Eva Åhren, Idé- och lärdomshistoria, Uppsala universitet

2007-2012

Projektets syfte har i enlighet med ansökan primärt varit "att undersöka hur kroppar och kroppsdelar av människor och djur användes inom de anatomiska vetenskaperna (anatomi, patologi, histologi) vid Karolinska institutet (KI) från dess start 1810 fram till flytten till Solna från omkring 1940", och att skapa kunskap om "hur preparat och modeller producerades, reproducerades, samlades in, bevarades, ställdes ut och förevisades på KI, samt hur dessa praktiker förhöll sig till en medicinsk vetenskap i förändring och expansion".

PROJEKTETS TRE VIKTIGASTE RESULTAT
1) Anders Retzius som central aktör.
Anders Retzius har under projektets gång alltmer framstått som en särdeles viktig och intressant aktör. Retzius började som anatomilärare vid KI 1824, och var professor och inspektor under perioden 1830-1860. Under denna långa period satte han sin prägel på anatomiundervisningen och KI i stort (vilket är väl känt). Han var också en aktiv deltagare i nationella och internationella vetenskapliga samfund och konferenser, reste på studieresor i Europa, och skapade sig ett stort nätverk av vetenskapsmän och institutioner med vilka han korresponderade och utbytte publikationer och preparat. Ett flertal av hans många artiklar översattes och publicerades i Tyskland, men också i USA, England, och Frankrike. Vad som gjort Retzius så intressant här är hans forsknings stora spännvidd, dess fokus på preparat och hans idéer om preparatens centrala ställning för såväl pedagogik som kunskapsutveckling och kunskapskommunikation. Retzius arbete manifesterar hans epistemologi: anatomi är i grunden en visuell praktik där det gäller att synliggöra kroppsliga strukturer; preparat är både vägen till ny kunskap och presentationer av denna kunskap; vetenskaplig kommunikation kräver visuella belägg, inte bara ord; preparat som presenteras i museisamlingar är vetenskapliga bevis och illustrationer fungerar som preparatens ställföreträdare.

2) Medicinska museers relevans för professionaliserings- och institutionaliseringsprocesser.
När KI startade sin verksamhet 1810 inrymdes en heterogen samling föremål i ett enda museirum. Under de följande hundra åren specialiserades den medicinska praktiken, undervisningen, och vetenskapen alltmer. KI expanderade och skapade allt fler specialiserade institutioner på sitt campus på Kungsholmen. Varje ny institution inrymde en egen museisamling som byggdes ut av ämnesföreträdaren och hans medhjälpare. Ett eget museum var alltså en viktig markör av ett ämnesområde, jämte andra markörer såsom en lärostol, läroböcker, periodiska publikationer, akademiska sällskap och konferenser. Medicinhistorisk litteratur hävdar ofta att samlingar av preparat, modeller och instrument framförallt skapades för undervisningsändamål. Min forskning visar istället att museerna hade andra, minst lika viktiga roller: de var knutna till såväl kunskapsproduktion, som professionalisering, institutionalisering och specialisering av medicinsk vetenskap.

3) Preparatsamlingars betydelse för utvecklingen av patologisk anatomi.
År 1866 invigdes den nya patologisk-anatomiska institutionen vid KI. De patologiska samlingarna flyttades över från det anatomiska museet och utökades. Anatomiprofessor Gustaf von Düben framhöll några år tidigare i ett tal att den patologiska samlingen inte var till för att visa upp sensationella missbildningar, utan fastmer för att sammanställa serier av sjukliga eller avvikande variationer av olika organ, system, och vävnader. Samlingen kunde så fungera som en referenssamling för studenter, forskare och kliniker där de fick tillgång till fler sjukdomsformer än de kunde möta under sin livstid. Anders Retzius poängterade redan på 1820-talet hur viktiga sådana serier av patologiska preparat var för kunskapsutvecklingen inom ämnet. Dessa (med flera) exempel ur KI:s historia åskådliggör en brist i den gängse historieskrivningen. Michel Foucault och andra har påvisat hur den Parisiska patologisk-anatomiska skolan under det tidiga 1800-talet förändrade disciplinen i grunden genom att systematiskt genomföra kliniska obduktioner och jämföra resultaten med de avlidna patienternas sjukdomshistorier. Tillgång till stora sjukhuskliniker, döda kroppar att obducera, samt mikroskop har kommit att anses som centrala förutsättningar för den patologiska anatomins utveckling under 1800-talet. Jag menar att historiker till stor del har bortsett från ytterligare en faktor som värderades högt av aktörerna själva: tillgången till rikhaltiga patologiska museisamlingar.

