2008-2016

Harald Göransson och den kyrkomusikaliska förnyelsen i Sverige efter 1945

Huvudsyftet med denna undersökning har varit att ge en bild av kyrkomusikens förändring under 1900-talets andra hälft och främst inom Svenska kyrkan. För detta syfte har Harald Göransson bedömts vara en utmärkt ledsagare genom sina många centrala organisatoriska positioner och internationella kontakter. Hans gärning som organist, pedagog, musikutgivare och -utredare präglades av en stark vilja till utveckling och nyskapande. Centrala frågeställningar har handlat om hans ideal och personliga preferenser och hur dessa formades. Detta innebär ingen enkel åsikt att historien skapas av starka individer, även om detta också äger viss giltighet. Individer är ju alltid delaktiga av de större sammanhang de samspelar med och som ger dem deras mandat.

Göransson var naturligtvis ett barn av sin tid och sin skolning. Ungdomstiden och musikhögskolestudierna präglades av ett kombinerat romantiskt och nysakligt musikideal. Samtidigt fanns ett utvecklat intresse för populärmusik och jazz, vilket tidigare varit mindre känt. Han ägde pianistisk skicklighet som ackompanjatör och drömde om att bli solist.

Ett mera strikt nysakligt ideal tog över när han som nygift 27-åring bosatte sig i Stockholm och detta ideal kvarstod till mitten av 1970-talet. Efter något år av musikhistoriska studier för Carl-Allan Moberg i Uppsala involverades Göransson i kyrkomusikalisk utbildningsverksamhet i Schola Cantorum vid Storkyrkan, sedan 1942 det nybildade stiftets katedral. Hans musikanalytiska förmåga togs här i anspråk liksom intresset för gregoriansk sång. Det senare resulterade i påbyggnadsstudier i Paris. 1951 genomfördes även tre månaders studier vid Schola Cantorum i Basel och tillsammans med ett antal svenska elever därifrån bildade han 1952 föreningen Collegium Musicum i Stockholm. Den förblev aktiv i drygt 10 år och bidrog till en förändrad uppfattning om äldre musik och instrument, vad som senare kom att benämnas "tidig musik". Göransson deltog aktivt som lärare i vidareutbildningen av svenska kantorer och organister vid mängder av kortkurser. Mycket snart framträdde han också som välartikulerad musikteolog, om än utan formell teologisk skolning. Med sitt budskap besökte han även Finland. Hans stora intresse i folkbildning resulterade med åren i åtskilliga radio- och TV-program.

Snart nog involverades han också i musikhögskolan, där han blev kvar i över 30 år som lärare inom musikanalysens och liturgins område, under en 6-årsperiod även som huvudansvarig för kyrkomusikerlinjen. 1979 utnämndes till professor. Han ingick även i flera statliga musikutredningar och kom på olika sätt att påverka musikutbildningens innehåll. När den gamla kantorsinstitutionen var i fara påminde han offentligt om dess viktiga samhällsinsatser. En nedmontering innebar inte bara ett attentat mot kyrkomusiken utan i förlängningen mot "det samlade svenska musiklivet" och "vårt musiksamhälle".

Efter fredsslutet 1945 involverades Göransson i Fylkingen som ägnade speciellt intresse åt den samtida musiken. Han besökte internationella "musikfester" i Amsterdam, Salzburg och Darmstadt. Intresset för "ny" musik präglade honom hela livet. I sin position som Svenska kyrkans musikkonsulent försökte han utveckla kyrkomusiken genom beställningar från bl a Sven-Erik Bäck, Bengt Hambraeus och Egil Hovland. Göransson såg här möjligheter att på ett nytt sätt ge uttryck för religionens tremendum et fascinosum. Medvetet testade han gränser men var samtidigt mån om att musiken skulle vara praktiskt användbar. Ett flertal tonsättare involverades även i arbetet för ny psalm från 1960-talet, även om det i efterhand höjdes röster att de borde varit fler.

