Eva-Maria Hardtmann

Transnationella nätverk inom globala rättviserörelsen: fyra sociala rörelser med ursprung i Indien, Frankrike, Honduras och Japan

Det årliga World Social Forum som erbjuder ett alternativ till World Economic Forum i Davos (Schweiz) har sedan starten 2001 lockat till sig aktivister, intellektuella, musiker, konstnärer och andra under parollen ”En annan värld är möjlig”.
Det ursprungliga intresset från media och allmänheten verkar dock ha mattats av något och under det senaste World Social Forum i Nairobi 2007 sjönk deltagarantalet för första gången. Detta betyder inte att aktivisterna i globala rättviserörelsen är inaktiva, utan snarast att formerna för deras aktiviteter har förändrats.
I dag skapar aktivisterna nätverk på en mer regelbunden basis och World Social Forum processen pågår året runt. Dessa nätverk kommer med största sannolikhet att få en stor politisk betydelse under de närmsta decennierna och bör därför studeras ingående av forskare inom olika discipliner.
Detta projekt kommer att studera aktivister i fyra olika transnationella sociala rörelser som alla är del av globala rättviserörelsen. Syftet är att bidra till förståelsen av processer, då aktivister i rörelser som involverar olika kategorier av människor med olika fokus, och med bas i olika delar av världen skapar nätverk mellan sina respektive rörelser.
Projektet kommer att baseras på 12 månaders antropologiskt fältarbete. Genom att följa och dokumentera det dagliga arbetet bland aktivisterna kommer studien att bidra med ett etnografiskt exempel på det som brukar benämnas alternativ globalisering.

Slutredovisning

Eva-Maria Hardtmann, Socialantropologiska institutionen, Stockholms universitet

2008-2013

Syftet med projektet har varit att bidra till förståelsen av processer då aktivister i globala rättviserörelsen skapar och upprätthåller transnationella nätverk mellan rörelser som involverar olika kategorier av människor med skilda fokus. Hur ser processerna ut då ett antal aktivister bygger nätverk. Projektet bygger på antropologiskt fältarbete bland aktivister inom globala rättviserörelsen och har mer specifikt undersökt processer när aktivister i Sydasien och Japan skapar nätverk mellan

1) Dalitrörelsen med fokus på så-kallat oberörbara i Sydasien
2) Burakuminrörelsen bland den största minoriteten i Japan
3) Via Campesina som arbetar för rätten till jord, och
4) No-Vox, en rörelse som bl.a. arbetar för allas rätt till ett arbete och en bostad.

Fokus för projektet har varit aktivisternas dagliga arbete, men jag har också bedrivit deltagande observation på ett antal World Social Forums i olika delar av världen. World Social Forums är mycket stora konferenser som anordnas vartannat år i olika delar av världen under slogan 'Another World is Possible'. Konferensen som är en viktig samlingspunkt för aktivister inom globala rättviserörelsen drar under fem dagar uppemot hundratusen deltagare; aktivister, akademiker, journalister, musiker och konstnärer m.fl. från olika delar av världen. Jag har deltagit i WSF i Mumbai (Indien) 2004, Nairobi (Kenya) 2007 (med en efterföljande kortare resa till Johannesburg med feministiska dalitaktivister från Sydasien), WSF i Belém (Brasilien) 2009 samt vid South Asia Social Forum i Dhaka (Bangladesh) 2011.

Tre resultat

Jag ska redogöra för tre viktiga resultat i projektet under rubrikerna: 1) Diskurser och etik; 2) Organisatoriska aspekter (nätverk); 3) Transnationell dalitfeminism.

1) Gemensamt för aktivisterna i globala rättviserörelsen är en kritik mot en neoliberal ekonomisk globalisering. De vänder sig mot Världsbanken, Internationella valutafonden och Världshandelsorganisationen. Deras vision kan sammanfattas i slogan 'Another World is Possible'. Diskursen bland aktivister inom globala rättviserörelsen har många forskare också tidigare redogjort för, men för att bättre förstå vad som ligger bakom aktivisternas resonemang har jag också fokuserat på en annan diskurs och etik; kontexten kring FN:s första millenniemål om att avskaffa extrem fattigdom och hunger med delmålet att halvera extrem fattigdom och hunger mellan 1990 och 2015. Detta är en diskurs som i allt större utsträckning har kommit att prägla arbetet bland internationella NGO (INGO) och denna diskurs är också något aktivisterna i globala rättviserörelsen allt oftare behöver förhålla sig till.