NYA FORSKNINGSFRÅGOR SOM HAR GENERERATS GENOM PROJEKTET
Jag har hittills fokuserat huvudsakligen på KI:s vetenskapsmän som aktörer, men skulle gärna forska mer kring deras relationer med institutets assistenter, studenter, sjuksköterskor, instrumentmakare, fotografer, vaktmästare, m.m. Av särskilt intresse vore att undersöka samarbeten mellan KI:s anatomer och konstnärer i detalj, till exempel Anders Retzius samarbete med Vetenskapsakademiens illustratör Wilhelm von Wright och Gustaf Retzius konfliktfyllda arbete med N. O. Björkman. Möjligen skulle korrespondens och anteckningar kunna belysa hur beslut fattades angående utförandet av olika typer av visualiseringar och val av tekniker för mediering av dessa. Hur förändrades visualiseringar, medieringar, och relationer mellan vetenskapsmän och konstnärer över tid? Förändras tryckta bilders karaktär mest på grund av tillgång till nya tekniker och sänkta reproduktionspriser, eller har de betydande samband med förändrade synsätt vad gäller (relationen mellan) estetik och epistemologi?

Om möjligt skulle jag också vilja ta reda på mer om de patienter som bidrog med sina kroppsdelar till museernas preparatsamlingar och som ofta nämns med namn i artiklar och sjukdomsbeskrivningar: Vilka var de? Hade de (och deras anhöriga) någon agens i förhållande till läkarna? Är det möjligt att (åter)ge dessa personer subjektsstatus genom att skriva deras historia?

Anders Retzius träffade den sedermera berömde tyske fysiologen Johannes Müller vid en konferens i Berlin 1828. Deras vänskap utvecklades med åren, liksom deras forskningssamarbete. Vilket inflytande hade de på varandras forskning och idéer? Vad betydde Müllers publicering av Retzius artiklar i tidskriften "Archiv für Anatomie und Physiologie" för att ge svensk anatomisk vetenskap internationell spridning? Mycket litet har skrivits om relationen mellan Müller och Retzius, även om den nämns av både svenska och internationella historiker.

PROJEKTETS TVÅ VIKTIGASTE PUBLIKATIONER
Inför KI:s tvåhundraårsjubileum år 2010 arbetade jag tillsammans med en grupp idéhistoriker under ledning av redaktörerna Karin Johannisson, Ingemar Nilsson, och Roger Qvarsell med att sammanställa volymen "Medicinen blir till vetenskap: Karolinska Institutet under två århundraden". Mitt bidrag till boken är ett 45-sidigt kapitel med titeln "Museerna: Vetenskapshistoria i tre dimensioner", där jag tar ett helhetsgrepp på museisamlingarnas vetenskapliga roller från 1810 till det tidiga 1900-talet. Under arbetet med denna artikel samlade jag in och analyserade ett stort och komplext arkivmaterial, och insåg att jag mycket väl hade material nog för att skriva en monografi, men att det inte skulle hinnas med under projekttiden. Vart och ett av artikelns avsnitt skulle kunna utvecklas till ett bokkapitel. Min förhoppning är att kunna frigöra tid till att skriva en bok på ämnet genom att söka stipendiemedel.