Under 40- och 50-talen var Göransson också verksam som kyrkomusiker, längst i Lidingö församling. Han var engagerad för församlingssången, initialt utifrån erfarenheten att den utjämnade rytmiken i 1939 års koralbok orsakade andningsproblem. Dessa problem ventilerade han i tidningsartiklar, parallellt med kritik mot vissa delar av melodiernas harmoniska utformning. Många koraler ansåg han hade förlorat sin ursprungliga rytmiska vitalitet. Inte minst Ingmar Bengtsson - senare Mobergs efterträdare - en personlig stöttepelare på ett sätt som tidigare inte varit känt. 1950-talets kyrkomusikaliska förändring drevs i hög grad av svenska musikhistoriker med internationell utblick, som såg problemen med koralsångens rytmik. Delvis kritisk mot 1800-talets svenska restaurationsförsök, erkände Göransson dem ändå som föregångare. Redan under 1950-talet involverades han i det nordiska arbetet kring koralen. Även utanför Norden etablerades kontakter inom hymnologins och liturgins område.

Med 1960-talet kom den nya pop-musiken och protestvisan. Frågor väcktes om kyrkans relation till detta, inte minst genom flera yngre "gitarrpräster" men också genom ökade direktintryck av gospel och jazz från andra länder. Mycket betydelsefull var den öppenhet som romerskt Katolska kyrkan visat under andra Vatikankonciliet. Dess diskussioner och beslut var Göransson sedan länge förberedd på genom sina internationella kontakter, bl a en lång studieresa till USA 1962 och Uppsala möte 1968. Här fanns en teologiskt motiverad ekumenik. Globaliseringen med ökat intresse för andra länders folkmusik förändrade uppfattningen om svensk folkmusik som en utgångspunkt för församlingssång och nykomponerad kyrkomusik.

Göransson blev den nya populära musikens aktive vapendragare. För detta fick utstå en hel del kritik av kollegor som var präglade av 1800-talets Musica Sacra-ideal. I synnerhet ifrågasattes hans ställningstagande för musicalen Jesus Christ Superstar, vilket uppfattades som ett svek mot hans tidigare ideal. Själv fascinerades han av hur den fångade ungdomars intresse även andligt och beskrev både text och musik som välgjorda. Hans radikalitet var intensivast omkring 1972, men innebar inte någon önskan att äldre musiktradition skulle förkastas.
Fortsättningsvis vägrade han att erkänna någon musikalisk stil som mer passande för kyrkomusik än någon annan. Detta motiverades i hög grad med den nya sekulariseringsteologins betoning av gudomlig immanens, tankar som presenterades för honom i Kyrkohandbokskommittén från 1968. Trots att "musikalisk kvalitet" var under ständig diskussion tycks begreppet aldrig ha definierats.

Småkyrkorörelsen och den ökande liturgiska experimentverksamheten kom att ställa nya frågor, vilka kanaliserades in i den nämnda Kyrkohandbokskommittén. När Psalmkommittén tillsattes 1969 gavs Göransson det musikaliska huvudansvaret. Arbetet innebar engagemang i flera internationella kommittéer, exv Nordiska kyrkomusikrådet, Internationale Arbeitsgemeinschaft für Hymnologi, Ecclesia Cantans och Universa Laus. Trots vissa motsättningar på personplan tycks kommittéarbetet ha präglats av stor öppenhet och saklighet. Slutresultatet 1985 beskrevs inte heller som absolut och slutgiltigt, istället uppmuntrade både kommittéerna till fortsatt musikaliskt skapande.

Vid 75 års ålder presenterade Göransson sin viktiga avhandling om 1697 års koralpsalmbok. Även om denna uppgörelse med en tidigare idealisering av utgåvan röjde stråk av provokation, visade författaren otvetydigt sin stora kunskap efter ett mer än 50-årigt studium av ämnet. Detta kunnande presenterades också följande decennium i ett antal handböcker, artiklar och recensioner. Han stod då även bakom ett flertal uppföranden av äldre mässmusik.

