller etnicitet och konstruktionen av ”de Andra”. 

Jönssons analys begränsar sig till åren kring andra världskriget. Centralt var begreppet "visuell fostran" och ambitionen var att precisera vem som fostrade respektive fostrades visuellt samt hur, var och varför denna bilddisciplinering genomfördes. Förutom specifik information om enstaka bilder och sammanhang har forskningen även vaskat fram nya och kompletterande kontextuella uppgifter om denna redan väl genomforskade period i svensk historia. Sammantaget omfattar resultaten såväl enskilda och generella strukturer i samhället som detaljer och budskap i specifika bilder. Den främsta behållningen av detta projekt är insikten om hur pragmatiskt krigsårens Sverige förhöll sig till samtidens händelser och bildbruk samt hur öppet och ogenerat man erkände detta faktum. Delprojektets analyser av den visuella kulturens framgång under krigsåren bekräftar nämligen att det bakom alla kontrollerande, rådgivande och verkställande instanser härskade ett samförstånd över parti, klass- och generationsgränser som närmast kan liknas vid ett slags nationell undergivenhet gentemot staten i allmänhet och dess visuella fostran i synnerhet. Men Sveriges visuella fostran var inte enbart pragmatiskt implementerad av staten, den var även pragmatiskt mottagen av medborgarna. Att denna resultatinriktade inställning i många fall var mer ekonomiskt och socialt motiverad än ideologiskt och politiskt har också blivit uppenbart i analyserna. Denna pragmatism var däremot aldrig slumpmässig eller oövertänkt, tvärtom agerade och reagerade dess visuella uttryck hela tiden i enlighet med en av staten noggrant iscensatt, ständigt övervakad och offentligt konkretiserad plan om bildens krigstida ordning i Sverige. Slutpoängen är därför att krigsårens omfattande visuella fostringsverksamhet både direkt och indirekt banade väg för välfärdssveriges politiska bildbruk även under kommande decennier.

Hos Åberg har utgångspunkten varit barnfilm som ett verktyg för samhällsfostran. Specifikt har projektet inriktats mot frågor om barnfilm och nation, det vill säga hur svensk barnfilm gestaltat och reproducerat nationella föreställningar, värden och känslor. I ett antal studier och en kommande bok presenteras resultaten, som i korthet är: En upptagenhet vid ”svenskhet” (som är ett problematiskt begrepp) är uppenbar både i den tidiga diskussionen om barnfilm och i själva barnfilmen under 1940-talet. Detta förblir sedan en viktig tendens i barnfilmen fram till början av 2000-talet. I 1940-talets barnfilm används ”svenskhet” som en strategi för att överbrygga (eller dölja) klassklyftor. Under 1950- och 1960-talen utmålar barnfilmen ofta det svenska som idyll. Under 1970-talet dominerar andra teman, men under 1980- och 1990-talen formar sig delar av svensk barnfilm till en nostalgisk kulturarvsfilm. Där tycks filmer vara påtagligt påverkade av nationalromantisk estetik, medan andra nostalgiskt framställer efterkrigstidens välfärdssamhälle som en period präglad av stark nationell gemenskap. Detta relateras avslutningsvis till det fenomen som populärt kommit att kallas för folkhemsnostalgi.

Hedlings studie satte Ingmar Bergmans filmer i fokus. Till skillnad från traditionell Bergman-forskning, där rent estetiska frågeställningar ofta stått i centrum, anknöts Bergmans filmer till den historiska utvecklingen i Sverige under den period Bergman var verksam som filmskapare, 1945-1983 (det vill säga filmer för biografdistribution). Bergman är avvikaren. Medan filmen som helhet ofta ställde sig i den officiella välfärdsideologins tjänst, skapade Bergmans filmer en komplex motbild. Kollektivets angelägenheter blev här transformerade till individens eviga lidande. Själva moderniteten – industrialisering, organisering, urbanisering, sekularisering och kulturell mångfald – avfärdades, för att istället rikta blicken mot ett mer idylliskt förflutet. Bergman skulle under sin karriär komma att fluktuera mellan olika ideologiska poler. Den grundläggande pessimismen kring människans tillvaro kom emellertid alltid att finnas kvar i hans konst. 

 

Projektets tre viktigaste resultat skulle kunna vara: 

 

1. Kunskapen att den pågående moderniseringen av Sverige till en offentligt genomorganiserad välfärdsstat representerades flitigt i filmen, ofta i form av ett försiktigt uttalat ideologiskt stöd för den förda politiken. Exempelvis gjorde den svenska barnfilmen gemensam sak med staten i förhållande till skolningen av den uppväxande generationen. 

