Svante Beckman, Linköpings universitet
  2007-2013

Embryo till SweCult uppstod i en diskussion under Unescokonferensen Stockholm Plus Five 2003. Den gällde det svaga forskningsstödet till kulturen som samhällssektor, politikområde och fält för produktion och konsumtion, trots radikalt ökad kulturforskning inom högskolan. Statliga medlen för forskning och utveckling till kultursektorns uppgick till ca 30 miljoner varav 2/3-delar gick till kulturarvsområdet. Det svagaste stödet gällde det konstpolitiska fältet. Bristerna i forskningsstödet hade ofta påpekats till regeringen av RJ, Kulturrådet, dåvarande Forskningsrådsnämnden, Konstnärnämnden, KLYS, mfl aktörer. År 1997 gav regeringen dåvarande HSFR i uppdrag att utreda frågan och lägga förslag. Utredningen misslyckades och ledde varken till analys av problem eller till några förändringar.

De första stegen

Ur diskussionen kom ett initiativ som innebar att RJ, Kulturrådet, Stiftelsen Framtidens kultur och KLYS startade ett projekt som skulle belysa kultursektorns kunskapsbehov och att öka samverkan mellan forskningen och kultursektorn. Som ett första steg ville man att genomföra en nationell seminarieserie på temat "Konsten, kulturpolitiken, forskningen" dit forskare, kultursektorföreträdare, finansiärer och kulturpolitiker skulle inbjudas . En organisationsgrupp under min ledning utsågs där också Sten Månsson, Jens Cavallin, Erling Bjurström, Tobias Harding och senare Magdalena Hillström ingick. Fyra seminarier genomfördes i Stockholm, med Konstakademin som värd, i Göteborg, med Västra Götalandsregionens kulturnämnd som värd, i Norrköping, med LiU som värd och en avslutande konferens i Gamla Riksdagshuset, med Riksdagens kulturutskott och RJ som värdar. I seminarierna deltog mellan 60 och 110 personer. Resultatet var en bred genomlysning av särskilt det konstpolitiska fältets behov av forskningsstöd och en kritisk reflexion över kultursektorns oförmåga att hävda sig forskningspolitiskt. I den avslutande diskussionen fanns en bred uppslutning kring tanken på att försöka skapa någon form av "kulturpolitiskt observatorium" efter internationella förebilder, med uppgiften att (1) stärka kontaktytorna mellan kultursektorn och forskning, (2) främja samarbete inom svensk kulturpolitiskt relevant forskning och (3) utgöra en svensk kontaktnod för internationella forskarnätverk och kulturpolitiska observatorier. (Cavallin & Beckman 2005). Arbetsgruppen fick RJ:s uppdrag att påbörja planeringen. Sten Månsson gjorde en internationell översikt av olika former av kulturpolitiska observatorier som presenterades för representanter för kultursektorn och den sektorrelevanta forskningen vid en RJ-konferens på Högberga gård i oktober 2005 (Månsson 2007 a). Där fanns en bred enighet om att gå vidare med observatorieidén och söka verka genom forskarinitiativ.

Etablering av SweCult

Ett alternativ till ett svensk kulturpolitiskt observatorium var ett nordiskt ("NordiCult"), med det framgångsrika Nordicom som förebild. Nyckelpersoner i det nordiska kulturpolitiska forskningssamarbetet som Ulla Carlsson vid Nordicom, Geir Vestheim, Jenny Johannisson och Anders Frenander vid Centrum för kulturpolitisk forsknings i Borås, Dorte Skot-Hansen i Köpenhamn, Jörn Langsted i Aarhus, Ritva Mitchell i Helsingfors och Per Mangset vid Telemarks högskola drogs in i planeringen. Idén om ett samnordiskt observatorium släpptes dock snart mot bakgrund av bedömningen att den allmänna kräftgången för samnordisk forskningsorganisation skulle göra en nordisk bas ekonomiskt svag och organisatoriskt krånglig. Efter fortsatta diskussioner beslutade RJ:s styrelse i december 2005 att tilldela Linköpings universitet ett planeringsanslag med uppdrag till undertecknad att initiera "ett kulturpolitiskt observatorium". Forskningsdirektören vid RJ, Mats Rolén spelade en mycket aktiv roll i förberedelserna. Genom Roléns förmedling överfördes rollen som rapportör till Europarådets "Compendium for Cultural Policies and Trends in Europe" (en stor databas för kulturpolitisk information) från Kulturrådet till undertecknad. Genom direkta förhandlingar mellan RJ:s och LiU:s ledningar uppnåddes ett samförstånd om att LiU skulle inrätta en centrumbildning SweCult . I december 2006 beslutade RJ om ett 3-årigt anslag om 1 milj/år till verksamheten 2007 - 2009. På sommaren 2007 inrättades formellt SweCult vid LiU, en instruktion fastställdes, styrelse och föreståndare utsågs.