Det kan vid en första anblick framstå som att FN:s första milleniemål ligger i linje med diskurs, etik och visioner bland aktivister i globala rättviserörelsen. Jag har dock visat att diskursen bland aktivister i globala rättviserörelsen markant skiljer sig från den neoliberala diskursen, etiken och de visioner som ligger bakom FN:s första milleniemål. Dessa skillnader vad det gäller diskurser har fått en betydelse för de organisatoriska aspekterna bland aktivister inom globala rättviserörelsen i Sydasien.

2) Organisatoriskt är situationen inom rörelserna jag har undersökt mycket komplex. På en gräsrotsnivå kan de båda diskurser som jag har skissat ovan ofta återfinnas inom en och samma organisation och delar av dem kan kombineras på olika sätt. Det skapar ambivalenta och motstridiga inriktningar, målsättningar och visioner inom rörelserna, där vissa medlemmar inom organisationerna knyter sig närmre FNs ramverk, arbetar i linje med millenniemålen och är positiva till mikrolån och entreprenörskap. I takt med en process där etik har blivit högsta prioritet för Världsbanken har samtidigt en annan process blivit synlig i Sydasien: vissa aktivister och grupper inom globala rättviserörelsen har radikaliserats och skapar i en process med andra en transnationell motoffentlighet, som till stor del har tagit hjälp av sociala medier.

3) World Social Forum i Mumbai 2004 var unik och historisk genom det sätt som feminism sattes på agendan inom globala rättviserörelsen. Ett antal forskare har uppmärksammat den betydelse dalitkvinnor i Sydasien hade i det här sammanhanget. Jag har följt processen då nätverk skapas och upprätthålls inom ett specifikt transnationellt nätverk av feminister mellan de enorma tillställningar som WSF utgör, bland dalitfeminister i Sydasien och 'International Movement Against All Forms of Discrimination and Racism' (IMADR), som är grundat av aktivister bland Burakuminminoriteten i Japan. Även inom detta nätverk drar diskurserna åt de olika håll som jag beskrivit ovan. Samtidigt som vissa feminister arbetar allt mer inom FN:s ramverk och ställer sig positiva till diskursen kring milleniemålen, så radikaliseras andra feminister som istället har blivit mer aktiva inom en transnationell motoffentlighet som kritiserar Världsbanken och nu även FN.

Två publikationer genererade inom projektet

Jag håller på att avsluta ett manus för en volym med arbetstiteln 'Transnationella nätverk inom globala rättviserörelsen: Fokus Sydasien' som enligt överenskommelse ska skickas till Oxford University Press i New Delhi i slutet av mars. På samma förlag har jag tidigare gett ut 'Dalit Movement in India: Local Practice and Global Connections'.

Manus består av sju kapitel:
1. Introduction
2. The Global Justice Movement and the World Social Forum Process: Focus on South Asia
3. The Ethics of a 'Neoliberal Bricolage': The World Bank, the UN and the Rock Stars
4. An Ethnographical Example: Dalits and Burakumin in the Global Justice Movement and as a Transnational Counterpublic
5. South Asian Dalit Feminism and the Global Justice Movement
6. The Organizational Logics of Creating Networks in South Asia: Transnational Social Movements in relation to International NGOs.
7. Concluding Comments

En annan publikation som är relevant i det här sammanhange är en artikel med titeln 'A Dialogical Writing Experiment between Scholars, Activists and Activists/Scholars: The Tensions and Joy of Writing Together' (se referenser). Tillsammans med andra akademiker och dalitaktivister, diskuterat jag i artikeln fördelar och komplikationer med kollaborativt skrivande som inkluderar icke-akademiker, utifrån en workshop på temat globala rättviserörelsen, som jag tidigare organiserade i Nepal. Artikeln befinner sig i en tradition av forskare som intresserar sig för i vilken utsträckning ett kollaborativt samarbeta som sträcker sig utanför det akademiska är möjligt och hur detta idealt i så fall bör ta sig uttryck - det kan vara med andra yrkesgrupper eller som i det här fallet med aktivister.

