Under den moderna epoken har betydelsen av nya medietekniker, alltifrån dagspress och telefon till Internet och smarta mobiler, vanligtvis förknippats med vidgade horisonter och ökad sammanlänkning av människor. Mediernas betydelse för att ge understöd åt social kontroll och övervakning har inte varit lika framträdande, delvis på grund av att övervakningstekniker inte räknats som vedertagna "medier". I relation till de senaste decenniernas medieutveckling, där fenomen som konvergens och interaktivitet varit framträdande, har emellertid dessa aspekter blivit helt centrala. Olika slags ekonomisk och social kartläggning äger rum interaktivt via nätet samtidigt som mediebrukare själva ges större möjligheter att övervaka varandra. Gränserna för vad som är "övervakning" luckras således upp och ett mer flytande tillstånd inträder. Ofta går individens ökade sociala och geografiska frihet hand i hand med fördjupad kontroll på strukturell nivå. Privata medietekniker (som t ex mobiltelefoner) erbjuder ökad trygghet samtidigt som övervakningens genomsyrning av vardagen är en potentiell källa till otrygghet.

Trygga rum-projektet har tagit sin utgångspunkt i den medialt producerade ambivalensen mellan frihet/trygghet och kontroll/otrygghet. Projektets syfte har varit att kartlägga och skapa djupare förståelse för hur människor idag förhåller sig till och använder olika slags medier i syfte att öka känslan av social trygghet och kontroll, samt att klargöra hur dessa mönster och erfarenheter förhåller sig till övergripande sociala strukturer i samhället. Följande fem frågeställningar har studerats:

(1) I vilken mån utgör trygghet och kontroll motiv till olika samhällsgruppers konsumtion av nya medier, inbegripet såväl privata kommunikationsmedel som särskilda övervakningssystem för privat bruk?

(2) Vilka attityder till utbredningen av privata och offentliga medier för trygghet/övervakning finns i olika samhällsgrupper?

(3) Hur upplevs och förhandlas ambivalensen mellan frihet/trygghet och kontroll/otrygghet inom vardaglig praxis?

(4) Hur används medier för att skapa öppna respektive slutna rum, det vill säga för social inklusion och exklusion?

(5) På vilka sätt bidrar implementeringen av privata och offentliga trygghetsmedier till att förhandla sociala maktgeometrier, beroendeförhållanden och samhällsideologier?

Dessa frågor har besvarats dels genom medverkan i en nationell surveyundersökning (den nationella SOM-undersökningen 2010), där frågor ställdes bland annat om upplevda integritetsrisker kopplade till olika medietekniker, dels genom ett 40-tal kvalitativa intervjuer genomförda i olika sociala kontexter under 2009-2011. Merparten av intervjuerna gjordes bland (a) lokalt rotade villaboende i en svensk småstad, (b) turkisktalande minoritetsgemenskaper i Stockholmsområdet och (c) innerstadsbor i Stockholm. I linje med urvalets karaktär, och parallellt med teoriutveckling kring mediesamhällets omvandlingar, har Trygga rum-projektet lagt fördjupad teoretisk vikt vid nya mediers innebörder för å ena sidan "kosmopolitisering" och å andra sidan "inkapsling".

Projektet har i allt väsentligt genomförts enligt projektplanen. Professor Miyase Christensen och Professor André Jansson har varit huvudforskare. Fil Dr James Pamment och Fil kand David Kvicklund har varit anställda under viss tid för att arbeta med delar av datainsamlingen (kvalitativa intervjuer).

Resultat

1. Projektet har visat att interpersonella former av övervakning/kontroll, till exempel via mobil-/webbkameror i kombination med sociala medier, generellt sett upplevs skapa fler integritetsrisker än övervakningsformer som är institutionellt sanktionerade (t ex offentlig kameraövervakning och elektroniska transaktioner). Bedömningarna varierar dock beroende på bland annat ålder, utbildningsnivå, ideologisk orientering och medievanor. Genom att kombinera kvantitativa och kvalitativa data har en mer nyanserad bild av dessa mönster kunnat presenteras och begreppsparet "interveillance" och "complicit surveillance" lanseras. Dessa begrepp fångar in dels det sociala tillstånd genom vilket horisontella kontrollpraktiker och en ny form av reflexivitet naturaliseras som en del av vardagslivet både "online" och "offline", dels hur dessa praktiker flätas samman med sociala behov, till exempel expressivitet och bekräftelse, som i sin tur legitimerar strukturella former av övervakning, inte minst för kommersiella syften.

