Niklas Forsberg, filosofiska institutionen, Uppsala universitet

2007-2012

Under de senaste årtiondena har frågan om litteraturens relation till och värde för, filosofin inom vunnit stort genomslag inom den analytiska filosofin (särskilt inom moralfilosofin). En ledande tanke är att det finns vissa filosofiska insikter som inte kan kommuniceras direkt och som således tarvar en skönlitterär gestaltning. Den allra största delen av denna forskning är inriktad på moralfilosofiska frågor - framförallt för att det ofta hävdas att litteraturen bättre klarar av att ringa in det moraliska livets komplexitet och kontextbundenhet. Men denna tanke inrymmer också en ganska allvarlig kritik mot flera viktiga schatteringar av den samtida akademiska filosofin - t.ex. att den blivit för abstrakt, att den bygger på alldeles för förenklade bilder av vad det är som får en människa att ändra uppfattning i stora och avgörande frågor, och vad det är som räknas som bra och förnuftig argumentation. Här möts alltså moralfilosofi, kunskapsteori, språkfilosofi och litteraturfilosofi.
I fokus för denna undersökning står filosofen och författarinnan Iris Murdoch. Murdoch är något av en pionjär för den samtida diskussionen här, och många tongivande figurer i dagens debatt hämtar sin näring ur just Murdochs författarskap.

Resultat

1. En av mina viktigaste upptäckter hittills har varit är att det är alldeles för enkelt att s.a.s. dela upp världen i bitar, eller fält, och då tilldela litteraturen det fält som innehåller t.ex. etik, känslor och religion och filosofin skall då behandla mer faktamässiga, formella och empiriska fenomen. Det här är i sig ingen ny tanke, utan snarare något som under andra hälften av 1900talet - i opposition till t.ex. den positivistiska filosofin som utmärks av just en sådan dikotomi - blivit något av en standardhållning. Det som är nytt i min forskning i just denna fråga, är snarare att många som vurmar för litteraturens filosofiska värde gör detta just genom att falla tillbaka på just en sådan idé om en tudelad värld. Klart är i alla fall att det är fel att tillskriva Iris Murdoch en sådan distinktion. T.ex. bygger en sådan uppdelning på en språksyn enligt vilken det finns neutrala, rena, utsagor som enkelt uttrycker fakta, och sedan finns det ett känslomässigt, personligt, språk. Det vore fel att tillskriva Murdoch en sådan språksyn. Vidare bygger en sådan uppdelning på att de filosofiska frågorna, eller fälten, enkelt kan särskiljas från varandra - också det en tanke som Murdoch kraftigt bestred.

2. För att förstå den narrativa romanens filosofiska vikt bör vi således inte dela upp världen i två där den ena är tillgänglig för filosofisk gransking och den andra endast för litterär. Det är förvisso sant att romanen ger en överblick av hur våra liv i språket kan tänkas se ut, men den litterära formen i sig, kan inte tillskrivas någon specifik egenskap som ger den kraft att "visa det som inte kan sägas." Enligt mig ligger litteraturens största vikt för filosofin i att den kan leda oss till en bättre förståelse av hur filosofiska problem uppkommer, snarare än att genom föreslå lösningar. Denna insikt springer också den ur min omvärdering av Murdochs filosofi. Hon drevs huvudsakligen inte av en vilja att uttrycka en positiv filosofi, som ett alternativ till andra teoribildningar, utan att göra klart att vi har förlorat en dimension av vårt språk som blockerar våra möjligheter till självförståelse. Så den egentliga svårigheten med att förstå Murdochs filosofi och hennes litteratur handlar mycket lite om att förstå hur hennes filosofi kommer till uttryck i hennes romaner (som är vanligtvis antas), utan i arbetet med att förstå hur och av vilka skäl vi inte längre behärskar vårt eget språk.

Bilden av vad som är filosofisk argumentation bör därmed också vidgas. Det som framkommit av min forskning, är snarare att i många (men inte alla) fall ligger litteraturens kraft i att kunna påvisa hur det filosofiska språket kan ses som ett avsteg från, eller en specifik vridning av, vårt vanliga språk. Vilket i sin tur pekar mot ett vidgat fält av språkfilosofiska undersökningar då förlusten av våra begrepp inte kan frikopplas från historiska, politiska, sociologiska rent utsagt personliga aspekter av vårt språkande. Om inte filosofin mäktar med att ta dessa aspekter i beaktande risker den att falla utanför det fält av moralisk och till och med politisk diskussion som präglar vår kultur.

