Hanna Östholm, Avdelningen för vetenskapshistoria, Uppsala universitet

2008-2010

Projektets utgångspunkt var en studie av kvinnohistoriens kanon och dess historiografiska traditioner, med biografiska uppslagsverk om kvinnor 1700-2000 som källor. En grundläggande metod var att katalogisera innehållet i texterna i en analytisk databas. Inom ramarna för detta projekt ville jag undersöka hur gyneceum-genren skapar en kvinnohistorisk kanon med fokus på urvalet av biograferade personer och presentationen av dem.

Det visade sig vara mer komplicerat än förväntat att bygga databasen. Därför minskade jag mängden material, men menar att undersökningen ändå har fungerat. Fortfarande är jag fullt övertygad om det berättigade i utvecklingen av databasanvändning som metod inom historievetenskaperna.

Projektets viktigaste resultat

1) även den moderna tidens kvinnokataloger är skrivna inom den antika retorikens exempeltradtioner
2) kvinnokatalogen skall i huvudsak (genom praktikens kanon) uppfattas som en konservativ genre
3) gyneceer kan skrivas med såväl emancipatoriska som disciplinerande syften.

I artikeln "The Logic of the Women's Room. Origins and authors' intentions" diskuterar jag:

• Gyneceets historiebruk: Gyneceet, betraktad såsom kvinnohistoriska genre, gör bruk av historien samt mer specifikt av biografin som exempel. Utifrån bl.a. Lyons diskussion om retorikens olika exempeltraditioner kan de biograferade personerna ibland utgöra exempel/belägg för författarens tes, ibland exempel/föredömen för läsaren (den aristoteliska/realistiska resp. platonska/idealistiska traditionen). John D. Lyons, Exemplum. The Rhetoric of Example in Early Modern France and Italy, Princeton University Press, 1989.
• Gyneceernas relation till den allmänna historiografin: Historieforskningens inomvetenskapliga och disciplinära utveckling står i ett nära förhållande till gyneceets form och innehåll, men det går inte att peka ut entydig påverkan i endera riktningen. Gyneceernas innehåll följer visserligen den vetenskapliga utvecklingen inom biografi och historiografi (liksom den könsideologiska och politiska utvecklingen), men det är också möjligt att urskilja eftersläpning och/eller motstånd mot de övergripande genrerna (biografiska lexikon, historia, kvinnohistoria, biografi).
• Gyneceets logik - isärhållande: Gyneceet har uppenbara isärhållande funktioner inom det biografisk-historiska fältet. Utifrån innehållet i respektive gyneceum - exemplen eller de kvinnor som biograferats och hur detta skett - kan konstateras att isärhållandet ibland görs inom den aristoteliska/realistiska, ibland den platonska/idealistiska exempeltraditionen. I det senare fallet handlar det vanligen om att forma en utsaga om kvinnliga ideal. I det förra fallet kan det handla om att beskriva kvinnors generella egenskaper. Diskussionen om alternativa/korrigerande och kompletterande historieskrivning måste föras vidare.

I artikeln "The Myth of Omitted Women. Collective memory, Collective forgetting" behandlas den kvinnohistoriska kanon, som kanon skapas och omskapas, i urvalet av biograferade personer och sättet att skriva om dem, I stor utsträckning genom tradering, trots de, i synnerhet under senare tid, vanliga författarutsagorna om (åter)upptäckten av glömda kvinnor. Här väljer jag att beskriva processen som praktikens kanon, i författarnas bruk av sina föregångare (vilket förekommer redan under 1700-talet).

Här diskuteras även konstruktionen av kön: Gyneceet konstruerar eller ordnar genus/kön genom att katalogisera, beskriva och framhålla egenskaper, relationer och livsverk i biografier (vitae) hämtade från historia, myt och religion. Gyneceet kan således sägas utgöra ett genussystem för definition av könens egenskaper, rela¬tioner, normer och möjligheter. I vissa fall sker detta inom den aristoteliska/realistiska exempeltraditionen, i andra fall är exemplen föredömen/mönster. Det kan konstateras att påverkan mellan gyneceets författares och den "gängse" synen på kön är dels intersektionell (även klass, etnicitet, konfessionalitet etc.), dels verkande i båda riktningar.

I artikeln "From Worthies to Firsts. The Exempla tradition in the modern Age" behandlas frågan om varför gyneceer skrivs: Skälen kan vara å ena sidan som mönster eller disciplinerande (kvinnor och flickor skall närma sig idealet/exemplet. Å andra sidan kan de betraktas som emanciperande, de skrivs för identitetssyften eller för att formulera kollektiva identiteter, i hög grad avhängiga av tidens och författarens ideal och grupptillhörighet: kvinnlig, feministisk eller t.o.m. postmodern kvinnlig identitet. På det bearbetade materialet har jag tillämpat å ena sidan Ricours begrepp kollektiv, identitet, minne och glömska, å andra sidan retorikens exemplatradition (som bl.a. Lyons tolkar den). Det kan konstateras att gyneceer med såväl disciplinerande som emanciperande syfte finns från undersökningsperiodens början men att de emanciperande under 1900-talet blir de vanligaste.

Ett förslag att även behandla Nina Burtons Den nya kvinnostaden (2005) har lett till artikeln "Ett eget rum för kvinnor", där Burtons vitor (biograferade personer) analyseras i förhållande till innehållet i tidigare välkända gyneceer, inkl. Christine de Pisans Cité des femmes.