2. De kvalitativa studierna har påvisat hur hanteringen av privat information, både om sig själv och andra, i hög grad följer moraliska normer och kulturella konventioner som i sin tur beror på social tillhörighet. Gränsdragningen mellan privat och offentligt, till exempel hur och i vilken mån man vill exponera sig själv i "livet online", blir i vissa kretsar en fråga om kulturell distinktion och positionering, medan den i andra sammanhang följer djupt rotade moraliska övertygelser (uttryckt som "sunt förnuft"). Ett generellt mönster är emellertid att integritetsrisker främst tillskrivs "andra" grupper i samhället (inte minst ungdomar), snarare än en själv. Således blir nya, nätverksbaserade medier, genom att tillhandahålla ökade möjligheter att "se andra" och "synliggöra sig själv", verktyg för vidmakthållandet av sociokulturella och moraliska gränser i samhället.

3. På en övergripande teoretisk nivå har projektet bidragit till mer nyanserade insikter gällande "medialiseringen" som en samhällelig meta-process. Den ökade sociala och kulturella genomsyrningen av medier, samt det ökande beroendet av allt mer diversifierade och "oumbärliga" medietekniker, förändrar levnadsvillkoren för människor på ett generellt plan. De sociala konsekvenserna är emellertid motsägelsefulla och pendlar mellan övervakningskulturens inkapslande logik och mer kosmopolitiska förändringsprocesser (kosmopolitisering). Projektet har visat hur relationen mellan dessa krafter förhandlas i specifika sociala miljöer, beroende på materiella och symboliska resurser.

I epistemologiskt hänseende har projektet haft stor betydelse för att lansera ett kontextuellt perspektiv på övervakningssamhällets föränderliga karaktär - en ökad förståelse för hur själva fenomenet "övervakning", i relation till ett alltmer mångfacetterat medielandskap, förhandlas i konkreta livssammanhang. Det finns likväl gränser för hur djupgående information man kan samla in via intervjuer. Våra studier indikerar att forskningen skulle behöva gå ett steg längre för att också komma åt de överväganden som görs i direkt anslutning till olika mediepraktiker. Våra kunskaper om "privatlivets paradox", det vill säga individers benägenhet att handla i konflikt med sina övertygelser när det gäller till exempel utlämnande av privat information, behöver alltjämt fördjupas.

Publiceringsstrategi och internationell förankring

Projektet har ingått i vetenskapliga nätverk på ett antal komplementära vis. Dels har projektdeltagarna (Christensen och Jansson) initierat och medverkat i ett antal konferenspaneler vid konferenser på global nivå (t ex ICA, IAMCR), europeisk nivå (t ex ECREA) och nordisk nivå (t ex NordMedia, MigraNord) - se vidare information i publikationslistan. Dels har projektet och dess medarbetare ingått i det europeiska COST-nätverket Living in Surveillance Societies (LiSS/COST Action 0807: http://www.liss-cost.eu), inom vilket konferenser, arbetsmöten och publikationer genererats. Dels har projektet samverkat med internationella forskare inom ramen för två bokprojekt som Christensen och Jansson lett; antologierna Online Territories: Globalization, Mediated Practice and Social Space (Peter Lang, 2011) respektive Media, Surveillance and Identity: Social Perspectives (Peter Lang, 2013). Projektet har även utmynnat i fyra referee-granskade artiklar i internationella tidskrifter, samt populärt orienterade publikationer såväl internationellt som nationellt (se publikationslista). En betydande andel av projektets publikationer kan nås via databaser online (således "open access").

De två ovan nämnda böckerna kan ses som projektets viktigaste publikationer.

1. Online Territories (14 kapitel) initierades i projektets tidiga skede och var betydelsefull framför allt för att etablera det mediesociologiska ramverket. Flera tongivande internationella forskare var inbjudna för att diskutera frågor om relationen mellan sociala praktiker "online" och "offline" med fokus på de maktdimensioner som härigenom reproduceras i form av inklusion och exklusion. I Christensens och Janssons respektive kapitel introduceras också empiriskt underbyggda resonemang kring "complicit surveillance" respektive "encapsulation". Online Territories grundlades via två mindre symposier som organiserades av den RJ-finansierade Karlstad Media and Community Research Group (där också Christian Christensen ingick).

2. Media, Surveillance and Identity: Social Perspectives (12 kapitel) utges under 2013 och kan ses som projektets slutrapport. Boken preciserar de kunskapsluckor som sociala perspektiv på övervakningssamhället kan fylla och där bokens analyser utgör viktiga tillskott. Dessutom presenteras väsentliga delar av fältarbetet och dess resultat i Christensens och Janssons respektive kapitel. Medan Christensens analyser främst tillämpar intervjudata från Stockholms innerstad och diskuterar frågan om vilka faktorer som kan förklara hur individer i urbana miljöer rutinmässigt hanterar (genom samtycke eller motstånd) olika övervakningsprocesser i sin vardag, riktar Jansson ljuset mot integreringen av privata medietekniker för social kontroll i lokalt förankrade småstadshushåll.

Projektet och dess rika material har också använts för att diskutera mer övergripande processer i samhället, inte minst medialisering. Projektets material har i vissa fall jämförts med data som samlats in i andra projekt. Således har flera synergieffekter kunnat uppnås.