3. Dessa insikter har också stora konsekvenser på ett mer exegetiskt plan, i synnerhet gällande Murdochs filosofi och författarskap. Lite förenklat skulle man kunna säga att min forskning har visat att Murdoch först och främst måste ses som en tänkare som arbetar med blottläggandet av den förlust av en moralisk och politisk vokabulär som hon menar präglar vår samtid och hennes främsta mål, skulle man kunna säga, är att visa att mer eller mindre "platonska" tankar om det goda som något odefinierbart men ändå absolut, finns undantryckt i vårt språk. Och om vi inte lyckas föra tänkandet tillbaka till denna dimension kommer vi inte att kunna nå den självförståelse och klarhet som filosofin eftersträvar. Hon söker alltså inte etablera en ny vokabulär, utan väcka oss ur vår begreppsliga amnesi. Eftersom de allra flesta Murdoch-uttolkare utgår från att Murdoch söker etablera en ny vokabulär genom att porträttera den i sina romaner öppnas här också ett fält för en radikal omtolkning av hennes skönlitterära gärning. I min kommande monografi, se nedan, genomför jag en sådan omläsning (av romanen "The Black Prince").

Nya forskningsfrågor

(1.) Den i särklass viktigaste nya forskningsfrågan som generats av detta arbete, är att vi fortfarande saknar en djupare förståelse av hur vårt språk förändras, och hur det kommer sig att filosofiska problem och andra teoretiska bekymmer uppkommer. Framförallt saknas det en bättre förståelse för hur och varför filosofin, eller teroetiska diskurser i allmänhet, dras mot och drivs av ett underkännande av vår språkgemenskap. Mitt arbete har lett mig allt djupare in i en insikt om att det som kallas "vardagsspråksfilosofi" är en fundamentalt missförstådd forskningsinriktning som har en orealiserad potential inneboende i sig. Om denna tanketradition närmas utan att ses genom den standardiserade bilden av den som en språkfixerad, naiv och nära nog konservativ filosofi, öppnas en möjlighet att nå bättre förståelse för hur språk, och således också vår själförståelse, ändras i samklang med historiska, sociala och politiska förändringar. En omtolkning av vardagsspråksfilosofin är alltså nu nödvändig.

(2.) Mina studier har också, främst Stanley Cavells allt större inflytande på mitt arbete, öppnat nya frågor gällande filosofins relation till filmen. Internationellt sett är "film-philosophy" ett snabbt växande forskningsfält. I Sverige är det dock satt på undantag. Filmen vikt som formerande av samtidsmänniskans självbild är av oerhörd vikt, och det faktum att filosofin nästan medvetet tycks undvika att diskutera vår samtids största konstform kan inte ses som något annat än märkligt. Dels finns frågeställningar här som tangerar dem som diskuteras inom det nu stora forskningsfältet filosofi/litteratur, men i och med att filmen dels är en tämligen ung konstform samt genom att dess medium är radikalt annorlunda än litteraturen, känns det givet att filosofin nu, och i allt större grad, måste våga ta sig an detta problemfält om den vill befinna sig nära samtiden.

(3.) Punkter (1.) och (2.) ovan antyder också att estetik och språkfilosofi skulle ha mycket att vinna på en korsbefruktning. En framkomlig, men svårbemästrad, väg framåt här är att börja med att se till hur Kants tre kritiker ("Kritik av det rena förnuftet", "Kritik av det praktiska förnuftet," och "Kritik av omdömesförmågan") hänger samman, för att sedermera spåra deras "separation" historiskt, och resa frågan om hur estetik, moral och teoretisk reflektion kan och bör sammanfalla i den samtida filosofiska diskussionen.