Istället för en monografi har jag fokuserat på att sammanställa en serie engelskspråkiga artiklar. Den viktigaste av dessa kommer att publiceras i den ledande medicinhistoriska tidskriften Bulletin for the History of Medicine under titeln "Figuring it Out: Visualizations in Nineteenth-Century Anatomy at the Karolinska Institute". Artikeln kommer att ingå i ett temanummer om föremål och visuella praktiker i anatomihistorien ("Artifacts, Aesthetics, and Authority: Visual Practices in the History of Anatomy and Medicine"), som jag är gästredaktör för tillsammans med den amerikanska historikern Carin Berkowitz. Vi skriver också en introducerande artikel tillsammans där vi bl. a. diskuterar visualitetsforskningens betydelse för medicin- och vetenskapshistorisk teori- och metodutveckling. Se vidare publikationslistan.

FÖREDRAG OCH SEMINARIER
Under arbetets gång har jag presenterat delar av forskningsresultaten i internationella sammanhang. Intresset för mitt projekt har varit överraskande stort och jag har kommit att ingå i ett internationellt nätverk av forskare som ägnar sig åt liknande frågeställningar. Jag har presenterat papers vid konferenser i Tokyo, Brisbane, Philadelphia, och New York. Jag har också inbjudits att hålla seminarier och fördrag vid följande institutioner: University of Sydney; Johns Hopkins University; National Institutes of Health; University of Maryland; Clark Art Institute; Uppsala universitet, och Kungl. Tekniska Högskolan. För en detaljerad lista, se http://nih.academia.edu/EvaÅhrén/CurriculumVitae.

Publikationer

“ ‘Making space for specimens’: The Karolinska Institute’s museums, 1810-1940”, Medical Museums: Past, Present, Future, eds. Samuel Alberti & Elizabeth Hallam [under utgivning, 2012/2013].

“Figuring it Out: Visualizations in Nineteenth-Century Anatomy at the Karolinska Institute”, “Artifacts, Aesthetics, and Authority: Visual Practices in the History of Anatomy and Medicine”, eds. Eva Åhrén and Carin Berkowitz, temanummer av Bulletin for the History of Medicine [under utgivning, 2012/13].

“Introduction”, med Carin Berkowitz, “Artifacts, Aesthetics, and Authority: Visual Practices in the History of Anatomy and Medicine”, eds. Eva Åhrén and Carin Berkowitz, temanummer av Bulletin for the History of Medicine [under utgivning, 2012/13].

“Seeing, Knowing, Showing: Nineteenth-Century Collaborations between Anatomists and Artists at the Karolinska Institute”, temanummer “Virtual Anatomies: The Cultural Impact of New Medical Imaging Technologies”, ed. Elisabeth Stephens, Somatechnics [under utgivning 2012].

“The Culture of the Copy: Clorion’s First: Science—Anatomy (1829-30)”, med Michael Sappol, Hidden Treasure: The National Library of Medicine, ed. Michael Sappol, New York: Blast Books, 2012.

“Beautiful Brains: Axel Key and Gustav Retzius's Studies in the Anatomy of the Nervous System and Connective Tissue (1875-76)”, Hidden Treasure: The National Library of Medicine, ed. Michael Sappol, New York: Blast Books, 2012.

“Museerna: Vetenskapshistoria i tre dimensioner”, Medicinen blir till vetenskap: Karolinska Institutet under två århundraden, eds. Karin Johannisson, Ingemar Nilsson & Roger Qvarsell, Stockholm: Karolinska Institutet University Press, 2010.

 “The Strange Space of the Body: Two Dialogues”, med Michael Sappol, Strange Spaces: Explorations into Mediated Obscurity, eds. Amanda Lagerkvist & André Jansson, Aldershot: Ashgate, 2009.

WORKS IN PROGRESS
”Chief White Fox and Professor von Düben: Anatomy and Racial Science in late 19th and Early 20th Century Sweden”

” ’No More Monsters’: The Role of Specimen Collections in the Formation of Pathological Anatomy in Nineteenth-Century Europe”