2. Teorin om att Ingmar Bergman här utgjorde ett undantag. I hans filmer uttrycktes istället en kritisk vision av det nya efterkrigssamhälle som växte fram under 50-, 60- och 70-talen. Moderniteten som sådan avvisades på bekostnad av den konservativt genomsyrade återblicken. Själens lidande ställdes framför den materiella lyckan etc. (Det skall dock understrykas att Bergmans filmer ofta uttrycker såväl rebelliska som reaktionära tankemönster).

3. De individuella delprojekten uttrycker samtliga originalitet och nytänkande avseende svensk filmhistoria. Här kan man välja att exempelvis lyfta fram studiet av representationen av det amerikanska och det svensk-amerikanska i filmen, ett tidigare inom filmvetenskapen helt outforskat fält. Projektet väcker flera nya frågor. Hur påverkade filmen, det tjugonde århundradets i särklass mest genomslagskraftiga medium, till exempel den socioekonomiska utvecklingen av den svenska välfärdsstaten? Verkade filmen som propagandavapen för den socialdemokratiska politiken? Hur växte “förstatligandet” av filmen fram i och med 1963 års filmavtal?

 

Projektet har avsatt en mängd publikationer, mest i form av artiklar på engelska eller svenska, men också flera antologier och monografier. Vi väljer här att lyfta fram två gemensamma projekt som de viktigaste publikationerna, nämligen antologierna Välfärdsbilder: svensk film utanför biografen (2008), red. Erik och Mats Jönsson och Regional Aesthetics: Locating Swedish Media, red. Erik Hedling, Olof Hedling och Mats Jönsson (2010). Här dryftades för forskningsprojektet centrala frågeställningar om filmen och välfärdsstaten av såväl projektdeltagarna som andra forskare. Den första antologin författades på svenska, den andra på engelska. Den första skapade uppmärksamhet i pressen och i TV. Projektet har dessutom förmedlats internationellt genom inbjudna föreläsningar och konferensframträdanden (t ex Erik Hedling 31 st, Mats Jönsson 26 st). Samtliga föreläsningar och annan aktivitet (t ex TV-framträdanden) finns uppställda på projektets hemsida http://project.sol.lu.se/mowis. Dessutom har gruppen anordnat flera internationella workshops, gästföreläsningar och en omfattande konferens i Lund med c:a 250 föredrag.

 

In English

 

Since we received finance for the project ”Film and the Swedish Welfare State” in 2006, research has been conducted for several years; the project ended in March 2011. Participants were professor Erik Hedling (project leader), assistant professor Mats Jönsson, associate professor Ann-Kristin Wallengren, all employees at Lund university. Also, it contained contributions from associate professor Anders Åberg, Linneaus university, Växjö. A doctoral student, financed by the Wahlgren foundation, Elisabet Björklund, MA, was also connected to the project, with Erik Hedling acting as her supervisor.

The project ran officially for three years, 2007-2009. However, since Anders Åberg was chair of department in 2007 he did not start work on the project until 2008 and the project was extended to include also 2010. A final presentation by project participants in New Orleans made us able to use finance from the project until March 2011.

The aim of the project was to map how film related to modern Swedish history, particularly to the gradual emergence of the welfare state from the 1930s until the beginning of the 1980s. The general question was: how have Swedish films of different kinds represented the ideological, social, cultural, and economic debate in Sweden? How have Swedish films, for example, depicted historical processes such as the aftermath of the emigration to the USA, domestic and foreign policy considerations during the Second World War, the fierce discussions about religion in the 1950s, the governmental programmes for the construction of huge housing estates in the 1960s and the emergence of the women’s movement in the 1970s? 

One study (Hedling) focussed on the films of Ingmar Bergman and how they related to the post war society in which they were conceived, made and received. Another (Wallengren) took a closer look at the concept of Sweden in Swedish-American culture as well as the Swedish view of the Swedish-American. One project (Jönsson) concerned the representation of contemporary politics in documentary films, before, during and after the Second World War. A final analysis looked upon Swedish children’s movies as a way of bringing up children. The planned doctoral thesis (Björklund) is aimed at Swedish sex education films during the welfare period (to be finished in 2012). In this project on the cultural history of Sweden we have studied the ideological, cultural and economic contemporary parameters that has in one way or another made an imprint on the films.

Wallengren’s study concerns the ways in which the Swedish America emigrant and the returning Swedish-American have been represented in national film culture in between 1910 and 1980. It also deals with the films chosen by the Swedish immigrants in the USA for distribution and how the films were received in the press. This shows which images of the old country that one wished to remember and identify with and how a transnational Swedish-American identity was created. The project thus deals with ideology, conceptions of Swedishness and how the films portrayed the emigrants and how the Swedish-Americans regarded their Swedish origins. A final part analyses how the Swedish-American woman has been depicted in American cinema, something that becomes interesting not least in comparison with the construction of the emigrant woman in Swedish film. To both film cultures concepts like cross dressing, nationality and ideals become important. The overall aim of the project was to try to understand the role of Swedish film for the construction of identities at different levels as well as the production of ideology regarding ethnicity and the identification of the “Other”.