I den första styrelsens ingick Emma Stenström, Handelshögskolan i Stockholm (ordförande), Erling Bjurström, LiU, Ulla Carlsson, GU, Eva Hemmungs-Wirtén, UU, Jenny Johannisson, Borås högskola, Jaan Kolk, KLYS, Ritva Mitchell, Cupore, Tobias Nielsén, QNB AB, Sven Nilsson, Polyvalent AB, Tom O'Dell, LU, Kerstin Smeds, UMU och Ants Viirman, SKL. Undetecknad blev föreståndare. Som assistent på deltid knöts Andreas Nyblom och senare Magdalena Hillström. I september 2007 hade styrelsen i sitt första sammanträde. När styrelsens mandat löpte ut 2010 skedde en förnyelse. Jenny Johannisson tog över som ordförande efter Stenström. Bjurström, Hemmungs-Wirtén, Mitchell och Smeds lämnade styrelsen och Roger Blomgren, Borås högskola, Ann-Sofi Köping, Södertörns högskola och Anne-Li Lindgren, LiU blev nya ledamöter. Undertecknad kvarstod som föreståndare t o m år 2010 och därefter har Tobias Harding haft rollen.

Utveckling

Styrelsen första uppgift var att bestämma utvecklingsformer för de tre huvuduppgifterna: (1) att skapa kontaktytor mellan forskning och kultursektor, (2) att främja utveckling och samarbete i kultursektorrelevant forskning i Sverige, och (3) att etablera en svensk nod till internationella forskarnätverk och observatorier. Den första uppgiften prioriterades initialt. Idén att återkommande samla sektorn och forskningen i stora nationella konferenser baserade på pregnanta analyspublikationer blev centralt (Månsson 2007 b). I januari 2008 startade arbetet på att ta fram en mycket stor kulturpolitisk analysvolym som också skulle innefatta en väsentligt förbättrad (jmf med 2002 års version) svensk kulturstatistisk årsbok. Ett 30-tal ledande forskare inbjöds att skriva probleminriktade bidrag på i stort sett hela det kulturpolitiska fältet. Med stöd från Kulturrådet anställdes Sten Månsson för att ansvara för statistiken. Resultatet blev KulturSverige 2009. Problemanalys och statistik (Beckman & Månsson 2008). Boken var underlag för den första stora SweCult-konferensen KulturSverige Nu i Linköping 24 - 25 november 2008. Med drygt 200 deltagare var konferensen en stor framgång och värdet av att skapa ett nationellt forum där sektorn och forskningen kunde mötas intygades entusiastiskt av deltagarna.

Genomslaget av konferensen och boken var betydande och SweCult var etablerat som en signifikant aktör i kultursektorn. I samband med att Kulturutredningen lämnade sitt betänkande på våren 2009 kom SweCult att inträdda i rollen som forskningsinformatör till dussintals journalister. SweCult styrelse inkallades till en halvdags hearing om kulturutredningen på Kulturdepartementet.

Under 2009 påbörjades planeringen av KulturSverige 2011 som skulle utkomma under 2010 och utgöra underlag för en ny nationell konferens. Sven Nilsson och Tobias Nielsén fick uppdrag att vara redaktörer. Den utformades som en framtidsstudie med korta, debattskapande bidrag . Framtiden är nu. KulturSverige 2040 utkom 2010 och var underlag för den andra stora SweCult konferensen KulturSverige 2040 i Stockholm i januari 2011 (Nielsén & Nilsson 2010). Till såväl boken som konferensen gav RJ bidrag. Till konferens kom mer än 300 deltagare inklusive kulturministern.

Under 2009 startades ett forskningsdatabasprojekt i samarbete med Centrum för Kulturpolitisk forskning i Borås med stöd från Kulturrådet. Uppdraget gick till Tobias Harding och Åsa Söderlund. Idén att genom en databas skapa överblick av kulturpolitiskt relevant forskning hade varit på SweCults agenda från starten. Slutsatsen av utredningen var att en forskningsdatabas främst vore av intresse för sektorn, men knappast för kulturforskarna. Medan SweCult kunde åtaga sig att bygga en sådan, så måste någon myndighet på kulturområdet ansvara för den (Harding & Söderlind 2010). Genom länkar på SweCults hemsida till ett stort antal forskningsmiljöer har det skapats ett enklare verktyg för detta syfte. Samma år 2009 startade utgivningen av Culture Unbound. Journal of Current Cultural Research gemensamt ägd av ACSIS, Tema Q och SweCult.

Som utrednings- och samverkansresurs för kultursektorn har SweCult under senare år präglats av omläggningen av statlig kulturpolitik mot en förstärkt roll för regionerna ("samverkansmodellen"). Det växande samarbetet med regionerna och SKL har resulterat i utvärderingsrapporter (Beckman, Tomson & Köping 2010), analyspublikationer (Harding & Nathansson 2012) och i samarrangemang av konferenser med Region Skåne och SKL under 2011 och 2012. SweCults senaste publikation (tillsammans med Nordicom och Centrum för kulturpolitisk forskning) avser litteraturpolitik. (Carlsson & Johannisson 2012)

Resultat

SweCult huvudmål att skapa kontakt mellan forskning och kultursektor har lyckats väl. Organisationen är etablerad och konferenser och publikationer har fått betydande genomslag både inom forskning och i sektorn. Projektet har aktivt bidragit till att stärka flödet mellan forskningsmiljöerna och sektorns aktörer. Ingen förstärkning av sektorns egna forsknings- och utredningsresurser, som skulle kunna ta över dessa vitala uppgifter, har hittills dykt upp. Den nya Myndigheten för kulturanalys är radikalt underfinansierad. SweCult har och kommer för överskådlig tid ha en nationell nyckelroll.
Budgetkommentar: Projektet har ett överskott på SEK 80.000. Den låga OH-kostnaden följer på avtalet mellan RJ och LiU. Övriga kostnader avser bl a trycknings- och datorkostnader.