Forskningsprojektet har gett grundläggande kunskaper inför framtida undersökningar om den svenska psalmboken och kyrkohandboken, båda från 1986. I Riksarkivet Stockholm har de ansvariga kommittéerna lämnat efter sig ett omfattande material. Resultatet av föreliggande arbete kan förhoppningsvis utgöra en referenspunkt i framtida diskussioner om den svenska kyrkomusikens förändring under 1900-talet och dess många internationella relationer.

Publikationer m.m.

I flera sammanhang har jag presenterat projektet liksom problemområden med anknytning till detta:
- Kyrkomusikens förändring i det sena 1800-talet
Västergötlands museum, Skara, 2010-09-23. Kyrkohistoriskt seminarium 2010, Arrangör Skara stifts kyrkobeskrivningskommitté och Västergötlands museum. Övriga föreläsare: Oloph Bexell, Jakob Lindblad och Margaretha Ridderstedt.

- Psalmboken 1986 och vad som hänt därefter. Från ett pågående forskningsprojekt. Missionskyrkan Uppsala, arr PRO, 2012-11-16.

- Intervju i tidningen Dagen 21/1 2013

- Kapitel i Melos och Logos - Festskrift till Folke Bohlin;”Johan Dillners tal vid orgelinvigningen i Harbo 1850 - Musikteologiska aspekter på en psalmorgel” i Melos och Logos - Festskrift till Folke Bohlin – redaktör Mattias Lundberg och Sven-Åke Selander, Artos förlag 2011 (s 81-91).

- Kapitel om ”Kyrkomusiken i Gamla Uppsala kyrka sedan medeltiden till idag”, i en bok med artiklar kring Gamla Uppsala kyrka skrivna av ett 10-tal olika forskare i olika ämnen. Redaktör var TD Gunnar Granber. Boken presenterades sommaren 2014 i samband med Uppsala stifts 850 års jubileum.

- Med forskningsprojektet i ryggen blev jag också inblandad i förberedelserna av 100-årsfirandet av Nathan Söderbloms ärkebiskopsvigning hösten 2014. Harald Göranssons morbror, domkyrkoorganisten i Skara Ivar Widéen, deltog i koralboksarbetet 1914-21. Detta arbete är något som enligt flera experter borde ges en fördjupad studie, det finns gott om material i UUB och SMB.

- Efter ansökningar från ett flertal fonder kunde hela projektet i november 2015 presenteras i bokform genom förlaget Artos, Skellefteå:  (1) Harald Göranssons studietid och verksamhet som kyrkomusiker, (2) Harald Göransson som musikpedagog och folkbildare, (3) Harald Göransson och gudstjänstmusikens omvandling, (4) Harald Göransson och psalmsångens förnyelse.

- Flera recensioner är på gång, den första presenterades i Kyrkomusikernas tidning våren 2016 (nr 4), där arbetet bedömdes ha stor historisk betydelse, en grundforskning som gav "ett ovärderligt material till en framtida svensk kyrkomusikhistoria". Även Svensk tidskrift för musikforskning och Kyrkohistorisk årsskrift har utlovat recensioner sommaren 2016.

- Delar av projektet har 2016 även presenterats muntligt i Vadstena, det gällde då främst arbetet med den gregorianska musiken. I KMA höll jag ett inledande anförande vid ett seminarium, föredraget hade rubriken "Vem har makten över musiken i Svenska kyrkan?".

Projektet har varit knutet till Statens musikverk där det funnits presenterat på deras hemsida, http://statensmusikverk.se/forskning/anders-dillmar/. Möjligen kommer även hela texten att publiceras här, när förlaget inte längre håller böckerna (7 år). Jag har även själv kortfattat presenterat projektet på min egen hemsida, som uppdateras kontinuerligt   (http://web.comhem.se/~u18344626/ klicka på länken ”Göransson”).