Jönsson’s analysis limits itself to the years surrounding the Second World War. Central to the study is the notion of “visual education” and the ambition has been to show who performed the visual education and who was to be educated by it, and why this visual education was administered at all. Besides specific information regarding particular images and relations, the research has also managed to isolate new contextual facts regarding this previously well-researched period in Swedish history. In all, the results comprise particular and general structures in society as well as details and messages in specific images. It also provides an insight into how pragmatic wartime Sweden related to the contemporary development and its use of images and how openly this fact was acknowledged. The analyses of the success of visual culture confirm that behind all controlling, advisory and executive agencies there was a consensus pertaining to party, class and generation borders that can be described as a submission towards the state in general and towards its visual education in particular. But the visual education was not only pragmatically implemented by the state; the citizens also pragmatically received it. This pragmatism was in many cases more economically and socially motivated than ideologically and politically, a fact that has been made obvious by the analyses. It was, however, never coincidental or unconscious. On the contrary, the pragmatism and its visual expression acted and reacted according to a governmental scheme regarding the visual culture of war that was carefully staged, supervised and publically implemented. The final point is therefore that the intense visual education of wartime paved the way for political imagery in welfare state Sweden also during the following decades.

Åberg has studied children’s films as tools for social conditioning, particularly regarding films and nationality, that is, how Swedish children’s movies have represented and reproduced notions, values and feelings pertaining to nationality. The study has shown a concern regarding Swedish-ness (a problematic entity), which has been obvious, both in early discussion of children’s film and in the children’s films themselves during the 1940s.This is an important tendency of children’s films until the 21st century. In the films of the 1940s Swedish-ness was a means of transcending (or hide) class barriers. During the 1950s and -60s Sweden is often depicted as an idyllic world. During the 1970s other themes are dominant, but during the 1980s and -90s a part of Swedish children’s films were characterized by nostalgic reflection on the cultural heritage. Some films were deeply influenced by romantic aesthetics whereas others nostalgically showed the welfare society of the post-war years as a period permeated by a strong national community. This latter phenomenon is finally connected to the popular notion of the nostalgic people’s home.  

Hedling’s study focussed the films of Ingmar Bergman. In opposition to traditional Bergman research, where aesthetic questions have been predominant, the films were related to the historical development in Sweden during the time in which Bergman was active as a film director, 1945-1983 (that is, films distributed in the cinemas). Bergman is the apostate. While film as a whole often put itself in the service of the official welfare ideology, Bergman created a complex counter-image. The concerns of the collective here became transformed into the eternal suffering of the individual. Modernity itself – industrialisation, organisation, urbanisation, secularisation and cultural diversity – was rejected, and instead an idyllic past was projected. Over his career, Bergman would fluctuate in between different ideological poles. The fundamental pessimism regarding the state of man would, however, remain a constant in his art.

The three most important insights generated by the project could be: 

 

1. The knowledge that the on-going modernisation of Sweden to a thoroughly organised welfare state often was represented in the films, not seldom in the shape of ideological support for the public policies. Swedish children’s movies, for example, took on the ambitions of the state regarding the bringing up of the coming generation. 

2. The theory that Ingmar Bergman was an exception in in this regard. His films instead expressed a critical vision of Swedish post-war society in the 1950s, 60s, and 70s. Modernity itself was rejected in favour of more conservative flashbacks. The torments of the soul were more important than material prosperity. It should be noted that Bergman’s films often came to mix rebellious and reactionary ideologies.

3. The individual projects all express originality and innovation regarding Swedish film history. One can here choose to put forward the study of the representation of America and the Swedish-American in films, a hitherto unexplored territory within Film Studies. The project as a whole also raises several questions. How did film, the most popular medium in the 20th century, affect, for example, the socioeconomic development of the Swedish welfare state? Did film work as a propaganda weapon for socialdemocratic policies? How did the “nationalisation” of film come to be in the shape of the film agreement of 1963? 

 

The project has generated a lot of publications, mostly in the shape of academic articles in English or Swedish, but also many anthologies and monographs. Here, we choose to emphasise two joint publications as the most important ones, namely Välfärdsbilder: svensk film utanför biografen (2008), ed. Erik and Mats Jönsson och Regional Aesthetics: Locating Swedish Media, red. Erik Hedling, Olof Hedling and Mats Jönsson (2010). Here, project participants as well as other scholars addressed central questions to the research project as a whole. The first of these anthologies was given some attention in the Swedish press and television; the second one was written in English. The project has also had an international part in the shape of many invited lectures and conference attendances (for example, Erik Hedling 31, Mats Jönsson 26). All lectures and other activities are listed on the project homepage at http://project.sol.lu.se/mowis. Also, the project group has organized multiple workshops, visiting lectures and a large conference in Lund with 250 papers.