Projektets två viktigaste publikationer

Projektets i särklass viktigaste publikation är min kommande monografi Language Lost and Found: On Iris Murdoch and the Limits of Philosophical Discourse, forthcoming (New York: Bloomsbury [formerly Continuum Publishing], 2013). Detta är en omfattande studie, om ca. 120.000 - 130.000 ord (motsvarande ca. 300 sidor i bokform). Manuset skickade på "peer review granskning" i juni 2012. Efter positivt utlåtande av granskaren skrevs kontrakt med Bloomsbury (f.d. Continuum) i september 2012. Boken kommer att publiceras i september 2013 efter förslagets önskemål. Att resultatet publiceras på ett stort internationellt förlag är givetvis bra, då det garanterar både synlighet och stor spridning.

Ytterligare en av de viktigare publikationerna som springer ur detta projekt som bör nämnas är "R. G. Collingwood on Philosophical and Literary Language," kommande i Collingwood and British Idealism Studies, Vol. 18, No. 1, 2012. Denna text påvisar hur dessa frågeställningar sträcker sig bortom diskussionen av moralfilosofiskt orienterade filosofer som har fokus på skönlitteratur.
 

Publikationer

Primary Publications

Monographs

1.    “Language Lost and Found: On Iris Murdoch and the Limits of Philosophical Discourse,” forthcoming (New York: Bloomsbury [formerly Continuum Publishing], 2013)

Articles
1.    “R. G. Collingwood on Philosophical and Literary Language,” forthcoming in Collingwood and British Idealism Studies, Vol. 18, No. 1, 2012.

2.    “Knowing and Not Knowing What a Human Being Is,” pp. 1—17 in SATS: Northern European Journal of Philosophy, Vol. 12, 1/ 2011.

3.    “Dogma: Vi är alla stygga barn” pp. 176–190 in Norsk filosofisk tidsskrift, vol. 44, nr 3–4, 2009.

Secondary Publications (Other publications during the project period, with a slightly weaker connection to the research project.)

Anthologies
1.    “Language, Ethics and Animal Life: Wittgenstein and Beyond,” edited by Niklas Forsberg, Mikel Burley and Nora Hämäläinen (New York: Bloomsbury [formerly Continuum Publishing], 2012)

2.    “Making a Difference: Rethinking Humanism and the Humanities,” edited by Niklas Forsberg & Susanne Jansson (Stockholm: Thales, 2011)

3.    “Acknowledging Stanley Cavell,” including commentaries by Stanley Cavell, edited by Niklas Forsberg & Susanne Jansson (Uppsala: Uppsala Philosophical Studies 56, 2009)

Articles:
1.    “Different Forms of Forms of Life: A Philosophical Introduction”, in Language, Ethics and Animal Life: Wittgenstein and Beyond, edited by Niklas Forsberg, Mikel Burley and Nora Hämäläinen, (New York: Bloomsbury [formerly Continuum Publishing], 2012)
   
2.    “A Philosophy Less Ordinary”, pp. 123—146 i Acknowledging Stanley Cavell, ed. Niklas Forsberg and Susanne Jansson, including a commentary by Stanley Cavell, (Uppsala: Uppsala Philosophical Studies 56, 2009)

3.    “Smärtans grammatik” in Att tänka smärtan, eds. Marcia Sá Cavalcante Schuback and Hans Ruin (Södertörn: Södertörn Philosophical Studies, 2009)

Publications intended for a general audience:
1.    ”Cavell och filmens utmaning till filosofin”, Ny Tid 35/2011
2.    ”Nytta, makt och Sven-Eric Liedman”, Ny Tid 22/2011
3.    “Ondskan banaliserad”, Ny Tid 46/2010.
4.    ”Den ofrivillige turisten och vansinnets habitat” Ny Tid, 17/2010.
5.    ”Svar till Hannes Nykänen”, Ny Tid 10/2010
6.    ”Moralen som en inre motsättning”, i Ny tid 5/2010
7.    ”Lyotard och det postmoderna tillståndet” Ny Tid 51-52/2009.
8.    ”Att fånga det väsentliga genom att inte ringa in”, Ny Tid 46/2009.
9.    ”Kan man vara vän med en krokodil?” Ny Tid 36/2009
10.    ”Två vägar åt vänster?”, Ny Tid, 07.05.2009.