Nya forskningsfrågor som har genererats genom projektet

Jag vill här ställa kommunikationsmedlen bland aktivisterna i relation till projektets tre resultat. En intressant fråga är i vilken utsträckning de motstridiga diskurserna inom rörelserna är knutna till olika generationer; de seniora aktivisterna och de yngre aktivisterna. Vilken betydelse har sociala medier fått för att forma diskurserna och etiken och i förlängningen den transnationella motoffentligheten bland aktivisterna? Även vad det gäller den organisatoriska aspekten vore det intressant att mer ingående undersöka i vilken utsträckning de interna organisatoriska skiljelinjerna är relaterade till kommunikationsmedlen och i så fall på vilket sätt detta har fått betydelse för hur nätverken skapas och upprätthålls. Slutligen, så har ett antal forskare tidigare konstaterat att en större del kvinnliga aktivister jämfört med de manliga aktivisterna i Sydasien har saknat tillgång till såväl datorer som datakunskaper och därmed blivit uteslutna från ledande positioner inom rörelserna. Den transnationella kommunikationen bland aktivisterna har i allt större utsträckning kommit att ske med hjälp av mobiler, som blivit mer tillgängliga för kvinnor såväl som män. Har detta haft betydelse och i så fall förstärkt eller försvagat den process där feminister inifrån den egna rörelsen skapar en transnationell feministisk motoffentlighet?

Internationell förankring

I anknytning till projektet har jag bl.a, finansierad av RJ, organiserat en internationell konferens tillsammans med en kollega. Den 28-29 september 2012 arrangerade vi det åttonde Stockholm Anthropological Roundtable på temat 'Sociala rörelser, alternativa offentligheter och politiskt motstånd'. Syftet var att utbyta idéer och tankar mellan forskare med ett intresse för sociala rörelser och politiskt motstånd i olika delar av världen. Under två dagar, förlagda till Stockholms universitet och Medelhavsmuseet diskuterades temat vid fem sessioner som var direkt relaterade till mitt projekt. Forskarna som deltog befinner sig alla i den internationella forskningsfronten vad det gäller aktivism i kontexten globala rättviserörelsen.

Forskningsinformativa insatser utanför vetenskapssamhället

Utanför vetenskapssamhället har jag bl.a. varit del av referensgruppen i projektet 'Outlook on Civil Society', som är ett samarbete mellan Collegium for Development Studies, Centre for Sustainable Development (Uppsala Universitet), Sida och Dag Hammarskjöld Foundation. Projektet har löpt mellan 2009 och 2013 och publicerat volymer i anslutning till internationella konferenser. Under konferensen 2012 organiserade jag en panel kring etnografi och social rörelser och bidrog till den efterföljande volymen med artikeln 'Introduction. Social movements in a neoliberal era: Ethnographies of local activists in transnational networks' (se referenser).

Projektets publiceringsstrategi och open access

Jag kommer inom närmsta månaderna att diskutera hur manus eller delar av manus kan göras tillgängligt i open access med Oxford University Press i New Delhi, och hur detta bäst kan formuleras i avtalet.

Publikationer:

Hardtmann, Eva-Maria (kommande). Transnational Networks in the Global Justice Movement: Focus South Asia. New Delhi: Oxford University Press.

Hardtmann, Eva-Maria, Vincent Manoharan, Urmila Devi, Sabrina Francis and Jussi Eskola (kommande). ‘A Dialogical Writing Experiment between Scholars, Activists and Activists/Scholars: The Tensions and Joy of Writing Together’. I Helena Wulff (red.), The Anthropologist as Writer. Chicago: University of Chicago Press.

Hardtmann, Eva-Maria. 2012. ‘Introduction. Social movements in a neoliberal era: Ethnographies of local activists in transnational networks’. I Heidi Mokshnes och Mia Melin (red.), Global Civil Society: Shifting Powers in a Shifting World, Uppsala: Uppsala University, CSD.

Länk till mina publikationer och forskning på socialantropologiska institutionens hemsida på Stockholms Universitet:
http://www.socant.su.se/forskning/v%C3%A5ra-forskare/eva-maria-hardtmann

Bidragsförvaltare
Stockholms universitet
Diarienummer
P2008-0526:1-E
Summa
SEK 2 170 000
Stödform
RJ Projekt
Ämne
Socialantropologi
År
2008